Another one bites the dust: Imaging Resource now offline

[Sten-Åke Sändh]

Registerhållning (som det heter) är en vetenskap i sig självt. I en bra press, med vettigt papper, är det inte speciellt svårt att få det att fungera. Med sämre förutsättningar och ont om tid händer det att de får skita i hur det ser ut, för annars hinner tidningen inte ut i tid. Sånt som många andra kunder vägrat att betala för offras på tidsbristens altare.

Sportbilder passerar ingen råkonverterare. Jag tittade på lösningarna på något större idrottsevenemang. Där stod fotograferna med nätverkskabeln i kameran och plåtade, där så var möjligt. Där det rent praktiskt inte gick körde de WiFi till en närbeläget placerad accesspunkt. Därifrån gick det via kabel till bildredaktören. Via FTP till en hotfolder fick han upp bilderna på en skärm, där han kunde banka till på de som han bedömde som säljbara. Den som först fick in en bra bild på någon störtloppsåkare eller höjdhoppare eller vad det nu var, fick ut den bilden som platshållare på medias förstasidor. Många gånger fick den som kom först stå kvar där, även om det kom någon bild som bildtekniskt sett var bättre lite senare. Men då hade nyhetsvärdet devalverats i bilder på den personen, så även den som var lite bättre, men senare, fick stryka på foten.

Inte tid att fundera på gammakurvor eller "hue" där, inte.

"Registerhållning" var ordet sa Bull!

Tack för påfyllningen i "begreppslådan" Anders. Alltid roligt,att lära sig något nytt, Efter jag tidigare skrivit några bloggar som baserats på mina erfarenheter från min tid i DN/Expressens hus i Marieberg och på bl.a. Åhlen & Åkerlund (både Bonnierägda) och i tryckmaskinindustrin, så fick jag också lära lite av de inspel jag fick av ett antal kunniga läsare. Det är något av det bästa jag

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid

Translate into Google English: DN/Expressen - Computerization and fierce union struggle from the 70s to the present - Photo page ...

sten-ake-sandh.fotosidan.se

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag

Translate into Google English: INGOL / TOLERANS AB - a small export company in the graphic industry from the 1970s to today - Photo page ...

www.fotosidan.se

Jag tycker ditt exempel kring bildval av sportbilder är en bra illustration av begreppet "tillräckligt bra". Det är inte nödvändigt det kvalitativt "bästa" som alltid väljs eller "segrar" i en valsituation, ofta är det istället det som är "tillräckligt bra" om alternativet exv. kostar mer i tid. Därför är ju tekniskt sett högkvalitativa JPEG-bilder rakt ur kamerorna en oerhört viktig faktor för många fotografer och journalister som lever under stark tidspress och tighta dead lines. Jag kan leva utan bra JPEG-filer då jag aldrig använder kamerans egna men jag tycker Sony borde skärpt sig kring detta för länge sedan.

"Yesterdays papers telling yesterdays news", duger väl mest bara till att slå in fisk i.

 

[PerK]

Systemkameror har aldrig varit för den stora allmänheten. Proffs, konstnärer, avancerade amatörer har alltid varit ett litet segment. "Alla" hushåll har däremot haft en kamera sedan 50-talet. Det är detta stora segment som nu använder telefonen, inte bara en per hushåll utan en per person. Praktikaliteten samt att man sällan skriver ut bilder utan publicerar på sociala medier gör det till det bästa valet.
Vad är det för fel med det?
Alla vi som lägger för mycket på systemkameror drar in bra pengar för tillverkarna. På Sony är det kameror/objektiv som genererar vinst, rejäl och ökande. Det som driver är hybridkameror. De som vill göra ambitiös video har ökat stort.
DPR och IR har varit stora - nu finns information om "allt" på Youtube och de två elefanterna försvinner eftersom dom inte behövs.
Kameror och framför allt objektiv utvecklas fortfarande och blir bättre och bättre.
Varför gnälla så?

 

[PMD]

... men jag tycker fortfarande att mina mobilbilder oftast blir bättre än mina systemkamerabilder direkt ur kameran i JPEG om inte ljusvillkoren är alltför krävande och det finns ju många som vittnat om det på fotosidena genom åren. Det är inte helt ovanligt att mobilfotografer som tagit sina första systemkamerabilder visat på rätt stor besvikelse över resultatet.

Jag tycker att mina bilder på flygande fåglar blir betydligt bättre med min systemkamera än med min mobiltelefon.

 

[fotobollfoto]

Registerhållning (som det heter) är en vetenskap i sig självt. I en bra press, med vettigt papper, är det inte speciellt svårt att få det att fungera. Med sämre förutsättningar och ont om tid händer det att de får skita i hur det ser ut, för annars hinner tidningen inte ut i tid. Sånt som många andra kunder vägrat att betala för offras på tidsbristens altare.

Sportbilder passerar ingen råkonverterare. Jag tittade på lösningarna på något större idrottsevenemang. Där stod fotograferna med nätverkskabeln i kameran och plåtade, där så var möjligt. Där det rent praktiskt inte gick körde de WiFi till en närbeläget placerad accesspunkt. Därifrån gick det via kabel till bildredaktören. Via FTP till en hotfolder fick han upp bilderna på en skärm, där han kunde banka till på de som han bedömde som säljbara. Den som först fick in en bra bild på någon störtloppsåkare eller höjdhoppare eller vad det nu var, fick ut den bilden som platshållare på medias förstasidor. Många gånger fick den som kom först stå kvar där, även om det kom någon bild som bildtekniskt sett var bättre lite senare. Men då hade nyhetsvärdet devalverats i bilder på den personen, så även den som var lite bättre, men senare, fick stryka på foten.

Inte tid att fundera på gammakurvor eller "hue" där, inte.

Ja nyhetsvärdet är kortvarigt. Jag fotar bara för skojs skull men har ändå sett till att bilderna blir tillgängliga för avnämare så snart det går. Alla bilder, så att användarna själva får välja. Själv brukar jag beskära ner tio bilder till en publicering på Instagram. Mest för att flagga till motståndarlaget att det finns bilder från matchen. Mina egna tjejer är ju vana.
Det är lätt att se av statistiken på Flickr hur intresset för senaste matchens bilder dör redan dagen efter.
Det händer, men väldigt sällan, att någon förälder vill få ut bilder i högre upplösning för att trycka upp som present vid födelsedag eller examen. Då kanske bilden består lite längre än några få ögonblick.

Jag har noterat att bara bilder på Instagram får färre likes än bilder kombinerat med en berättande text. Inte för att jag jagar likes, det brukar bli runt trettio, men en intressant reflexion ändå tycker jag. Så lagom mycket text och bild i kombination är väl vad den stora massan vill ha enligt min mycket vetenskapligt genomförda studie (nåja )

 

[fotobollfoto]

Systemkameror har aldrig varit för den stora allmänheten. Proffs, konstnärer, avancerade amatörer har alltid varit ett litet segment. "Alla" hushåll har däremot haft en kamera sedan 50-talet. Det är detta stora segment som nu använder telefonen, inte bara en per hushåll utan en per person. Praktikaliteten samt att man sällan skriver ut bilder utan publicerar på sociala medier gör det till det bästa valet.
Vad är det för fel med det?
Alla vi som lägger för mycket på systemkameror drar in bra pengar för tillverkarna. På Sony är det kameror/objektiv som genererar vinst, rejäl och ökande. Det som driver är hybridkameror. De som vill göra ambitiös video har ökat stort.
DPR och IR har varit stora - nu finns information om "allt" på Youtube och de två elefanterna försvinner eftersom dom inte behövs.
Kameror och framför allt objektiv utvecklas fortfarande och blir bättre och bättre.
Varför gnälla så?

Jag fortsätter att vara vetenskaplig () och utgår från vad jag minns av sjuttiotalet.
I min familj på fem personer hade vi tre systemkameror. Alla mina mor- och farbröder hade minst en var. Hemma på gården i radhusområdet sydväst om Stockholm vill jag påstå att så gott som varje familj hade systemkamera. Barnen fick instamatic men i familjen fanns det en systemkamera.

 

[PMD]

Jag börjar ana ett samband. Det är alltså pga sjunkande IQ i västvärlden som intresset för fotografering med systemkameror dalar.

