Vi är inga hyenor!
HDFS) (KGS skrev:
Det var en läskig och mycket unik (hoppas jag) händelse. Kan tänka mej att krigsfotografer kan komma i liknande situationer. En sån situation är nästan helt omöjlig att förutse, så vad göra? Du gjorde nog rätt eftersom ingen kom till skada, åtminstone inte i den akuta fasen...
Men just att personer som inte vill synas kan råka komma med på bild kan man nog aldrig undvika. Hur ska jag veta att kvinnan med barnvagnen har skyddad identitet? Att mannen som tar emot kuvertet är en rysk spion? Att han som ramlar med barnvagnen är riksdagsman? Att mannen med ärret är en efterlyst kokainhandlare från Colombia?
Allt detta kan bli avsnitt i boken ;-)
Den här debatten känns bra nu. Har läst alla inlägg i ett sträck igen och kommit fram till att den insikt jag hoppats sedan länge ska gälla som sanning trots allt håller: Vi pressfotografer är inga hyenor! De av oss som inte blivit "trötta" har i första hand passionen att skapa bilder.
Passionerade människor som skapar har ofta starka känslor. Alltså kan vi känna empati. Det gäller bara att kombinera den med den erfarenhet man skaffar sig genom åren. Är säker på att vi alla några gånger trampat i klaveret rejält under yrkesutövning. Och visst pinkar vi revir ibland mot kollegor.
Men de flesta inläggen i detta forum tycker jag visar på sunda tankar, empati och förståelse. Att vi då och då måste vara närgångna tillhör yrkesrollen. Men även då är det viktigt att vi låter vårt eget jag följa med (för att uttrycka sig lite luddigt) och inte resonera som: "I tjänsten känner jag ingen, sade livgardisten och red omkull mor sin". Vi ställs ofta inför situationer som är totalt oförutsägbara.
KG exemplifierar detta mycket bra, anser jag. Se citat från honom ovan.
Thomas Engström påvisar hur viktigt det är med förberedelser och erfarenhet.
Fast ofta har man ingen tid med förberedelser och då får man lita till den erfarenhet man har.
Kenneth Erikssons inlägg lade till ett annorlunda perspektiv hur han såg det hela från andra sidan (som offer).
Plus många andra inlägg som varit värdefull läsning. Ni verkar alla ha insikt och erfarenhet. (kan inte räkna upp alla namn). Alla yrkesgrupper innehåller några mindre lämpliga utövare som drar ned hela kårens anseende. När vi stöter på dem på fältet hoppas jag att vi alla har civilkuraget att säga ifrån.
Vi är inga hyenor! Hyenor följer sin instinkt och jagar inte i flock och äter as av elakhet. Det är deras natur! Vi har ett val: Att våga vara både närgångna yrkesmän och samtidigt medmänniskor.
Tack för en god diskussion. Ock KG! Jag ser verkligen fram emot din bok.
