Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hur många säger något med sin bild?

Produkter
(logga in för att koppla)
Benganbus skrev:
Jag tror ju,
att så fort man visar upp sin bild,
så vill man något...! ;)

Det är säkert rätt om det är så att man verkligen "visar upp sin bild". Men grejen med bilder är ju att de ofta finns fast det inte nödvändigtvis är nån som visar upp dem för någon eller just dig. De kanske togs med just "no ambition" att "visa upp den för någon speciel eller för något speciellt sammanhang.

För någon vecka sen gick jag igenom alla bilder en död nära släkting tagit under många år. De var inte tagna för mig utan förmodligen för att hon som många människor bara ville ha några "krokar" att hänga upp ett förgängligt minne på. Men trots att de inte var tagna "för mig" så var det fantastiskt att se alla dessa bilder som visade mig många saker om ett liv jag visste mycket lite om innan. Bilder kan ju tas av mycket mindre anspråksfulla skäl än att ladda upp dem på FS för allmän beundran ;;.
 
För mig är det lite som med all kultur. En film kan vara underhållande, musik kan vara skön och bilder kan vara fina att titta på. Men Om filmen har en mening och kanske ett budskap, musiken en bra och tankvärd text och bilden en förmedling av kanske en känsla eller tanke så växer det i varje fall för mig.

Men samtidigt är jag lite trött på överanalyserande och prettobudskap.

Jag försöker ofta i mina bilder förmedla en känsla eller stämning, nåt som berättar lite mer än det vi först bara ser. Tex den här: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/532555.htm?set=lp

/Gårdis
 
Gårdis skrev:
För mig är det lite som med all kultur. En film kan vara underhållande, musik kan vara skön och bilder kan vara fina att titta på. Men Om filmen har en mening och kanske ett budskap, musiken en bra och tankvärd text och bilden en förmedling av kanske en känsla eller tanke så växer det i varje fall för mig.

Men samtidigt är jag lite trött på överanalyserande och prettobudskap.

Jag försöker ofta i mina bilder förmedla en känsla eller stämning, nåt som berättar lite mer än det vi först bara ser. Tex den här: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/532555.htm?set=lp

/Gårdis



Stefan Fasth som startade denna tråd säger i sin medlemsprofil att han tar bilder för att "kunna frysa tiden" och det känner jag igen mig mycket i själv. Resor, händelser, platser, folk man träffar. Det är då jag och jag tror många andra tar sina flesta bilder. Sen finns det alltid de som har större ambitioner än så med sina bilder och det har jag också haft ibland.

Jag tar fortfarande resebilder som om jag skulle använda dem i min undervisning när jag var högstadielärare av nåt skäl jag själv inte begriper. Jag kan fortfarande aldrig förmå mig att ta bilder på resesällskapet framför Eiffeltornet eller Parthenon, fast jag faktiskt inte tycker att det är nåt fel med det! Problemet är bara att jag faktiskt inte undervisat sen 15 år!

Självklart väntar även jag på rätt bildvinkel och tillfälle ibland. Men jag tycker faktiskt det är helt OK att ha låga ambitioner ibland i denna överspända tid. Jag har viss förståelse för Bevis eller om det var Buthead som sa: "Jag är underpresterande och stolt över det!" Så länge man själv är nöjd med det så ser jag inget fel i det. FOTO kan ju vara bara ren rekreation också - att tänka på nåt annat än jobbet som tar allt mer av folks liv och tankar i anspråk. Jag har viss förståelse för den som vänder ryggen åt den som hävdar att man alltid måste se till att bilden man tar har ett budskap åt någon. Ibland måste man faktiskt andas ut - annars får man hjärnskador!

Fin bild annars. Äldre människor är ju verkligen ofta både vackra och intressanta motiv (trots att de själva ofta inte tycker det) och de sitter dessutom still och har oftast inte speciellt bråttom. Har du "regisserad" motivet den här gången eller såg du tillfället och tog det i flykten? Om man vill förmedla en känsla eller stämning aktivt så fresats man väl ofta att styra förloppet även om det ofta inte går...eller?
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Stefan Fasth som startade denna tråd säger i sin medlemsprofil att han tar bilder för att "kunna frysa tiden" och det känner jag igen mig mycket i själv. Resor, händelser, platser, folk man träffar. Det är då jag och jag tror många andra tar sina flesta bilder. Sen finns det alltid de som har större ambitioner än så med sina bilder och det har jag också haft ibland.

