fotografiets roll

[ariadne]

Vilken "roll" spelar era fotografier för er?
Är dom mer något av en nödvändighet för att göra det hela fysiskt, men de är själva inte pängen eller det väsentliga utan måste finnas för att kunna komma åt någonting annat

eller är de själva poängen och det väsentliga?


Menar, om vi säger att man har en tanke eller idé, mer eller mindre komplicerad, så kan man tänka sig att man nyttjar fotografiet som ett verktyg för att gestalta/komma åt det. (Man kanske även använder sig av text, måleri eller nån annan teknik) Men det är inte "fotografier" i samma mening. Ett fotografi är det ju, men själva fotografiet är inte det primära, mer en nödvändighet

Eller så jobbar man på att få in idén eller tanken i fotografiet, fotografiet ska inte agera vägvisare, eller fragment, utan kunna stå för sig själv.


Det är tredje gången jag försöker skriva det här inlägget och jag inser att det inte går en knivskarp gräns och det finns säkert motsättningar, men om man tänker sig det som en inställning man har snarare än "detta tillhör detta facket och detta tillhör detta facket" så kanske man kan svara


Jag kommer att tänka på en konstnär vars namn jag tyvärr glömt, men hennes fotografier kändes väldigt mkt som en del av något större. Fotografierna i sig, eller kanske snarare var för sig(?) hade inget större värde.

Samtidigt så funderar jag på hur mkt man kan "ta bort kraften" ur det fysiska, dvs fotografiet. Menar, självklart kan man inte helt ta bort dess värde, de finns och de betyder och har ett eget liv på nåt sätt.

Asch, nu blev det flummigt ändå.

 

[Maverick]

Det beror väl lite på kanske.

Mina bilder har alltid ett syfte. Syftet kan variera. Bilderna jag tar ska då stöda det syftet. Kameran blir aldrig en ursäkt, för mig, för att få göra något annat.

Bilden är alltid i centrum när jag fotograferar, men aldrig en ursäkt för det jag gör. Jag fotograferar aldrig för fotograferandes skull, det finns inget egenvärde i att fotografera.

Känns som det svaret är lika flummigt som frågan.

Mvh
Maverick

 

[Niclasfoto]

Jag ser ett stort egenvärde i just utmaningen som jag utsätter mig för. Jag ställer nästa orimligt höga krav på mitt presterande när jag fotar. Andra resultat än just de jag brinner för är oaktuellt att uppnå, även om "art by accident" spelar sitt sprätt ibland

Mina fotografier är mig nära, mina målerier lika nära. Tänk om allt brinner upp, skall kolla bankfack idag Inte för att bilderna skulle ha ett kommersiellt värde där de ligger, det skiter jag totalt i.

Sedan så är ju själva kommunikationen med betraktaren det som är det slutgiltiga målet med mina bilder, oavsett om de faller i god jord eller ej.

Mvh Niclas,

 

[müsli]

För mig är syftet med mina bilder, och den roll de spelar, i ständig förändring.

Men två huvudteman tycker jag mig se, dock med väldigt luddig gräns.

Det ena är när bilden är ett sätt att minnas en upplevelse, eller kanske snarare att förlänga och förstärka en upplevelse.
Man skapar bilden för att hålla kvar vad man upplever just då i någon mening. Det kan vara en enkel vy, en situation, eller något mer introvert, men som ändå går att placera i en bild. En bild för mig. Absolut inte säkert att någon annan kan se samma sak i den bilden.

Det andra är när bilden är ett sätt att skapa en upplevelse. Förverkliga en idé om hur en bild, i sig själv eller i ett större sammanhang, kan bli en upplevelse. För mig och eventuellt andra.

 

[Arleklint]

Fotografiet i sin färdiga tillämpning är syftet och målet för mig. Jag är klar med en bild då den finns i en tillämpning. En bild som bara ligger på min hårddisk och kanske som bild på fs är inte klar. Bilden måste finna sin tillämpning. Då blir den klar.

Tillämpningen kan t.ex vara som en bild på min eller någon annans vägg, som en del i en utställning, publicerad i en tidning eller något annat.

Syftet med att jag fotograferar däremot är att jag gillar utmaningen att lyckas åstadkomma de bilder jag först skapat i mitt huvud.

Ett ytterligare syfte med att jag fotograferar är att det ger mig ett lugn som jag trivs i.

 

[gudmund]

Fotografiets stora roll är nog den att bilderna är ett arv till dem nära som vi efterlämnar när vår tid är ute, iallafall för oss privatpersoner som inte gör det för vinnings skull.

 

[ariadne]

Men om ni ska välja mellan de både sätt jag beskrev (eller om tycker att det handlar om en mix)
Vad väljer ni då?


Jag har en tanke om att om man ska syssla med "ren" konceptfotografi, så måste man ge avkall på det fysiska fotot. Kvalitén tex. Det måste finnas "brister" i det. Precis som ett verktyg som är trimmat till sin spets, som har alla möjliga funktioner, kanske är ovanligt vackert osv, då har det blivit mer än ett verktyg, det har blivit "något i sig själv" också

Nu kan man tycka att man kan väl lägga ner kraft på fotot, ljusättning, komposition osv osv och ändå ha en klar idé bakom,det måste inte vara en motsättning. Absolut. Men då är det en mix, inte "ren" konceptkonst.

Tycker jag.

Tror jag.

 

[Arleklint]

Om jag skall välja mellan dina alternativ så är fotografierna de väsentliga. Jag fotograferar för att göra fysiska bilder.

