ANNONS
Annons

Foto av Pieter Tee Hoopen

Produkter
(logga in för att koppla)
adamhaglund skrev:
En digital bild utskriven med en bläckstråleskrivare på icke-ljuskänsligt fotopapper är alltså inte lika mycket ett fotografi, som samma bild framkallad i labb genom laser på ljuskänsligt fotopapper?

Nej det kallar jag inte för ett rent fotografi. För mig är det en fotografisk utskrift från bläckstråleskrivare. För min egen del skulle jag aldrig utelämna den informationen om jag ställer ut bilder.
 
adamhaglund skrev:
Min ståndpunkt är ifrågasättande till den fotomoral som tycks gälla, dvs att det som kan göras i mörkrummet är ok i photoshop.
Exemplet med bild 3 är alltså helt ok enligt de rådande reglerna - de hade kunnat göras likadant analogt.
Men, då undrar jag, varför är allt mörkrumsarbete per defintion icke-manipulerande? Någon här hävdade att det räcker att det är ljuskänsligt material för att det ska vara en fotografisk bild.
Jag tror/tycker att det knappast kan vara så svart eller vitt, rätt eller fel. Gränsen mellan manipulativt och "äkta" tycks mycket godtyckligt dragen.

All fotografi är manipulerande eftersom vi inte kan återge det vi ser likadant i en bild. Före digitalåldern var frågan om manipulation inte särskilt högt upp på dagordningslistan. Fotografi var fotografi rätt och slätt. Men i och med att vi med datorns hjälp väldigt enkelt kan förändra ett fotografi utan att använda fotografisk teknik så har den hamnat högre upp.
 
Den här typen av diskussioner tillför sällan något nytt. Inte heller den här.

Givetvis kan man tycka olika, men det är slående hur många låser sig vid behov att definiera allting. Jag förstår inte varför man måste definera fotografi, fotografiskt tekniker osv.

För mig är frågan vad bilderna förmedlar, nästa fråga är om jag upplever det trovärdigt. För mig är PTN:s bilder både känslofyllda, talande och äkta. Vilken teknik han sedan använt för att komma dit är jag helt ointresserad av.

Som dokumentär fotograf berättar man. Det innebär att man använder ett bildspråk och att man väljer vad som faller in i berättelsen. Men berättelsen ska upplevas som trovärdig och inte som en saga.

Jämför vi med det skriva språket så kräver vi inte att en berättelse ska vara en exakt beskrivning av verkligheten. Vi tållåter tom att berättelsen är helt uppdiktad, bara den är trovärdig. Exempelvis utvandrarna.

Slå släpp på debattivern och titta på bilderna.

/M
 
froderberg skrev:
Den här typen av diskussioner tillför sällan något nytt. Inte heller den här.

Givetvis kan man tycka olika, men det är slående hur många låser sig vid behov att definiera allting. Jag förstår inte varför man måste definera fotografi, fotografiskt tekniker osv.

För mig är frågan vad bilderna förmedlar, nästa fråga är om jag upplever det trovärdigt. För mig är PTN:s bilder både känslofyllda, talande och äkta. Vilken teknik han sedan använt för att komma dit är jag helt ointresserad av.

Som dokumentär fotograf berättar man. Det innebär att man använder ett bildspråk och att man väljer vad som faller in i berättelsen. Men berättelsen ska upplevas som trovärdig och inte som en saga.

Jämför vi med det skriva språket så kräver vi inte att en berättelse ska vara en exakt beskrivning av verkligheten. Vi tållåter tom att berättelsen är helt uppdiktad, bara den är trovärdig. Exempelvis utvandrarna.

Slå släpp på debattivern och titta på bilderna.

/M

Här håller jag med helt och fullt, det bästa som skrivits i den här tråden.

Ett dokumentärt fotografi är väl en tolkning av situationen, precis som en dokumentär artikel i skrift är en tolkning. Det kan aldrig bli exakt lika för alla, två journalister som är på samma plats vid samma tidpunkt återger händelsen på två olika sätt i sina respektive artiklar. Texten färgas av deras egna värderingar och deras respektive syfte med artikeln. Sålänge man inte tänjer för mycket på sanningen och framställer händelsen på ett fundamentalt annorlunda sätt så är det ingen som bryr sig om att man kanske tar ut svängarna lite och lägger in personliga värderingar i texten.

Varför är det så annorlunda för foton?
 
Bilder har alltid gjorts på olika sätt, även fotografiska sådana och med olika resultat, bättre eller sämre. Pieter Ten Hoopens bilder i denna serie är vackra och stämningsfulla, nästan så att de stryker en medhårs och ibland verkar dom allt "för" utslätade och har mörka konturer som för tanken till måleri och kol/blyertsteckningar. Visserligen har jag inte sett originalbilderna men som man ser dessa små bilder verkar han ha använt verktyg som "slätat ut" i så stor utsräckning att de mera liknar "hötorgskonst" och därför i någon mån förlorar sin innebörd som skildrare av misär. Men det är inte tu tal om att han är han en otroligt duktig fotograf med bildkänsla och sinne för komposition. Dessa bilder faller dock inte mig helt och hållet i smaken då de ibland verkar överarbetade. Men där är det naturligtvis smaken som spelar in.
 
froderberg skrev:
Den här typen av diskussioner tillför sällan något nytt. Inte heller den här.

