Annons

Filmen om Terje

Produkter
(logga in för att koppla)
..........
Och nog bör man väl ha sett filmen om man ska diskutera den? ;-)
...................................
För en del är det nog av underordnad betydelse;-)
................

Jag undrar hur belagt det är att kattdjur, och specifikt lodjur, tolkar kisningar med ögonen som ett tecken på att den som kisar är vänligt inställd. Är det välkänt inom etologin eller är Hellesøs upplevelse unik eller åtminstone ovanlig?
De flesta kattägare är nog väl bekanta med detta "ögonkisande". Även större kattdjur kommunicerar på det sättet.
 
Jag undrar hur belagt det är att kattdjur, och specifikt lodjur, tolkar kisningar med ögonen som ett tecken på att den som kisar är vänligt inställd. Är det välkänt inom etologin eller är Hellesøs upplevelse unik eller åtminstone ovanlig?
Huruvida det finns vetenskapliga studier ska jag låta vara osagt, men googlar man i ämnet så hittar man många som menar att kisande signalerar välbefinnande hos huskatter. Det är också min erfarenhet från tidigare kattinnehav. Det låter inte orimligt att kisande (liksom spinnande) är en generell signal hos kattdjur.
 
De flesta kattägare är nog väl bekanta med detta "ögonkisande". Även större kattdjur kommunicerar på det sättet.
OK, det är ett bra anekdotiskt bevis (liksom även ackes kommentar), men jag efterlyser etologisk forskning som kan belägga att det förekommer allmänt bland kattdjur och specifikt hos lodjur.

[Tillägg]: Dessutom undrar jag om det finns några belägg för att kattdjur uppfattar människors kisande som att människan inte är ett hot. Tamkatter uppfattar rimligen inte människor som hot i normalfallet så i det sammanhanget är det kanske svårt att bevisa något.
 
Senast ändrad:
kisande signalerar välbefinnande hos huskatter.
Jag hade katt i min ungdom och jag förundrades också över vad katten ville säga genom att den kisade med ögonen när man tittade på den, och om minnet inte sviker mig, betyder det att katten är välvilligt sinnad.

Med det antagandet är det inte orimligt att det också betyder välbefinnande, som påpekats ovan.

Over and out.
 
[Tillägg]: Dessutom undrar jag om det finns några belägg för att kattdjur uppfattar människors kisande som att människan inte är ett hot. Tamkatter uppfattar rimligen inte människor som hot i normalfallet så i det sammanhanget är det kanske svårt att bevisa något.

Här finns en artikel som diskuterar just tamkatter och hur de reagerar på människor som kisar och blinkar långsamt - katterna närmar sig oftare då.
Publicerad 5 oktober 2020 i Nature.

Jag har inte läst hela artikeln själv men summeringen säger bland annat:
Our first experiment revealed that cat half-blinks and eye narrowing occurred more frequently in response to owners’ slow blink stimuli towards their cats (compared to no owner–cat interaction). In a second experiment, this time where an experimenter provided the slow blink stimulus, cats had a higher propensity to approach the experimenter after a slow blink interaction than when they had adopted a neutral expression. Collectively, our results suggest that slow blink sequences may function as a form of positive emotional communication between cats and humans.
 
Tack, det var intressant, men lodjur är oftast inte tama. ;-)

Domesticerade djur är tillvanda vid människor och är inte a priori rädda för dem, så det uppstår oftast inte några flyktreaktioner. Åtminstone inte tillsammans med människor de känner. Katter utomhus brukar, enligt min erfarenhet (anekdotiskt bevis!) ganska ofta fly från människor de inte känner, och det kan nog vara svårt att testa deras reaktioner på kisande då.
 
Tack, det var intressant, men lodjur är oftast inte tama. ;-)

Domesticerade djur är tillvanda vid människor och är inte a priori rädda för dem, så det uppstår oftast inte några flyktreaktioner. Åtminstone inte tillsammans med människor de känner. Katter utomhus brukar, enligt min erfarenhet (anekdotiskt bevis!) ganska ofta fly från människor de inte känner, och det kan nog vara svårt att testa deras reaktioner på kisande då.
Domesticerad betyder inte bara tillvand. Det är ett mycket mer omfattande begrepp där människan helt styr även sellektionen.
Det är i princip bara hund, häst, nötkreatur, gris, får, höns och get som är domesticerade i Sverige. Kanske kanin, men inte i lika stor utsträckning som förr.
 
Kan du visa något program som faktist spara till ett RAW-format - som inte är Adobes DNG.
Gärna Canons CR2 exempelvis. Även då med de metadata som kameran lägger in, som serienummer, brännvidd, slutartid, bländare med mera.

Ett exempel på ett program som sparar rakt ned i RAW-filen är Nikons Capture NX 2.
 
Kan du visa något program som faktist spara till ett RAW-format - som inte är Adobes DNG.
Gärna Canons CR2 exempelvis. Även då med de metadata som kameran lägger in, som serienummer, brännvidd, slutartid, bländare med mera.
Digital Photo Professional för Canons CR2. Där sparas inställningarna i råfilen inklusive Lens Optimizer. Sistnämnda ökar filstorleken en hel del. Platsen där bildfilen ligger i CR2 är dock orörd vilket påvisas av att andra råkonverterare inte kan dra nytta av objektivkorrigeringen som DPP gjort.

Det går även att manipulera CR2 https://jabriffa.wordpress.com/2016/01/21/scripts-for-reading-and-writing-canon-raw-files/
 
Såg just filmen om Terje, och har som bakgrund ingen direkt syn på terje som fotograf eller person då jag aldrig direkt "följt " honom på något sätt eller ens sett många av hans bilder tidigare. Givetvis hörde man om manipulationen och om honom som fotograf här när det hände men innan det visste jag inte ens vem han var. Sedan har jag sett honom( hej Terje!) här i forumen såklart, så det är mer den bilden jag haft av honom än något annat.
Så av den anledningen var det rätt trevligt att få lite mer kött på benen vad gällde hela situationen men också få en liten bild av vem han är.
Tycker filmen som sådan var trevligt gjord, en fin liten sammanfattning och porträtt av mannen bakom allt. Eftersom jag inte haft hela bakgrunden tidigare vet jag inte vad som borde varit med eller inte.

Jag tycker att även om man inte direkt får en förklaring till varför han gjorde det han gjorde från honom själv, tycker jag speglingen av honom och det som hände ger en bild av varför och hur det kunde bli så. Man får bilden av en konstnärssjäl men som samtidigt är så otroligt driven och självupptagen i detta gentemot omvärlden men också sin familj, att få till den där rätta bilden måste ske till varje pris, lägg då också till den mediala uppmärksamheten och allt ståhej runt om så är det ändå rätt lätt att förstå att det kunde hända.
Mycket vill ha mer, och det tror jag vi alla kan känna igen oss i som människor om vi brinner för någonting( i alla möjliga sammanhang), och blir vi pressade och är svaga i just den stunden kan vi alla ta rätt korkade beslut och kanske ibland också "offra allt" som vi sedan får ångra och ta konsekvenserna av.
När man sedan ser honom gå igenom allt detta men sedan får se hur han resonerar idag så kan man kanske tro att det var en lärdom som var nyttig trots att den kostade mycket. Som det ofta är. Mer tid åt familjen och se vad som är viktigt( tillbaka till rötterna och det han älskar med sitt fotograferande etc). Så jag hoppas för hans skull att så också var fallet:)
Att han är en duktig fotograf och en konstnär kan ju ingen ta ifrån honom, ibland har folk verkligen svårt att inte se saker på ett nyanserat sätt när det händer något. Jag har inget problem att separera vad som hände från konsten, och mannen och händelsen.
Det är heller inte så svårt att se att vi alla gör misstag och tar korkade beslut. dessutom betydligt värre, det ser vi prov på dagligen i alla olika sammanhang på våra härliga medier och kanske närmare än så ;)

Hursomhelst kul att se. och hoppas på att se mer och nya alster från terje här i framtiden:) Precis som från alla andra här på Fotosidan. Personligen tycker jag det uttrycket han har i sina naturbilder är mer spännande för mig än mycket annat jag ser.
/Martin.
 
