Folk säger att pressfotografer är närgångna??

[Davon]

Trodde Magnus skrev till mig. ops. hehe.

Hoppas jag slipper vara först på plats på någon form av olycka i mitt liv, särskilt den som Lennart Upplevde. Svårt att döma någon hur den hanterat en olyckssituation då chocken av att bevittna något sådant kan få en person att göra vad för konstighet som helst.

Att någon tyckte du "Lennart" skulle fotografera först är sjukt att höra, men tragiskt nog inte förvånande. Personen ifråga kanske var polare med paparazzifotograferna som jagade Diana till döds o sen plåtade det.

Förstår inte sen varför någon fotograf skulle fota innan han hjälper till eller räddningspersonal anlänt. Det är väl inte som att tidningarna trycker upp sådana bilder ändå.. eller? Inget förvånar mig förvisso i dessa dagar.

 

[macrobild]

froderberg skrev:
Rätt att uttala mig har jag såklart. Om jag har rätt är en annan sak.

Är det inte ganska bra att ta reda på andras erfarenheter först?
Eller anser du dig besitta erfarenhet utöver oss andra som är yrkesverksamma fotografer och deltar på detta forum?

Avslutar för min del
Mikael

 

[froderberg]

macrobild skrev:
Eller anser du dig besitta erfarenhet utöver oss andra som är yrkesverksamma fotografer och deltar på detta forum?

Ja, jag vet mer än en del. Givetvis vet jag mindre än del också.

 

[tritub]

Re: Magnus Hammarberg skrev:Jag hoppas innerligt att du som första person på platsen satt

Photocon skrev:
__________________________________________

Du behöver inte bli oglad. Från det jag stannat bilen på olycksplatsen o noterat att inga utryckningsfordon kommit måste jag ju först parkera min egen bil så att den inte hindrade någon hjälp och jag hörde sirener på avstånd. Tog mig några sekunder att parkera på en liten skogsvägsinfart. Detta var 1989 och fotografbilarna var utrustade med radiotelefon direkt till redaktionen. Anropade redaktionen o bad dem ringa till ambulans/polis. En säkerhetsåtgård då vägen jag befann mig på och där olyckan skett var "gamla E:4 som löpte parallellt med nya E4:an. Vanligt att man hör fel vilken väg utryckningsfordon tar i sådana fall. Från red svarade man att hjälp var på väg på rätt väg eftersom dubbla larm gått ut.

Alltså hade jag kollat att mer kvalificerad hjälp var på väg innan jag tagit mig ur bilen.

Och som jag skrev tidigare: Jag upplevde det som en lång stund, när jag hörde skriken, men det var endast 10-15 sekunder innan ambulans var på plats. Ingen bild togs innan. Kameran låg visserligen skjutklar i framsätet.

Hade jag inte hört sirener när jag anropade redaktionen så vet jag inte riktigt hur jag skulle reagerat om jag ska vara ärlig. Jag hoppas att jag inte stått där som ett fån och varit rädd för att göra något fel. Är man inte kunnig kan man ju förvärra saker i all välmening. MEN FOTOGRAFERAT SKULLE JAG INTE HA GJORT FÖRST. De små kunskaper jag hade då i förstahjälpen skulle jag prioriterat. Vi hade en policydiskussion efter denna händelse på redaktionen. Man ansåg att jag prioriterat rätt med tanke på händelsernas utveckling. MEN OM...?
Den här vägen var mycket glest trafikerad. Så mina ringa förstahjälpenkunskaper då hoppas jag hade kommit till nytta om de verkligen hade behövts.

Det förekommer många cynismer bland journalister och någon jag diskuterat händelsen med ansåg att jag skulle "skjutit" först. Jag hoppas det var ett dåligt skämt. Men jag blev ssv skakad över hur lite mina förstahjälpenkunskaper hade räckt när jag diskuterade fallet med räddningspersonal.
Mycket riskabelt med barn i 6-årsåldern.

Jag menar inte att trampa dig på fötterna, men jag missförstod ditt något otydliga inlägg ang. vad du gjorde som första person på platsen.

