Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Gatufoto - Smyg eller frågar ni?

Produkter
(logga in för att koppla)
Tror aldrig jag frågat någon innan fotot - men kan ev. gå fram och prata lite efter om det verkar som om objektet blivit störd och beskriva syftet med bilden. Hittils har jag aldrig träffat någon som blir förbannad, men man kan få leva med kommentarer som "jasså, behöver du fina bilder till familealbumet" och lite oroliga blickar från utländska turister. Men, jag tycker också det är otrevligt att bli fotad med långa telen när jag är utomlands.

Vete fasiken om jag tror på förslagen om "dold" fotografering ala´ ovan nämda förslag, det ska synas att man fotograferar och att smyga med det riskerar sannolikt bara skapa mer förvirring och oro/illvilja. Fram för ärligt menade fotografer och bort med Papparazzi-stämpeln från gatufotograferna!

BAW
 
Bengus skrev:
Vete fasiken om jag tror på förslagen om "dold" fotografering ala´ ovan nämda förslag, det ska synas att man fotograferar och att smyga med det riskerar sannolikt bara skapa mer förvirring och oro/illvilja. Fram för ärligt menade fotografer och bort med Papparazzi-stämpeln från gatufotograferna!

BAW

Menar du då att all gatufotografi, där de som blir fotograferade inte vet om det, är lika med paparazzifotografi? Paparazzi har väl mera att göra med sådana fotografer som maniskt förföljer kända personer i all deras tillvaro för att få bilder av dom att tjäna pengar på, och då ofta bilder i mer eller mindre kränkande situationer? Med den inställningen du har diskvalificerar du en stor del av gatufotografin, även mycket erkända fotografer? Min idé var ämnad att få bilder där människor är så naturliga som möjligt och att få bilder i lite annorlunda vinkel. Att jämföra detta med paparazzi tycker jag är överdrivet, så länge jag inte förföljer den jag fotograferar eller kränker personerna ifråga. Redigereat:Men min idé kanske inte funkar så bra då bildutsnittet blir mera slumpmässigt, var bara något jag fick lust att prova. Att smyga kanske inte är så bra?
 
Senast ändrad:
Nja, inte så jag menade riktigt... Men i allmänhetens ögon är en smygande fotograf ganska närbesläktat med en papparazzi (som är ett begrepp som är rotat i de djupa folklagren genom de senaste årens mediauppbåd) - i synnerhet om denne har ett stort, vitt, objektiv på en eller flera av sina kameror (vilket sannolikt inte en traditionell gatufotograf har).

Vidare vill iallfall jag ha en bra sökare att dels komponera bilden i - dels kunna byta motiv snabbt om ett nytt objekt dyker upp. Mitt inlägg var inte alls menat att såga ditt kreativa förslag utan mer som ett litet upprop att det inte alltid är lämpligt att smyga - det kan få en dålig effekt.

Kika in på mina bilder (bl.a de från USA) och se att jag verkligen fotar folk utan att fråga - rakt på (ofta utan att objektet känner till det). Har du tur får du trots detta naturliga, opåverkade bilder som iallafall jag vill ha från en gatufotografering utan att behöva "smyga".

Håller med dig om "papparazzi" vinklingen - och att det inte är förenat med traditionell gatufotografering men tom min fru har svårt att se skillnaden....

BAW
 
Ok, då är jag med. Jag har heller aldrig försökt smyga med kameran utan tvärtom (se mitt första inlägg här) och detta var något som kom för mina ögon när jag läste på gatufotosajten "Gatufoto - Livsstil och Kulturgärning" där smygfotografering togs upp som en användbar metod, men då inte på det sätt jag förslog.
 
Vid närmare eftertanke har jag blivit jagad i den barcelonska tunnelbanan (nej inte i tunnlarna) av en barägare efter ha plåtat från 5 meters avstånd in i baren , hon gav dock upp efter fem meter .
Tur det , de spanska utskällnignarna är inte nådiga.

mvh Ale
 
Är det inte om man har bild med namn, som man bryter mot PUL? Alltså att det blir ett register. Det var väl det hon hade gjort, som blev dömd.
 
paco skrev:
Är det inte om man har bild med namn, som man bryter mot PUL? Alltså att det blir ett register. Det var väl det hon hade gjort, som blev dömd.

Som jag ser det är PUL inte tillämplig när bilden används i ett journalistiskt sammanhang och reportage. Inte heller om man ser att gatufoto är en konstnärlig verksamhet vilket jag tycker det är. Var gränserna går för nätbilder är nog inte lätt att svara på och en domstol får nog svårt att fälla någon fotograf så länge bilden inte är direkt kränkande. Vid publicering i andra media än nätet gäller inte PUL. Där PUL är tillämplig gäller också att man ska ha skriftligt tillstånd för publicering, om man nu ska vara paragrafryttare.
 
eatfrog skrev:
Att fråga förstör hela gatufotoidén tycker jag, då folk ändrar helt hållning och slutar direkt med det de höll på med om man säger att man ska ta en bild.