Senast ändrad:
Digital Photo Professional för Canons CR2. Där sparas inställningarna i råfilen inklusive Lens Optimizer. Sistnämnda ökar filstorleken en hel del. Platsen där bildfilen ligger i CR2 är dock orörd vilket påvisas av att andra råkonverterare inte kan dra nytta av objektivkorrigeringen som DPP gjort.

Det går även att manipulera CR2 https://jabriffa.wordpress.com/2016/01/21/scripts-for-reading-and-writing-canon-raw-files/

Men det är väl skillnad på att typ XMP-metadata skrivs ner i en fil än annat. Mig veterligen är det bara DNG där inte bara XMP utan även redigeringsdata kan skrivas tillbaka till "RAW-filer" från en RAW-konverterare exv. Lightroom är väl den konverterare som är överlägset bäst på hantering av DNG.

Både JPEG och DNG har ju till skillnad från exv. TIFF definierade ""headers för XMP" och det kanske en del tillverkare har i sina RAW -filer också men det innebär ju inte att de tillåter ändring i övrigt av bilddata och det har ju du också påpekat.

De filformat som likt JPEG, DNG, TIFF och exv. vissa PDF-format, är XMP-kompatibla bär själva sitt metadata medan filer som inte är det istället förses sidecar filer som ligger parallellt och brukar benämnas "filnamn.xmp". Av dessa är det väl bara JPEG som inte utvecklats av Adobe som ju även är de som utvecklade XMP som idag upptagits som en W3C-standard.
 
Senast ändrad:
Det är ovedersägligen så att om man inte spara råfilen så kastar man bort information och låter kameran välja vilken information som ska vara kvar (med viss styrning från fotografen genom att välja bildparametrar). Nackdelen är att det går åt mer minne, men det är den enda nackdelen.

Själv är jag för lat för att ställa in bildparametrar optimalt för varje bild medan jag fotograferar så jag sparar råfilen istället.
Däremot gnäller jag inte på fotografer som inte vill spara råfiler. Vad skulle det tjäna till?

Det är en stor skillnad mellan vilken nöjesfotograf som helst och de som lever på minutiöst vårdade varumärken som i förlängningen vilar på deras namn. För dessa fotografer är det kanske avgörande för karriär och ekonomi att vinna prestige i form av tilldelade pris från erkända källor och tävlingar. Det är mycket pengar i detta och frestelserna säkert stora att runda ett hörn både här och där.

Ett tidigare inlägg jämförde förtigandet av bildmanipulationer med idrottsmännens doping. Mycket pengar är drivande där med. Minns Ludmilla! Fel idrottsman/kvinna vinner precis som fel fotograf och belönas rikligt i pengar eller med en hängiven grupp följare som gärna betalar för kurser och evenemang som görs på delvis falska premisser.

Om du eller jag sparar i RAW är vår ensak men deltar du i en tävling med hög profil där man ska kora en segrare eller erbjuda uppdrag utifrån tävlingens resultat, så tycker nog de flesta att det är rimligt att man kan styrka hur bilderna skapats och att det kan verifieras med original RAW. Antingen den rena RAW-filen eller en DNG med både inbakad RAW och inbakad JPEG som fotografen velat ha den slutbehandlad. Kräver man det skulle det bli slut på de här piruetterna direkt.

De som annordnat tävlingar och blivit förda bakom ljuset av en "elefantman", en "vargen i nattenman" eller en "lodjursman" eller alla dessa som begapar fantastiska "rovfågelbilder" på fåglar som vanemäsdigt matats har faktiskt ett ansvar. Det är deras ansvar att inte lyfta fuskarna till skyarna. Klarar man inte det återstår bara att skrota alla authentisitetscharader och införa "fristil". För många naturfotopurister är det här viktigt och det vore betydligt enklare för dessa om fuskbilderna luktat som om de varit målade med skit men tyvärr finns sällan några sådana odörer och möjligheter att avgöra om en viss bild faktiskt är manipulerad, utan en RAW-referens försvinnande små. Detektiverna på Flashback lyckades mot alla odds hitta dubletter till Terjes motiv inklipta från andra JPEG-bilder. Jag tror få hade räknat med den vändningen och säkert inte Terje heller för han kände sig förmodligen trygg bakom sitt i princip osårbara JPEG-val.

Där hade nog Terje en jäkla "otur" för där hjälpe inte ens att han som nu hävdar att han ALLTID kör JPEG, ALLTID skapar alla effekter i bilderna INNAN han tar dem, vilket jag tolkar som att han ALDRIG efterbehandlar men tyvärr kan man inte vid naturfototävlingar framöver lita på att en massa frivilliga detektiver på Flashback ska hålla fuskarna på mattan utan det måste varje tävlingsareangör ta på sig framöver och det bästa vore om man redan i tävlingsvillkoren specificerade att både RAW- och JPEG-filer alternativt färdiga pappkopior måste lämnas in.

De här sorgliga fuskarhistorierna hade aldrig hänt om inte arrangörerna av dessa tävlingar och utvärderingar gjort sitt jobb. De som tillhandahållit plattformarna och förutsättningarna för fusket straffas väl automatiskt genom det åtlöje man dragit över sina arrangemang och den ev. ekonomiska skada man lidit genom "bad will" men det är sällan arrangörernas hantering tas upp i samband med att fuskarna hängs ut. Det är faktiskt två parter här som dansat tango.
 
Senast ändrad:
Ett exempel på ett program som sparar rakt ned i RAW-filen är Nikons Capture NX 2.

NEF är ett envelope-format där RAW datat är en del, den ändrades aldrig även i Capture NX 2, som förövrigt inte fungerar till moderna kameror, utan ändringarna sparades i en annan del och det var bara ändringssteg som lagrades där. RAW-datat i NEF-filerna ändrades aldrig.

NEF envelopet består av en JPG-bild, RAW-datat, EXIF och ändringar (kamera-inställningar), Capture NX2 gjorde ytterligare en del där det sparade sina steg.
 
NEF är ett envelope-format där RAW datat är en del, den ändrades aldrig även i Capture NX 2, som förövrigt inte fungerar till moderna kameror, utan ändringarna sparades i en annan del och det var bara ändringssteg som lagrades där. RAW-datat i NEF-filerna ändrades aldrig.

NEF envelopet består av en JPG-bild, RAW-datat, EXIF och ändringar (kamera-inställningar), Capture NX2 gjorde ytterligare en del där det sparade sina steg.

Inte unikt, det gäller många tillverkares RAW-format.
Capture NX 2 sparade ned i samma NEF-fil, även om den ursprungliga datan fanns kvar, så var det ändå i samma fil man sparade. MEN detta är knappast något att spinna vidare på i den här tråden och oavsett format RAW eller JPEG så är det upp till fotografen vad han/hon väljer att spara i.
 
Inte unikt, det gäller många tillverkares RAW-format.
Capture NX 2 sparade ned i samma NEF-fil, även om den ursprungliga datan fanns kvar, så var det ändå i samma fil man sparade. MEN detta är knappast något att spinna vidare på i den här tråden och oavsett format RAW eller JPEG så är det upp till fotografen vad han/hon väljer att spara i.

Saken är den att oavsett om du sparar ändringen i en separat fil eller i samma så har du i RAW-filen orginaldatat med en tillverkarspecifik hash som kan verifiera filens äkthet.
 
Jahapp.
Det var ju synd (men inte oväntat) att ”Filmen om Terje”-tråden skulle smittas ner av RAW/JPG-följetongen. Det räckte uppenbarligen inte att prata RAW/JPG i den tidigare tråden som Terje startade: ”Är jag ensam kvar som helmanuell fotograf?”. I den tidigare tråden hade RAW/JPG en naturlig koppling till ämnet. I denna tråd är RAW/JPG mycket mer off-topic.
 
Det är en stor skillnad mellan vilken nöjesfotograf som helst och de som lever på minutiöst vårdade varumärken som i förlängningen vilar på deras namn. För dessa fotografer är det kanske avgörande för karriär och ekonomi att vinna prestige i form av tilldelade pris från erkända källor och tävlingar. Det är mycket pengar i detta och frestelserna säkert stora att runda ett hörn både här och där.