Jag tar fortfarande resebilder som om jag skulle använda dem i min undervisning när jag var högstadielärare av nåt skäl jag själv inte begriper. Jag kan fortfarande aldrig förmå mig att ta bilder på resesällskapet framför Eiffeltornet eller Parthenon, fast jag faktiskt inte tycker att det är nåt fel med det! Problemet är bara att jag faktiskt inte undervisat sen 15 år!

Självklart väntar även jag på rätt bildvinkel och tillfälle ibland. Men jag tycker faktiskt det är helt OK att ha låga ambitioner ibland i denna överspända tid. Jag har viss förståelse för Bevis eller om det var Buthead som sa: "Jag är underpresterande och stolt över det!" Så länge man själv är nöjd med det så ser jag inget fel i det. FOTO kan ju vara bara ren rekreation också - att tänka på nåt annat än jobbet som tar allt mer av folks liv och tankar i anspråk. Jag har viss förståelse för den som vänder ryggen åt den som hävdar att man alltid måste se till att bilden man tar har ett budskap åt någon. Ibland måste man faktiskt andas ut - annars får man hjärnskador!

Fin bild annars. Äldre människor är ju verkligen ofta både vackra och intressanta motiv (trots att de själva ofta inte tycker det) och de sitter dessutom still och har oftast inte speciellt bråttom. Har du "regisserad" motivet den här gången eller såg du tillfället och tog det i flykten? Om man vill förmedla en känsla eller stämning aktivt så fresats man väl ofta att styra förloppet även om det ofta inte går...eller?

Håller med dig i det du säger.

Angående bilden så är den inte regisserad. Jag regiserar aldrig mina bilder.

mvh Viktor
 
Alla fotografier som framställs görs väl av någon anledning, hur simpel eller djup anledningen än må vara..
 
gunte skrev:
Alla fotografier som framställs görs väl av någon anledning, hur simpel eller djup anledningen än må vara..

Säkert. Om inte annat så för att vi har ett stort behov av att studera och förstå världen. En bild kan man ju alltid gå tillbaka till och studera med lupp om man så vill. Men den stora majoriteten av bilder tas nog utan att vi varken vet att vi vill säja något speciellt med dem (när vi tar dem) eller i så fall vad det är vi vill säja med dem (när vi tar dem).

Däremot jag tror att det är ganska vanligt (när man har sett hur bilderna blivit) att man i efterhand kan beskära den verklighet man avbildat och även med ett aktivt urval bland bilder komplettera dessa med ledtexter eller tal som lyfter fram och understryker ett budskap man egentligen inte tänkte på när man tog dem. Det är ju en av poängerna med bildarkiv.

Som ett exempel: Jag har massor av diabilder från resor jag gjort sen 1970. När jag jobbade som lärare kunde jag illustrera ett tema som världsrelionerna, havet eller klimat/arkitektur eller vad det nu var vi läste med att plocka bilder ur mitt arkiv och sammanställa dessa till en "ny" helhet för att illustrera dessa teman.

Men när jag tog en speciell bild av alla dessa bilder i mitt researkiv, hade jag inte nödvändigtvis någon tanke på att jag skulle använda den senare i något visst sammanhang eller att jag ville förmedla ett budskap med just den bilden. Den fick ju sitt budskap i sammanhanget den kom att ingå i och det var inget planerat!

På samma sätt blir gamla bilder avskalade sitt sammanhang. Vi vet ofta helt enkelt inte vem som tagit en gammal bild och varför. Inte sällan vet vi inte heller när en bild tagits, vilket många gånger är väldigt viktigt när man handskas med historiska bilder. Vi vet helt enkelt inte meningen med bilden eller budskapet när den togs. Däremot är det inget som hindrar att den används i andra sammanhang för att före fram andra budskap. Det är ju själva poängen med bl.a. fotomontaget som flitigt användes politiskt i kampen mot Nazismen under mellankrigstiden i Tyskland.
 
Varje bild har ett budskap, vare sig man vill det eller inte - för alla bilder säger ju något om fotografen själv! Varför har han/hon valt just det motivet? Vad har han/hon valt att ta med i bilden? Varför har han/hon valt att fånga eller försöka fånga just det speciella ögonblicket?

Betraktar kan/bör alltså ställa sig frågan "vad vill fotografen med den här bilden"? Och svaret är alltid med än "intenting". Och därmed säger alla någonting med sina bilder.

Däremot försöker jag själv (inte alltid framgångsrikt) hålla mej från att i efterhand tolka mina bilder. Med efterkonstruerade tolkningar lämnar jag ju bilden till slumpen, på något sätt. Den personliga tolkningen, idéen, tanken skall ju finnas mellan öronen någorlunda konkret redan innan bilden tas.

Gjorde en eftertolkning på den här bilden

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/476218.htm?set=lp

och började sen fundera på hur vettigt det nu var att i efterhand "komma på" vad jag vill säga med bilden. Men poängen är kanske ärlighet - att undvika att utan att blinka gå ut och hävda att den och den tanke fanns redan i förväg.

/Andreas
 
Highweiss skrev:
Varje bild har ett budskap, vare sig man vill det eller inte - för alla bilder säger ju något om fotografen själv! Varför har han/hon valt just det motivet? Vad har han/hon valt att ta med i bilden? Varför har han/hon valt att fånga eller försöka fånga just det speciella ögonblicket?

Betraktar kan/bör alltså ställa sig frågan "vad vill fotografen med den här bilden"? Och svaret är alltid med än "intenting". Och därmed säger alla någonting med sina bilder.

Däremot försöker jag själv (inte alltid framgångsrikt) hålla mej från att i efterhand tolka mina bilder. Med efterkonstruerade tolkningar lämnar jag ju bilden till slumpen, på något sätt. Den personliga tolkningen, idéen, tanken skall ju finnas mellan öronen någorlunda konkret redan innan bilden tas.

Gjorde en eftertolkning på den här bilden

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/476218.htm?set=lp

och började sen fundera på hur vettigt det nu var att i efterhand "komma på" vad jag vill säga med bilden. Men poängen är kanske ärlighet - att undvika att utan att blinka gå ut och hävda att den och den tanke fanns redan i förväg.

/Andreas

Det är klart att varje bild är ett beslut att trycka på knappen av fotografen. Men det finns ett problem över tiden och det är att bilder ibland får ett helt eget liv efter de tagits och används i olika sammanhang utan att fotografen själv varken tillfrågats eller är medveten om detta. Ibland under hans/hennes livstid och kanske ännu oftare efter hans/hennes död.

Vad ville fotografen av den världberömda bilden av Che Guevara som man nu kan se i alla mer eller mindre konstiga sammanhang (inte minst i reklam för revolutionerade nya produkter och lösningar av olika slag)? I det fallet har ju ursprungsfotografen fullständigt tappat kontrollen över sitt alster och få är de som vet vem som ursprungligen tog bilden och om det ens då fanns någon vidare tanke bakom den. Frågan är om den verkligen togs för att tryckas på T-tröjor över hela världen eller för att användas i reklam. Jag undrar vad både fotografen och Che skulle tyckt om det.

Det finns ju annars ett antal vittnesmål om otillbörliga bildutnyttjanden på FS inte minst som verifierar detta problem. Sant är förmodligen att de som använder dessa "lånade" bilder tycker att de passar in i deras nya sammanhang helt oavhängigt vad den ursprungliga fotografen än må ha menat med sin bild (om han/hon överhuvudtaget menat något). Jag tror fortfarande att väldigt mycket vi gör (inklusive fotograferar) överhuvudtaget inte har nån djupare mening. Jag tror att det är få som ärligt kan säga att de medvetet använt varenda minut under en dag på ett genomtänkt sätt. Att ta en bild tar en bråkdel av en sekund och det kommer vara ännu färre som kommer hävda att de har kontroll på 100-delarna.
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Det är klart att varje bild är ett beslut att trycka på knappen av fotografen. Men det finns ett problem över tiden och det är att bilder ibland får ett helt eget liv efter de tagits och används i olika sammanhang utan att fotografen själv varken tillfrågats eller är medveten om detta. Ibland under hans/hennes livstid och kanske ännu oftare efter hans/hennes död.