/Henri

Håller helt med, hela gatufotoidén bygger på att man inte skall påverka de skeenden som man vill fångar på filmen tycker jag.
Men sedan beror det ju på hur man deffinierar begreppet gatufoto. Personligen skiljer jag på "gatufoto", porträtt som är tagna på gatan och dokumentärfoto där man jobbar med att dokumentera en speciell företeelse, men gränserna är ju ganska flytande.
Men i ren gatufoto är det oftas inte bara icke önskvärt utan även omöjligt att fråga om lov. Bilden skulle hinna försvinna långt innan man han fråga och flödet av nya individer skulle göra att frågandet skulle dra ut mot oändligheten utan att någon bild hann tas.
 
ja det är intressant det där .
Jag defienerar gatufoto som relativt "improviserad" och anpassbar fotografi , rakt på liksom . Att snabbt ta tillfället i akt och på bara några sekunder kunna fånge en händelse/tanke. det är lite det jag ser som det spännande i gatufotografin , man vet aldrig vad som väntar en och så plötsligt så är tillfället där , då är det liksom bara en konkret tanke som dyker upp.

som sagt , därför frågar jag oftast inte eftersom tillfällen dyker upp så snabbt , och försvinner minst lika snabbt :D

mvh Ale
 
Graal skrev:
Vill fortsätta detta med gatufototekniker lite och presentera en idé som jag har och som bör funka bäst med motorframdragna kameror och lite kraftigare vidvinklar: Man har helt enkelt kameran hängandes på magen med en lång trådutlösare in under skjortan och upp i ärmen ned till handen. Kameran förinställs vad gäller avstånd och ev exponering så att tillräckligt skärpedjup erhålls. Sedan trycker man av bilderna helt obemärkt när man går fram genom stan. 15-25mm brännvidd för småbildsformat 24x36 bör funka bäst. Jag har själv en lång trådutlösare till min Contax och en 25mm-optik men tyvärr har det lämpligaste huset (min 137:a med inbyggd motordrift) lagt av för flera år sedan så nu får det i så fall bli med RTS-huset och då får jag dra fram filmen för hand. Men det finns ju mekaniska trådutlösare i längre varianter också och då kan man använda sina mekaniska kameror och för min del skulle jag gärna vilja prova med mina 15mm och 21mm till Bessorna.

Har någon erfarnhet av hur detta fungerar? Tror det kan bli ganska spännande i alla fall. Och någon fråga före bild blir det i dessa fall inte tal om.

Jag studerar för tillfället fotografering i Maidstone, England och har precis avslutat första uppgiften på 5 veckor nu. Jag har gått runt och gatufotograferat en massa folk och det är nästan på pricken den tekniken jag använde. En Nikon FM2 med 35mm lins hängande runt halsen och bakom ena axeln, så att kameran ligger lite snett om magen, lite högre upp än midjan och sedan en trådutlösare i jackfickan. Det har funkat riktigt bra och jag kan lägga upp ett par bilder snart, måste scanna först.
Jag satte bländaren kring 8 och 11, slutaren på 250-500, och jag gick riktigt nära i vissa situationer, och verkligen observerade folk som kom emot mig.
Det är ett mysterium att ingen noterade att jag tog en bild av dem, ingen som påpekade nåt iaf.
Riktigt skoj att se resultatet och sedan bygga upp bildserier från det.
 
Graal skrev:
Roligt att fler kommit på samma idé! Väntar med spänning att få se bilderna.

Två av mina bilder i mitt album är tagna med ungefär den tekniken (Hotel Savoy, Rusning) förutom att jag inte använde trådutlösare. Resultatet blir ju ganska slumpmässigt och jag kan väl känna att jag saknade lite av kontrollen, men kan ju va kul att testa ibland.

På tal om att smyga så gick jag senast ut på stan med en EOS5 och efter att ha mest använt Mamiya 645 med motor den senaste tiden så kändes Canonen som en ljudlös kompaktkamera i jämförelse. Nästa steg blir dock att hitta en schysst mätsökare.

/David
 
Gatan lever! ;)

Hej Alla
Har följt den här tråden litet till och från..

Och många har redovisat sin tanke på vad gatufo är,
och hur det skall utföras. :)

Jag måste nog bekänna mig till den kanske litet "äldre" typen av gatufoto, där jag är närvarande på gatan med min kamera, ganska öppet.
Jag försöker deltaga i "gatans teater" på nå't sätt! ;) :)

Jag har ju mina idoler!
Kertész, HCB, Oddner, W.Eugene Smith, Robert Frank...osv, osv...

Så här har jag skrivit en litet längre "redovisning av mitt sätt att se på saken"!
(I ett album)
http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=60740

Livet finns på gatan, härligt! :)
 
Det där var ett album som inte går av för hackor! Inte bara fantastiska gatubilder utan också bilder som är tidsdokument av en typ som kanske är mindre vanlig i vardagsalbumen. Här får man mycket inspiration.
 
Re: Gatan lever! ;)

Benganbus skrev:
Hej Alla


Jag måste nog bekänna mig till den kanske litet "äldre" typen av gatufoto, där jag är närvarande på gatan med min kamera, ganska öppet.
Jag försöker deltaga i "gatans teater" på nå't sätt! ;) :)

Jag har ju mina idoler!
Kertész, HCB, Oddner, W.Eugene Smith, Robert Frank...osv, osv...

Livet finns på gatan, härligt! :)

Håller med dig om att närvaron är viktig, man skall vara en del i "gatans teater" tycker jag också, och fota helt öppet. En av utmaningarna, tycker jag, är att kunna vara det på ett sådant sätt att man ändå är "diskret" och inte påverkar sittuationerna.

När det gäller "de gamla mästarna" tycker jag att de representerar lite olika typer av gatufoto. HCB tex fotar ofta mäniskor lite mer på distans där de mer ingår som ovetande statister i bilden medans tex Robert Frank ofta fotade närmare och mer ofta "inkräktade" i folks "närområde". Båda var fantastika på sina respektive områden men representarar två olika stilar innom gatufoto tycker jag.

Personligen gillar jag den lite mer "distanserade" stilen bäst, och den passar mig bättre. Men som sagt det finns en hel del olika "stilar" innom gatufoto där ingen är rätt eller fel tycker jag.

exempel

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?_q=1&ID=390558

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?_q=1&ID=429925

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?_q=1&ID=436129
 
Senast ändrad:
Att fotografera, fråga om lov eller i smyg.

Mitt råd, fråga aldrig. Det behöver man inte göra. Det är dessutom inte i smyg då fotografering är tillåten_utan_begränsning_på_allmän_plats *överallt*.

(smygfotografering per min egna åsikt = gömd från objektet)

Man kan missa en kanonbild om man först uppmärksammar personen (genom att fråga om lov). Dessutom, om man uppmärksammar personen, så kommer den personen per automatik att instinktivt reagera på att du finns till, och därmed riskerar man att få bilder som inte ser äkta ut. Bilder som känns arrangerade.
 
Och det var precis det som var meningen med mitt projekt, hur människor som inte vet att dom blir fotograferade beteer sig och ser ut.

Om man ber nån att bete sig normalt framför kameran leder det till ett onormalt beteende.
 
Fråga inte...??

Peter.H skrev:
Att fotografera, fråga om lov eller i smyg.

Mitt råd, fråga aldrig. Det behöver man inte göra. Det är dessutom inte i smyg då fotografering är tillåten_utan_begränsning_på_allmän_plats *överallt*.

Blir litet undrande över detta råd...??
"Fråga aldrig...."
"Det behöver man inte...."
Ok, det vet jag också, men har varit i situationer, då jag inte frågat...
och tagit en chans/risk...
och fått springa därifrån......
och det var allvar!!!

Så rådet att "fråga aldrig", bör kombineras med fotografens livserfarenhet/fotoerfarenhet, och medvetenhet om vad som finns i ett samhälle, på gott och ont......
annars kanske det inte blir så många fler bilder!
 
Man kan ha olika förhållningssätt till fotografi och gatufoto i synnerhet.

Lite enkelt kan man tala om att utifrån registrera vad som sker eller att man som fotograf är en del av bilden.

Om man anammar det första förhållningssättet blir det lite kontigt att fråga om lov, men man kan ju ta kontakt efter att bilder är tagen och ögonblicket förbi.

Fotograferar man istället sitt eget liv istället för andras blir det naturligare att ta kontakt. Då tar man ju kontakt med folk som intresserar en, i andra han för att fotografera dem. Man fotograferar helt enkelt det man upplever.

Jag mixar båda sätten. Är det dans på gatan dansar jag med och plåtar samtidigt. Men ibland går jag runt och fångar bilder. Det beror på vad som faller sig naturligast.
 
Utan att på ngt vis "dumförklara" ngn så antar jag att den "Sociala Kompetensen" faktiskt spelar en huvudroll här. Men jag menar också att den förmågan kan finslipas även om den för många ligger helt naturligt och latent. Första steget i att finslipa detta är att man helt enkelt måste bli medveten om sitt agerande (interagerande) i situationer samt hur det eventuellt påverkar omgivningen, detta är direkt kopplat till den Sociala Kompetensen.

För den som tror att jag svamlar i morgonmössan,, kanske gör jag det men jag tycker att detta är mycket viktigt i sammanhanget.

Men sedan så är det viktigt att inte göra allt sådant som detta så teoretiskt att det i praktiken blir lidande.

Övning är viktigt (enligt mig avgörande) hur mycket fallenhet man än har för gamet. Teorier, erfarenheter och kunskaper skall övas in så att de ligger latent i ryggraden,, där kan vi agera impulsivt och strategiskt i förhållande till omgivningen och det resultat vi önskar att uppnå.



MVH Niclas,
 
Senast ändrad:
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar