För att man behöver förstora bilden mer från en halvformatskamera för att få samma presentationsbild som ur en småbildskamera.
Den här diskussionen har spårat ur som det oftast gör när man diskuterar vilken kamera som är bäst.
Vad som är bäst är personligt och beror på vad man kräver av sin kamera.
För en majoritet idag är man nöjd med mobilen. En bild tagen i bra ljus räcker för en riktigt bra förstoring i A3.
När vi köper bil så går vi inte och köper den med den värsta accelnrionen, de flesta hästkrafterna eller den högsta toppfarten. Såg att Koenigsegg nu klarar 447 km/timme.
En djäkla opraktisk bil när man skall köpa garderober på Ikea är det trots allt.
Ingen har nog ifrågasatt om en större sensor är bättre. För det är den rent tekniskt.
En kamera som Fuji GFX är bättre än en Canon 5Ds r. En 5Ds r är något bättre än en Fuji X-T2.
Jag har under 6 månader fotot med 5Ds r och samtidigt med Fuji X-PRO2.
Först när jag var övertygad av att jag förlorade väldigt lite på att gå över till Fuji APS-C sålde jag min 5DS r.
Precis som med bilen är mitt val en kompromiss. Jag fick en kamera jag tyckte var roligare att fota med och i de flesta fall bättre objektiv.
Fujis objektiv är bättre än Canons enligt mina tester och klarar gott och väl att leverera resultat som är utmärkta i A2 printar trots en mindre sensor.
Jo jag har också fotat med Hasselblbads värre kameror och de är ändå bättre än en 5Ds r.
Hasselblads sensorer är individuellt kalibrerade och deras objektiv är bättre.
Det ger en lite bättre print än en bild från 5Ds r. Fast skillnaden är så liten att jag måste skriva på baksidan av bilden vilken kamera den kommer ifrån. Annars är jag osäker.
Skillnaden är alltså mycket obetydlig.
Detsamma gäller när jag jämför en A2 print mellan Canon 5Ds r och Fuji X-PRO2.
Så tekniska data är en sak men den praktiska nyttan något annat.
Om tekniska värden vad det enda rätta skulle vi alla fotonördar numera fota med en 100 MP kamera från Hasselblad eller Phase One.
Sedan blir jag bara trött på att man hela tiden anser att en APS-C samlar in mindre ljus än en FF kamera. Att skärpedjupet är ett problem.
En APS-C kamera samlar in lika mycket ljus per ytenhet. Eftersom det är mindre sensorer som är tätare packade ger det lite mer brus. Fast idag kan vi även med en bra APS-C sensor få bra bilder vid 25600 ISO. Det räcker ganska långt.
Vi måste många gånger också köra på större bländare för att få ett kort skärpedjup.
Bra porträtt fotas sällan på det kortaste möjliga skärpedjupet. Millimeter skärpedjup är sällan särskilt bra utan mer att försöka åstadkomma en effekt. Av någon anledning verkar Sverige vara besatt av kort skärpedjup. I andra länder verkar man mer vara intresserade av rätt skärpedjup.
För porträtt fotade jag ofta på 4-5,6 med mitt med mitt 85/1,2.
När det gäller landskapsfoto ser vi det ofta som en fördel med mera skärpedjup.
Så jag vill verkligen ifrågasätta den bild som målas upp i den här tråden av många.
Är det verkligen så självklart att FF är guds gåva till fotografen?
Kanske kan det finnas fler svar.
Jag tog steget från FF till Fuji APS-C efter att under 6 månader ha jämfört mängder av bilder.
Är det så självklart att jag ser dåligt och inte vet hur bra bokeh och släpp ser ut.
Eller kan det vara så att jag faktiskt fattade ett rationellt val?
En kamera är mer än tekniska siffror.
Den är ett arbetsredskap.
Mest bild för pengarna.