 

[Arleklint]

Vad menar du med konceptfotografering?

 

[müsli]

ariadne skrev:
Jag har en tanke om att om man ska syssla med "ren" konceptfotografi, så måste man ge avkall på det fysiska fotot. Kvalitén tex. Det måste finnas "brister" i det. Precis som ett verktyg som är trimmat till sin spets, som har alla möjliga funktioner, kanske är ovanligt vackert osv, då har det blivit mer än ett verktyg, det har blivit "något i sig själv" också

Aha, tror jag förstår vad du menar nu.

Kan det rent av vara en förutsättning till viss del? Helt enkelt för att inte "form" ska överskugga "koncept"?
Att konceptet blir tydligare om man plockar bort lite av ornamenteringen, utsmyckningen.

Att det krävs en avvägning för att inte förlora mottagaren i förvirring.

Eller är det bara för att det känns mer äkta om bilden inte är perfekt? Att utsmyckningen, och den väl avvägda formen får oss att misstänka att vi blir manipulerade? (Kanske, men tror inte det).

Ungefär som när en skådespelare "spelar över". Det blir mindre trovärdigt därför att uttrycken blir för tydliga på något vis.

Edit: kanske lite bakom dogma-tänket appropå skådespeleri -> film.

 

[müsli]

Arleklint skrev:
Vad menar du med konceptfotografering?

Där idé är viktigare än form. (min tolkning)

Edit: vill också gärna höra annas definition.

 

[Biber]

Fotografiet i sig är bara ett delmål för min del.

 

[ariadne]

Arleklint skrev:
Vad menar du med konceptfotografering?

Att det väsentliga är konceptet(tankarna, upplägget, ideerna, skissen bakom) inte det fysiska verket.


Dessutom tolkar jag det som så att "koncept" inte betyder att man tex fotar en kniv för att symbolisera våldet i samhället, utan det är ett större sammanhang det handlar om, en idé eller ett problem som sträcker lite längre.eler bredare.

 

[ariadne]

Det finns väl inom konceptkonsten konstnärer som presenterar ideér "bara", det är inga färdiga verk alls. Ideérna är verket

 

[Arleklint]

ariadne skrev:
Det finns väl inom konceptkonsten konstnärer som presenterar ideér "bara", det är inga färdiga verk alls. Ideérna är verket

Aha! Om jag får en idé kan jag inte stanna vid den. Jag måste testa att realisera den. Som jag ser det är en idé som inte går att realisera, eller som inte är tänkt att realiseras, ointressant.

 

[ariadne]

Arleklint skrev:
Aha! Om jag får en idé kan jag inte stanna vid den. Jag måste testa att realisera den. Som jag ser det är en idé som inte går att realisera, eller som inte är tänkt att realiseras, ointressant.

Jag tror inte man måste jobba såhär som konceptkonstnär (jag är absolut inte megainsatt( men det förekommer. Men man kan nog även jobba med "färdiga saker", men där konceptet ändå är det väsentliga. Det är väl dragit till sin spets lite när det gäller jag beskrev (tror jag)

Men om vi ska ta det ändå; Om idén är att prestentera idén så har man ju realiserat den

 

[müsli]

Börjar känna mig förvirrad i logiklådan.

Kan man tänka sig extremerna, idé utan form, resp. form utan idé?

Hur sjutton kan man presentera en idé utan att använda en form, ett media?

Edit: såg nu att du precis har svarat på detta.

 

[ariadne]

müsli skrev:
Börjar känna mig förvirrad i logiklådan.

Kan man tänka sig extremerna, idé utan form, resp. form utan idé?

Hur sjutton kan man presentera en idé utan att använda en form, ett media?

Edit: såg nu att du precis har svarat på detta.

Ja, nej, det blir ju svårt att tänka sig, det går inte.

Sen tror jag det oftast blir praktiskt att tex inte bara prestentera en idé med ord, utan det ligger nära tillhands att man också gör något fysiskt verk av det. (man kan jämföra i arkitetssammanhang, det blir väldigt svårt att få en bild av bygget eller konceptet om man inte kompletterar med en fysisk modell)

 

[ariadne]

Det kanske var en bra jämförelse förresten. En modell av ett bygge, som inte har som det primära syftet i det sammanhanget när man prestenterar det för ett företag, att i sig själv vara något utan funkar mera som en hjälp, ett verktyg, för att kunna få fram idén och konceptet, hur man har tänkt sig.

Medan en modellbyggare av annat slag kanske inte gör de i ett sånt syfte, utan modellen är själva grejen.

 

[ariadne]

müsli skrev:
Aha, tror jag förstår vad du menar nu.

Kan det rent av vara en förutsättning till viss del? Helt enkelt för att inte "form" ska överskugga "koncept"?
Att konceptet blir tydligare om man plockar bort lite av ornamenteringen, utsmyckningen.

Ja, jag vet inte. Vet inte om jag kan formulera det, men om man tänker sig en helt otrolig hammare, den är mer än en vanlig hammare liksom,så kanske man hellre skulle lägga den i bokhyllan sok en prydnad än att använda när man snickrar.

Man kan tänka att; men det ena motsätter väl inte det andra? Måste jag ha en helt sunkig hammare för att jag ska använda den? Det är väl bara bra om den har massor med funktioner, är snygg osv osv Men jag är tveksam. Har dock inga vettiga argument just nu, bara känslan av att när man lägger till nåt så förlorar man nåt. Annars kan man tänka sig att det bara kan bli bättre. Men jag tror inte det.