Annons

HDR - välsignelse eller förbannelse?

Produkter
(logga in för att koppla)
Håller med dig.

Det är lite roligt med trender. I början så skriker alla "Fantastiskt! Vilken bra bild!" när det sedan har gått ett tag så gäspar samma personer och säger för sig själv "Suck, ännu en sådan bild".
Tycker detta är ganska vanligt här på FS.
Folk kan inte skilja på en bra bild och ny (spännande) teknik.
För ett tag sedan var det IR-bilder som prisades rejält fast det hade varit en helt kass bild om den var tagen som vanligt.
Neatimage (som nämndes tidigare) användes till att göra plast/dock ansikten på fruntimmer.
Lithbilder med extrem kontrast på 60-talet osv osv.

Synd att så många glömmer bilden förblindade av effekten.

HDR är en intressant teknik men visst ser vi nu i början bilder där "tekniken" är intressantare än bilden.
 
Man kan också se HDR som ett komplement, när kameran inte räcker till att överbrygga starka kontraster. Vanligtvis verkar det handla om landskap, utfrätt himmel och igenbeckade skuggor på marken.

Gamla uvar som jag minns nog med lite rysning hur det nån gång på 70-talet skulle vara svartvita, korniga, flacka, socialporriga, 35mm Leica-gluggiga bilder för att räknas som fotografi.

Vad tror ni. Kommer bildstilen som regerar på photo.net att skölja över oss här i Svedala?
(kolla välkomstbilden på photo.net så förstår ni nog frågan)
 
Makten skrev:
Jag kom på en till liknelse, nämligen "toycameras". I poolen för detta får även riktigt usla bilder storartad positiv kritik, bara för att kameran råkat tillföra en viss känsla. Men själva bilderna är ofta extremt trista och meningslösa. Det blir ett slags genväg som verkar få fotografen att totalt glömma allt vad komposition och känsla heter.

Det går väl precis lika mycket trend i komposition och känsla? Sedan håller jag inte alls med dig om att kameran tillför någon känsla, det är snarare fotografen som kan förstärka en känsla med hjälp av tekniken. Sedan beror ju dessutom tillförandet av en viss känsla även på ett tolkningsutrymme som finns i bilden med hjälp av teknik, komposition, innehåll omgivande kulturella trender osv.

För mig är HDR ett komplement,samtidigt som det, för mig inte finns någon anledning till att diskutera det speciellt mycket. Det är väl ok att fotografen använder tekniken oavsett om han/hon jobbar utifrån ett känslomässigt perspektiv eller ett tekniskt perspektiv? Det är väl även upp till betraktaren att gilla bilden utifrån valfritt perspektiv?

Att du tycker visa "toycamera" bilder är dåliga behöver ju inte innebära att jag tycker att dom är dåliga?
 
Jag syftar egentligen på "trend" eller stil. Ofta har dessa bildexempel på HDR en viss stil.

Kolla bilderna på första sidan till höger. Jag tycker att stilen genomsyrar siten (oavsett HDR eller inte HDR)
www.photo.net

Eller är jag helt ute och cyklar?
 
En bra bild är ju en bra bild oberoende av teknik men självfallet så kan tekniken få en ett glömma det viktiga, helheten...

//Larsa
 
JanOlofHärnström skrev:
Jag syftar egentligen på "trend" eller stil. Ofta har dessa bildexempel på HDR en viss stil.

Kolla bilderna på första sidan till höger. Jag tycker att stilen genomsyrar siten (oavsett HDR eller inte HDR)
www.photo.net

Eller är jag helt ute och cyklar?

Du menar att det är lite softad touch på bilderna? Lite änglalikt. Eller? För det genomsyrar väl lite på photo.nets hemsida.
 
Japp ungefär så. "plastigt amerikanskt", Smink och överdrivet PS-arbete.

HDR är väl som bäst när man knappt anar att det handlar om HDR. Stor risk för överdrivet effektsökeri i många fall.

Vad som är realistiskt och verklighetstroget är högst individuellt. Och bilder behöver definitivt inte vara "fotografiskt realistiska". Men ibland blir det bara för mycket manipulation.
 
HDR blir riktigt intressant först då vi har skärmar som har bättre dynamiskt omfång!


Det skall finnas någon skärm som klarar att visa HDR .. såg någon prototyp för det förr...
 
Makten skrev:
Det börjar dyka upp väldigt många så kallade HDR-bilder i kritikpoolerna, och det ser ut att kunna bli en liten trend. Bilderna är ofta väldigt iögonfallande och tekniskt intressanta. Men är själva bilden så intressant egentligen? Jag tycker att många ger ovationer och utrop över ganska mediokra bilder, som bara på grund av tekniken ser så annorlunda ut att de blir intressanta. Några riktigt fräsiga bilder finns det förstås, men i det stora hela så blir det mest hötorgskonst av alltihop. Fotografen ägnar mer tid åt det tekniska än att komponera en bra bild, och resultatet blir en färgsprakande bild... på nåt helt ointressant.

Vad tycker ni om dessa bilder? Jag har ingenting emot bilderna i sig, men det är lite trist att de som ger kritik på dem inte ser förbi tekniken. Det är lite som nakenbilder. Ett bra blickfång, men det är oftast inte fotografens förtjänst att det blir "bra". Visserligen vet jag inte riktigt hur efterbehandlingen går till med HDR, men så ruskans svårt kan det väl inte vara att smälla ihop en rad olika exponeringar med programvara. Eller?

