tumlaren skrev:
Det finns bara ett ord och det är stöld av datprogram antingen det är upphovsrätten eller annat så är det en stöld om ni kopierar ett program ovsett vad ni säger, kom inte med dumma kommentarer att vi är avundsjuka eller något annat för att vi har ärligt köpt våra program.
Sven-Åke
Nix, det är inte stöld, det är brott mot upphovsrätten.
Dessutom är det inte programmet man betalar för, det är användarlicensen man betalar för. Precis som så ofta med bilder. Tidningar köper inte bilden, vad de betalar för är en rätt att använda bilden. Om man själv kopierar bilden på papper och sedan säljer den fysiska kopian - då har man sålt en bild (man kan även sälja en användarlicens till densamma). Men så går det inte till med datorprogram, det är inte den fysiska kopian man betalar typ. 8000 kronor för, just eftersom man då skulle ha all rätt i världen att kopiera för eget bruk och använda på många egna datorer. Således betalar man inte mer än nån tia för plastbiten och fodralet, inte heller för informationen på plastbiten, allt detta är "by the way". Att kopiera mjukvara är ju i det närmaste gratis, mångfaldigande är inte förknippat med någon större kostnad som fallet med t ex. grävmaskiner. Det man betalar för är användarlicensen, rätten att få använda informationen. Därför är det inte stöld, utan upphovsrättsbrott.
Det är mycket viktigt att kalla saker för sitt rätta namn, just för att slippa såna här diskussioner, men bara det faktum att såna här diskussioner gång på gång dyker upp är ett gott bevis på att diskussionen verkligen behövs.
Å för de som vill fördjupa sig.. Upphovsrätt för datorprogram är en tämligen ny företeelse, även i skenet av hur länge datorer funnits eftersom de har funnits länge än de flesta tror. Alan Turing definierade datorn teoretiskt 1936, en defenitiv definition som håller än idag. Detta var ungefär 10 år före den första verkliga datorn som kunde kallas för en universell turingmaskin. Nåja, datorprogram hamnade under upphovsrätten först på sjuttiotalet, så under 30 år fanns ingen immaterialrättslagstiftning för datorinstruktioner. Den utredning som till slut fick datorprogrammen att hamna under upphovsrätten var CONTU-rapporten som arbetades fram under ca 15 års tid och låg till grund för USAs Copyright Act 1976. Det var inte alls uppenbart att det skulle hamna under upphovsrätt, några få ville sortera det under patent vilket föll på logiska grunder, fler förordade inget skydd alls i likehet med all annan matematik (it is a computer, it computes), men en majoritet ansåg ändock att det skulle vara bäst för samhället om det låg under upphovsrätten.
CONTU-rapporten kan läsas här för den som vill fördjupa sig:
http://digital-law-online.info/CONTU/contu-toc.html
Därmed föddes så småningom dagens affärsmodell som går ut på att sälja rättigheter för användande. Å helt privat är det tillåtet att kopiera inom rimliga gränser, man måste ju t ex. kopiera för att överhuvudtaget kunna installera ett program, detta ovsett om det sker från CD, DVD eller nån fil på nätet. Installationen är ju inget annat än ett kopierande av filer, plus en liten, liten del konfiguration.
Observera att detta bara är en affärsmodell av många andra. De flesta som jobbar inom "IT" och skriver datorinstruktioner jobbar inte i företag med denna affärsmodell, långt ifrån, siffror kring 90-95% har figurerat i tyska undesökningar. Det stora flertalet är av typen konsulter, säkerhetsexperter, nätverkstekninker, support, översättare, grafiker osv.... Dessa jobbar som de flesta andra och har betalt för arbetet de gör, inte av försäljning av användarlicenser gällande koden de skriver. Det är genom detta som öppen källkod fungerar affärsmässigt. I den öppna källkodens exempel så bygger det också på upphovsrätten, t ex.
General Public License, där motprestationen för licensen inte är pengar, utan istället fortsatt fri och öppenhet.
Ett hypotetiskt exempel: Företag A vill sänka sina kostnader för mjukvara och börjar använda det fria programmet Z, konkurrenten B får nys om det och vill göra samma sak, men de har lite högre krav och behöver göra några mindre förbättringar i programmet, de räknar på det och kommer fram till att det trots allt blir lönsamt att hyra in en specialist för att göra förändringarna, specialisten får alltså betalt för att utveckla gratis mjukvara. Specialisten gör sedan ändringarna offentliga i enlighet med GPL-licensen eftersom de även är distributör . Företag A ser att det nu finns en uppdaterad version som är bättre än den version de har, de uppdaterar givetvis men upptäcker en liten bugg introducerad av specialisten som B aldrig märkt av, en av de anställda på företag A fixar buggen (en till avlönad kodare). Konkurrenten blir givetvis glad åt buggfixen och uppdaterar.
Summa summarum:
* A är nöjd och tjänar på mindre utgifter.
* B är nöjd och tjänar på mindre utgifter.
* Specialisten fick betalt och är nöjd.
* Den anställde hos A fick givetvis sin lön och är också nöjd.
* De som driver programprojektet är givetvis också glada för att ha fått hjälp med förbättringar och buggfixande av specialisten och den anställde hos företag A.
Dessutom, resten av världen har nu fått en förbättrad version av programmet att ladda hem om de har behov av det, den enda som inte är glad är det företag som inte fick kränga en uppdatering till sitt icke fria program. Börjar man sedan se det i lite större sammanhang, i stil med hela länders offentliga förvaltning, administration, försvar, skolväsende m.m. så ser man snabbt snöbollseffekten...
Så, då fick ni lite att läsa.. ;-)