Givetvis kan man tycka olika, men det är slående hur många låser sig vid behov att definiera allting. Jag förstår inte varför man måste definera fotografi, fotografiskt tekniker osv.

För mig är frågan vad bilderna förmedlar, nästa fråga är om jag upplever det trovärdigt. För mig är PTN:s bilder både känslofyllda, talande och äkta. Vilken teknik han sedan använt för att komma dit är jag helt ointresserad av.

Som dokumentär fotograf berättar man. Det innebär att man använder ett bildspråk och att man väljer vad som faller in i berättelsen. Men berättelsen ska upplevas som trovärdig och inte som en saga.

Jämför vi med det skriva språket så kräver vi inte att en berättelse ska vara en exakt beskrivning av verkligheten. Vi tållåter tom att berättelsen är helt uppdiktad, bara den är trovärdig. Exempelvis utvandrarna.

Slå släpp på debattivern och titta på bilderna.

/M

Håller med dig, men ändå inte :) En bra bild är alltid en bra bild, oavsett hur den framställts. Och visst är budskapet/känslan den förmedlar den kommunikativa grunden. Men tekniken är inte oväsentlig - inte på långa vägar.

Enligt min mening är det inte alls fel att ha klara och tydliga definitioner. Det är genom definitioner vi navigerar genom vår verklighet, utan dessa skulle allt vara ett obegripligt kaos.

Bilder som är mera skapade i en dator (eller på andra sätt) än med kamerans hjälp kräver ett annat förhållningssätt av dig som betraktare. Något som bland annat handlar om hur du ska ställa dig till det du ser.

Det är genom att veta hur en bild, eller en berättelse, är framställd som vi kan ta ställning till dess trovärdighet. Det handlar om tydlighet. Inte ett helt oviktigt faktum enligt min mening. Framförallt inte när det handlar om journalistisk och dokumentär fotografi.

När det gäller PTN:s bilder håller jag däremot med dig till 100 procent. De är mycket bra..

/Joakim
 
Citat:
"Givetvis kan man tycka olika, men det är slående hur många låser sig vid behov att definiera allting. Jag förstår inte varför man måste definera fotografi, fotografiskt tekniker osv."

Vid utställningar av övrig konst är det mera regel än undantag att typ av teknik anges i beskrivningen av bilden. Varför ska det vara annorlunda när det gäller bilder från kameror? Är det så att man skäms för att skriva ut när bilden bearbetats i dator eller var ligger problemet?
 
Graal skrev:
Är det så att man skäms för att skriva ut när bilden bearbetats i dator eller var ligger problemet?
Problemet är att ganska många verkar vara oförmögna att se bilden om det står att just en dator varit inblandad. Vilket är helt sjukt då det inte säger något om hur mycket/lite som bearbetats/manipulerats.

Brukar man redovisa exakt vilka manipulationer man gjort i mörkrummet?
 
marma skrev:
Problemet är att ganska många verkar vara oförmögna att se bilden om det står att just en dator varit inblandad. Vilket är helt sjukt då det inte säger något om hur mycket/lite som bearbetats/manipulerats.

Brukar man redovisa exakt vilka manipulationer man gjort i mörkrummet?

Jag tycker det verkar vara tvärtom, när man ser att bilden bearbetats på något sätt och det inte står något om tekniken brukar många bli mera intresserade av vad som ev tillförts/teknik som använts och mindre intresse riktas mot bilden..

I mörkrummet används bara fotografiska tekniker och således kan bara fotografiska bilder bli resultatet, oavsett hur dom ser ut. Men använder man dator till att väsentligt förändra utgångsbilden är det inte fråga om fotografisk teknik utan något annat. Kalla det vad som helst gärna något annat än datormanipulation eftersom det är så negativt laddat. Personligen anger jag alltid vilken teknik, t.ex rastersandwich-toningsförfarande etc, som jag använder till mina mörkrumsbilder (utöver den ordinära mörkrumstekniken). Är det enbart ordinär mörkrumsteknik utan några "krusiduller" brukar jag enbart skriva "gelatinsilverfotografi".
 
Senast ändrad:
Vid min utställning för två år sedan visade jag både svartvita, analogt fotograferade mörkrumsbilder och digitalt fotograferade färgbilder som jag skrivit ut. De analoga bilderna var framställda dels med ordinär teknik+toning, dels med rasterteknik+toning och såg därför både helt vanliga ut samt hade grövre struktur. De digitalt fotograferade var huvudsakligen grundredigerade (kontrast-skärpa-färgmättnad) vilket jag också redovisade. I bildlistan beskrev jag exakt vilken teknik som använts för bilderna (gelatinsilverfotografi/datorutskrift), även papperstyp för båda teknikerna (två typer av silverhalidpapper och en typ av utskriftspapper) samt vilket datorprogram jag använt vid redigeringen av färgbilderna och trots att det var flera hundra personer vid vernisagen fick jag bara en enda fråga om hur jag gjort. De flesta ville diskutera komposition, bildinnehåll samt utnyttjande av färger. Jag sålde inte en enda av de svartvita men 6 av mina datorutskrifter i färg.
 
froderberg skrev:

Som dokumentär fotograf berättar man. Det innebär att man använder ett bildspråk och att man väljer vad som faller in i berättelsen. Men berättelsen ska upplevas som trovärdig och inte som en saga.

Jämför vi med det skriva språket så kräver vi inte att en berättelse ska vara en exakt beskrivning av verkligheten. Vi tållåter tom att berättelsen är helt uppdiktad, bara den är trovärdig. Exempelvis utvandrarna.
/M

Som fotograf i den dokumentära genren har man ett ansvar gentemot "sanningen", anser jag. Att verkligheten tolkas av fotografen är oundvikligt, men att vrida helt och hållet så att det blir fiktion (som Utvandrarna) kan väl aldrig vara ok, hur trovärdig den än må vara? Det handlar ju trots allt om journalistik.

Om Pieters bilder är fiktion eller dokumentation av det som hände... tja... det är inte helt självklart, och därför är förstås debatten berättigad (och var ska vi annars debattera det om inte här i diskussionsforumet?).
 
Jag är helt inne på Fröderbergs linje. Förstår inte ivern hos folk att vilja deffiniera vad som är fotografi och inte. För mig är det 100% bilden och slutresultatet som räknas, tekniken som har lett fram till den skapade bilden är ointressant i bedömningen om bilden är bra eller inte.

Däremot tycker jag att det i dokumentära bilder som dessa är intressant att disskutera vad tekniken bakom den färdiga bilden får för inverkan för hur vi uppfattar bilden. Men inte om huruvida det är ett fotografi eller ej.
 
adamhaglund skrev:
Som fotograf i den dokumentära genren har man ett ansvar gentemot "sanningen", anser jag. Att verkligheten tolkas av fotografen är oundvikligt, men att vrida helt och hållet så att det blir fiktion (som Utvandrarna) kan väl aldrig vara ok, hur trovärdig den än må vara? Det handlar ju trots allt om journalistik.

Visst är det viktigt att bilderna behåller sin trovärdighet, men sannig och rättvisa är ord som jag är tveksam till att använda. Det finns ingen sanning och ingen absolut rättvisa. Däremot är trovärdighet och vettig fördelning ord som fungerar.

Jag säger inte att det är OK med fiktion inom journalistiken mitt exempel med utvandrarna gick ut på att det anses okej med fiktion inom litteraturen med bibehållen trovärdighet.
 
Det är helt klart att dessa bilder enligt min åsikt förlorar en hel del av sin dokumentära trovärdighet när dom manipuleras som i detta fal.Ger mej en bergmankänsla,men jag vet inte vad han vill säga med sina bilder,och det kan vara meningen
 
Jag reagerar inte alls på att Pieters bilder skulle visa något annat än verkligheten. Det handlar ju ändå inte om klipp och klistra utan om att förstärka respektive hålla tillbaka det som redan finns i bilden. Tycker jag är alldeles väldigt ok.
 
froderberg skrev:
Den här typen av diskussioner tillför sällan något nytt. Inte heller den här.

Givetvis kan man tycka olika, men det är slående hur många låser sig vid behov att definiera allting. Jag förstår inte varför man måste definera fotografi, fotografiskt tekniker osv.

För mig är frågan vad bilderna förmedlar, nästa fråga är om jag upplever det trovärdigt. För mig är PTN:s bilder både känslofyllda, talande och äkta. Vilken teknik han sedan använt för att komma dit är jag helt ointresserad av.

/M

Håller med om att det är störande hur alla måste definera allt hela tiden, det är mänslighetens formade kontrollbegär som gör att det hel tiden känns nödvändigt att sortera allt i fack och stäla det på olika hyllor. Ta det för vad det är, i detta sammanhang är det inte ens viktigt att det är en "bild" vi pratar om egentligen (även om allt blir mkt enklare om vi får använda ordet :). För mig är det bara något som plockar fram en känsla hos mig.

Jag skulle aldrig dissa en bild endast pga sättet den framställts på. Däremot är inte sagt att jag är ointresserad av sättet den framställts på. Just i PTH fall har jag alltid undrat hur han gör. Nån som vet vad han använder för kamera/or och film(?)? Nån kanske även kan se ungefär vad han efterbehandlar med? För det är ju mkt ett genomgående utseende på många av hans bilder enligt mig.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar