Fotosidan annonsplats för dumpare

[Joza]

När min nu döde far fick frågan varför han inte mekade med bilen själv svarade han alltid att han inte ville ta jobbet ifrån de som levde på att serva bilar. Och det tycker jag var ett helt rätt sätt att se på saken.[/QUOTE]

Det va ett underligt sätt att se på saken.
Det innebär att vi som fotar på hobbynivå borde lägga ner och anlita yrkesfotografer när vi fotar till familjealbumet.
Eller va det skrivet med ironi???

 

[Anders Östberg]

Det var ju en lite dålig liknelse... hade amatörmekanikern i fråga erbjudit SL att reparera deras bussar gratis hade det kanske varit mer likt att ge tidningar och företag gratis bilder.

Ingen tycker väl att det är fel att jobba gratis åt sig själv.

 

[Sven Blomquist]

Det var ett bra försvar om man inte vill meka med bilen. Det har jag full förståele för men begriper inte vad det har med fotografering att göra!?
Om någon vill ge bort något så är det väl fortfarande fritt? Bild, mat, pengar, möbler, ideellt arbete är väl ok att ge bort?

När min nu döde far fick frågan varför han inte mekade med bilen själv svarade han alltid att han inte ville ta jobbet ifrån de som levde på att serva bilar. Och det tycker jag var ett helt rätt sätt att se på saken.

Det va ett underligt sätt att se på saken.
Det innebär att vi som fotar på hobbynivå borde lägga ner och anlita yrkesfotografer när vi fotar till familjealbumet.
Eller va det skrivet med ironi???[/QUOTE]

 

[Joza]

Det va inte min far som sa det utan torparfarsanans.
Va så länge sen jag skrev i forumet att jag glömt hur man svarar med citat, ber om ursäkt.

 

[tormig]

När min nu döde far fick frågan varför han inte mekade med bilen själv svarade han alltid att han inte ville ta jobbet ifrån de som levde på att serva bilar. Och det tycker jag var ett helt rätt sätt att se på saken.

Intressant, vart drog han gränsen? Hade han hembiträde som lagade mat och städade åt honom också? Eller åt han alltid på restaurang för att inte ta jobbet ifrån de som levde på att laga mat?

Själv bakar jag allt bröd hemma, borde jag sluta med det för att inte ta ifrån bagarna deras levebröd?

 

[Sten-Åke Sändh]

I Sverige råder marknadsekonomi och då är det fritt fram att ta betalt hur mycket eller lite man vill.

Om en gratisfotograf kan leverara lika bra bilder som en yrkesfotograf, så är ju det toppen - för kunden. Varför ska kunden betala för något hon kan få gratis, lagligt?

Om någon är villig att måla om ditt hus gratis, skulle du ändå vända dig till en målarfirma?
Samma sak med billiga polska målarfirmor, eller rättare sagt, firmor med billiga polacker. Är det okej att anlita dessa på bekostnad av dyra lokala firmor?

Byta olja i bilen? Låter du den meckglade grannen/kollegan/kompisen göra det åt dig för ett par kalla öl, eller lämnar du in bilen på verkstad?

Hur är det inom IT-världen... Är det okej att använda OpenOffice (gratis) på bekostnad av ex. Microsoft Office? Linux istället för Windows?

När är det okej att använda gratisprodukter/tjänster istället för betalversioner?

Själv är jag både för och emot gratisprodukter, men har inte tid att gå in närmare på saken, men kanske ska poängtera att jag står med en fot i bägge läger i denna tråds fråga.

Jag håller med. Men det funkar väl i IT-världen som i fotovärlden - man ger bort något gratis eller billigare än ett kommersiellt alternativ för att få in en fot. Det som är gratis eller väldigt billigt fungerar som en dörröppnare till något som inte alls är billigare nödvändigtvis än kommersiella alternativ - konsulting. Konsulting kring UNIX och LINUX har väl åtminstone tidigare varit dyrare än konsulting kring Windows. Gartner Group gjorde ju vid ett tillfälle en jämförelse av dessa världar och kom fram till att "TOC" låg ungefär på samma nivå oavsett vilket system man valde. (gratis program och dyrare konsulting vs dyrare program och billigare konsulting = ungefär samma totalkostnad)

Den unga killen som vill etablera sig som fotograf börjar med att ge bort sina bilder, för att få erfarenhet och att få möjlighet at få in en fot eller företag som säljer under kostpris för att ta marknadsandelear - vad är egentligen skillnaden?

I IT-världen finns stora företag som Novell som ägde nätoperativsystemmarknaden på 80-talet och tidigt 90-tal men blev utkonkurrerat av Microsoft och deras serverprodukter. Nu hjälper de kunderna med tjänster kring Linux och paketerar och säljer Linux som det värsta Windows.

Åter andra drar nytta av andras gratisarbete med Linux för att sälja tjänster kring detta operativsystem. De tjänsterna är inte gratis och en hel del av dessa människor tjänar hyfsat med pengar på sitt arbete, så det är väl inte så tokigt.

Den här diskussionen som pågår här är hur lång som helst för den går tillbaka till tiden för när de första städerna bildades och borgarna ville skydda sin handel mot de som fuskade i stadsyrkena.

Långt senare, under medeltiden, bildades gillen och skrån. Skråna reglerade marknaden, utfärdade "mästarbrev" och jagade folk som fuskade i yrkena s.k. bönhasar.

Innan fotografitekniken fanns levde en liten grupp illustratörer på att illustrera tidningar och böcker. Deras yrke var xylografens efter tekniken xylografi (man ristade motiven i buxbomträ med koppargravyrverktyg). De slogs mycket snabbt ut av fotograferna. Länge kunde fotograferna slå vakt om sin profession med sitt förhållandevis unika kunnande. Visst fanns hobbyister som blaskade med bilder i garderoben men inte alls i mängder som hotade yrket.

Digitalfotot och framförallt de strålande bra instegs- och semiprokamerorna har i ett slag gjort denna initialt mycket dyra teknik, som inte bara kräver digitalkamera utan även bredband och kraftfulla datorer för att fungera - faktiskt en helt ny infrastruktur - till var mans kultur. Helt plötsligt har ribban sänkts och relationen tillgång och efterfrågan i grunden ändrats. Inte har det blivit bättre av att många hobbyfotografer är väl så drivna tekniskt som proffsen. Det finns alltså många gånger heller inte någon påtaglig teknisk kvalitetsskillnad mellan bilder tagna av proffset och "amatören".
Det finns inget proffsfotograferna kan göra åt detta annat än att bli ännu effektivare och bättre på det de är bra på.

Ett sätt kan väl vara att skaffa sig effektiva verktyg för att märka upp sina bilder med exv. XMP-metadata, så att man kan hantera sina egna bildarkiv effektivare. Det måste ju vara betydligt billigare att återanvända egna bilder (åtminstone i de fall det går) än att hela tiden åka ut och ta nya. Då har man ju själv ett billigare alternativ att erbjuda som kanske bättre kan konkurrerar med bildbyråer och "billighetsjobbarna".

 

[Anders Östberg]

Bara en reflektion; att sälja bilder från ett arkiv fungerar kanske på det lokala planet, jag tror det måste vara något specifikt som en viss fotbollsspelare eller liknande. Allmänna bilder typ solnedgångar, tomater med vattendroppar på och annat är snart om inte redan dött, inte ens bildbyråer tror jag kan sälja sådant längre då det finns en uppsjö av standardbilder att få gratis på Internet.

Det enda jag tror fungerar i längden är väl utbyggda personliga kontakter, man får jobb på att någon gillar att arbeta med en, att man har lätt att förstå kundens språk och levererar lagom kvalitet till rätt pris och på tid. Som i min IT-bransch handlar det inte alls om att leverera det ultimata systemet (bilden) utan att man är smidig, hjälpsam och snabb. Tyvärr börjar inköpsavdelningar förstöra alla personliga kontakter genom att handla enbart på lägsta pris, och det är ju på väg ditåt inom foto också eftersom det finns så många som är villiga att jobba för noll kronor. Vad man då missar är att man inte får någon långsiktig relation, och man lär sig inte vad en viss kund brukar vilja ha. Följden blir förmodligen sämre kvalitet, merjobb i efterarbetet, omtagningar, m.m.

 

[Sten-Åke Sändh]

Problemet är väl bara att det är så svårt att värdera och prissätta kvalitet.

En annan grupp som i princip utraderats är väl grafikerna som en gång var en stark och stolt yrkesgrupp på framförallt kvällstidningarna. De hoppades få leva vidare och jobba med den nya tekniken - datorerna, när de kom, men det fick de inte eftersom tidningarna såg en chans att krossa och bli av med en stark, förhållandevis dyr grupp ur "arbetararistokratin" som inte sällan var både bildad, kunnig, vältalig, ytterst starkt ideologiskt förankrad, välorganiserad och kampvillig. Sture Ring och grafikerna på DN/Exprressen tog den sista stora striden med arbetsgivarna och förlorade och efter det har den typen av kamp på arbetsmarknaden varit i princip stendöd.

Slutet på historien om grafikerna blev ironiskt nog att "journalisterna" (bland vilka även fotografer räknar sig in) tog över grafikernas jobb och själva skrev in sitt material i systemen. Den enes död den andres bröd.

Grafikerna hävdade på goda grunder att kvaliteten på tidningarna skulle sjunka och det gjorde den verkligen initialt men vem brydde sig? Exempelvis avstavning och stavning såg under en övergångsperiod ganska gräslig ut och folk klagade på grammatik och stilbrott, men idag fixar stavnings- och avstavningsalgoritmer det OK och modern programvara övervakar sedan länge en hel del av de grammatiska problemen också. Det är faktiskt länge sedan jag hörde någon klaga över detta.

Skulle det mot förmodan vara några som klagar fortfarande så skiter man säkert helt rått i det, så länge man tjänar netto på att göra det man gör. Kvalitetsargumentet kommer tyvärr att vara lika lite att luta sig mot för fotografer, som det en gång var för grafikerna, när det gäller att undgå att proletariseras. Frågan är snarare bara hur snabbt förändringarna kommer att ske och hur många som kommer att drabbas.

Är det verkligen någon som tror att en yrkesgrupp som är så taskigt organiserad och spretig som fotograferna är, skulle ha skuggan av en chans att hävda sina positioner mot arbetsgivare och bildköpare? Det är tyvärr verkligen upplagt för en solklar walk over!

Är det någon som är intresserad av hur det gick till så finns ju Sture Rings väldigt intressanta beskrivning av kampen i "Typerna och draken" att läsa.

 

[Cambo]

Hur gick det?

För att återgå till kärnfrågan så undrar man hur många som nappade och gratisplåtade i måndags och tisdags. Hur var maten? Skriv och berätta.

 

[Lena W]

Inför årets skolkatalog (som vi tjänar pengar på, huvva) utlyste vi en tävling där elever och personal fick skicka in bilder som vi använde att pryda omslaget.
Utnyttjade vi dom?
De som vann, alltså publicerades, är mycket glada och nöjda.
Vi mår bra och dom mår bra.
Är det fel?

Vill man ha amatörmässigt arbete utfört, så ska man ju inte betala någonting för man får det man betalar för.

 

[Kijana]

Har tackat nej till flera erbjudanden om att få låna ut bilder mot att mitt namn publiceras.

Det var väl samma deal som gratisfotograferna till skolkatalogen fick? Kan inte förstå att du nobbat ett sådant anbud, alla blir ju glada av en sådan affär.

För femtielfte gången så tror jag på att den det gäller skall bestämma, inte herrarna på FS.

Vad FS har med detta att göra greppar jag inte riktigt: Däremot förstår jag att din moral har olika inställningar beroende på om du är köpare eller säljare.

 

[Torparfarsan]

Intressant, vart drog han gränsen? Hade han hembiträde som lagade mat och städade åt honom också? Eller åt han alltid på restaurang för att inte ta jobbet ifrån de som levde på att laga mat?

Själv bakar jag allt bröd hemma, borde jag sluta med det för att inte ta ifrån bagarna deras levebröd?

Var min far drog gränsen? Han hade definitivt inget hembiträde utan skötte sitt eget hushåll plus sin särbos trots att han passerat de 90. Men han ville absolut inte meka med sin bil även om han mycket väl var kompetent till det.

Eftersom det på pappret råder åsikts- och yttrandefrihet så accepterar jag det du skrivet, trots den hånfulla tonen.

 

[Poteta]

Bra!

Vill man ha amatörmässigt arbete utfört, så ska man ju inte betala någonting för man får det man betalar för.

Den här meningen sammanfattar precis så jag känner och redan skrivit om ett par sidor bort. Svårare än så är det inte.