 

[afe]

Mobilbilder kan se bra ut jämfört med jpg direkt ur en systemkamera, så länge man inte zoomar in i bilderna eller skriver ut dem - då kommer direkt diverse artefakter fram. Fotograferar man i råformat med mobilen blir det ofta ännu värre då kameran inte kan pyssla med sin automagi.

Men, om man bara delar bilder på sociala medier är mobilen ofta ett bättre verktyg än en systemkamera (förutsatt att den avsedda mottagaren också betraktar bilden på en mobil).

Jag avser själv att under året köpa en systemkamera med drygt 60 miljoner pixlar och tillhörande svinskarpa objektiv. Jag kommer förmodligen inte skriva ut fler än några få bilder, utan de flesta bilder jag tar kommer att visas på Facebook, Instagram, Fotosidan och eventuellt några andra sajter. Man kan tycka att det är pärlor för svin, men jag gör det för att jag tycker om att själv kunna kolla bilderna på en högupplöst skärm med möjlighet att zooma in rejält.

Det är förstås inte så smart att lägga en jäkla massa pengar på det, men jag tycker det är kul och det är billigare än att köpa en ny motorcykel

 

[afe]

Jag börjar ana ett samband. Det är alltså pga sjunkande IQ i västvärlden som intresset för fotografering med systemkameror dalar.

Det kan inte stämma. Stenis brukar påpeka att jag inte kan läsa långa texter med ovidkommande svammel (då jag inte tycker de hör hemma i ett forum), och jag är fortfarande mycket intresserad av fotografering med systemkameror (trots att jag just nu inte äger någon)

Min låga IQ har alltså inte påverkat mitt intresse ...

 

[afe]

Konstaterade nyss att det kanske blir en kamera med bara 45 miljoner pixlar i stället - svåra val detta

 

[apersson850]

"Registerhållning" var ordet sa Bull!

Tack för påfyllningen i "begreppslådan" Anders.

Jag har tillbringat 35 år i den grafiska branschen, så det vore ju skräp om jag inte visste det. Jag har bland annat konstruerat en registerhållningsanordning för stansning av plastmaterial som skulle snurras ihop till en slang och sedan krympas utanpå inhalatorer för astmasjuka ("Turbohaler"). Materialet skulle både tryckas och stansas, så att det säkert skulle spricka om man försökte ta bort det från inhalatorn, eftersom det fungerade som en försegling som garanterade att produkten av ny och oanvänd.

Stansningen skulle träffa rätt i förhållande till trycket, så det säkert fanns stansning mitt på burken. Materialet var så elastiskt att när vi passerade 100 m/min fick registerstyrmotorn vända riktning och gå på andra hållet, för då hade materialet blivit längre än stansvalsen. Vid stillastående var det betydligt kortare. Det där tog ett tag att få att fungera.

Tryckeriet jag tillbringat många dagar på finns fortfarande, men det är inte många tryckpressar man hittar där. Nästan allt är ersatt av höghastighetsskrivare. Det är bara de allra största volymerna som fortfarande trycks på gammaldags vis.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja nyhetsvärdet är kortvarigt. Jag fotar bara för skojs skull men har ändå sett till att bilderna blir tillgängliga för avnämare så snart det går. Alla bilder, så att användarna själva får välja. Själv brukar jag beskära ner tio bilder till en publicering på Instagram. Mest för att flagga till motståndarlaget att det finns bilder från matchen. Mina egna tjejer är ju vana.
Det är lätt att se av statistiken på Flickr hur intresset för senaste matchens bilder dör redan dagen efter.
Det händer, men väldigt sällan, att någon förälder vill få ut bilder i högre upplösning för att trycka upp som present vid födelsedag eller examen. Då kanske bilden består lite längre än några få ögonblick.

Jag har noterat att bara bilder på Instagram får färre likes än bilder kombinerat med en berättande text. Inte för att jag jagar likes, det brukar bli runt trettio, men en intressant reflexion ändå tycker jag. Så lagom mycket text och bild i kombination är väl vad den stora massan vill ha enligt min mycket vetenskapligt genomförda studie (nåja )

Jag tycker det är synd att inte fler skriver lite mer kring sina bilder. Det är ett enkelt sätt att öka deras relevans och värde. Jag tittar själv aldrig på Fotosidans bilder under "Bilder" utan läser sedan länge främst "Bloggar" just för att det ger så mycket mer.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag har tillbringat 35 år i den grafiska branschen, så det vore ju skräp om jag inte visste det. Jag har bland annat konstruerat en registerhållningsanordning för stansning av plastmaterial som skulle snurras ihop till en slang och sedan krympas utanpå inhalatorer för astmasjuka ("Tuborhaler"). Materialet skulle både tryckas och stansas, så att det säkert skulle spricka om man försökte ta bort det från inhalatorn, eftersom det fungerade som en försegling som garanterade att produkten av ny och oanvänd.

Stansningen skulle träffa rätt i förhållande till trycket, så det säkert fanns stansning mitt på burken. Materialet var så elastiskt att när vi passerade 100 m/min fick registerstyrmotorn vända riktning och gå på andra hållet, för då hade materialet blivit längre än stansvalsen. Vid stillastående var det betydligt kortare. Det där tog ett tag att få att fungera.

Tryckeriet jag tillbringat många dagar på finns fortfarande, men det är inte många tryckpressar man hittar där. Nästan allt är ersatt av höghastighetsskrivare. Det är bara de allra största volymerna som fortfarande trycks på gammaldags vis.

Kul info. Man upphör aldrig att fascineras av hur mycket specialmaskiner det finns ute i industrin.

Allt fyrfärgstryck jag sett har ju haft passmärken i kanterna men det ser man ju inte på de färdiga tidningarna eftersom ju det skärs bort. Jag jobbade ju ett antal år på Svecia Silkscreen på 70-talet och där printade man ju ark.

Silscreen var annars helt fascinerande i sin mångsidighet. Under min tid såg jag maskiner som gjordes från allt till att printa kretskort, defrosterslingor på bilrutor, ramar på ugnsglas till reklamtryck på plåt till oförstörbara busskurar i Syd-Afrika, reklamtryck på stora långtradarsläp med tryckbäddar på 5-6 meter x ca 2 meter. Även tapetmönster trycktes med screen och det gjordes speciallösningar för att breda mackor till flygbolagen där smör eller margarin pressades genom dukarna istället för färg.

Det intressanta med lilla INGOL/Tolerans med drygt 10 anställda, som ett tag var världsledande som tillverkare av in line-häftning av tidningar i extremt höga farter är ju att de faktiskt finns kvar och fortfarande finns kvar ute i Tyresö. Man har dock helt gått över till servomotorer istället för mekaniken.
När de stora jättarna GOSS och AMPRESS gick under och styckades så överlevde alltså INGOL/Tolerans.

Det är fantastiskt hur skalbar tekniken Epson tagit fram för de nya skrivhuvudena verkar vara.

 

[apersson850]

Vi använde screentryck för etiketter med höga kvalitetskrav. Jag var med och byggde en fyrfärgare med rullmatning av två tvåfärgspressar. Dessutom lade vi till torkar mellan varje screenstation samt byggde om frammatningen av papper till servomotordrift. Det var 1996, så jag var hyfsat tidigt ute då med servomotordrift.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det kan inte stämma. Stenis brukar påpeka att jag inte kan läsa långa texter med ovidkommande svammel (då jag inte tycker de hör hemma i ett forum), och jag är fortfarande mycket intresserad av fotografering med systemkameror (trots att jag just nu inte äger någon)

Min låga IQ har alltså inte påverkat mitt intresse ...

Det är rätt ointressant om en enskild individ inte orkar läsa eller inte kan tillgodogöra sig normal tidningstext som exv. i DN men det som är intressant är hur läsförmågan och arbetsetiken utvecklas i ett land över tid för det kan få stora konsekvenser för utvecklingen av ett land som Sverige och dess förmåga över tid att upprätthålla den ekonomiska basen som garanterar exv. den svenska välfärdsstatens finansiering.

Många som nu både här och i andra sammanhang raljerar om detta som ovidkommande svammel kommer faktiskt kanske redan under sin livstid att få hacka i sig konsekvenserna av den årliga IQ-nivellering som skett de senaste 30-40 åren och som på sikt möjligen kommer ge oss en annan och mer marginell roll än den vi har i den internationella arbetsfördelningen. Det kommer direkt att kunna ses i nivån på den relativa levnadsstandarden vi har i en jämförelse med resten av världen. Den har ju som bekant redan i år sjunkit rätt dramatiskt av även andra orsaker.

Jag citerar ett enda femradigt stycke:

"Det handlar om en genomsnittlig förlust på 0.23 IQ-poäng per år sedan 1990-talet. Inte mycket per år – men på sikt en kraftig effekt. Både Finland och Norge har alltså tappat flera poäng sedan 1990-talet, i Danmark är tappet något svagare. Sverige saknar data för senare år, men ligger mycket nära grannländerna i mätningarna för 1990-talet."

Låt oss summera om det skulle vara så då:

33 år x 0,23 = 7,8


Med de nära 8 poängen hade vi t.o.m. legat i topp internationellt idag och t.o.m. före Hong Kong med sina 107 poäng, vilket tydligen är toppen numera. Till och med ett land som Nordkorea ligger idag klart högre än Sverige.

En gång i tiden stack Sverige ut bland emigranterna som kom till USA p.g.a. sin höga läskunnighet. Kyrkan hade ju tvingat folket att lära sig läsa och att påbuden uppifrån efterlevdes kontrollerades på gårdarna runt om i landet vid prästernas husförhör.

Vilka konsekvenser har då detta fått? Ja vi vet ju från både gymnasier och universitet att lärarna ända sedan 90-talet konstaterat att de tvingats sänka kraven vartefter nya och svagare kullar studenter tagit sina platser i dessa skolsystem. Vad detta kommer att leda till på sikt har vi förmodligen bara sett början på.

Det är väl sannolikt det som fått en del statistiker att vilja fippla med statistiken i Sverige så att men kan rensa bort de som kommit direkt från stampat jordgolv som analfabeter.

 

[PMD]

Hur korrelerar arbetsetik mot IQ?

K Richardson argumenterar för att kausaliteten mellan BNP per capita och IQ är tvärtemot Lynns and Vanhanens tes, dvs att det inte är högre IQ som ger högre BNP utan att högre BNP medför högre IQ (pga medelklassens ökande storlek och därmed att utbildningsnivån höjs, antar jag).

Vilken slags IQ-mätning användes för att få fram de siffror du relaterar till?

 

[Sten-Åke Sändh]

Vi använde screentryck för etiketter med höga kvalitetskrav. Jag var med och byggde en fyrfärgare med rullmatning av två tvåfärgspressar. Dessutom lade vi till torkar mellan varje screenstation samt byggde om frammatningen av papper till servomotordrift. Det var 1996, så jag var hyfsat tidigt ute då med servomotordrift.

Låter avancerat. Svecia Silskcreen gjorde en höghastighetspress som de kallade "Cylindern" på 70-talet som då var deras snabbaste maskin. Till den hörde en lång torktunnel med infraelement som drog så mycket ström att vi var tvungna att ringa Botkyrka Elverk när de skulle provköras och trimmas in.

Svecias maskiner enklare maskiner kopierades av Östtyskarna och det blev slutet för Svecia som inte kunde möta den prisdumpningen. Både Svecia och Solna Offset försvann och det senare såldes till Schweiz i en del av Sveriges avindustrialisering.

 

[PMD]

Med de nära 8 poängen hade vi t.o.m. legat i topp internationellt idag och t.o.m. före Hong Kong med sina 107 poäng, vilket tydligen är toppen numera. Till och med ett land som Nordkorea ligger idag klart högre än Sverige.

Lynn och Vanhanen har tydligen inte gjort mätningarna själva utan använt existerande IQ-mätningar från varje land. (Samt ibland interpolerat mellan två länder där ingen mätning finns för ett land "mellan" dessa båda länder),

Det är inte svårt att misstänka att just Nordkorea gärna framställer sin befolkning i lite bättre dager än vad verkligheten är.

 

[Sten-Åke Sändh]

Hur korrelerar arbetsetik mot IQ?

K Richardson argumenterar för att kausaliteten mellan BNP per capita och IQ är tvärtemot Lynns and Vanhanens tes, dvs att det inte är högre IQ som ger högre BNP utan att högre BNP medför högre IQ (pga medelklassens ökande storlek och därmed att utbildningsnivån höjs, antar jag).

Vilken slags IQ-mätning användes för att få fram de siffror du relaterar till?

Arbetsetik, kan vara att plugga stenhårt och lära sig läsa och förstå allt som man ställs inför oavsett hur kraven ser ut och oavsett vilken nivå man pluggar på.

Det du lyfter är en klassisk höna och ägget diskussion. Om man har en befolkning som den i exv. Kina eller Sydkorea som jobbar stenhårt både i industrier och skolor idag för att utvecklas och bygga en bättre framtid för sig själv och sina barn, så kommer det lyfta samhället och det är exakt vad som skett i både Korea, Taiwan och Kina på mycket kort tid.

Omvänt är det i ett samhälle som Sveriges där lättjan tydligen blivit vårt mest utmärkande drag numera - åtminstone enligt de mätningar som gjorts med jämna mellanrum och som nyligen beskrev i DN, där vi gått från drygt 20% till över 50% på några få decennier, i svaren på frågan om vad man helst skulle vilja göra med sin tid om man kunde välja och då svarat typ "Ingenting". Inte mycket kommer väl hända om en majoritet idag faktiskt säger sig inte vilja göra någonting alls.

I Sverige undrar jag vad framtidstron och tanken på gemensamma samhällsprojet tagit vägen sedan krigsslutet 1945. Vi klarar ju inte ens att underhålla något så basalt som våra elsystem längre eller att bygga bostäder åt våra unga. Just nu är det tvärnit i byggandet. Sverige framstår i mina ögon alltmer som ett samhälle som luften håller på att gå ur. Det håller inte på att rasa ihop på en gång men det säckar sakta ihop och så pass långsamt att vi idag fortfarande tror att det väl ungefär är likadant som det var igår - men det är det inte.

För mig låter det som att en majoritet i Sverige nu är fullständigt dödströtta på utvecklingen när de smått apatiskt säger att de vill "stoppa världen och stiga av". I hur hög grad förklarar det vårt tap i IQ. Spelar den dåliga ordning vi haft i många av våra skolor en roll om vi ställer det mot hur det ser ut i länder där man inte har dessa problem på samma sätt. Ska man lära sig något överhuvudtaget måste det finnas studiero. I hur hög grad påverkar telefonblippandet och datoriseringen i skolan tappet i läsförmåga? Många frågor men få riktiga svar annat än "0,23" enligt vad jag refererat till ovan.

Även i USA finns nu tydligen en trend som oroar statsledningen där folk checkar ut "från ekorrhjulet" och inte vill delta. En del av detta påminner om Tomothy Learys "Tune in, Turn on, Drop out" från hippietiden på 70-talet och knarket är där även nu. Jag kan förstå oron bland amerikanska politiker som ställer den utvecklingen på hemmaplan mot det som sker i Kina. Om många i väst börjar välja alternativa livsstilar som ett resultat av att man helst inte vill göra något alls, så kommer det få konsekvenser och i Sverige finns alltså tecken på att en majoritet egentligen inte vill göra någonting alls om de inte behöver.

I Sverige finns t.o.m. det gamla Skogsnäskollektivet kvar och verkar leva i högönsklig välmåga. Kollektivboendet verkar gå mot en ny vår - vad ska man göra när det ändå inte finns några bostäder till de unga..

 

[Sten-Åke Sändh]

Lynn och Vanhanen har tydligen inte gjort mätningarna själva utan använt existerande IQ-mätningar från varje land. (Samt ibland interpolerat mellan två länder där ingen mätning finns för ett land "mellan" dessa båda länder),

Det är inte svårt att misstänka att just Nordkorea gärna framställer sin befolkning i lite bättre dager än vad verkligheten är.

Det finns säkert svagheter som i all global statisktik men om de ser trender så är väl det kanske det intressantaste.

Tja, beträffande nordkoreanerna så de äter gräs mellan varven av dåliga skördar men är ändå ett av få länder som både lyckats bygga sig egna atomvapen och interkontinentala robotar som gör t.o.m. amerikanerna nervösa.

Tänk hemska tanke om de faktiskt har så pass lugn och ro i de Nordkoreanska skolorna och faktiskt lär sig mer och bättre än i våra skolor .Några datorer lär de väl heller inte få av kommunerna när de ska börja i fjärde klass och telefoner prioriteras nog inte heller - åtminstone inte vid missväxt när det inte finns något alternativ till gräs på tallrikarna.

Jag tänker på en undersökning som gjordes i det gamla delade Tyskland där Östtyskorna tyckte sig ha ett mycket bättre sexliv än kvinnorna i västra delen av landet. Samma nedspelande där. Hur kan det vara så i det där hemska landet? Svaret kanske var ett lugnare tempo som gjorde att folk inte blev halvt kastrerade av hetsandet i väst. Det kan väl aldrig finnas någonting i ett land som Nordkorea som kan trumfa våra demokratier i väst eller hur??

Varför tror vi så här?? Är det för att även vi är utsatta för en form av propaganda?

 

[PMD]

Arbetsetik, kan vara att plugga stenhårt och lära sig läsa och förstå allt som man ställs inför oavsett hur kraven ser ut och oavsett vilken nivå man pluggar på.

Det du lyfter är en klassisk höna och ägget diskussion. Om man har en befolkning som den i exv. Kina eller Sydkorea som jobbar stenhårt både i industrier och skolor idag för att utvecklas och bygga en bättre framtid för sig själv och sina barn, så kommer det lyfta samhället och det är exakt vad som skett i både Korea, Taiwan och Kina på mycket kort tid.

Omvänt är det i ett samhälle som Sveriges där lättjan tydligen blivit vårt mest utmärkande drag numera - åtminstone enligt de mätningar som gjorts med jämna mellanrum och som nyligen beskrev i DN, där vi gått från drygt 20% till över 50% på några få decennier, i svaren på frågan om vad man helst skulle vilja göra med sin tid om man kunde välja och då svarat typ "Ingenting". Inte mycket kommer väl hända om en majoritet idag faktiskt säger sig inte vilja göra någonting alls.

I Sverige undrar jag vad framtidstron och tanken på gemensamma samhällsprojet tagit vägen sedan krigsslutet 1945. Vi klarar ju inte ens att underhålla något så basalt som våra elsystem längre eller att bygga bostäder åt våra unga. Just nu är det tvärnit i byggandet. Sverige framstår i mina ögon alltmer som ett samhälle som luften håller på att gå ur. Det håller inte på att rasa ihop på en gång men det säckar sakta ihop och så pass långsamt att vi idag fortfarande tror att det väl ungefär är likadant som det var igår - men det är det inte.

För mig låter det som att en majoritet i Sverige nu är fullständigt dödströtta på utvecklingen när de smått apatiskt säger att de vill "stoppa världen och stiga av". I hur hög grad förklarar det vårt tap i IQ. Spelar den dåliga ordning vi haft i många av våra skolor en roll om vi ställer det mot hur det ser ut i länder där man inte har dessa problem på samma sätt. Ska man lära sig något överhuvudtaget måste det finnas studiero. I hur hög grad påverkar telefonblippandet och datoriseringen i skolan tappet i läsförmåga? Många frågor men få riktiga svar annat än "0,23" enligt vad jag refererat till ovan.

Även i USA finns nu tydligen en trend som oroar statsledningen där folk checkar ut "från ekorrhjulet" och inte vill delta. En del av detta påminner om Tomothy Learys "Tune in, Turn on, Drop out" från hippietiden på 70-talet och knarket är där även nu. Jag kan förstå oron bland amerikanska politiker som ställer den utvecklingen på hemmaplan mot det som sker i Kina. Om många i väst börjar välja alternativa livsstilar som ett resultat av att man helst inte vill göra något alls, så kommer det få konsekvenser och i Sverige finns alltså tecken på att en majoritet egentligen inte vill göra någonting alls om de inte behöver.

I Sverige finns t.o.m. det gamla Skogsnäskollektivet kvar och verkar leva i högönsklig välmåga. Kollektivboendet verkar gå mot en ny vår - vad ska man göra när det ändå inte finns några bostäder till de unga..

Men hur korrelerar arbetsetik mot IQ? Positivt eller negativt? Är det mycket ovanligt att någon som är dum som en åsna har god arbetsetik?