Jag tror detta med minskad försäljning (globalt, och i
antal) kommer att leda till ett minskat intresse från de mindre/de udda tillverkarna att hänga med i rejset. Det har vi sett under årtionden, de mindre och/eller udda försvinner. Det är helt naturligt. De stora kommer att konkurrera ännu hårdare med nysläpp och ytterligare mängder med (överflödiga) finesser. För att inte tala om ännu mer hysteriska pixelmängder direkt ur kamerasensorn.
[Hur många här får sina alster offsettryckta/inkjettade (= >150lpi) i format på AØ eller större? Jag har gjort det en enda gång (en inkjettad stortavla i ~2*3 meter. CMYK bildfilen var på drygt 770MB! Rymdes precis på den overloaded CD vi postade till tryckeriet.) och det kommer aldrig att hända mig igen. Dessutom: Vi här är nog inte direkt representativa för medelsystemkameraköparen... ] Efter ett tag har de stora nog nästintill konkurrerat ihjäl varandra de också, iom sjunkande volymer som måste betala allt dyrare teknikutveckling. För kundvolymen sjunker nog minst lika snabbt, och fylls inte på underifrån.
Hur många av oss här har inte haft udda systemkameramodeller i sin ungdom? Topcon, Miranda, Praktika någon? Senare offer blev Minolta och Konica - som visst försvann in i ett satsande Sony-konglomerat... De kommer att bli ännu färre framöver - men innerst inne oroar det inte mig, jag har (som flera här tidigare sagt) de grejer jag
behöver framöver, och det långt in i pensionärstillvaron...
[Min första egna SLR blev en Topcon Unirex EE, senare inbytt i butik mot ett begagnat Miranda Sensorex EE-system (för att komma åt ljusschaktssökarfunktionen). Kombinerat med en grundskoleåldersuppväxt med en 'ärvd' AKArette som jag fortfarande har på en hylla (undrar vart teleobjektivet tog vägen?) lärde man sig hantverket;
ISO/
tid/
bländare. Film + framkallning (och kopiering!!!) var kostsamt för veckopengen - så det gällde att man fattade galoppen tillräckligt snabbt, så att endast
skärpa/
skärpedjup var de parametrar som måste hanteras från annan nerv än ryggmärgsreflexen... Sånt lär sig inte folk idag, de har inte vuxit in i att verkligen lära sig
fotografera. Efter Mirandan blev det två Canon A1, parallellt med en näve Minox35
r. Sedan kom digitaltekniken in - en Minolta 7i och därefter tre st KonicaMinolta A2 - numera följda av DSLR i fullformat; D810 + Df. Här lär jag sluta, att byta system ännu en gång skulle bli alltför kostsamt. Och helt överflödigt.]
Håller man sig till ett system från någon av de stora på marknaden så kommer det inte att bli brist på begagnade hus (för att ersätta de omkomna, inte renoverbara olycksoffren) och inte på optiker heller. Optik har man väl tills de är mekaniskt utslita, det finns ingen anledning att byta bara för att det kommit en nyare årsmodell. Och att köpa
nytt, det överlåter jag med varm hand till yrkeskillarna, de som kan dra av det på firman. Tradera m.fl. översvämmas av lätt begagnade exemplar, det är bara att veta vad man vill ha, vad man är beredd att betala - och sedan att lugnt luta sig tillbaka och låta autobevaka - för att slå till när
rätt exemplar dyker upp. Och så länge denna möjlighet finns (kombinerat med allt "bättre" mobilkameror till de breda massorna) så kommer nyförsäljningsmarknaden att fortsätta minska, den är mättad helt enkelt, för något
riktigt revolutionerande, som introduktionen av SLR:er på 50-talet, lär inte dyka upp under vår livstid.
/Odd