Annons

HDR - välsignelse eller förbannelse?

Produkter
(logga in för att koppla)
!!Teknik är alltid (iaf för mig) ett redskap.
!!Ett redskap i aktivitet skapar en effekt/ett resultat.
!!Resultatet är det som kommer till uttryck, alltså resultatet är/blir det som betraktaren ser/uppfattar/upplever och tolkar!!
!!En teknik i sig själv måste fyllas med innehåll för att få ett liv, en respekterad plats inom sin genre.

(får inte låta som att jag skriker med utropstecknen. Jag bara menar det så starkt personligen)

Visst kan en teknik rent teknisktteoretiskt uppfattas som ett uttryck i sig själv.. Men knappast som ett moget kontnärligt uttryck.

Teknik är ngt som tillägnas och övas in, enligt mig så måste övning bli till mogen erfarenhet, inte bara erfarenhet. Först då kan verket stå alena.

För mig så faller teknik i sig själv platt. Den måste ha innehåll för att bli meningsfull.



Jag kommer osökt att tänka på en lärare jag haade i konsthistoria för länge sedan. Hon arbetade som proff konstnär själv och hennes uttryck bestod till stor del av en speciell teknik. Men utan hennes tankar och färdighet inom tekniken så hade inget uttryck växt fram. Tekniken var tvungen att ha ett innehåll.



MVH Niclas,
 
Niclasfoto skrev:
... en massa ...
Jag menar inte att raljera med vad du sa, det du sa var bra, men onödigt att citera hela eftersom jag inte svara på nåt specifikt.

Om en person utövar (och behärskar) en viss teknik så borde personen vara en tekniker.(?)
Om personen är en konstnär eller inte borde ju vara upp till var och en att (be)dömma.
Det jag frågar är vad som skiljer en teknik(er) från konst(när)?
Om människor tycker att en teknik (tex. HDR) gör konst så är det väl inget fel i det och man kan väl i så fall betrakta tekniken som konst?
 
Satsar en hundring på att det kommer kameror som ger HDR-bilder direkt inom et år.

Och att om några år så har nästan alla kameror tekniken inbyggd.
 
Jag känner en pensionerad målare.

Han specialiserade sig inom en viss ådringsteknik. Anlitad av konservatorier och andra tungt vägande instanser..

Han behärskade fenomenalt fint vissa specifika tekniker.

Han målade också (helt privat) målerier på traditionellt lerret. Där utforskade han sina tekniker med "hjärtat" och vipps så hade han ett slags uttryck.

Det som var hans yrke var på många sätt hans teknik.
Hans teknik var ett skickligt hantverk.

*
Idag så hade dock en konstnär eller proff.målare osv förhållandevis obehindrat kunnat titelera sig som konstnär med sådana tekniska presentationer.
Idag inom samtidskonsten (inom postmodernismen generellt) så kan man liksom inte bli kritiserad eftersom allt är upp till den som skapar och sedan betraktaren. "Smaken är som baken" tillhör inte modernismen utan postmodernismen!
*

Jag tror att detta belyser lite det vi pratar om.



MVH Niclas,
 
Mattsen skrev:
Satsar en hundring på att det kommer kameror som ger HDR-bilder direkt inom et år.

Och att om några år så har nästan alla kameror tekniken inbyggd.



Möjligt, men tror du att mer "proff." fotografer kommer att efterlysa sådana funktioner? Det tror inte jag, utan att veta säkert.

Ser vi mimiDV filmkameror så har de (även halv/hel-proffmodeller som Sony PD150 mfl) flera olika "motiv/stil-program". Tex "old movie" som är en typ gulbrun svart/vit filmkänsla.. "bio" som ger en känsla av 35mm biofilm.. osv osv..

MVH Niclas,
 
Varför skulle inte professionella fotografer utnyttja HDR-tekniken för att skapa mer dynamiska bilder? Det köper inte jag iaf. Visst passar den kanske inte till actionbilder men ett vackert modellfoto med hela det dynamiska omfånget som HDR tillämpar tror jag kommer. Vänta bara..
 
Klart att det kan vara användbart. Så är det med allt och alltid.
Men med lätt tillgänglig teknik så ställs också naturliga krav på användandets kvalitet. En teknik som renodlas och används issolerat/separat brukar bli fort tråkigt (iaf för mig).

Om inte bildens uttryck (generella innehåll) backar upp, vad skall då göra det? Tekniken i sig?

Ett nyhetens behag (som en teknik KAn vara) måste få tid att sjunka in för att komma till rättvisa. Där har vi många felat många gånger. Jag senast för få dagar sedan!


parallell.
Se filmgenren "Dogme".. från Danmark. det blev en fluga, som höll och har hållt länge nu. Men är det inte så att filmens konsept i sig måste ha kvaliteter som går i passande ton med tekniken?


MVH Niclas,



EDIT:
Känns som att jag svara lite väl mycket här nu. Skall lugna ned mig och släppa fram folkens tankar.
 
Senast ändrad:
Den ständiga frågan för den oberonde bildskaparen: Vill du bli rik idag måste du leverera det som säljer och vika ner på dina egna konstnärliga ambitioner -typ hötorgskonst. Eller leva på nudlar och visuallisera dina egna demoner och förhoppningsvis bli accepterad i den fina konstvärlden. (lite geniralliserat...)

Vill man ha många visningar i det enorma flödet här på FS bland "alla nya bilder" så måste bilden redan som tummnagel väcka omedelbart intresse. Och HDR-bilder "säljer", man blir nyfiken och är kul att titta på, lite som porr... spännande för stunden. Men oftast inte så mycket subtilt under ytan.

Det är ju en teknik som bevisat går att använda på ett nyanserat sätt. Men det är ju som alltid beroende på det egna syftet.
 
bEPH skrev:
Menar du att hötorgskonst är dåligt?
För mig så är nog hötorgskonst ett av det högsta betyg man kan få.

Intressant, varför inte, vilka måttstockar har du för konst/konstnär?
Du skämtar va? Hötorgskonst är ett uttryck man använder för smaklös kitsch-konst med grälla färger och överdriven storslagenhet. Såna där glansiga hemska landskapsbilder som brukar hänga på pizzeriorna.

http://susning.nu/H%f6torgskonst

Måttstocken för konst är att den ska vara konstnärlig. Det vill säga att den ska förmedla en känsla eller ett personligt uttryck av något slag, och därigenom väcka känslor. Precis som musik. Musik är inte musik förrän det finns ett musikaliskt innehåll. Ljuden från en tryckpress är inte musik till exempel, då det inte är skapat för att väcka känslor. Men man kan väl ta det och använda det i sammanhang där det blir musik i och för sig.

M_G skrev:
Varför skulle inte professionella fotografer utnyttja HDR-tekniken för att skapa mer dynamiska bilder? Det köper inte jag iaf. Visst passar den kanske inte till actionbilder men ett vackert modellfoto med hela det dynamiska omfånget som HDR tillämpar tror jag kommer. Vänta bara..
Det är ju precis det jag saknar:)
 
Jag tycker att vissa inlägg här andas lite neandertal....

Tycker mig känna igen argumenten från proffsen och äldre amatörfotografer...

Varför i hela friden tror ni inte att en teknik som gör det möjligt att ge bilder av verkligheten som den faktiskt ser ut med våra ögon inte skulle uppskattas av "konsumenterna", alltså de som köper våra bilder och allmänhten överlag?

Skulle inte förvåna mig alls om ungdomarna på tvåtusentjugotalet kikar på sina föräldrars gamla bilder och tackar gud för att utvecklingen har gått framåt....

Mats, som bara spånar lite...
 
Makten skrev:
Hötorgskonst är ett uttryck man använder för smaklös kitsch-konst med grälla färger och överdriven storslagenhet. Såna där glansiga hemska landskapsbilder som brukar hänga på pizzeriorna.


Säkert, men det är ju det som tydligen går hem hos den stora "massan". De som kan tänkas öppna plånboken för att köpa lite "konst" till väggen därhemma, eller butiken, eller....
 
Makten skrev:
Hötorgskonst är ett uttryck man använder för smaklös kitsch-konst med grälla färger och överdriven storslagenhet. Såna där glansiga hemska landskapsbilder som brukar hänga på pizzeriorna.
:)
Nu så har Mattsen redan svarat lite av vad jag tänkte, men inte helt, så jag kör på.

Jag anser att konsten är viktig, men konsten är inte till för en elitistisk adel som anser sig bestämma vad som är rätt eller fel, den viktiga konsten är för den stora massan.
Hötorgskonsten är skapad för massan/folkhemmet, det är sån konst som har förändrat hemmet hos många.
Sedan att nån elit tycker att den konsten är "fel" är ju som att man ansåg att bara adeln borde ha rösträtt för att pöbeln fattar inget.

Måttstocken för konst är att den ska vara konstnärlig. Det vill säga att den ska förmedla en känsla eller ett personligt uttryck av något slag, och därigenom väcka känslor. Precis som musik. Musik är inte musik förrän det finns ett musikaliskt innehåll. Ljuden från en tryckpress är inte musik till exempel, då det inte är skapat för att väcka känslor.

Men bilder öht. är ju skapade för att väcka känslor/åsikter så då borde ju bara att det är en bild(HDR eller inte) vara nog?
Eller tänker jag fel nu?
 
Beror på vad som är viktigt. Vilket perspektiv vi betraktar konsten.

Konsten inom eliten tycks konsekvent endast tillhöra eliten. Problemet enligt mig är att konsten inom eliten endast (spec idag!) tycks vara riktad mot endast eliten internt.
Jag vill ha/se elitkonst som har en riktning mot den breda massan.
Endast där kan man ju söka folkets acceptans, det borde vara attraktivt!
Den egna elitens respekt är nog attraktiv för de inom gamet men blir enligt mig inget annat än ett slit i sig själv och en slags gängprostitution!

Men jag skulle kunna tänka mig att den tid vi lever i skapar kreativa aktörer och en elit som har ett allt mindre intresse i den breda massan. Eliten som är i täten är nog det enda som gäller om vi hårddrar det!
Detta med att nå en bred grupp av folket tror jag hör till modernismen och inte postmodernismen som vi rör oss i/emot idag.

MVH Niclas,
 
Mattsen skrev:
Jag tycker att vissa inlägg här andas lite neandertal....

Tycker mig känna igen argumenten från proffsen och äldre amatörfotografer...

Varför i hela friden tror ni inte att en teknik som gör det möjligt att ge bilder av verkligheten som den faktiskt ser ut med våra ögon inte skulle uppskattas av "konsumenterna", alltså de som köper våra bilder och allmänhten överlag?

Skulle inte förvåna mig alls om ungdomarna på tvåtusentjugotalet kikar på sina föräldrars gamla bilder och tackar gud för att utvecklingen har gått framåt....

Mats, som bara spånar lite...
Vem i hela friden har påstått något sådant?


Angående konsten och folket så är väl folk som köper Hötorgskonst inte konstintresserade. Fotosidan är ju en fotosida, inte en sida där folk arkiverar sina bilder, och jag antar att konstnärligheten borde vara ganska viktig på en sådan sida? Annars får jag väl flytta nån annanstans antar jag.

Foto utan konstnärlighet är också foto, men varför skulle man intressera sig för något sådant? Det vore som att förkovra sig i plattor med inspelade tryckpressljud, för att referera till min tidigare liknelse.

Jag undrar alltså lite stilla vad man har för intresse av foto om inte konstnärligt? Är det prylbögerierna som lockar kanske?
 
Mycket är prylfixering helt klart.

Jag tror att det är så att de som förnekar de konstnärliga aspekterna i sina bilder också är de som inte riktigt förtsått vilka de aspekterna är och vad de har att säga för att bilder generellt effektivt skall avge ett budskap.

Att skita i tekniken är lika dumdristigt som att skita i de konstnärliga aspekterna, menar jag. Jag tror nog att det krävs en förståelse av båda världar för att få respekt för det man visar.
NÄR så tekniken sitter så kan "konstnären" glida ut och utmana sina kreativa egenskaper i det valda gamet.
Visst kan man lära teknik genom kreativt utforskande inom en genre, det finns olika lärandefilosofier!


Postmodernisterna skiter ju som sagt i konstens aspekter, där närmast förnekar man viktigheten av de. Jag menar att teknisk behärskning går hand i hand med ett medvetet och moget konstnärligt budskap, oavsett om det handlar om rakulera, porslin, analogt foto eller digitalt foto etcetc.


MVH Niclas,

EDIT:
ALLT JAG MENAR är tänkt ur mina traditionellt fokuserade ögon. Jag är nog ingen svävande samtidskonseptualist, jag önskar ramar och traditionell estetik. Det ger en frihet inom de ramar som traditionen sätter, den friheten tror jag inte att postmodernisterna ser. De tror sig ha den största friheten, men jag tror att de gör sig själva blinda för de ramar de själva bygger;)!!!
 
Senast ändrad:
Nu har det blivit djupt och analyserande!
En bra bild känns i tarmarna och sen kan den tillhöra vilken ism som helst, tycker jag.
För att återgå till ursprungsfrågan så kan det väl vara både och. En välsignelse för den som vill lära sig en ny teknik och lägger ut bilder för att få kommentarer på hur han/hon behärskar tekniken.
Det är väl en förbannelse för den som inte tycker om den nya tekniken eller vad den producerar.
 
arnenym skrev:
Nu har det blivit djupt och analyserande!
En bra bild känns i tarmarna och sen kan den tillhöra vilken ism som helst, tycker jag.
För att återgå till ursprungsfrågan så kan det väl vara både och. En välsignelse för den som vill lära sig en ny teknik och lägger ut bilder för att få kommentarer på hur han/hon behärskar tekniken.
Ja, det är klart att man kan se det så. En teknisk pool kanske vore nåt? ;-)
Sen är det väl så att man ägnar mer tid åt tekniken än åt känslan och konstnärligheten just när man är i en fas då man lär sig nåt nytt.

Det är väl en förbannelse för den som inte tycker om den nya tekniken eller vad den producerar.
Jag tycker om den. Mycket till och med! Men jag tycker inte om de flesta bilder som den får representeras av, hehe.
Bilderna på den där amerikanska sidan (eller var den var ifrån) är ju enormt fina. Men där har tekniken också använts för att plocka ut nåt extra i bilden, inte för att det ska bli en synlig effekt. Man tänker inte "kolla, HDR" när man ser dem, utan mer "fasen vilken skum och bra exponering, undrar hur den är gjord". Och så borde det väl vara.
 
Niclasfoto skrev:
...
Konsten inom eliten tycks konsekvent endast tillhöra eliten. Problemet enligt mig är att konsten inom eliten endast (spec idag!) tycks vara riktad mot endast eliten internt.
Jag vill ha/se elitkonst som har en riktning mot den breda massan.
Endast där kan man ju söka folkets acceptans, det borde vara attraktivt!
Den egna elitens respekt är nog attraktiv för de inom gamet men blir enligt mig inget annat än ett slit i sig själv och en slags gängprostitution!
...
MVH Niclas,
Alltså, jag gillar Ernst Billgrens verk. Och han är väl elit, eller? Jag trodde att jag inte var elit, för jag har märkt att jag attraheras av "hötorgskonst" ibland. Jag har jobbat som bilmekaniker och jag har röstat på sossarna, så jag tror att jag har varit folklig. Jag har avlat barn och varit otrogen, och aldrig varit tänd på en man -Det är väl också folkligt?
Jag gillar en del bilder här på FS och en del på Moderna Muséet.

I mina ögon är en del människor och deras verk -konstnärer eller ej- bara obegripliga. Oavsett vilken teknik de använder sig av.
 
Makten skrev:
Ja, det är klart att man kan se det så. En teknisk pool kanske vore nåt? ;-)
Sen är det väl så att man ägnar mer tid åt tekniken än åt känslan och konstnärligheten just när man är i en fas då man lär sig nåt nytt.
Precis! Teknisk pool är kanske inte dumt, Och den där fixeringen när man lär sig nåt nytt är underbar!
Makten skrev:

Jag tycker om den. Mycket till och med! Men jag tycker inte om de flesta bilder som den får representeras av, hehe.
Bilderna på den där amerikanska sidan (eller var den var ifrån) är ju enormt fina. Men där har tekniken också använts för att plocka ut nåt extra i bilden, inte för att det ska bli en synlig effekt. Man tänker inte "kolla, HDR" när man ser dem, utan mer "fasen vilken skum och bra exponering, undrar hur den är gjord". Och så borde det väl vara.
Nä,, det kan ju bli för mycket av det goda.
Det är då det blir "paint by numbers"-bilder!
 
Makten skrev:

Jag undrar alltså lite stilla vad man har för intresse av foto om inte konstnärligt? Är det prylbögerierna som lockar kanske?

Du måste med oss ge-schämten Martin??

En bild på t ex en storstad med dess nattljus "a-la-Ikea" tycker jag kan vara väl så trevlig att ha på väggen i storformat. Eller den klassiska Golden gate bron. OM de båda är tekniskt väl utförda med rätt kompostion osv. Ingen konst, men ändå tilltalande. Så jag tycker att FS är en sida både för de som kreativt försöker skapa konst genom bilder och de som jobbar på att bli tekniskt fullfjädrade vad gäller exponering, komp. skärpedjup, ljussätning osv osv. Det senare är ju viktigt tex inom produkfoto.
 
Senast ändrad:
ANNONS