Edit: Jag kom på en till liknelse, nämligen "toycameras". I poolen för detta får även riktigt usla bilder storartad positiv kritik, bara för att kameran råkat tillföra en viss känsla. Men själva bilderna är ofta extremt trista och meningslösa. Det blir ett slags genväg som verkar få fotografen att totalt glömma allt vad komposition och känsla heter.


Estetik, komposition, balans blablabla etcetc.. Allt sådant hör till den traditionella modernistiska skapandekulturen.
Vi lever i (iaf emot) postmodernistisk tid idag och vad innebär då det? Jo att man tar avstånd ifrån det traditionellt modernistiska.
Alltså så får kompositionsrelaterade aspekter en helt annan betydelse "idag jämfört med igår".

Att betrakta estetiskt/formmässigt fattiga bilder hör till vanligheterna idag.
Kolla bara in de konseptuella fotograferna/
konstnärerna och deras "verk".

Den konventionella estetiken har inte utrymme inom postmodernismen. Thats it.

Men det skall ju såklart sägas att vi inte enbart lever i en ism utan i flera på samma gång. Därför dessa frågor som Martin H uttrycker. Det har ju alltid varit en viss friktion mellan olikt tänkande grupperingar.

**

När den strategiskt valda tekniken (film,kamera,osvosv) fungerar hänsiktsmässigt i enighet och spänning (balans och obalans osv) så skiter iaf jag i om tekniken är ett nyhetens behag eller inte.
Bra bilder överlever pga mångafacetterade kvaliteter, de kan vara få och/eller många. Det de aldrig kan vara är bara En (tex en LOMO-kamera).
Det är och förblir min STOra tröst i sammanhanget!


MVH Niclas,
 
ondjultomte skrev:
HDR blir riktigt intressant först då vi har skärmar som har bättre dynamiskt omfång!


Det skall finnas någon skärm som klarar att visa HDR .. såg någon prototyp för det förr...

Nej. HDR handlar om att inom skärmarnas register trycka in ett dynamiskt omfång. Oftast ett omfång som kameran inte förmår att registrera. Därför krävs det flera exponeringar.
 
Hur funkar HDR-teknik med scannade dia eller neg?
Inte för att jag tänker prova men är bara nyfiken.
 
Jag är med på fotosidan för att lära mig. hoppas att nån ursäktar min dåliga engelskakunskap och talar om för mig vad HDR är för nåt. Länka gärna till en bild.
Jag misstänker att det är det jag kallar för Disneyfierade eller "paint by numbers" bilder.
 
Här finns bilder:
http://www.naturescapes.net/072006/rh0706_1.htm

Den liknelsen "paint by number" var faktiskt kul.


Mkt löst och kortfattat:

Ögat har en mycket stor förmåga att registrera kontrastomfång.
En digitalkamera har ett dåligt dynamiskt omfång.
Bildskärmen kan återge betydligt fler nyanser och rikare omfång än en digitalkamera eller skanner.

Genom att smälta ihop olika exponerade bilder i ett program så får man ett rikare omfång än vad kameran klarar. Programmet läser av ljusa partier (högdagrar) från bilder som är mörka och underexponerade i de mörka partier. Omvänt läses detaljer och toner av i de mörka partier som är fint återgivna i de bilder som är överexponerade (utfrätta i de ljusa partierna)

Programmet plockar så att säga russinen ur kakan och ut kommer en bild som har ett lagom stort omfång för skärmen eller utskriften.
 
Men varför ser många HDR-bilder så onaturliga ut då? Borde inte tekniken innebära att bilderna får ett mera "som ögat såg det"-utseende? Eller är det bara en effekt som blir om man medvetet överutnyttjar tekniken (att det ser onaturligt, målat ut)? Inget fel i det dock, det kan ju bli bra med rätt person vid spakarna ändå. Bara en undran?
 
FILM) (Daniel Ahlin skrev:
Nope det är Tone mapping.
HDR är bara stort omfång.

Begreppsförvirringen är total :)

HDR handlar om att ta bilder med ett totalt dynamiskt omfång som överstiger de normala exponeringssteg som vanlig film/vanliga sensorer kan registrera.

För att visa dessa på en vanlig skärm krävs att detta omfånget komprimeras ner till 8-bitars bild.

Tone Mapping handlar om att öka microkontrasaten i bilder och används ofta tillsammans med HDR eftersom HDR p.g.a. sitt enorma dynamiska omfång ger bilder med låg kontrast.
 
Graal skrev:
Men varför ser många HDR-bilder så onaturliga ut då? Borde inte tekniken innebära att bilderna får ett mera "som ögat såg det"-utseende? Eller är det bara en effekt som blir om man medvetet överutnyttjar tekniken (att det ser onaturligt, målat ut)? Inget fel i det dock, det kan ju bli bra med rätt person vid spakarna ändå. Bara en undran?

Alla HDR-bilder ser lite onaturliga ut om man med onaturligt menar att det skiljer sig från ett vanligt fotografi. Vi är helt enkelt inte vana att betrakta fotografier på det sättet. Tonerna som fångas i en HDR-bild kan ju vara allt från det som är så ljust att vi måste kisa för att inte bli bländade till det som är så mörkt att vi måste anstränga oss.

Det som får bilderna att se ännu mer "onaturligt målade" ut är att HDR ofta kombineras med Tone Mapping som ökar mikrokontrasten i bilderna och får skuggor i ytor etc att framträda mer.
 
ANNONS