Annons

Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto

Produkter
(logga in för att koppla)
Det är lika "respektlöst" av motivet att inte låta fotografen nyttja sin rätt. [...]

Det här nog lite av kärnan i hela diskussionen.
Allt handlar om respektfull medmänsklighet - åt båda håll. Det handla om hur vi bemöter och behandlar varandra i vårt fria samhälle. Hur vi beaktar varandras behov och önskemål.

Det finns inte ett rätt och ett fel, det finns bara jäkligt komplexa situationer.

Petter ....
 

Vad som står i lagtexten är en sak, hur den tillämpas i domstolarnas praxis och hur polisen tillämpar den i vardagen är helt olika saker. Enligt rådande praxis verkar det vara helt lagligt att köra grästrimmer var man vill och när man vill. Eller har du något prejudikat att hänvisa till som säger motsatsen?

Förresten, om man nu inte skulle få spela bastuba var man vill, varför är inte det ett lika stort hot mot yttrandefriheten som att man inte får ta bilder på folk? :)
 
Man får spela bastuba var man vill, så länge det inte är störande.

Att förfölja någon, oavsett om man spelar bastuba, kan bedömas som ofredande.

Och det är knappast troligt att lagen ändras för att det uppstår en eller annan konflikt.
 
Enligt rådande praxis verkar det vara helt lagligt att köra grästrimmer var man vill och när man vill. Eller har du något prejudikat att hänvisa till som säger motsatsen?

Nej. Därför skulle det vara väldigt intressant att läsa de prejudikat på att det är "helt lagligt" som du tydligen har hittat.
 
Att någon känner sådant obehag inför poliser att han hellre kör ihjäl sig än stannar för att prat med polisen är ett extremfall.
Att någon känenr sådant obehag inför att bli fotograferad av paparazzis så att hon hellre låter chauffören köra ihjäl henne än att stanna och låta sig bli fotograferad är ett extremfall

...

Det finns väl ingen som gjort det valet?

Att känna sånt obehag att denne flyr händer regelbundet. Ibland blir det följder som inte var planerade.
 
Nej. Därför skulle det vara väldigt intressant att läsa de prejudikat på att det är "helt lagligt" som du tydligen har hittat.
Som det påpekats i tråden tidigare så är det ju lagligt om det inte finns annat som säger att det skulle vara olagligt.

Därför finns det sannolikt inget prejudikat som säger att det skulle vara lagligt att köra med grästrimmern, men likväl ÄR det antagligen lagligt av just den anledningen! (tills det finns en eventuell prejudicerande dom som säger annat)
 
Jag har aldrig hört talas om att något har följt efter en annan person på en meters avstånd körande en grästrimmer. Om det händer så tror jag säkert att en anmälan om ofredande skulle tas upp i domstol (om det finns tillräckligt med bevisning för att åklagaren ska finna mödan värd).

Gissningsvis har ännu ingen varit så korkad att hon försökt göra något sådant, och det är därför vi inte har hört talas om något rättsfall av den arten.
 
Därför finns det sannolikt inget prejudikat som säger att det skulle vara lagligt att köra med grästrimmern, men likväl ÄR det antagligen lagligt av just den anledningen! (tills det finns en eventuell prejudicerande dom som säger annat)

Jag håller med om att det du säger låter troligt. Men Matte påstår ju att det finns en praxis gällande grästrimmer, alltså att det finns domar om just detta.
 
Nej. Därför skulle det vara väldigt intressant att läsa de prejudikat på att det är "helt lagligt" som du tydligen har hittat.

Allt är lagligt tills någon säger något annat. Men nu var min poäng från början inte att älta vad som är lagligt eller inte utan att man faktiskt kan ta hänsyn till andra människor även om man inte tvingas till det av lagen.

Jag har väldigt svårt att förstå varför vissa måste ha lagstiftning uppstoppad i baken för att veta hur de ska uppföra sig.
 
Jag har aldrig hört talas om att något har följt efter en annan person på en meters avstånd körande en grästrimmer. Om det händer så tror jag säkert att en anmälan om ofredande skulle tas upp i domstol (om det finns tillräckligt med bevisning för att åklagaren ska finna mödan värd).

Gissningsvis har ännu ingen varit så korkad att hon försökt göra något sådant, och det är därför vi inte har hört talas om något rättsfall av den arten.

Att hänga runt personens restaurang i MC västar då?
 
Jag håller med om att det du säger låter troligt. Men Matte påstår ju att det finns en praxis gällande grästrimmer, alltså att det finns domar om just detta.

En praxis är en oskriven lag, en sedvänja, en icke uttalad de facto-tillämpning. Inte samma sak som en prejudicerande dom i högsta domstolen. Om du kallar din fru för kärring så blir du inte åtalad för det i Sverige, trots att det inte står uttryckligen i lagtexter att man får göra det eller att högsta domstolen har slagit fast att det ryms inom ramarna för äktenskapet.
 
En praxis är en oskriven lag, en sedvänja, en icke uttalad de facto-tillämpning.

Att en sak aldrig prövats rättsligt är inte samma sak som att det finns en praxis, utan motsatsen: Det saknas praxis. (Vilket jag tror, utan att ha kollat saken, är fallet när det gäller grästrimmer.)
 
Det finns en lag kring foto som säger att så länge en bild inte är kränkande osv så har man full rätt att både ta den och publicera den.

Den person som alltså har krävt detta har gjort sig skyldig till att kräva något som lagen skyddar, vår svenska tryckfrihetsförordning.

Detta borde vara end of discussion. Plåta på!


Vad jag vet är inte lagen antagen, eller har jag missat nåt? Ett ifrågasatt och ganska luddigt lagförslag finns det.
 
Det finns väl ingen som gjort det valet?

Att känna sånt obehag att denne flyr händer regelbundet. Ibland blir det följder som inte var planerade.

Nej, helt säkert var det inte så att Diana bad chauffören -"snälla kör ihjäl oss så att vi slipper bli fotograferade mer". Men hon (och/eller chauffören) valde att ta väldigt stora medvetna risker när de försökte undfly fotogrferna. Om människan hade varit en alltigenom ratinionell varelse så hade hon analyserat valet noga och därmed kanske hellre valt att bli fotograferad. Det får vi aldrig veta. Och de spelar ingen roll. Hela min argumentation, med liknelser till polisskräck och annat, handlar om att försöka förklara att det faktiskt finns folk som inte vil lbli fotograferade.

Petter ...
 
Läste häromkvällen i en gammal FOTO. c:a 1980.

En svensk intervju med den amerikasnke gatufotografen William Klein.
Han berättade att i USA går det utmärkt att gå nära folk och fotografera dem rakt i ansiktet. Alla i USA vet att de kan bli något, de vill gärna finnas med på bild. Men så kan man inte göra i andra länder, exempelvis Sverige. I de länderna måste man mer smyga med sitt fotograferande.

Jag vet inte hur väl hans analys var grundad. Men han insåg åtminstone att det finns skillnader i hur folk uppfattar att bli avbildade.

En känd bild av William Klein, tagen i New York 1955 är denna. Man kan ju undra om den killen gillade att vara med på bild?

Bilden lånad för ändamålet från:
http://www.chrishorner.net/2009/12/20/broadway-and-103-rd-street-new-york-1955-william-klein/



Petter ...
 

Bilagor

  • WilliamKlein1.jpg
    WilliamKlein1.jpg
    23.7 KB · Visningar: 237
Det är inte det som är poängen Per. Du kan mycket väl råka gå på pumpen när någon tycker du visar disrespekt för fel person eller i fel sammanhang. Den personen kan mycket väl tycka det vara värt att nita dig och är beredd att ta konsekvenserna. Det finns halvt bindgalna galningar i Sverige också som går lösa fast de inte borde.

Att undvika fotografering helt bara för att inte riskera att träffa på någon enda person som inte klarar det känns för mig inte riktigt helt normalt.
Trots allt är det ju ännu så länge normalt att 99 procent av dem man fotar inte bryr sig.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.