Nekomy skrev:
Jo. Ordet gyllene i denna formel skall tyda på att den skall vara lite förnämare (eller vilket ord man vill använda) än det vanliga sinnet. Den skapades av greker men det var inte först på 1500-talet då man försökte hitta alla möjliga sorters förklaringar till allt ting den fick heta "det gyllene snittet" och tillämpades för att hitta en perfekt harmoni inom konsten.
Låt det då stå för dem, de trodde en hel del andra saker också som jag inte håller med om. Jag ser inte att gyllene snittet skulle vara en "förnämare" kompositionsmetod än någon annan. Inte heller har jag hört någon som bemött ditt påstående om gyllene snittet är en bluff säga det, så detta är helt ovidkommande för debatten. Hitintills har jag bara sett att det är du som uttryckt dig så. Kommer någon annan och hävdar det kommer jag stå på mig i min åsikt om att ingen kompositionsteknik är mer förnäm än någon annan även inför denna person. Så jag ser inte att detta är något vi behöver älta.
Se på http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=210824 en helt underbar bild som bryter mot allt vad gyllene snittet kan komma fram med, ändå verkar det vara folk som vill påstå att den skulle bli med harmonisk om man skulle ha tillämpat en antik mattematisk formel som bestämmer bilden proportioner?
Ja, det är en fin bild. Nej, jag ser inte någon som i kommentarerna påstått att den skulle vara bättre ur harmonisynpunkt för att man applicerade gyllene snittet på den. Har någon gjort det? (jag håller isf inte med dem) Med detta resonemang så "bryter" samma bild även mot "kompositionsreglerna" diagonaler, trianglar, osv. Jag upprepar för tydlighets skull:
Du kan inte ta en godtycklig bild och en godtyglig kompositionsriktlinje och förvänta dig att bilden automatiskt blir bättre bara för att du följer riktlinjen. Man måste använda sitt förnuft och bildsinne också. En bra fråga att ställa sig är "Vad vill du säga med bilden?" Använd sedan komposition och bildspråk för att uppnå det, dra nytta av att du har alla verktygen i lådan.
men att påstå att den skulle kunna göra bilder mer harmoniska än andra design regler är humbug.
Det jag sagt och som många håller med om är att centrering ger ofta statiskt intryck. För ocentrerat (dvs allt för nära kanten) gör att det kan kännas som om objektet skall "trilla ur ramen". Är något av dessa två den effekt man vill uppnå så är det väl det man ska använda. Gyllene snittet brukar av de flesta anses ge harmoniskt intryck. Om du inte anser det så får du stå för det, det är bara du som kan svara för vad du tycker och det är inte varken rätt eller fel än någon annan tycke. Tycke är ju subjektivt trots allt. Uppenbarligen så tycker en majoritet att det är harmoniskt, därav dess vidsträckta användning. Men jag kanske har fel. Vad vet jag?
*** bla bla bla och förolämpningar på rad***
Jag är beklagar om du anser att jag hånar dig, tror att jag försöker utmåla dig som okunnig eller förolämpar dig. Du får gärna förklara via vilka "förolämpningar på rad" som jag skrivit ty jag uppfattar dem inte, men gör det isåfall gärna via epost direkt till mig eftersom det inte berör debatten och jag tycker att vi ska bespara övriga läsare det. Den enda som nämnt orden "dum", "okunnig" och "idiot" är du själv. Jag har aldrig sagt något sådant om dig och har inte för avsikt att göra det heller. Inte heller har jag sett någon annan som valt att använda sådant språk. Jag tycker inte det tillför något till en debatt med personangrepp och förolämpningar så därför gör jag mitt yttersta att låta känslorna stanna utanför debatten.
Det jag kan tycka är att det är en lite underlig inställning att hävda att något är bluff och humbug bara för att man inte förstår sig på det och det dragits lite väl långtgående slutsatser ibland. Speciellt gäller det när Jens bad om att få se exempel och istället får höra att det är en bluff. Om du hade haft starka och konkreta indikationer på att gyllene snittet är av ondo och i varje givet läge försämrar en bilds komposition så skulle jag kanske kunna köpa detta. Annars ser jag det som ogrundat. Jag förkastar inte något som är allmänt accepterat och
framförallt fungerat hyffsat bra för mig bara för att någon hävdar motsatsen, speciellt när personen ifråga själv säger att han inte förstår sig på det. Även jag är lite källkritisk och vill ha lite bevis eller åtminstone lite mer substans i påståendena. Jag respekterar dock din åsikt.
Det Bertil skriver om Bäckströms uppslagsverk är intressant men kanske inte så förvånande. Fyller man bildytan med olika objekt av olika storlek och färg/ton kommer den uppfattade tyngden av de olika objekten variera och därför så kan dessa motverka placeringen. Olika kompositionsmetoder som påverkar varandra. Det har väl helt enkelt med hur vi uppfattar saker. Jag har inte sett detta uppslagsverk men om någon vet var jag kan hitta det är jag intresserad.
Jag har sagt det jag har velat i denna debatt och eftersom jag känner att det mest har slutat med en massa upprepningar så känner jag att jag ska sätta punkt för min del. Om någon har några nya rön (eller kan hjälpa mig med Bäckströms bok) så hör gärna av er via e-post/gästboken.
Exempelskiss och boktips
Som sista ord för att göra Jens glad och försöka konkret visa hur
jag skulle kunna tänka mig att använda mig av gyllene snittet om jag nu inte skulle gjort det undermedvetet. Nedan är en bild med samma proportioner som en 35mm negativruta. Där visar de fyra röda linjerna indelningen mha det gyllene snittet och de fyra gröna linjerna visar indelningen med "rule of thirds". Antingen kan jag tänka mig att man använder en av linjerna för att dela in i två ytor ("himmel-hav", "ljus-skugga") eller två korsande linjer för att lägga blickfånget i, som jag gjort i mitt tidigare exempel (dvs punkterna 1-4 för gyllene snittet eller A-D för "rule of thirds"). Som man ser så ligger dessa ganska nära varandra och vad som ser bäst ut är upp till var och en beroende på syfte. Tycker att dessa två tumregler är tillräckligt nära varandra för mig och tvivlar på att jag direkt skulle märka skillnaden om någon lade något i ena skärningspunkten istället för den andra.
För en läsvärd bok på ämnet se
Fotokomposition av Ulf Sjöstedt som
rescenserats här på Fotosidan.