Vad ville fotografen av den världberömda bilden av Che Guevara som man nu kan se i alla mer eller mindre konstiga sammanhang (inte minst i reklam för revolutionerade nya produkter och lösningar av olika slag)? I det fallet har ju ursprungsfotografen fullständigt tappat kontrollen över sitt alster och få är de som vet vem som ursprungligen tog bilden och om det ens då fanns någon vidare tanke bakom den. Frågan är om den verkligen togs för att tryckas på T-tröjor över hela världen eller för att användas i reklam. Jag undrar vad både fotografen och Che skulle tyckt om det.

Det finns ju annars ett antal vittnesmål om otillbörliga bildutnyttjanden på FS inte minst som verifierar detta problem. Sant är förmodligen att de som använder dessa "lånade" bilder tycker att de passar in i deras nya sammanhang helt oavhängigt vad den ursprungliga fotografen än må ha menat med sin bild (om han/hon överhuvudtaget menat något). Jag tror fortfarande att väldigt mycket vi gör (inklusive fotograferar) överhuvudtaget inte har nån djupare mening. Jag tror att det är få som ärligt kan säga att de medvetet använt varenda minut under en dag på ett genomtänkt sätt. Att ta en bild tar en bråkdel av en sekund och det kommer vara ännu färre som kommer hävda att de har kontroll på 100-delarna.

Jo, jag håller med - men det är kanske två olika spår, sas. Bildens innehåll och ursprungliga syfte är en sak, hur den sen(are) används med eller utan fotografens medgivande är en annan problematik - minst lika viktig och intressant, för all del. Jag tänker mer på fotografens egen ursprungliga tanke.

Men jag måste kanske backa lite i mitt definitiva "det finns en tanke bakom varje bild". I princip är det så, men med tanke på t.ex Che Guevara så var tanken antagligen så enkel som "detta måste dokumenteras". Och det är ju i allra högsta grad en berättigad tanke med en bild, och ett syfta med en bild som definitivt inte skall underskattas. Men det där med att klura ut vad fotografen vill säga är förstås knepitgt på andra sätt.

Låt oss ta en bild av en person som exempel. Bilden är tagen snett nerifrån. Det är inte speciellt långsäkt att vi då tolkar fotografens handling som så att han vill placera objektet i en maktposition. Å sanning? Ja den kan vara allt från att fotografen är ytterst kortväxt till att han/hon av olika praktiska orsaker tvingades ta bilden snett uppåt. Och vart har vi kommit då med vår tolkning? Jo då är vi ju i samma situation som om fotografen själv gkort en efterkostruerad tolkning...

Äsch va svårt det här är! :)
 
Som naturfotograf så vill jag antingen förmedla en stämning som jag upplever i naturen eller frysa ett ögonblick som t.ex när jag fotograferar fåglar.

Det är sällan något djuplodande utan rakt och enkelt.
Fotar jag en uggla, tja då är det nog mer en glädje att visa upp att jag som fotograf faktiskt lyckades hitta en uggla först och sedan få den på en bild som jag var nöjd med.

Inte så mycket att tolka annat än dom fototekniska bitarna då i mitt tycke.

Så som naturfotograf så känner man sig väldigt ofta trampad på tårna (jag i alla fall) när någon nämner att du måste förmedla ett budskap eller liknande.
När själva verket att överhuvud taget lyckas hitta foto objektet är den största utmaningen.

Kanske svamlar men hoppas någon förstår vad jag syftar på.
 
det är därför jag tycker att naturfotografi är relativt tråkigt. eftersom det främst är en bild för fotografen och inte för tittaren i dom flesta fall. med undantag för dom få naturfotografer som faktiskt vill förmedla något till betraktaren.
 
Andreas K skrev:
Fotar jag en uggla, tja då är det nog mer en glädje att visa upp att jag som fotograf faktiskt lyckades hitta en uggla först och sedan få den på en bild som jag var nöjd med.

alltså. när du tar en bild du är nöjd med, så vill du visa upp den, inte för att kommunicera med betraktaren utan för att du själv är nöjd med bilden och vill att andra ska se att du tagit den. eller har jag fel?
 
Varför måste jag förmedla någonting för att det skall vara intressant?
Kan inte en bild vara bra utan att förmedla någonting eller ett budskap ?

Personligen så har jag inga ambitioner att fota folk i prekära situationer eller kalsonger klämda i en dörr...

Men som naturfotograf så får man höra det jämt och ständigt vilket är väldigt tråkigt.

Edit: Jo om jag är nöjd med bilden så vill jag dela med mig av den. Därför publicerar jag den.
 
Tror fortfarande! :)

Jag tror ju fortfarande,
att om man visar upp en bild,
som här på FS..
så vill man något...! ;)

Kommunikation!? :)
 
Andreas K skrev:
Varför måste jag förmedla någonting för att det skall vara intressant?

Man skall inte tro att förmedla betyder någonting djupt psykologiskt och mystiskt. Om en bild upplevs som bra betyder det att den är intressant och därmed förmedlar den någonting. Och vise versa.
 
Andreas K skrev:
Varför måste jag förmedla någonting för att det skall vara intressant?
Kan inte en bild vara bra utan att förmedla någonting eller ett budskap ?
alla bilder kan förmedla ett budskap eller en känsla. det handlar bara om att fotografen ska vilja det. problemet blir att om du inte har något att förmedla då tröttnar man på bilden. att den är vacker kanske hjälper att fånga uppmärksamheten i några sekunder, men det är de bilder som har ett budskap som blir ihågkomna. jag bläddrade igenom dina bilder t.ex. det fanns många snygga bilder där, men jag kommer inte ihåg en enda individuell "flygande fågel"-bild. därför att utan ett budskap blir det bara ännu en bild. du hade även några fina landskapsbilder, men till syvende och sist blir det bara "ännu en" landskapsbild av ett berg med vatten i förgrunden. inget nytt under solen alltså.

därför tycker jag man ska försöka förmedla något. annars blir bilderna bara något som är menade för dig själv. alltså är det ingen mening med att visa upp dom, det är ju egentligen själva fotograferandet du är intresserad av. eller hur?

Edit: Jo om jag är nöjd med bilden så vill jag dela med mig av den. Därför publicerar jag den.

jo, fast du har ju inget att säga med bilden. det har du ju själv sagt. alltså finns det inget intresse för någon annan att titta på bilden. alltså lägger du bara ut bilden för att andra ska se att du tagit bilden, eller se hur duktig du är på att fånga fåglar i flykt. möjligtvis kan bilderna bli intressanta som studieunderlag för just den arten, men då är det ju ändå en väldigt specifik grupp av forskare och ornitologer som du riktar dig till.

eller har jag fel?
 
Highweiss skrev:
Man skall inte tro att förmedla betyder någonting djupt psykologiskt och mystiskt. Om en bild upplevs som bra betyder det att den är intressant och därmed förmedlar den någonting. Och vise versa.

att förmedla något kan mycket väl vara enkelt. inom naturfoto kan det exempelvis vara att förmedla en bild av hur just den här arten flyger (men det funkar bara om man ser hur arten flyger, och då kan det behövas tex fler bilder). eller att visa hur fort en gepard springer (men då räcker det inte att fota en gepard, man måste förmedla känslan på något sätt).

en bild upplevs (av andra) som bra endast om de får ut något av att titta på den. det vill säga om den förmedlar något till betraktaren. alltså är det av eget intresse att förmedla något med sina bilder, för då får man fler bra bilder. helt enkelt.
 
Re: Tror fortfarande! :)

Benganbus skrev:
Jag tror ju fortfarande,
att om man visar upp en bild,
som här på FS..
så vill man något...! ;)

Kommunikation!? :)

ja, men i många fall är den viljan helt egoistisk. "Titta vilken bra bild jag tagit".

jag tror iofs att de flesta som lägger upp bilder på fs gör det av egoistiska skäl, men frågan är om skälet är enbart egoistiskt, eller om man även har ett syfte med bilden, dvs om man vill kommunicera med bilden.

jag tex lägger oftast upp bilder eftersom jag är stolt och nöjd över att ha tagit dom. jag är alltså inget undantag, men jag har hävdar att skillnaden är att jag vill framkalla en reaktion hos betraktaren. jag vill att betraktaren ska stanna upp och fundera över vad som egentligen händer i bilden.
 
ANNONS