Det är inte säkert att ljusmätaren hänger med i det svaga ljuset (jämfört med dagsljus). Ger den inget värde i bländarprioritet som föreslagits ovan, kan du ratta in manuellt läge i stället. Där välja lämplig bländare, kanske 5,6 för att få lite skärpedjup om det är landskapsfoto du gör. Därefter göra en provexponering och se om bilden blir för ljus eller mörk. Blir den för mörk, förläng exponeringstiden tills den blir lagom (kolla histogrammet, inte skärmen, då den kan luras så man tror bilden är ljusare än den är i mörkret). Blir den för ljus, korta exponeringstiden tills det blir bra.
Läs på om histogram och hur du ställer in manuellt läge och där justerar bländare och tid på din kamera i förväg så du är förberedd och slipper fumla runt i mörkret/kylan. Konsultera manualen. Har du ingen hittar du på nätet. Har du frågor om hur du gör själva inställningarna på just din kamera får du nog specificera vilken inställning du har frågor omkring. Lättare att hjälpa då, då ett specifikt svar då kan ges på en specifik fråga.
Stativ och lågt ISO är att föredra om det är landskapsfoto. Kör på basiso i så fall, kanske 200 med din kamera. Använd självutlösaren med fördröjning, på så vis undviker du de vibrationer som uppstår då du utlöser kameran med fingret på avtryckaren. Fjärrutlösare fungerar lika bra om du har en, men är väl egentligen överflödigt för detta syfte.
Finlir som manuell spegeluppfällning kan du roa dig med om du har lust. Kolla i så fall upp hur detta fungerar på din kamera i förväg, står i manualen (om kameran nu har den funktionen). Har inte kameran denna funktion och du ändå vill finlira, blända ner lite så exponeringstiderna hamnar runt sekundlånga eller längre (vilket kanske inte är något problem på basiso i månljus). Med så långa exponeringstider spelar eventuella kameravibrationer till följd av spegelns rörelse vid exponeringen liten roll (undantaget stjärnor som vid pixelpeeping, detaljstudie av bilden i 100 % storlek eller mer på skärmen, kan ge spår av vibrationer för den ytterst kräsne kamerateknikkonnesören/-nerden).
Har du månen med i bild så räkna med att den bränner ur, på samma vis som solen gör om den är med i bild. Undantaget då månen står nära horisonten, eller är delvis skymd av dis/moln. I mitt tycke gör det inget om månen/solen bränner ur, att ha med dem i bild kan ofta tillföra värden till bilden.
Tänker du fotografera med månen med i bild, skruva av eventuellt uv-, skydds-, eller skylightfilter. Detta då de inte sällan förvärrar reflexer, så kallade flares, till följd av den starka månen i bild. Reflexer kan du få ändå, men problemet minskar.
Har du stjärnor med i bild kan du inte exponera längre tid i sekunder än omkring 400/brännvidden. I annat fall får du stjärnspår, avlånga stjärnor till följd av deras rörelser (eller snarare jordens rotation).
Är du ute längre tid om natten kan du få frost på frontlinsen vid vissa vädersituationer, ha med en putsduk om behovet uppstår. Kontrollera frontlinsen regelbundet angående detta. Användande av objektivlock mellan exponeringarna minskar eventuella frostproblem, liksom ett motljusskydd av lite djup. Undvik misstaget att andas på så vis att du får imma/frost på sökarens lins, eller på frontlinsen då du kontrollerar denna. Vid gränsväderlek är det inte säkert att denna imma/frost försvinner av sig själv, utan du får fram med putsduken. Ofta är dock detta inget problem. Men som sagt kan vara vid viss väderlek.
Varma kläder är viktigt för resultatet, en frusen fotograf gör ingen glad och det går ut över bilderna. Händer och fötter är speciellt utsatta. Använd tunna fingervantar/handskar hela tiden, helt onödigt att frysa om händerna. Sådana vantar/handskar du kan manövrera kameran genom. Dra mellan varven ett par större och tjockare handskar/vantar utanpå för att hålla värmen mellan motiven då du förflyttar dig mellan dessa.
Att rekognosera motiv i förväg i dagsljus är en bra idé. Men om det är nära fullmåne som nu, är månljuset så starkt så man ser bra ändå.
Ja, detta var några hållpunkter i jakten på motiv i detta spännande och ofta tacksamma ljus, nattljuset/månljuset vintertid.
Lycka till!
Edit: Jo, en sak till. Kameran lär väl bara gå upp till 30 sekunders exponeringstid som max. Behövs längre tider så gäller då bulbläget, B. Det är inga svårigheter att komma in i detta i svagt nattljus, men onödigt att böka med detta vid månsken vintertid. Blända upp (lägre f-tal), eller öka ISO så du håller dig till max 30 sekunders exponeringstid. Tänk dock på att du får brus om du ökar ISO för mycket för din smak. Var denna gräns går kan bara du avgöra då det är subjektivt. När du bländar upp får du också kortare skärpedjup. Hur mycket du vill blända upp är också subjektivt. Själv kör jag oftast av dessa praktiska skäl på full öppning nattetid, även i månljus. Vill jag göra mig för använder jag bulb, men man kommer snart ändå in i gränsen för exponeringstiden i sekunder som 400/brännvidden om det är stjärnor med i bild, och det har jag nästan alltid.
Tror att jag var lite optimistisk där med basiso och f/5,6. Kollade nu och igår natt i så gott som fullmåne körde jag på f/2,8 och 30 sekunder på ISO 200. Är månen mindre kan man lätt få öka ISO åtskilliga steg. Tycker du bilderna blir för brusiga så brusreducera bilden i lämpligt program för detta. Gör underverk, men ta inte i för mycket, då ser det utsmetat och plastigt ut. Hellre lite kvarvarande brus, tycker i alla fall jag, som inte tvekar att tom gå upp på ISO 6400, eller till nöds 12800 med en några år gammal kamera med bildsensor i APS-C storlek. Jag hissar ISO på detta vis när stjärnor är med i bilden, detta för att frysa deras rörelse över himlen. Är inga stjärnor med i bild kan man exponera hur rikligt man vill och blända ner hur som helst, men då hamnar man som sagt i bulbläget och får tänka på att ha med sig en extern tidtagare för detta, mobilen tex.
