Digitalkamerorna har alltid haft saker som stört en, och som i vissa fall har förbättrats när nästa modell kommit. Men man har aldrig haft känslan som man hadde med vanliga "filmdragare", att man är nöjd med kameran och det som betyder mest är filmer respektive objektiv.
Så kom Nikons D3'a och nu är det riktigt roligt.
Skulle kanske köpt en D700 om den kom samtidigt. Men nu känns det så förbaskat roligt att fotografera igen. Det är så bekvämt att kunna köra på tokhöga asa-tal om det är brist på ljus eller om man vill frysa snabba motiv.
Skulle lägga slantarna på en Fullformatare. Har absolut inget emot DX som format, men det fantastiska tonomfånget och känsliga sensorn gör de nya fullformatarna så flexibla. Filerna håller också en ganska hög kvalite om man vill interpolera(förstora) bilderna.
Enda positiva med en DX är att man sparar pengar om man vill handla tele-optik. En 300/2.8 är väl en 30kkr billigare än en 400/2.8.
Fotograferat på fri hand under jord, med endast befintliga ljuskällor som pannlampor mm. Som en saga att komma hem med bilderna!
Vad som jag också gillar på Nikons fullformatare är RGB sensorn, som hjälper ljusmätaren att exponera bra. Följer du med ex. en skidåkare kanske denne omges av vitt. Du kanske har kompenserat för detta, men när åkaren passerar dig har han en skog som bakgrund och din tidigare kompensering är då inte önskvärd längre. Med RGB sensorn är det bara att panorera med och hålla inne avtryckaren.
Man kan säga att kameran vet om det är gräs eller snö på fotbollsplanen, vilket inte många andra fixar utan räknar med att det är sommar året runt.
Och ja! DX kamerorna tar jättefina bilder, men under mer ordnade former.
D3 & D700 = Frihet
Och om någon undrar varför jag inte nämner Canons 5D, så var det för att han frågade efter ett "arbetsredskap", och inte leksaker. ;-)
Skojjar nästan bara där!