 

[Estethia]

jag skulle vilja påstå att det kastas sten i glashus från vissa i den här tråden.
när kommer insikten?

hursomhelst tycker jag det är lite humor i det som skrivs.
kul söndagsnöje.

 

[Photocon]

Re: Re: Magnus Hammarberg skrev:Jag hoppas innerligt att du som första person på platsen satt

Magnus Hammarberg (tritub) skrev:Jag menar inte att trampa dig på fötterna, men jag missförstod ditt något otydliga inlägg ang. vad du gjorde som första person på platsen.

_________________________________________

Magnus!

Du har absolut inte trampat mig på fötterna. Och inlägget jag skrev var omständligt. Beror på att händelsen ff upprör mig.

Det har förts en debatt inom Svenska Journalistförbundet om hur en medlem ska agera i sådana här situationer, i alla fall inom den lokala journalistklubben.

Överför resonemanget till en krigszon som en fotograf har till uppdrag att bevaka. Precis framför honom/henne misshandlar en soldat ett barn. Ska fotografen ingripa genom att försöka stoppa misshandeln handgripligen? Eller ska fotografen ingripa genom att plåta och dokumentera händelsen och därmed väcka opinion?
Krångligt blir det att besvara den frågeställningen.

Hur ställer ni andra er i forumet till den ambivalenta känsla man kan råka ut för. En midsommarhelg 1998 omkom på 2 dagar 8 utländska turister på den s k "Dödens Väg" genom Kronoberg. Ytterligare 3 svenska medborgare fick också sätta livet till. Jag var i tjänst som ensam fotograf o skulle plåta såväl allmänt tjosanhejsafirande med små grodorna, lite sport och några seriösare allmänreportage PLUS det som evntuellt hände. Och nog hände det alltid.
Vid pressläggningen söndag kväll hade i stort sett landets alla tidningar beställt bilderna. Därtill franska, tyska och några engelska tidningar. Denna efterförsäljning inbringade naturligtvis pengar till tidningen jag plåtade för. En del av dem skulle tillfalla mig enligt ett lokalt avtal.

Där fanns lilla jag, full av adrenalin, och med en viss stolthet över att var så i centrum helt plötsligt. Sedan kom jag ihåg hur jag mått när jag åkt från en av olycksplatserna direkt till ett midsommarfirande som fanns på bevakningslistan. Alla människor var glada, med kransar i håret och ännu gladare av annat bränsle inombords. Några var sura över några regnstänk och tjafsade med arrangören som inte fixat bättre regnskydd. Jag tänkte då på den tyska totalkvaddade bilen med personliga saker utströdda över hela E4, bland annat en liten rosa nallebjörn i blodsmeten. Som en efterreaktion mådde jag lite illa och kände mig störd över de som bråkade över ett par regnstänk.
Anhöriga till passagerarna i olycksbilen skulle varit jävligt glada om största bekymret varit regn istället.

Förlåt utvikningen! Men den är avsedd som förklaring till varför jag kände det som om jag tog emot blodspengar för de sålda bilderna. Samtidigt var jag lite äcklad över mig själv; tänk, lilla jags bilder spridda över halva Europa i massa tidningar. Återigen yrkesmannen i en som kommer i konflikt med privatpersonen i en när det blir vardag igen. Har ni någonsin upplevt samma kluvna känsla?

 

[Photocon]

Kul söndagsnöje!?

Christel Eldrim (Estethia) skrev:]jag skulle vilja påstå att det kastas sten i glashus från vissa i den här tråden.när kommer insikten?
hursomhelst tycker jag det är lite humor i det som skrivs.kul söndagsnöje.
___________________________________

Hej Christel!

Skulle vilja att du konkretiserade dig! Vilka är "vissa" ? Jag hoppas att jag inte kastat någon sten i någons glashus i just detta forum. Även om jag är bra på att se andras fel före mina egna ibland.

Diskussionen i just detta forum berör mig så starkt att jag har svårt att betrakta den som ett "kul söndagsnöje". Hoppas det framgår av mina inlägg.

Vilken insikt efterlyser du?

MVH/ LA

 

[Estethia]

Re: Kul söndagsnöje!?

Photocon skrev:
Hej Christel!

Skulle vilja att du konkretiserade dig! Vilka är "vissa" ? Jag hoppas att jag inte kastat någon sten i någons glashus i just detta forum. Även om jag är bra på att se andras fel före mina egna ibland.

Diskussionen i just detta forum berör mig så starkt att jag har svårt att betrakta den som ett "kul söndagsnöje". Hoppas det framgår av mina inlägg.

Vilken insikt efterlyser du?

MVH/ LA

det är många ömma tår som tassar omkring i den här tråden, men jag vill påstå att det finns ett par tår som visat sig ömmare än alla andras.
och det gör ägaren tydligt gång på gång, på gång, på gång och inte bara i den här tråden utan i många många andra, genom att klaga allra ljudligast.
min naiva förhoppning är att ömfotingen en vacker dag inser hur okonstruktivt det är att skrika så högt man kan så fort nån kommer i närheten av tårna och samtidigt slå sig på bröstet.

pga. den ironin tycker jag fortfarande det är ett rätt kul söndagsnöje att läsa tråden.

 

[Photocon]

Re: Re: Kul söndagsnöje!?

Christel Eldrim (Estethia) skrev:det är många ömma tår som tassar omkring i den här tråden, men jag vill påstå att det finns ett par tår som visat sig ömmare än alla andras.och det gör ägaren tydligt gång på gång, på gång, på gång och inte bara i den här tråden utan i många många andra, genom att klaga allra ljudligast.
min naiva förhoppning är att ömfotingen en vacker dag inser hur okonstruktivt det är att skrika så högt man kan så fort nån kommer i närheten av tårna och samtidigt slå sig på bröstet. pga. den ironin tycker jag fortfarande det är ett rätt kul söndagsnöje att läsa tråden.
___________________________________

OK! Mellan raderna tror jag mig kunna utläsa vad jag bad dig konkretisera. Men skrivet på ett oortodoxt och paradoxalt nog okonkret sätt. Vilket, ironiskt nog, roade mig mer, än att få svaren i mindre diplomatisk "pangpåstil".

Lev Väl/LA

PS. Själv är jag lätt plattfotad på vänster dojjhållare DS

 

[Niklas H.]

Som passus kan jag bara säga att hade en fotograf tagit bilder vid min trafikolycka 1995 och publicerad dessa på internet så hade jag, för att uttrycka det milt, samtalat mycket nogrant med denne fotograf om det olämpliga i detta.
Hade denna ej förstått min mening hade mina argument fortsatt att framföras än i dag via alla tillgängliga medel.

Att tro att man har rätt att exponera en männskiskas olycka bara för att det det skulle vara av "allmänt intresse", visar bara på en extrem orespekt för andra människor.

Allmänt intresse blir det om det handlar om människor som har inflytande över andra människors liv.

Inte "kändisar" som badar på en strand, inte en "38-åring'" som kanske har kört för fort eller Herr Svensson som ligger på en bår för att han har brutit benet i en mc-olycka.
Att man inte visar ansiktet är en väldigt dålig ursäkt när man i stället visar en närbild på personens fordon som gör det väldigt lätt för de flesta i personens närkrets att identifiera denna.

Tycker man att Aftonnblaskan är höjden av mänsklig utveckling så motsäger man sig säkert detta, men dagens gamattityder hos pressen gör att de allra flesta med sunt förnuft får en hälsosam avoghet till allt vad "pressfotografer" och journalister heter.

Har ni försökt få in en rättelse in en kvällstidning?
Om ni lyckats kan ni väl berätta om den kom in på sidan 31 eller 43, längst ned,

 

[tritub]

Är det några som ska hängas ut offentligt m.h.a. media och närgångna fotografer så är det de (puckon) som kör berusade / narkotikapåverkade eller de som kör 160 i ett villaområde, och sen lyckas krasha. Inte de som råkat ut för en helt vanlig olycka.

 

[Photocon]

Vill väva annan tråd!

Magnus Hammarberg (tritub) skrev:Är det några som ska hängas ut offentligt m.h.a. media och närgångna fotografer så är det de (puckon) som kör berusade / narkotikapåverkade eller de som kör 160 i ett villaområde, och sen lyckas krasha. Inte de som råkat ut för en helt vanlig olycka.

__________________________________________

Ursprungstråden i detta forum var "pressfotografer är närgångna". Hittills har olycksbilder vs närgångenhet varit mest diskuterat.

Syftet har väl aldrig varit att hänga ut offren. Tvärtom. Jag förstår din reaktion och jag vet att många delar den. Men då är vi inne på farliga vägar. Det blir som den gamla skampålen med anor från mörk medeltid och smak av hämnd. Toleransen för vilka andra som kan hängas ut utökas sedan per automatik. Till sist kan det bli folk med annan religion, sedvänjor som ej är "ursvenska". Eller personer med obekväma åsikter. Resultatet kan bli en mer totalitär stat.

Jag resonerar så här: Alla vet hur en mosad bil ser ut idag. Alla vet hur en blödande sargad människa ser ut. Alla vet att det gör ont att bli skadad. Vanliga olycksbilder, med eller utan diffuserade ansikten och nummerplåtar, har inte något direkt allmänintresse bildmässigt. Vore väldigt bra om tidningarna sanerade sig själva i detta fall.

Men så länge "vanliga hyggliga Svensson" glatt kastar sig över tidnigar som publicerar dessa bilder anses efterfrågan föreligga. Och ekonomin går numera före allt annat. Går t o m före demokrati. Den tidning jag plåtar mest åt har konsekvent dragit ned på bildbevakning av vanliga trafikolyckor såvida det inte handlar om en viss vägsträcka som är sällsynt olycksdrabbad. Då måste det ju ligga i allmänhetens intresse att någon försöker förklara varför. Om nu vägverket begått något fel som orsakat olyckorna är det helt klart av allmänintresse.

Anser att inget offer behöver hängas ut.

Det finns andra typer av närgångenhet. Exempelvis plåtning av ett musikevenemang med publikbilder. Här syns i folkhavet X och Y kyssande varandra. Båda parter är gifta/sambo på annat håll och denna lilla del av bilden orsakar skilsmässa.

Vanligt gatufoto kan också ställa till med förvecklingar om personer på bilderna känner sig förfördelade och får obehag när de publiceras, antingen i tidning, används som utställningsbilder eller läggs ut på nätet.

Var på ett förelässning med PO (Pressombudsmannen) och det var många intressanta aspekter som togs upp. Tidningar blir oftare fällda än vad allmänheten tror. Ex fälldes en tidning för bild på en handikappad man i simbassängen. Trots att såväl skribent som fotograf pratat med ledaren för rehabiliteringsgruppen som gett sitt tillstånd att fotografera de handikappades rehabträning i bassäng. Ledaren uppgav oxå att alla i gruppen var vidtalade. Mannen ifråga drogs på första sidan i 4 spalt och blev chockad. PO gav mannen rätt. Motivering: Infon vad bilden skulle användas till skulle gått direkt till mannen. Inte till ledaren för hans träningsgrupp.

Ibland blir man för närgången trots de bästa intentioner alltså. Hur hantera allmänhetens syn på närgångna pressfotografer i andra sammanhang än trafikolyckor? Har någon några tips och tankar?

 

[KGS]

Äsch det är en risk grannen får ta... är han ute o vänstrar o blir fotad så får han väl slingra sej ur det bäst han kan.

Man kan måla upp massor av scenarier där en "enkel" bild kan orsaka allt från skilsmässor till mord. Det ska för övrigt bli den röda tråden i min nya deckarserie "fotografen" som jag ska skriva i höst...

 

[tritub]

Re: Vill väva annan tråd!

Photocon skrev:
Magnus Hammarberg (tritub) skrev:Är det några som ska hängas ut offentligt m.h.a. media och närgångna fotografer så är det de (puckon) som kör berusade / narkotikapåverkade eller de som kör 160 i ett villaområde, och sen lyckas krasha. Inte de som råkat ut för en helt vanlig olycka.

__________________________________________

Ursprungstråden i detta forum var "pressfotografer är närgångna". Hittills har olycksbilder vs närgångenhet varit mest diskuterat.

Syftet har väl aldrig varit att hänga ut offren. Tvärtom. Jag förstår din reaktion och jag vet att många delar den. Men då är vi inne på farliga vägar. Det blir som den gamla skampålen med anor från mörk medeltid och smak av hämnd. Toleransen för vilka andra som kan hängas ut utökas sedan per automatik. Till sist kan det bli folk med annan religion, sedvänjor som ej är "ursvenska". Eller personer med obekväma åsikter. Resultatet kan bli en mer totalitär stat.

Jag resonerar så här: Alla vet hur en mosad bil ser ut idag. Alla vet hur en blödande sargad människa ser ut. Alla vet att det gör ont att bli skadad. Vanliga olycksbilder, med eller utan diffuserade ansikten och nummerplåtar, har inte något direkt allmänintresse bildmässigt. Vore väldigt bra om tidningarna sanerade sig själva i detta fall.

Men så länge "vanliga hyggliga Svensson" glatt kastar sig över tidnigar som publicerar dessa bilder anses efterfrågan föreligga. Och ekonomin går numera före allt annat. Går t o m före demokrati. Den tidning jag plåtar mest åt har konsekvent dragit ned på bildbevakning av vanliga trafikolyckor såvida det inte handlar om en viss vägsträcka som är sällsynt olycksdrabbad. Då måste det ju ligga i allmänhetens intresse att någon försöker förklara varför. Om nu vägverket begått något fel som orsakat olyckorna är det helt klart av allmänintresse.

Anser att inget offer behöver hängas ut.

Det finns andra typer av närgångenhet. Exempelvis plåtning av ett musikevenemang med publikbilder. Här syns i folkhavet X och Y kyssande varandra. Båda parter är gifta/sambo på annat håll och denna lilla del av bilden orsakar skilsmässa.

Vanligt gatufoto kan också ställa till med förvecklingar om personer på bilderna känner sig förfördelade och får obehag när de publiceras, antingen i tidning, används som utställningsbilder eller läggs ut på nätet.

Var på ett förelässning med PO (Pressombudsmannen) och det var många intressanta aspekter som togs upp. Tidningar blir oftare fällda än vad allmänheten tror. Ex fälldes en tidning för bild på en handikappad man i simbassängen. Trots att såväl skribent som fotograf pratat med ledaren för rehabiliteringsgruppen som gett sitt tillstånd att fotografera de handikappades rehabträning i bassäng. Ledaren uppgav oxå att alla i gruppen var vidtalade. Mannen ifråga drogs på första sidan i 4 spalt och blev chockad. PO gav mannen rätt. Motivering: Infon vad bilden skulle användas till skulle gått direkt till mannen. Inte till ledaren för hans träningsgrupp.

Ibland blir man för närgången trots de bästa intentioner alltså. Hur hantera allmänhetens syn på närgångna pressfotografer i andra sammanhang än trafikolyckor? Har någon några tips och tankar?

Måste förtydliga att jag svarade på Niklas Hedlunds inlägg angående hur man ska "hänga ut" personliga tragedier och inget annat..

 

[tritub]

Re: Vill väva annan tråd!

Photocon skrev:


Ibland blir man för närgången trots de bästa intentioner alltså. Hur hantera allmänhetens syn på närgångna pressfotografer i andra sammanhang än trafikolyckor? Har någon några tips och tankar?

Det är nog svårt... gränsen är hårfin. Men det bästa man kan göra är nog att personligen prata med den man vill fota, och publisera.

 

[Photocon]

HDFS) (KGS skrev:
Äsch det är en risk grannen får ta... är han ute o vänstrar o blir fotad så får han väl slingra sej ur det bäst han kan.

Man kan måla upp massor av scenarier där en "enkel" bild kan orsaka allt från skilsmässor till mord. Det ska för övrigt bli den röda tråden i min nya deckarserie "fotografen" som jag ska skriva i höst...

KG!

Angående vänstrande granne fotad in flagranto: Du har mitt fulla medhåll; han/hon får skylla sig själv. Ville endast peka på att det finns annan typ av närgångenhet att diskutera. Scenariorna blir många. Men då tråden gällde pressfotografer är det ibland lätt att trampa över gränsen.

Autentiskt exempel: Larm! Utvisningshotade (uppger ej nationalitet) vistas på taket till en grupp 6-våningshus i den lilla staden. Svenskt 80-tal, regntunga moln över småstadens "skyline". Tänker människorna på taket hoppa? Pressfotograf tillsammans med exalterad skribent slår sina kloka huvuden ihop; hur lägger vi upp det här?

De "kloka" huvudena fattade tyvärr ett oklokt beslut: Fotografen tog hissen upp till taket i akt o mening att dold av hisshuset följa det hela på nära håll. Skribenten kvar på marken med ett av fotografens kamerahus och instruktioner om att trycka av om ngn hoppade.

Fotografens närgångenhet gjorde att han upptäcktes av de desperata människorna på taket. De reagerade genom att hålla sina skrikande småbarn ut över takkanten.

Genom fotografens hjärna flög tusen och en tankar. Han backade genast! Reaktionen blev helt oväntad. Ledaren för gruppen upphov sin stämma och ropade tillbaks fotografen och hotade på bruten svenska: "Du fotografera nu!!!! Annars vi kastar barnet (ett av barnen hängde ff utanför takkanten och gallskrek av skräck). Fotografen plåtade en sekvens. Därefter lyftes barnet in i relativ trygghet. Fotografen flydde ned med hissen.

Människorna på taket ville ha uppmärksamheten och tog i detta scenario fotografen till "gisslan"; en situation han själv skapat genom att vara närgången.

Nere på marken skiftade fotografen darrande till ett 300mm tele med 2x förlängare för att bevaka händelseutvecklingen därifrån. Tog ett antal bilder men så snart folket på taket såg fotografen på marken höll de demonstrativt ut barn över kanten. Inte för att slippa bli plåtade- utan tvärtom. Nåja, det hela slutade lyckligt, men fotografen har mardrömmar av och till ff. Och barnen som hölls över kanten har sannolikt drabbats av psykiska men för livet.
Den här gången var närgångenheten önskad, men TÄNK om det varit tvärtom?

Jo, det var jag som var fotografen. På redaktionen var man först förtjust över bilderna, sedan avtog sakta entusiasmen och visst publicerades 2 bilder med svarta streck över ansiktena. Jag hade länge sidan med de publicerade bilderna fäst på väggen på min arbetsplats för att påminnas om hur lätt saker kan gå snett. Som senast anställde fotograf hade jag fått fan om jag inte tagit de dramatiska bilderna. Hade mitt bildtagande utlöst dödsfall hade jag fått fan för det. Samt svårigheten att leva med mig själv resten av livet. Men mitt uppe i vissa dramatiska uppdrag kan jag bara verifiera att det är lätt att gå över gränsen för saker som "ligger i allmänhetens intresse" plus den egoistiska bylinen. Vågade jag inte erkänna det skulle jag spy på mig själv varje gång jag såg mig i spegeln. Jag försöker skylla det hela på "ungdomligt oförstånd" (jag var 20 år yngre då och mindre ful), men jag lyckas inte övertyga mig själv riktigt. Har ff fruktansvärt dåligt samvete för denna händelse.

Jag ser fram emot din bok. Misstänker på goda grunder att den blir mycket läsvärd. Idén till boken är bara för bra för att inte realisera.

Bästa Hälsningar/LA

 

[Tomasz]

Jag förstår att du hade rekordpuls där uppe, vet inte hur jag själv hade reagerat.
Men det fina med en kamera jämfört med tex. en pistol är att man kan återkalla avtrycket. Ta en bild och förstör den senare. Så någon riktig gisslan var du egentligen inte.

Men hur greppar man det när man är oförberedd på situationen? Det här visar hur bra det är med erfarenhet och/eller noggranna förberedelser.

 

[KGS]

Det var en läskig och mycket unik (hoppas jag) händelse. Kan tänka mej att krigsfotografer kan komma i liknande situationer. En sån situation är nästan helt omöjlig att förutse, så vad göra? Du gjorde nog rätt eftersom ingen kom till skada, åtminstone inte i den akuta fasen...

Men just att personer som inte vill synas kan råka komma med på bild kan man nog aldrig undvika. Hur ska jag veta att kvinnan med barnvagnen har skyddad identitet? Att mannen som tar emot kuvertet är en rysk spion? Att han som ramlar med barnvagnen är riksdagsman? Att mannen med ärret är en efterlyst kokainhandlare från Colombia?

Allt detta kan bli avsnitt i boken ;-)

 

[red-top]

HDFS) (KGS skrev:
Men just att personer som inte vill synas kan råka komma med på bild kan man nog aldrig undvika. Hur ska jag veta att kvinnan med barnvagnen har skyddad identitet? Att mannen som tar emot kuvertet är en rysk spion? Att han som ramlar med barnvagnen är riksdagsman? Att mannen med ärret är en efterlyst kokainhandlare från Colombia?

Allt detta kan bli avsnitt i boken ;-)

Och att butlern är mördaren..?

 

[Kijana]

Niklas H. skrev:
Att tro att man har rätt att exponera en männskiskas olycka bara för att det det skulle vara av "allmänt intresse", visar bara på en extrem orespekt för andra människor.

Allmänt intresse blir det om det handlar om människor som har inflytande över andra människors liv.

Inte "kändisar" som badar på en strand, inte en "38-åring'" som kanske har kört för fort eller Herr Svensson som ligger på en bår för att han har brutit benet i en mc-olycka.
Att man inte visar ansiktet är en väldigt dålig ursäkt när man i stället visar en närbild på personens fordon som gör det väldigt lätt för de flesta i personens närkrets att identifiera denna.

Normalt maskar ju en tidning sådana uppgifter på bild som gör det lätt att identifiera de inblandade.
Men apropå allmänt intresse så kan jag lova dig att varenda en som passerar olycksplatsen undrar vad som har hänt. Då spelar det ingen roll om det är en kändis eller en totalt okänd person från andra delen av landet.
Vissa händelser är enbart den inblandades egen tragik, och ingenting en redaktion behöver publicera, men trafikolyckor hör inte dit. Som bilist tycker jag det är intressant att veta hur olyckor sker, för om jag själv hamnar i en sådan situation kanske jag vet bättre hur jag ska agera. Kan tänka mig att Volvoägare tyckte det var intressant att få veta för några år sedan att deras bilar gick av på mitten vid krock. Förmodligen har också rapportering om krockkuddar på passagerarplatsen ökat medvetenheten om att barnstolar är olämpliga där, eller att det är viktigt att koppla ur krockkudden.
En mindre artikel om en mc-olycka där motorcyklisten brutit benet kan bli en påminnelse för bilisten att det är svårt att avgöra farten på mc:n.
Finns säkert en hel hög med exempel på där publicitet förändrat ett förhållande inom trafiken så att du kan åka säkert. Men det vill du kanske inte?

Som passus kan jag bara säga att hade en fotograf tagit bilder vid min trafikolycka 1995 och publicerad dessa på internet så hade jag, för att uttrycka det milt, samtalat mycket nogrant med denne fotograf om det olämpliga i detta.
Hade denna ej förstått min mening hade mina argument fortsatt att framföras än i dag via alla tillgängliga medel.

När jag krockade för några år sen och fick läsa det hos konkurrenten kändes det ändå rätt okej. Blev ett bra sätt att gå vidare.Trots allt var vägen där jag smällde lite smalare, bara fem meter utan att någon skyltning förkunnade detta. Kanske någon kommer att tänka på min krock nästa gång det smäller där.
Fick senare veta att en del trafik fick ledas om, bland annat skolbussar. För eleverna var det säkert inget allmänt intresse att de fick åka en annan väg.