Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hur mycket "småfuskas" det bland professionella naturfotografer tror ni..?

Produkter
(logga in för att koppla)
Hur mycket tid kan du lägga på ditt fotograferande?

Säg att jag drömmer om att fotografera en björn eller varg. Jag kan då åka upp i Värmland och sätta mig i valfri skog och vänta i 10 år utan att få se en enda björn eller varg. Eller så åker jag till ett organiserat gömsle där jag med 99% säkerhet kommer att få några skott på mina drömmars djur på ett par dagar.

Ja, men vad skulle kännas bäst tror du - att med lätthet ha fotograferat björn från ett betalgömsle första gången du är där eller att ha fått fantastiskt unika bilder på björn efter 10-15 års slit? Själv hade jag tyckt att det senare hade känts väldigt mycket bättre. Varför inte åka till närmsta djurpark och fotografera björn, för där borde chansen vara ännu större att uppfylla drömmen om att fånga detta djur på bild...!?
 
Sen kan man ju fundera över var man ska dra gränsen när man pratar om "att göra saker själv från grunden" (är själv ganska trött på denna något pretantiösa fras ;)
Ska man göra gömslet själv? Hitta djuren själv? Får man ta till sig tips från andra om djuren? Använda google / karta? Får man använda en modern kamera? Eller kanske måla? Bland egen färg? Tälja egen pensel? Plantera trädet till penseln själv? Skapa fröet? :D

Nu behöver vi inte överdriva här... ;-) Men jag tycker helt klart att att man borde söka upp djuren själv..t.ex. genom att läsa på, prata med markägare, studera kartor etc..för vägen till bilderna tycker jag också är en del av hela fotograferingsprocessen. För det kräver ju verkligen kunskap, engagemang och envishet från fotografens sida då - till skillnad mot någon som bara köper sig en plats i ett betalgömsle och "knäpper bilder". Det är min personliga åsikt i alla fall.
 
Ja, men vad skulle kännas bäst tror du - att med lätthet ha fotograferat björn från ett betalgömsle första gången du är där eller att ha fått fantastiskt unika bilder på björn efter 10-15 års slit? Själv hade jag tyckt att det senare hade känts väldigt mycket bättre. Varför inte åka till närmsta djurpark och fotografera björn, för där borde chansen vara ännu större att uppfylla drömmen om att fånga detta djur på bild...!?
Ja så nu börjar det spåra ut i vanlig ordning//Biffen
 
Ja så nu börjar det spåra ut i vanlig ordning//Biffen

He he..ja det är möjligt att jag överdrev lite där..men det ligger väl ändå närmare till hands att jämföra med att fotografera i en djurpark än att fotografera helt i det "vilda" när man sitter i ett betalgömsle där man förmodligen då också åtlar in djuren?

För jag menar..hur många olika björnindivider kan det finnas som dyker upp vid en betalgömsleplats egentligen? Det måste ju många gånger vara samma individer som dyker upp gång efter annan, eller har jag fel? Man ser ju till och med att vissa fotografer namnger en del björnindivider, vilket tyder på att dem är ofta återkommande.
 
Senast ändrad:
Hur som helst..det var egentligen inte betalgömslen jag ville diskutera eller det jag tänkte på med ordet "småfuska" i rubriken, utan det var mest det här med att klona bort saker jag tänkte på när jag startade tråden. Så vi bör väl kanske hålla oss till det - om det nu finns mer att diskutera inom ämnet.. ;-)
 
Varför inte åka till närmsta djurpark och fotografera björn, för där borde chansen vara ännu större att uppfylla drömmen om att fånga detta djur på bild...!?

Det är den varianten jag brukar välja. :)

Jag skulle inte bli förvånad om 99% av alla björn- och vargbilder som tas av svenskar är från Skansen, Kolmården och de andra djurparkerna. 0,9% tas från organiserade gömslen, resten tas "på egen hand". Typ.

Självklart vill vi väl alla fånga det där unika och äkta - men verkligheten är väl den att de flesta av oss måste ta lite genvägar för att överhuvudtaget få till en bild.
 
Det är den varianten jag brukar välja. :)

Jag skulle inte bli förvånad om 99% av alla björn- och vargbilder som tas av svenskar är från Skansen, Kolmården och de andra djurparkerna. 0,9% tas från organiserade gömslen, resten tas "på egen hand". Typ.

Självklart vill vi väl alla fånga det där unika och äkta - men verkligheten är väl den att de flesta av oss måste ta lite genvägar för att överhuvudtaget få till en bild.

Och kanske inte alla som vill söka upp björn och varg ensam, många som är obekväma med att bara gå ensam i skogarna i skymning. Att då vara med professionella fotografer som gjort det förr kanske känns säkrast.
 
Handen på hjärtat, finns det inte ett inslag av hjältekomplex hos oss lite till mans? Vi känner oss lite tuffare, lite mer som äventyrare och fotografiska Indiana Jones? Det är inte nog med att få en bild på en björn, hur bra den än ör, om björnen är i hägn. Nej, helst ska vi ha ålat oss genom oländig terräng i veckor, så att agnarna verkligen sållas från vetet, och männen skiljs från pojkarna.

Det ger ju så många fler likes på instagram och facebook.

Fast det kanske bara är jag ;-)
 
Nu behöver vi inte överdriva här... ;-) Men jag tycker helt klart att att man borde söka upp djuren själv..t.ex. genom att läsa på, prata med markägare, studera kartor etc..för vägen till bilderna tycker jag också är en del av hela fotograferingsprocessen. För det kräver ju verkligen kunskap, engagemang och envishet från fotografens sida då - till skillnad mot någon som bara köper sig en plats i ett betalgömsle och "knäpper bilder". Det är min personliga åsikt i alla fall.
Syns det på bilderna om det tog 10-15 år innan man kom till skott eller om man "bara knäppte en bild" på en björn i ett gömsle som någon annan har gjort (betalning eller inte för att använda gömslet är väl i sammanhanget oväsentligt?)?
 
Syns det på bilderna om det tog 10-15 år innan man kom till skott eller om man "bara knäppte en bild" på en björn i ett gömsle som någon annan har gjort (betalning eller inte för att använda gömslet är väl i sammanhanget oväsentligt?)?

Inte på enstaka bild, nä, men kanske på det man spottar fram kontinuerligt
 
Inte på enstaka bild, nä, men kanske på det man spottar fram kontinuerligt
Om man fotograferar från samma gömsle år ut och år in, kanske, men hur kul är det? Är det inte roligare att besöka flera gömslen och fotografera flera olika djurarter?

Hur är det med fågeltorn? Får man använda sådana som finns utplacerade runt rätt många våtmarker där det finns gott om fåglar om man är en "seriös naturfotograf"? Ska man inte helst leta rätt på en hittills oupptäckt våtmark och bygga ett eget torn?
 
He he..ja det är möjligt att jag överdrev lite där..men det ligger väl ändå närmare till hands att jämföra med att fotografera i en djurpark än att fotografera helt i det "vilda" när man sitter i ett betalgömsle där man förmodligen då också åtlar in djuren?

För jag menar..hur många olika björnindivider kan det finnas som dyker upp vid en betalgömsleplats egentligen? Det måste ju många gånger vara samma individer som dyker upp gång efter annan, eller har jag fel? Man ser ju till och med att vissa fotografer namnger en del björnindivider, vilket tyder på att dem är ofta återkommande.

Skämtar du eller menar du allvar?
Skulle att betala en erfaren fotograf för att få hjälp att fotografera vilda djur vara närmare att fotografera halvtama djur i en djurpark?
Givetvis är ofta djur återkommande i samma område. Det gäller väl oavsett om jag själv sitter ute på ett nytt ställe mycket eller om det suttit folk där tidigare.
Hur många gånger har du själv betalat för att fota vilda djur?
 
Skämtar du eller menar du allvar?
Skulle att betala en erfaren fotograf för att få hjälp att fotografera vilda djur vara närmare att fotografera halvtama djur i en djurpark?
Givetvis är ofta djur återkommande i samma område. Det gäller väl oavsett om jag själv sitter ute på ett nytt ställe mycket eller om det suttit folk där tidigare.
Hur många gånger har du själv betalat för att fota vilda djur?

Fullständigt allvarlig!

Självklart är det troligt att samma djur återkommer även om du själv sitter ute på en egen plats - men skillnaden då är att det förmodligen inte är 100-tals andra fotografer som har fotograferat just dem djuren också. Troligtvis har du då också unika naturomgivningar i din bildsvit och inte samma trädridå i bakgrunden, samma väta i förgrunden, samma myrmark där viltet befinner sig på etc etc etc som andra fotografer har i sina bilder tagna från samma gömsle.

Har aldrig själv betalat för att fotografera vilda djur. Å varför skulle jag det när de springer fritt i skog och mark...? ;-)
 
Det är väl så att det finns två sätt att se på det hela här:

1. Det finns dem som tycker att en bra bild alltid är en bra bild oavsett hur den har tillkommit. Mer eller mindre alla sätt att skapa en bra bild är helt okej alltså.

2. Sedan finns det dem som tycker att vägen till bildens uppkomst är en viktig del av hela fotograferingsprocessen. Som bildbetraktare vill man helt enkelt känna sig trygg med att fotografen inte har manipulerat sin bild genom att t.ex. ta bort objekt från den ursprungliga bilden.


Jämför det här med en köttbit..

