Makten
Aktiv medlem
Det börjar dyka upp väldigt många så kallade HDR-bilder i kritikpoolerna, och det ser ut att kunna bli en liten trend. Bilderna är ofta väldigt iögonfallande och tekniskt intressanta. Men är själva bilden så intressant egentligen? Jag tycker att många ger ovationer och utrop över ganska mediokra bilder, som bara på grund av tekniken ser så annorlunda ut att de blir intressanta. Några riktigt fräsiga bilder finns det förstås, men i det stora hela så blir det mest hötorgskonst av alltihop. Fotografen ägnar mer tid åt det tekniska än att komponera en bra bild, och resultatet blir en färgsprakande bild... på nåt helt ointressant.
Vad tycker ni om dessa bilder? Jag har ingenting emot bilderna i sig, men det är lite trist att de som ger kritik på dem inte ser förbi tekniken. Det är lite som nakenbilder. Ett bra blickfång, men det är oftast inte fotografens förtjänst att det blir "bra". Visserligen vet jag inte riktigt hur efterbehandlingen går till med HDR, men så ruskans svårt kan det väl inte vara att smälla ihop en rad olika exponeringar med programvara. Eller?
Edit: Jag kom på en till liknelse, nämligen "toycameras". I poolen för detta får även riktigt usla bilder storartad positiv kritik, bara för att kameran råkat tillföra en viss känsla. Men själva bilderna är ofta extremt trista och meningslösa. Det blir ett slags genväg som verkar få fotografen att totalt glömma allt vad komposition och känsla heter.
Vad tycker ni om dessa bilder? Jag har ingenting emot bilderna i sig, men det är lite trist att de som ger kritik på dem inte ser förbi tekniken. Det är lite som nakenbilder. Ett bra blickfång, men det är oftast inte fotografens förtjänst att det blir "bra". Visserligen vet jag inte riktigt hur efterbehandlingen går till med HDR, men så ruskans svårt kan det väl inte vara att smälla ihop en rad olika exponeringar med programvara. Eller?
Edit: Jag kom på en till liknelse, nämligen "toycameras". I poolen för detta får även riktigt usla bilder storartad positiv kritik, bara för att kameran råkat tillföra en viss känsla. Men själva bilderna är ofta extremt trista och meningslösa. Det blir ett slags genväg som verkar få fotografen att totalt glömma allt vad komposition och känsla heter.