Att ha på auto-iso låter onödigt tycker jag, risken att mer än bas-iso skulle behövas är ju mindre än noll. Att ställa in en slutartid och låta kameran välja bländare tycker jag låter lite bakvänt också, det kan ju bli mycket små bländare som ger en massa diffraktionsoskärpa. Enda orsaken jag kan se att göra det är att få rörelseoskärpa i den rinnande smältan, men det skulle nog snarare kräva nedåt 1/50 och ännu längre.
Vad gäller omgivningen så skulle jag nog tro att den blir rätt väl upplyst av smältans ljus så den kommer säkert att synas väl.
Vet du hur länge själva hällningen kommer att vara?
Vet inte om det var mitt inlägg du kommentarade. Man kan naturligtvis göra på många olika sätt, bara man vet vad man gör. Tanken med autoiso är att om man också vill ta en bild på miljön runt smältan behöver man inte stå där och fippla med inställningar i onödan. Nu verkar ju inte detta vara aktuellt. Men ändå, jag vet ju inte vad fotografen kommer på där framför smältan. På så vis finns i alla fall utrymme för miljöbilder. Har man gjort spotmätning på själva smältan, lär omgivningen vara kolsvart i förhållande till det mätvärdet, därav autoiso.
Vitsen med Av-läget är likaså att undvika att stå och fippla med någon inställning när man egentligen vill fånga det som händer framför kameran, bara för att ljuset skiftar, och det gör det visst beroende på tappningen. Att då ställa in en bländare så man får 1/200 s på smältan före tappningen, gör att man använder en så lång tid man kan på fri hand innan själva tappningen startar. Då har man det största utrymmet kvar för kameran att justera exponeringstiden till kortare värden i och med att ljusstyrkan ökar vid tappningen. Automatiken behöver inte bottna. Men, att använda det helautomatiska läget ger ännu större utrymme för justering, i och med att både bländare och tid kan justeras (och iso).
Är man kontrollfreak, som av någon anledning är förtjust i manuellt läge i alla lägen, kan man naturligtvis också göra det, med reservation för att några bilder kan gå bort om det händer något intressant medan man står där och fipplar med kameran. Dessutom tappar man fokus på motivet medan man gör sina justeringar. Yttermera så kräver det mer av uppövad känsla för hur kameran fungerar. Tror det är kontraproduktivt att ge sig in på detta i detta fall, kan föreställa mig att det inte är helt enkelt att hela tiden vara alert och justera exponeringen manuellt i takt med att ljuset från smältan varierar, beroende på hur denna rinner ur degeln. Men det är så jag resonerar.
Vill man av någon anledning ha bilderna onödigt skarpa, skall man ju ta reda på en smältas exponeringsvärde i förväg och om det behövs införskaffa ett lämpligt ND-filter om det visar sig att man måste blända ner under objektivets optimala bländare. Men det är enligt mig helt onödigt. Bilderna blir skarpa ändå. Bortkastad möda. Men för en skärpefreak som skall avnjuta bilden i 200 % på skärmen, och som dessutom tagit identiska jämförelsebilder utan ND-filter, så skillnaden syns, kan det vara mödan värt.
Allt detta med reservation för att smältan kan vara så ljus att ett ND-filter behövs för att kameran överhuvudtaget skall kunna exponera riktigt. Men det tror jag inte är fallet. Någon kanske kan bidra med ett exponeringsvärde för smält stål? Det vore ju väldigt förargligt att stå där utan lämpligt ND-filter, om det behövs.