1. Den förstnämnda kategorin tycker ett gott stycke kött är ett gott stycke kött oavsett hur det har tillkommit. Mer eller mindre alla sätt att ta fram ett gott stycke kött är helt okej. Sedan om djuren har lidit, hållits i trånga burar, om köttet är gammalt redan när det förpackades, om det är fläskkött trots att det deklarerats som nötkött struntar dem här personerna blankt i. Ett gott stycke kött är ju ett gott stycke kött helt enkelt.

2. I den andra kategorin finner vi dem som gärna vill veta var köttet är producerat, att djuren har haft det bra fram till slakt, som kräver att köttet ska vara märkt på rätt sätt etc. Man vill helt enkelt känna sig trygg med vad man stoppar i sig - och gott smakar det först då!
 
Det är väl så att det finns två sätt att se på det hela här:

1. Det finns dem som tycker att en bra bild alltid är en bra bild oavsett hur den har tillkommit. Mer eller mindre alla sätt att skapa en bra bild är helt okej alltså.

2. Sedan finns det dem som tycker att vägen till bildens uppkomst är en viktig del av hela fotograferingsprocessen. Som bildbetraktare vill man helt enkelt känna sig trygg med att fotografen inte har manipulerat sin bild genom att t.ex. ta bort objekt från den ursprungliga bilden.


Jämför det här med en köttbit..

1. Den förstnämnda kategorin tycker ett gott stycke kött är ett gott stycke kött oavsett hur det har tillkommit. Mer eller mindre alla sätt att ta fram ett gott stycke kött är helt okej. Sedan om djuren har lidit, hållits i trånga burar, om köttet är gammalt redan när det förpackades, om det är fläskkött trots att det deklarerats som nötkött struntar dem här personerna blankt i. Ett gott stycke kött är ju ett gott stycke kött helt enkelt.

2. I den andra kategorin finner vi dem som gärna vill veta var köttet är producerat, att djuren har haft det bra fram till slakt, som kräver att köttet ska vara märkt på rätt sätt etc. Man vill helt enkelt känna sig trygg med vad man stoppar i sig - och gott smakar det först då!

Fast den jämförelsen haltar ju på väldigt många sätt... Nu lämnar jag den här tråden, den har redan spårat ur.

En bra bild är en bra bild, men det är viktigt att berätta hur den tillkommit. Som jag skrev tidigare, om du ska göra exakt allt själv, skaffa en camera obscura. Eller var drar du gränsen för vad du gjort själv? Jag beundrar ett foto på ett djur som är vilt ute i naturen mer än på ett husdjur, men det behöver inte vara en sämre bild. Detsamma om man klonar bort ett strå bakom en fågel, även om jag själv enbart brukar klona bort smuts på sensorn. Det handlar inte om lidande här (eller din dator lider kanske när du klonar?) så jag vet inte var du får det ifrån (det är inte heller säkert att djuret i naturen lider mindre än husdjuret). Att Terja kan ge snygga bilder, men tilltalar mig inte så mycket. Huvudsaken är igen att till skillnad från Terje tydligt säga vad som manipulerats i bilden.

Hur ser du på makro då? Får man inte stacka alls? Ska insekter fotas ute eller får man ta in dem? Vad anser du om det mer extrema, t.ex. kyla ned dem?

BBCs "dokumentärer" nämndes tidigare har jag för mig. Fascinerande filmer, men jag håller med om att lite av fascinationen försvinner när man förstår hur tillrättalagt mycket är.
 
Det handlar inte om lidande här (eller din dator lider kanske när du klonar?) så jag vet inte var du får det ifrån (det är inte heller säkert att djuret i naturen lider mindre än husdjuret).

Du missuppfattade det här totalt. Det handlade inte om att djur ute i det vilda skulle lida mer än husdjur, utan jag gjorde bara en liknelse. En bra bild är alltid en bra bild även om man klonat bort ett objekt från ursprungsbilden. Ett gott stycke kött är alltid ett gott stycke kött även om djuret har fått lida fram till slakt. Hängde du med nu?
 
Fast om det är fotograferandet som är det viktiga så ska man väl inte sitta i ett betalgömsle och ta mer eller mindre likadana bilder som den som sitter bredvid tar? Det är väl bättre att vara kreativ och försöka skapa något mer unikt? Det har man ju chansen till om man själv letar upp sina motiv, sätter upp egna gömslen etc.

Visst, men du kan ta "egna" bilder ändå. Kreativitet kan handla om att du fotar från samma plats, men tar egna foton.
 
Felaktigt använd terminologi av mig. Jag syftade just på att vitbalansera. Det görs med fördel hemma vid skrivbordet, och är alltså något som man behöver göra med i stort sett varje bild. Det är således inte någon kontroversiell fråga när det handlar om vare sig naturfoto eller dokumentärfoto.

Dagtid, åtminstone i solljus, använder jag solljus balans.
Men jag är väl gammal diafotograf. ...
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar