Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
För att skydda oss mot sådana socialt missanpassade individer har vi polisen. Jag har fortfarande hyfsat stort förtroende för att polisen kommer och haffar en våldsverkare om jag kallar på den.
Det är inte det som är poängen Per. Du kan mycket väl råka gå på pumpen när någon tycker du visar disrespekt för fel person eller i fel sammanhang. Den personen kan mycket väl tycka det vara värt att nita dig och är beredd att ta konsekvenserna. Det finns halvt bindgalna galningar i Sverige också som går lösa fast de inte borde.
Jag vet inte vad ni har för erfarenheter men jag har varit med om ett antal incidenter som lett till hot rent fysiskt. Ett par gånger har folk kastat sten efter mig eller hotat mig när jag inte tyckt att jag kunnat betala pengar till en grupp människor för att jag tagit en bild där jag inte tyckte jag kränkte någon - men jag missbedömde alla dessa situationer. En annan man som tog en bild av ett gäng fiskare på 70-talet på Sri Lanka och inte ville "betala" för det genom att dra upp varenda båt som kom in efter det blev slagen med baksidan av en huggkrok med full kraft och var tvungen att bli räddad av en hotellvakt som råkade se vad som hände. Två gånger har jag blivit stoppad av hemlig polis efter att jag fotograferat eller haft kamera synlig. En gång i Iran och en gång i Syrien. I det senare fallet mycket otrevligt förhör på mitt hotellrum där mitt bagage gicks igenom. I Tanzania i vintras lackade en polis till som stoppat oss och bötfällde vår chaffis för att han saknade första förbandslåda. När jag plåtade detta krävde han att jag skulle radera bilderna och han kollade att jag gjorde det också. Där var liksom inte polisen alls min räddning utan själva problemet. Detsamma gällde när jag åkte i Uganda 1986 nån månad efter att National Recistanse Army (nuvarande regimen) slängde ut Idi Amins efterträdare Milton Obote.
Min poäng är att du aldrig vet förrän det är försent. De fotojournalister som inte är medvetna om dessa mekanismer eller skiter i dem är förmodligen överrepresenterade bland de som fängslas eller inte kommer hem levande från sina fotouppdrag i exv. krigszoner och andra typer av oroshärdar. De två mest kända exemplen är väl Fib Aktuellts Arne Lemberg och hans kompis från SvD som inte tog "no for an answer" när de blev nekade inresa i Uganda när det begav sig. Istället för att lyssna och rätta sig efter instruktionerna rundade de vaktposten och gick in ändå, men påträffades av en patrull som sköt dem. Det andra är de som nu sitter i fängelse i Etiopien.
Jag har idkat mycket självcensur och låtit bli att ta många bilder i min dag. Jag var inbjuden att besöka de yttresta israeliska armeposter mot Syrien med en kibbutzofficer jag kände. Jag har inte en bild från dessa baser för jag ville inte missbruka det förtroendet. Jag har inga smygbilder från Uganda 1976 på barnsoldaterna som stod vid varenda av det 20-tal vägspärrar mellan gränsen och Kampala, Afghanistan (jag var där mitt under revolutionen 1978), Israel inför Jom Kippurkrigets uppladdning i Syrien eller Jordanien. Inte heller från Sovjetunionen eller Kurdistan i Turkiet. Jag har inga bilder på den ganska stora armebas Indien har vid Kinas gräns uppe i det gamla kungariket Ladakh i nuvarande Kashmir eller arneaktiviteten där. ...men jag har en del bilder på både militär och installationer som jag fått lova tt ta bilder på.
Många har aldrig varit med om situationer som dessa och då är det kanske lättare att hålla sig med en attityd att alla ska skita i vem och vad man plåtar. Den attityden kan föra fruktansvärt fel om man är korkad nog att hålla sig med den i fel sammanhang och är man vad att hålla den typen av hög svansföring hemma så är det nog risk att man fortsätter med det av bara farten även på ställen där det kan ge stora problem..
Fotografer i Sverige kränker de som de inte bedömer som ett hot de inte kan klara av och då vägrar en del hårdnackat att respektera motivens önskemål om respekt. De gör det för att de kan det och det tycker jag är tråkigt, oetiskt och lågt. Jag är av den uppfattningen att man bör fråga vid minsta tveksamhet om det inte är i ett sånt allmänt sammanhang att det är omöjligt eller irrelevant. Tycker också man ska respektera folks önskan att man ska radera bilder de inte vill att man tar och att man inte ska publicera dem utan lov heller.
Jag har inget mer att tillägga till detta.
Senast ändrad: