Annons

Gatufoto - Smyg eller frågar ni?

Produkter
(logga in för att koppla)

Brummelisa

Aktiv medlem
Jag blir allt mer sugen på att gatufota.

Det jag undrar är om ni som håller på med det tar foto utan att fråga eller frågar ni och låter modellen posera?

Jag vet att gatufoto är väl egentligen när motivet inte vet om att denne blir fotograferad. Och jag är inte intresserad över om det är rätt eller fel om man frågar eller inte, och jag vet att om man frågar och låter motivet posera så får man inte den där bilden man ville ha.

Utan det jag undrar är mer. Brukar ni ta "smyg-foton" eller frågar ni?

Man skulle kanske gjort en poll av det här (om det inte redan är gjort)?

/ Marcus
 
Jag tar en del gatufotografering och har med tiden blivit litet tuffare. Jag tar helt enkelt den bild jag vill ha.

Ett klassiskt trick annars är ju att samtidigt som man tar bort kameran från ögat fästa blicken på något långt bakom det man fotograferat. Då tror de flesta att det är det bortre objektet man fotograferat :)

Även om man har full rätt att ta de bilder man vill på allmän plats så kommer ju dock PUL in i bilden vid publicering...kan ju vara värt att tänka på
 
Att fråga förstör hela gatufotoidén tycker jag, då folk ändrar helt hållning och slutar direkt med det de höll på med om man säger att man ska ta en bild.

/Henri
 
Som jag skrev i den andra nya tråden om samma tema fast med brännviddsinriktning så satsar jag på en regelrätt och puritistisk integrering i själva situationen.

Jag menar att om man är till fullo (så gott det utifrån de rådande förhållanden är möjligt,) integrerad så behöver man inte smyga och väldigt sällan (egentligen aldrig!) fråga. Låter inte det som rena drömmen:)? Jo, det är ju det men det ger sig inte heller gratis.

En fotograf bör enligt mig aldrig smyga med kameran, det skapar skeptisism och i värsta fall ett uttalat NEj!,, typ..

Vara den man är, övervinna blygsel och hålla (den diskreta) kameran vid ögat, är bra medicin för att uppnå integrering.

För att omgivningen skall uppträda avslappnat så gäller det också att fotografen som deltar även han/hon är avslappnad... Det betyder inte att fotografen skall vara "icke aktiv" utan mer att fotografen skall vara en så naturlig del av situationen att han inte påverkar den..

Det jag menar med "Situationsintegrering" är preics vad begreppet pekar på, inga trix eller konstigheter.

Mvh Niclas, som inte vill säga att ngt är rätt eller fel.
 
Jag frågar aldrig. Ibland söker jag ögonkontakt och får ett leende som godkännande efter att jag tagit bilden.
 
Är det bilder där du menar att man innan frågar om man får lov?

Jag vet med mig att jag frågat en gång, den gången fanns inget annat alternativ.

Som princip så ställer jag mig tvekande till att fråga,, om man nu är ute efter att fota en situation som man inte påverkat såklart. Oftast så vill man väl inte färga situationen för mycket.

Om vi tänker oss ett mer modernt konseptuellt och idébaserat fotograferande så kan ju själva frågan och den effekt den ger vara en del av själva konseptidén.. men det är väl inte sådant foto vi pratar om i denna tråden.

MVH Niclas,
 
Brummelisa skrev:
Som sagt förstår jag att ni vid vanliga gatufoto inte frågar.

Men är det ingen som tar fråge-bilder?

/ Marcus

Om jag avporträtterar några i gatumiljön brukar jag fråga, då handlar det dock mer om porträtt än gatufoto.
 
Efteråt

froderberg skrev:
Jag frågar aldrig. Ibland söker jag ögonkontakt och får ett leende som godkännande efter att jag tagit bilden.

Det går ju alltid att fråga om man får använda bilden efter att bilden har tagits, om man inte får ett OK så går den ju alltid att radera.

Berättar man att bilden inte skall användas i rent kommersiella eller tvivelaktiga syften så brukar det inte vara något problem att få ett godkännande för en eventuell publicering.

Jag brukar t.ex skicka en kopia via mejl om de skulle vilja ha en egen kopia.


Fotografera mera :)


Jörgen
 
Jag praktiserade gatufotografering på vår resa till Prag-Dresden-Berlin i somras och jag tog ca 15 svartvita filmer under resan som jag håller på att arbeta med i mörkrummet nu och framöver. Jag frågade bara vid något enstaka tillfälle och jag försökte inte smyga med kameran. Endast vid ett tillfälle uppfattade jag att en person markerade att man inte ville bli fotograferad. Det var två gatumusikanter i Dresden som satt i en trång passage vid en stor kyrkodom som höll på att renoveras. Jag ställde mig mitt framför dom på ca 1½m avstånd med min 21mm och tog upp kameran (dessförinnan hade jag tagit en bild från sidan med min andra kamera). Damen, en yppig kvinna i 40-årsåldern, skrek till mitt i sitt dragspelande ett högljutt NEIN! och satte sin barska blick i min och då var det bara att ta ner kameran igen och leta efter något annat för inte ville man få denna barska dam efter sig bland allt folk.

Jag upplevde annars inte att det var några problem med att fotografera på gatorna. Kör man med öppna kort och inte smyger med kameran tror jag att det blir bäst. Att uppträda på ett naturligt sätt är nog det bästa och att inte vara rädd själv för att "ta för sig". Den som absolut inte vill hamna på bild säger ifrån tror jag. Att fråga först tror jag tar udden av känslan i bilderna. Att agera iaktagare och att fånga ögonblicket är nog det som gäller för att få bra gatubilder och då hinner man inte fråga.

På våra vandringar i bl.a Prag missade jag flera bilder som jag vet skulle blivit riktigt bra pga att jag var för rädd eller för att ögonblicket försvann innan jag hann trycka av. T.ex var det två äldre män som stötte ihop på gatan och omfamnade varandra med sammanknutna händer på ett sätt jag inte upplevt förut. Händerna var sammanknutna som om de stått riktigt nära varandra tidigare och nu träffades av en slump igen. Jag såg bilden och satte kameran till ögat men när jag skulle trycka av hade deras lyckliga ansiktsuttryck försvunnit och de hade släppt taget om varandra. Hade jag kommit fram till dom 5-10 sekunder tidigare kanske jag hade fått en bild. Bra bilder smyger sig långsamt på men försvinner som en blixt.
 
Något som ofta brukar komma upp vid frågan om gatufotografering är vilken brännvidd som "ska" användas, där teleobjektiv anses som fega och vidvinkel/normal mer korrekt. Vad använder ni?

Själv tycker jag vidvinkel funkar utmärkt, speciellt eftersom den som egentligen blir fotograferad inte ens behöver vara direkt "in the line of fire" för att komma med. Men den här tekniken är ju egentligen lika feg som teleobjektiv eftersom den fotograferade inte har en chans att förstå att han blir fotograferad?
 
thejejk skrev:
.....Själv tycker jag vidvinkel funkar utmärkt, speciellt eftersom den som egentligen blir fotograferad inte ens behöver vara direkt "in the line of fire" för att komma med. Men den här tekniken är ju egentligen lika feg som teleobjektiv eftersom den fotograferade inte har en chans att förstå att han blir fotograferad?

Det gäller väl främst med brännvidder typ 20mm och mindre (för småbilds filmformat eller fullformatsensor)? Med en 35mm har man bara en bildvinkel på ca 60 gr och då tror jag de flesta förstår att de kommer med?
 
Gammal vana..35:an..

Som sagt, för mig funkar 35:an på min M6:a.
Har lärt mig bildutsnittet..
efter några år..

Och så har jag ställt avståndet på 5 meter,
och är det hyffsat ljust,
Bl. 8-11 (och en 1/250 med Tri-X)

Då har jag en "skarp bild" mellan 2,5 meter till 50-100 meter..

Inga inställningar alltså, bara trycka av.

Det blir litet fixfokus över det hela! :)
 
Re: Gammal vana..35:an..

Benganbus skrev:
Som sagt, för mig funkar 35:an på min M6:a.
Har lärt mig bildutsnittet..
efter några år..

Och så har jag ställt avståndet på 5 meter,
och är det hyffsat ljust,
Bl. 8-11 (och en 1/250 med Tri-X)

Då har jag en "skarp bild" mellan 2,5 meter till 50-100 meter..

Inga inställningar alltså, bara trycka av.

Det blir litet fixfokus över det hela! :)

Bra tips för gatufoto! Har provat med sådan förinställning och det funkar fint med mätsökarkameror där man har oändligt skärpedjup i sökaren. Värre då med SLR där man alltid ser genom största bländare och alltså inte ser hela bilden i focus utan lite luddig skärpa famför och bakom focus. Mindre problem med en 35mm än 50mm dock.
 
Vill fortsätta detta med gatufototekniker lite och presentera en idé som jag har och som bör funka bäst med motorframdragna kameror och lite kraftigare vidvinklar: Man har helt enkelt kameran hängandes på magen med en lång trådutlösare in under skjortan och upp i ärmen ned till handen. Kameran förinställs vad gäller avstånd och ev exponering så att tillräckligt skärpedjup erhålls. Sedan trycker man av bilderna helt obemärkt när man går fram genom stan. 15-25mm brännvidd för småbildsformat 24x36 bör funka bäst. Jag har själv en lång trådutlösare till min Contax och en 25mm-optik men tyvärr har det lämpligaste huset (min 137:a med inbyggd motordrift) lagt av för flera år sedan så nu får det i så fall bli med RTS-huset och då får jag dra fram filmen för hand. Men det finns ju mekaniska trådutlösare i längre varianter också och då kan man använda sina mekaniska kameror och för min del skulle jag gärna vilja prova med mina 15mm och 21mm till Bessorna.

Har någon erfarnhet av hur detta fungerar? Tror det kan bli ganska spännande i alla fall. Och någon fråga före bild blir det i dessa fall inte tal om.
 
Hehe Bengt , vi kör nästan samma förinställningar , fast film kör jag Tmax ....
Precis som bengt använder jag också 35'an för gatufoto , den ultimata brännvidden för ändamålet.
Att ha förinställt är ett smidigt sätt att vara snabb , man måste alltid vara redo vid gatufoto.
En annan sak som bidrar till smidigheten är ju självklart kameravalet , skulle själv aldrig vilja gatufota med en stor klumpig Slr, eller ännu värre Dslr ...
Mätsökar åt folket !
Angående det här med att fråga så har jag själv aldrig frågat , mest för att det aldrig blir tid för det .

Bengt: Sum 35'a ? hehe

fortsätt gatuplåta och var inte feg!

Mvh Ale
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar