Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto

[Sten-Åke Sändh]

Jag får en bild av en person som inte låter sig hunsas hur som helst, men som är aningen rädd för direkta konflikter.

Vem är det som hunsar vem i det sammanhanget?

 

[PMD]

... och du ser inget problem med det?

Klart jag gör. Bådas ångrande får ju konsekvenser för andra.

 

[PMD]

Vem är det som hunsar vem i det sammanhanget?

Det var den unga kvinnans föräldrar som försökte hunsa fotografen. Om du läser trådens början så framgår det.

 

[MarkusFjellsson]

Det här med moral och etik är inte lätt. En diskussion där detta är en del av problemet tenderar tydligen att rinna iväg åt alla möjliga och omöjliga håll genom allsköns liknelser och exempel på mer eller mindre extrema situationer. Allt för att försöka tydliggöra en gräns som kanske helt enkelt inte finns.

Men som svar på frågan i första inlägget så handlar det väl om att om du frågar så bör du ju kunna hantera svaret, oavsett vad det blir. Och oavsett om personen hinner tänka efter och ge ett nytt svar.
Om du inte kan/vill det, så låt bli att fråga.
Det har sagts ganska tidigt i tråden men tål att upprepas.

 

[ebermark]

Det här med moral och etik är inte lätt.

Inte lätt att enas om nånting, nä. Men att själv ta ställning till nånting så banalt och betydelselöst som den aktuella frågan är inte särskilt svårt, det är inte direkt en fråga om liv och död.

 

[cocuyo]

Det är långt ifrån första gången såna här frågeställningar har tagits upp, och fotografers påträngande sätt att ta bilder har hittills vad jag har sett inte lett till några skärpningar av lagar kring att fotografera i stort sett var som helst. Filmrollen Paparazzo från La Dolce Bita av Fellini har givit namn åt en viss typ av fotografering, och den starkaste reaktionen mot fotografers agerande kanske var när prinsessan Dianas chaufför genom att vansinnesköra i en vägtunnel lyckades krascha ekipaget med fatala följder.

Och inte ledde det till någon lagändring. Alla lagar som finns räcker gott och väl till för att beivra vissa saker, men inte andra. Att skylla vansinneskörningen på fotografer, när en förmodad yrkeschaufför kör så illa att han tappar kontrollen över bilen gick i alla fall inte polisen på. Vi kan se att den påträngande uppvaktningen fick oöverblickbara konsekvenser, men ger det oss skäl att fundera över att förbjuda fotografering av privatpersoner bara för att de inte vill? Ska vi inte också fundera över de här personernas reaktioner och egna handlande? Och vad var chaufförens roll i dramat?

Jag tycker att förbudsivrarna och de som tror sig måna om integritet ska tagga ner en hel del. Det är inte någon katastrof att det finn en bild eller att den visas för kreti och pleti. Det är bara en bild, och det finns ingen orsak att begära av fotografen att bilden ska raderas. Jag ser övertrampet från föräldrarna i den här tråden som grövre än att fotografen kanske ljög (eller snarare avstod från att säga sanningen). Det är visserligen inte ett brott när en privatperson begär att man ska radera bilder, men just den här personen borde veta bättre.

Så hela hopkoket slutar i stort sett i att det ibland är bättre att inte fråga, och att man kan fotografera ändå när folk inte vill vara med på bild. Hur man publicerar är upp till var och en, och den som ser en bild på sig själv cirkulera har ingen som helst orsak att alls bry sig om det. När det gäller reklambilder är lagen ganska klart formulerad, så om man är avbildad i reklam utan att ha medgivit det så är det en annan sak, men i bloggar, album, diskussionsgrupper eller vad annat det vara må, som kan ses som redaktionellt material och inte används för att sälja produkter eller tjänster, tagga ner.

De tillfällen när den avbildade har något att säga till om är dels när användningen av bilden är reklam för varor eller tjänster, dels när fotografen i sitt yrke har utfört den på beställning av den avbildade. Det kommer inte att ändras för att det finns surkärringar som inte vill synas på bild och pappor till vuxna människor kräver radering.

 

[MarkusFjellsson]

Inte lätt att enas om nånting, nä. Men att själv ta ställning till nånting så banalt och betydelselöst som den aktuella frågan är inte särskilt svårt, det är inte direkt en fråga om liv och död.

Ungefär så, ja...

 

[Leaflet]

Och inte ledde det till någon lagändring. Alla lagar som finns räcker gott och väl till för att beivra vissa saker, men inte andra.

Nja. Man kan ju gå lite djupare och fråga sig varför vi överhuvudtaget har lagar. Vårt samhälle bygger ju på lagar eftersom det finns anledningar att reglera förhålladen och i vissa fall inskränka individens rätt. I den bästa av världar skulle vi inte behöva en enda lag, tyvärr är det ju inte så enkelt.

Lagar kommer och går utifrån hur våra normer och vårt samhälle förändras. Homosexualitet t ex avkriminaliserades i Sverige 1944 men ansågs som en sjukdom fram till 1979. Dödsstraff i Sverige avskaffades i fredstid 1921 men fanns kvar i krig fram till 1973.

Nyligen (oktober 2011) fick vi den nya lagen olaga förföljelse ("stalkinglagen") utav den anledningen att vi har klåfingriga människor som inte kan låta bli att jävlas med varandra.

Såå Urban. Min point i detta är väl solklar. Respekterar inte fotografen sin omgivning så kommer någon politiker förr eller senare att titta närmare på saken och/eller det kommer att tittas snett på fotografer.

Missförstå mig inte. Jag är absolut förespråkare för fria gator och i denna tråd tror jag det blivit mycket en fråga om "principer"(vilket jag personligen inte förspråkar). Det är väl mer situationen som ska avgöra handlandet? Om jag fotograferar någon som direkt blir förbannad eller t.om. aggressiv så kan säkert jag också bli primitiv. Men, som ju flera beskrivit, normal kommunikation och respekt för varandra vinner nog i längden.....

Btw...på tal om att bli förbannad ;-)

http://m.youtube.com/watch?v=bzUiA9tjn6E

 

[petter.oj.norman]

[...]
den starkaste reaktionen mot fotografers agerande kanske var när prinsessan Dianas chaufför genom att vansinnesköra i en vägtunnel lyckades krascha ekipaget med fatala följder.

Och inte ledde det till någon lagändring. Alla lagar som finns räcker gott och väl till för att beivra vissa saker, men inte andra. Att skylla vansinneskörningen på fotografer, när en förmodad yrkeschaufför kör så illa att han tappar kontrollen över bilen gick i alla fall inte polisen på. Vi kan se att den påträngande uppvaktningen fick oöverblickbara konsekvenser, men ger det oss skäl att fundera över att förbjuda fotografering av privatpersoner bara för att de inte vill? Ska vi inte också fundera över de här personernas reaktioner och egna handlande? Och vad var chaufförens roll i dramat?
[...]

Ja jösses vad komplex vår värld är.
Häromveckan var ett uppdrag granskning (eller liknande) på tv. Polisen hade jagat en fortkörande MC-förare tills han kraschade mot en vägbom och dog.

Tänk vad enkelt det hade varit för MC-killen att stanna direkt och ta den situationen, istället för att gasa på i vansinne. Just då gällde det ju knappast liv eller död. Men killen gillade inte poliser, så han gasade. Ända in i döden.

Jämförelsen med Paparazzi är intressant.
Tänk vad enkelt det hade varit för Diana att stanna kvar på platsen och bli fotograferad. Det gör ju inte ont. Men Diana ville inte bli fotograferad och hennes chaufför gasade ända in i döden.

Fotograferna som jagade Diana var bara ute efter rov. De ville ha smaskiga bilder att sälja
Poliserna som jagade MC-föraren försökte beivra lagbrott.

Reportaget på tv handlade om polisens del i utgången när MC-föraren dog. Hade de inte jagat så hade killen klarat sig. Och polisen har faktiskt ett regelverk som säger att de inte får jaga om det kan framkalla skada.
Undrar när det kommer ett liknande regelverk för fotografer.

Petter ...

 

[ErlandH]

Men jag vet att det finns begränsningar. NÄR har personerna på bilden rätt att kräva ersättning och när får de anmäla en för ärekränkning eller dylikt?

Nej, det finns egentligen ingen lag som begränsar din rätt att publicera eller offentliggöra eller sprida eller visa bilder.

Däremot krävs den avbildades medgivande om man vill använda en bild i marknadsföring.

 

[ebermark]

Reportaget på tv handlade om polisens del i utgången när MC-föraren dog. Hade de inte jagat så hade killen klarat sig. Och polisen har faktiskt ett regelverk som säger att de inte får jaga om det kan framkalla skada.
Undrar när det kommer ett liknande regelverk för fotografer.

Eftersom det ingår i polisers arbetsuppgifter att just jaga bovar och banditer måste det självklart också tillvägagångssättet regleras - precis som i allt övrigt polisiärt arbete.

På det planet finns det inga som helst likheter mellan polisers arbete och fotografi.

 

[Leaflet]

.
Undrar när det kommer ett liknande regelverk för fotografer.
Petter ...

Ska man var lite vårdslös så kan väl kalla propen om olaga fotografering för det.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det var den unga kvinnans föräldrar som försökte hunsa fotografen. Om du läser trådens början så framgår det.

Säger vem? Fotografen?

"Vem säger vad åt vem och med vilket syfte?" kan ju vara en bra källkritisk formel att tillämpa ibland.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det är långt ifrån första gången såna här frågeställningar har tagits upp, och fotografers påträngande sätt att ta bilder har hittills vad jag har sett inte lett till några skärpningar av lagar kring att fotografera i stort sett var som helst. Filmrollen Paparazzo från La Dolce Bita av Fellini har givit namn åt en viss typ av fotografering, och den starkaste reaktionen mot fotografers agerande kanske var när prinsessan Dianas chaufför genom att vansinnesköra i en vägtunnel lyckades krascha ekipaget med fatala följder.

Och inte ledde det till någon lagändring. Alla lagar som finns räcker gott och väl till för att beivra vissa saker, men inte andra. Att skylla vansinneskörningen på fotografer, när en förmodad yrkeschaufför kör så illa att han tappar kontrollen över bilen gick i alla fall inte polisen på. Vi kan se att den påträngande uppvaktningen fick oöverblickbara konsekvenser, men ger det oss skäl att fundera över att förbjuda fotografering av privatpersoner bara för att de inte vill? Ska vi inte också fundera över de här personernas reaktioner och egna handlande? Och vad var chaufförens roll i dramat?

Jag tycker att förbudsivrarna och de som tror sig måna om integritet ska tagga ner en hel del. Det är inte någon katastrof att det finn en bild eller att den visas för kreti och pleti. Det är bara en bild, och det finns ingen orsak att begära av fotografen att bilden ska raderas. Jag ser övertrampet från föräldrarna i den här tråden som grövre än att fotografen kanske ljög (eller snarare avstod från att säga sanningen). Det är visserligen inte ett brott när en privatperson begär att man ska radera bilder, men just den här personen borde veta bättre.

Så hela hopkoket slutar i stort sett i att det ibland är bättre att inte fråga, och att man kan fotografera ändå när folk inte vill vara med på bild. Hur man publicerar är upp till var och en, och den som ser en bild på sig själv cirkulera har ingen som helst orsak att alls bry sig om det. När det gäller reklambilder är lagen ganska klart formulerad, så om man är avbildad i reklam utan att ha medgivit det så är det en annan sak, men i bloggar, album, diskussionsgrupper eller vad annat det vara må, som kan ses som redaktionellt material och inte används för att sälja produkter eller tjänster, tagga ner.

De tillfällen när den avbildade har något att säga till om är dels när användningen av bilden är reklam för varor eller tjänster, dels när fotografen i sitt yrke har utfört den på beställning av den avbildade. Det kommer inte att ändras för att det finns surkärringar som inte vill synas på bild och pappor till vuxna människor kräver radering.

Så länge det finns puckade fotografer som inte bryr sig om hur de far fram med allmänheten så kommer omgivningen att bli alltmer intolerant mot fotografer och det kommer att bli allt svårare att ta sina bilder utan att hamna i konflikt med motiven. Jag tror vi bara sett början på detta ännu eftersom problemet som det ser ut nu är förhållandevis nytt. Det var ju faktiskt ännu värre med mobiltelefonkulturenockså för några år sedan. Så jag skulle inte bli speciellt förvånad om en del fotografer kommer uppleva att de kommer att utsättas för olika typer av mottryck när de som utsätts för dem känner sig irriterade över att det görs intrång i vad folk uppfattar som sin privata sfär - hur denna än ser ut.

De som förstår att uppföra sig kommer lättare och snabbare att kunna dokumentera vad de är ute efter och då kommer det kanske kännas rakt ner i plånboken för de som inte fattat dessa enkla mekanismer. Sedan kan det ju mycket väl blir så att det uppstår en kodex som gör att det funkar bättre över tid precis som det faktiskt gjort med telefonerna (då menar jag alltså att man inte pratar vitt och brett i precis alla sammanhang om precis allt andra inte vill höra eller att man stör genom att inte stänga av ljuset).

Idag vinner man inga pluspoäng på att missa de mobilkoderna och det kommer vara på samma sätt med hur man uppför sig som fotograf och då menar jag inte minst som mobiltelefonfotograf, för de är ju inte sällan värst i sin aningslöshet. Värre har jag att svälja en del av den attityd till problemet man möter i forum som dessa för den söker inte samförstånd utan bara konfrontation och det tror jag faktiskt inte är något som gynnar fotograferna i det långa loppet. Det får dessa individer att bara framstå som egotrippade hänsynslösa tölpar i många människors ögon.

Det här handlar inte om lagar och regler utan om sunt förnuft och omtanke för fredlig samexeistens i det gemensamma rummet. Visst kan man skita i det och komma dragande med Yttrandefrihetslagen men bli då inte förvånade om ni får se er kamera användas som redskap i grenen "kast med liten kamera" (uppfanns en gång av Anita Ekberg tror jag när hon tröttnade på journalister och fotografer) eller om ni helt enkelt går på en propp då någon sned typ rynkat ihop på er framfart.

 

[Leaflet]

Eftersom det ingår i polisers arbetsuppgifter att just jaga bovar och banditer måste det självklart också tillvägagångssättet regleras - precis som i allt övrigt .

Kallas för proportionalitetsprincip. Kan användas av fotografer också.

 

[petter.oj.norman]

Eftersom det ingår i polisers arbetsuppgifter att just jaga bovar och banditer måste det självklart också tillvägagångssättet regleras - precis som i allt övrigt polisiärt arbete.

På det planet finns det inga som helst likheter mellan polisers arbete och fotografi.

Många i den här tråden menar att det inte gör ont att bli fotograferad .Att motivet inte kommer till skada. Att man väl för sjutton måste räkna med att hamna på bild om manger sig ut på allmän plats. Det får man tåla.

Exemplet Diana är visserligen ett extremfalln men hon gillade inte att bli fotograferad. Hon ville så gärna undvika det att det ledde till hennes död.

Jag kan säga att det gör inte ont att bli stoppad av polisen. Det har jag blivit några gånger som biltrafikant. Ibland bara i rutinkontroll, vilket alltid passerar smärtfritt. Några gånger när jag gjort en mindre förseelse. Vilket slutade med en tillsägelse och ett "ha det gott". Två gånger har jag åkt fast för fortkörning. En av de gångerna blev jag av med körkortet och fick dryga böter. Men inte sjutton gör det ont att bli stoppad av polisen. De kan till och med vara trevliga trots allt.

Men där är vi alla olika. En del av oss ogillar polisen och tycker att de borde jaga andra än oss. En del är så rädda för polisen att de heller kör ihjäl sig.

Petter ...

 

[PMD]

Såå Urban. Min point i detta är väl solklar. Respekterar inte fotografen sin omgivning så kommer någon politiker förr eller senare att titta närmare på saken och/eller det kommer att tittas snett på fotografer.

Som jag skrev tidigare i den här tråden så tror jag inte att problemet med folk som kräver att fotografer ska radera bilder är speciellt stort.

 

[PMD]

Säger vem? Fotografen?

"Vem säger vad åt vem och med vilket syfte?" kan ju vara en bra källkritisk formel att tillämpa ibland.

Läs som sagt trådens början. Där skriver både fotografen och den unga kvinnans pappa om händelseförloppet. Även ytterligare någon person som var med skrev vad han såg och hörde.

Jag tycker att det framgår ganska klart att den unga kvinnans föräldrar krävde av fotografen att han skulle radera bilden. Och inte med speciellt vänliga ord.

 

[PMD]

Det här handlar inte om lagar och regler utan om sunt förnuft och omtanke för fredlig samexeistens i det gemensamma rummet. Visst kan man skita i det och komma dragande med Yttrandefrihetslagen men bli då inte förvånade om ni får se er kamera användas som redskap i grenen "kast med liten kamera" (uppfanns en gång av Anita Ekberg tror jag när hon tröttnade på journalister och fotografer) eller om ni helt enkelt går på en propp då någon sned typ rynkat ihop på er framfart.

För att skydda oss mot sådana socialt missanpassade individer har vi polisen. Jag har fortfarande hyfsat stort förtroende för att polisen kommer och haffar en våldsverkare om jag kallar på den.

 

[PMD]

Jag kan säga att det gör inte ont att bli stoppad av polisen. Det har jag blivit några gånger som biltrafikant. Ibland bara i rutinkontroll, vilket alltid passerar smärtfritt. Några gånger när jag gjort en mindre förseelse. Vilket slutade med en tillsägelse och ett "ha det gott". Två gånger har jag åkt fast för fortkörning. En av de gångerna blev jag av med körkortet och fick dryga böter. Men inte sjutton gör det ont att bli stoppad av polisen. De kan till och med vara trevliga trots allt.

Och förhoppningsvis lärde du dig en läxa och låter bli att köra för fort i fortsättningen. På så vis var det faktum att du blev stoppad en bra sak både för dig och för oss andra som vistas i trafiken.

Fast vad det har med gatufotografi att göra är lite mer oklart.