Kan det vara så att de som tycker att man ska sluta stjäla yrkesfotografernas arbete är oroliga för att gratisarbetarna tar bättre bilder tro?

 

[tormig]

En annan grupp som i princip utraderats är väl grafikerna som en gång var en stark och stolt yrkesgrupp på framförallt kvällstidningarna. De hoppades få leva vidare och jobba med den nya tekniken - datorerna, när de kom, men det fick de inte eftersom tidningarna såg en chans att krossa och bli av med en stark, förhållandevis dyr grupp ur "arbetararistokratin" som inte sällan var både bildad, kunnig, vältalig, ytterst starkt ideologiskt förankrad, välorganiserad och kampvillig.

På din beskrivning av grafikerna förstår man att den nya tekniken kom som en skänk från ovan till tidningarna.

 

[Sten-Åke Sändh]

Bara en reflektion; att sälja bilder från ett arkiv fungerar kanske på det lokala planet, jag tror det måste vara något specifikt som en viss fotbollsspelare eller liknande. Allmänna bilder typ solnedgångar, tomater med vattendroppar på och annat är snart om inte redan dött, inte ens bildbyråer tror jag kan sälja sådant längre då det finns en uppsjö av standardbilder att få gratis på Internet.

Det enda jag tror fungerar i längden är väl utbyggda personliga kontakter, man får jobb på att någon gillar att arbeta med en, att man har lätt att förstå kundens språk och levererar lagom kvalitet till rätt pris och på tid. Som i min IT-bransch handlar det inte alls om att leverera det ultimata systemet (bilden) utan att man är smidig, hjälpsam och snabb. Tyvärr börjar inköpsavdelningar förstöra alla personliga kontakter genom att handla enbart på lägsta pris, och det är ju på väg ditåt inom foto också eftersom det finns så många som är villiga att jobba för noll kronor. Vad man då missar är att man inte får någon långsiktig relation, och man lär sig inte vad en viss kund brukar vilja ha. Följden blir förmodligen sämre kvalitet, merjobb i efterarbetet, omtagningar, m.m.

Det är ett komplement till övriga verksamheten inte hela verksamheten. Ibland funkar det säkert och ibland inte.

 

[Sten-Åke Sändh]

Vill man ha amatörmässigt arbete utfört, så ska man ju inte betala någonting för man får det man betalar för.

Rätt sipp kommentar! Förstår man inte sin marknad så blir det inga affärer. De kanske t.o.m. skulle valt sina bilder framför proffsets bilder för att de speglade just det de hade gemensamt. Proffset skulle kanske sett dem med en blick "utifrån".

 

[Sten-Åke Sändh]

På din beskrivning av grafikerna förstår man att den nya tekniken kom som en skänk från ovan till tidningarna.

Så var det och så är det.

 

[Tomasz]

För att återgå till kärnfrågan så undrar man hur många som nappade och gratisplåtade i måndags och tisdags. Hur var maten? Skriv och berätta.

Jag var där, och stortrivdes! Förplägnaden var god och väl tilltagen.

 

[Sten-Åke Sändh]

Vill man ha amatörmässigt arbete utfört, så ska man ju inte betala någonting för man får det man betalar för.

Är det verkligen det det handlar om alla gånger?

Måste också tillägga att det förmodligen är med fotografering som med måleri. En riktigt duktig amatör gör inte sällan ett bättre målerijobb än en stressad yrkesman som jobbar på ackord. Amatören ska själv leva i sin skapelse medan yrkesmålaren slipper det. En duktig yrkesman vet hur man ska "fuska" så resultatet blir acceptabelt på så kort tid som möjligt. Det är så man får ihop accorden. Den typen av överväganden behöver aldrig amatören göra.

En riktigt bra amatör-/hobbyfotograf har all tid i världen och kan sitta och peta med en bild i evighet tills han eller hon är så nöjd med tresultatet som förutsättningarna möjliggör. Den tiden har nog sällan ett proffs som ska leva på sitt jobb.

För att göra ett jobb riktigt bra, behövs både kunskaper och tillräckligt med tid. Idag har många hobbyfotografer både hängivet engagemang, tillräckligt bra utrustning, all den kunskap som krävs och all tid i världen. Om man har foto som yrke så har man säkert både proffsutrustning och förhoppningsvis också kunskaperna men man har inte all tid i världen och med tiden blir ett jobb alltid ett jobb för väldigt många. Riktigt bra bilder kräver förmodligen också ett visst mått av passion/besatthet, vare sig man är proffs eller amatör. Passion har man eller inte har man och den är nog svår att ha jämt vare sig man är proffs eller amatör.

En proffsfotograf måste sälja sina bilder för att leva - det måste inte en amatör. Amatörens motiv är förmodligen i många fall bara ett visst mått av glädje i att kunna sprida och visa upp sina bilder och utbyta erfarenheter med likasinnade. Om han/hon sedan får lite betalt för att minska den ekonomiska belastningen av en ganska dyr hobby, så är många helt tillfreds med det. Det är en ganska ojämlik konkurrenssituation som verkligen inte är till proffsens fördel alla gånger, särskilt som det ofta kan vara svårt att se någon skillnad på resultatet.

 

[Sten-Åke Sändh]

I Fotografisk Tidskrift 4/2009 finns en artikel som berör just detta med "gratisbilder" eller s.k. "orphan works" på nätet i en artikel som heter "Bildbyråernas framtid". I den rapporterar man från den europeiska bildbyråkongressen CEPIC.

Kommentar kring hur man konkurrerar med gratisbilder som bildbyrå och fotograf: "Det är som att försöka sälja sand i öknen".

Undantag från ilskan är bibliotek och museer som exv. lägger ut historiska bilder ur ett gemensamt kulturarv. "Creative Commons" är bilder som får användas fritt med resriktionen att det inte sker i kommersiella sammanhang.

Man betonade vikten av att märka sina bilder med metadata för att skydda dem och behoven av att enas kring en gemensam metadatastandard.


Ska man kommentera det så finns det nu en metadatastandardplattform som man rekommenderar i Creative Commons som heter XMP eller Extensible Markup Platform. XMP är en XML-tillämpning och har ett antal fördefinierade scheman i sig, men är i övrigt helt öppen och kan kompletteras fritt med egna scheman vid behov.

Adobe har ursprungligen tagit fram standarden i likhet med exv. PDF för dokument. En stor fördel är att metadatat kan skrivas in i bildfiler såsom GIF, DNG, TIFF och JPEG bara för att ta några av de vanligaste formaten. XMP är en generell metadatastandard som kan appliceras på vilka filer som helst. I de XMP-kompatibla formaten såsom bildfiler skrivs metadatat in direkt i bildfilernaq i form av XML. I de fall filformaten ej är XMP-kompatibla läggs en fil bredvid med metadata som döps till samma filnamn som dokumentet har fast med ändelsen .XMP.

Det finns idag mängder av mjukvara som kan läsa och skriva XMP (bl.a. Adobe Fotoshop och Lightroom) och även Vista och Windows 7 ska klara att åtminstone läsa XMP. XMP används idag av exv. alla stora tidningar i landet såsom DN, Expressen, Aftonbladet och Svenska Dagbladet för att hålla ordning på stora bildarkiv , men XMP är alltså så mångsidigt att det idag kan användas i arkiv med alla möjliga typer av filer och data. Genom det kan man i samma sökningar hitta relaterade typer av data som ligger i helt olika format och dokumenttyper.

En sökning kan ge som resultat både bilder, PDF:er, Office-dokument, ljudfiler och videoklipp. Det är bara upp till användarna av XMP att märka upp sina data med XMP på ett förnuftigt sätt så blir detta möjligt. Man kan knappast överskatta möjligheterna med detta. Metadatat i filerna kan dessutom användas för att styra och automatisera arbetsflöden. Personligen tycker jag detta är något av det mest lovande som hänt på mången god dag.

Man behöver dock enas om att ta fram standardiserade XMP-scheman som är användbara. Ska bli intressant att se om Microsoft och andra operativsystemsleverantörer kan göra en insats här. XMP-metadata vill en del se som förutsättningen för nästa stora lyft för webben - the Semantic Web. XMP känns ju därför som om det borde stödas ända ner i alla operativsystem. I vårt grannland Norge har man kommit mycket längre än vi har på detta område. Även myndigheter arkiv, bibliotek och museer är engagerade i XMP-standardiseringsarbetet och det är kanske inte så förvånande att den mjukvara som används på de stora tidningarna idag tillverkas i Norge och är helt är baserad på XMP.