Ett tidigare inlägg jämförde förtigandet av bildmanipulationer med idrottsmännens doping. Mycket pengar är drivande där med. Minns Ludmilla! Fel idrottsman/kvinna vinner precis som fel fotograf och belönas rikligt i pengar eller med en hängiven grupp följare som gärna betalar för kurser och evenemang som görs på delvis falska premisser.

Om du eller jag sparar i RAW är vår ensak men deltar du i en tävling med hög profil där man ska kora en segrare eller erbjuda uppdrag utifrån tävlingens resultat, så tycker nog de flesta att det är rimligt att man kan styrka hur bilderna skapats och att det kan verifieras med original RAW. Antingen den rena RAW-filen eller en DNG med både inbakad RAW och inbakad JPEG som fotografen velat ha den slutbehandlad. Kräver man det skulle det bli slut på de här piruetterna direkt.

De som annordnat tävlingar och blivit förda bakom ljuset av en "elefantman", en "vargen i nattenman" eller en "lodjursman" eller alla dessa som begapar fantastiska "rovfågelbilder" på fåglar som vanemäsdigt matats har faktiskt ett ansvar. Det är deras ansvar att inte lyfta fuskarna till skyarna. Klarar man inte det återstår bara att skrota alla authentisitetscharader och införa "fristil". För många naturfotopurister är det här viktigt och det vore betydligt enklare för dessa om fuskbilderna luktat som om de varit målade med skit men tyvärr finns sällan några sådana odörer och möjligheter att avgöra om en viss bild faktiskt är manipulerad, utan en RAW-referens försvinnande små. Detektiverna på Flashback lyckades mot alla odds hitta dubletter till Terjes motiv inklipta från andra JPEG-bilder. Jag tror få hade räknat med den vändningen och säkert inte Terje heller för han kände sig förmodligen trygg bakom sitt i princip osårbara JPEG-val.

Där hade nog Terje en jäkla "otur" för där hjälpe inte ens att han som nu hävdar att han ALLTID kör JPEG, ALLTID skapar alla effekter i bilderna INNAN han tar dem, vilket jag tolkar som att han ALDRIG efterbehandlar men tyvärr kan man inte vid naturfototävlingar framöver lita på att en massa frivilliga detektiver på Flashback ska hålla fuskarna på mattan utan det måste varje tävlingsareangör ta på sig framöver och det bästa vore om man redan i tävlingsvillkoren specificerade att både RAW- och JPEG-filer alternativt färdiga pappkopior måste lämnas in.

De här sorgliga fuskarhistorierna hade aldrig hänt om inte arrangörerna av dessa tävlingar och utvärderingar gjort sitt jobb. De som tillhandahållit plattformarna och förutsättningarna för fusket straffas väl automatiskt genom det åtlöje man dragit över sina arrangemang och den ev. ekonomiska skada man lidit genom "bad will" men det är sällan arrangörernas hantering tas upp i samband med att fuskarna hängs ut. Det är faktiskt två parter här som dansat tango.
Jag skriver det igen: All publicitet är god publicitet.
Jag tror inte att Terje uppdragsmässigt eller ekonomiskt har lidit skada av det inträffade. Kanske tvärtom. Jag hade ingen aning om vem han var innan 2011. Och nu genom filmen i statstelevisionen som gratis (nåja) når alla i landet är det ännu fler som får reda på vem han är.
 
Det är en stor skillnad mellan vilken nöjesfotograf som helst och de som lever på minutiöst vårdade varumärken som i förlängningen vilar på deras namn. För dessa fotografer är det kanske avgörande för karriär och ekonomi att vinna prestige i form av tilldelade pris från erkända källor och tävlingar. Det är mycket pengar i detta och frestelserna säkert stora att runda ett hörn både här och där.

Ett tidigare inlägg jämförde förtigandet av bildmanipulationer med idrottsmännens doping. Mycket pengar är drivande där med. Minns Ludmilla! Fel idrottsman/kvinna vinner precis som fel fotograf och belönas rikligt i pengar eller med en hängiven grupp följare som gärna betalar för kurser och evenemang som görs på delvis falska premisser.

Om du eller jag sparar i RAW är vår ensak men deltar du i en tävling med hög profil där man ska kora en segrare eller erbjuda uppdrag utifrån tävlingens resultat, så tycker nog de flesta att det är rimligt att man kan styrka hur bilderna skapats och att det kan verifieras med original RAW. Antingen den rena RAW-filen eller en DNG med både inbakad RAW och inbakad JPEG som fotografen velat ha den slutbehandlad. Kräver man det skulle det bli slut på de här piruetterna direkt.

De som annordnat tävlingar och blivit förda bakom ljuset av en "elefantman", en "vargen i nattenman" eller en "lodjursman" eller alla dessa som begapar fantastiska "rovfågelbilder" på fåglar som vanemäsdigt matats har faktiskt ett ansvar. Det är deras ansvar att inte lyfta fuskarna till skyarna. Klarar man inte det återstår bara att skrota alla authentisitetscharader och införa "fristil". För många naturfotopurister är det här viktigt och det vore betydligt enklare för dessa om fuskbilderna luktat som om de varit målade med skit men tyvärr finns sällan några sådana odörer och möjligheter att avgöra om en viss bild faktiskt är manipulerad, utan en RAW-referens försvinnande små. Detektiverna på Flashback lyckades mot alla odds hitta dubletter till Terjes motiv inklipta från andra JPEG-bilder. Jag tror få hade räknat med den vändningen och säkert inte Terje heller för han kände sig förmodligen trygg bakom sitt i princip osårbara JPEG-val.

Där hade nog Terje en jäkla "otur" för där hjälpe inte ens att han som nu hävdar att han ALLTID kör JPEG, ALLTID skapar alla effekter i bilderna INNAN han tar dem, vilket jag tolkar som att han ALDRIG efterbehandlar men tyvärr kan man inte vid naturfototävlingar framöver lita på att en massa frivilliga detektiver på Flashback ska hålla fuskarna på mattan utan det måste varje tävlingsareangör ta på sig framöver och det bästa vore om man redan i tävlingsvillkoren specificerade att både RAW- och JPEG-filer alternativt färdiga pappkopior måste lämnas in.

De här sorgliga fuskarhistorierna hade aldrig hänt om inte arrangörerna av dessa tävlingar och utvärderingar gjort sitt jobb. De som tillhandahållit plattformarna och förutsättningarna för fusket straffas väl automatiskt genom det åtlöje man dragit över sina arrangemang och den ev. ekonomiska skada man lidit genom "bad will" men det är sällan arrangörernas hantering tas upp i samband med att fuskarna hängs ut. Det är faktiskt två parter här som dansat tango.
Jag håller med om det mesta, men just Hellesø har aldrig deltagit i någon fototävling så vitt jag vet, så resonemang om råfilskrav för deltagande i fototävlingar är lite utanför ämnet.
 
Jag håller med om det mesta, men just Hellesø har aldrig deltagit i någon fototävling så vitt jag vet, så resonemang om råfilskrav för deltagande i fototävlingar är lite utanför ämnet.

Jag tycker ju inte det eftersom samma RAW-filskrav kan ställas på alla fotografer som hävdar att deras bilderna inte brutit mot Fotosidans eller exv. tidningars eller andra krav som ställs för authentisering av omanipulerade bild där sådana krav faktiskt ställs och är uttalade. Det är finns fortfarande inget enklare sätt att avgöra om en bild är OK eller inte än att jämföra med ett RAW-original.

Sen till de som ondgör sig över RAW/JPEG-debatten kommit upp: Mig veterligen är det inte särskilt vanligt att kravet på en RAW-referens lyfts av detta skäl på exv. Fotosidan, så av detta skäl tycker jag det verkligen är på sin plats att göra detta. Fotografer har alltför länge kunnat gömma sig bakom en JPEG-only -strategi för att enkelt kunna sopa igen sina spår efter fifflandet. Kombinerat med påståenden om att man aldrig efterbehandlar så blir man ju en man höjd över alla misstankar alltför lätt.

Även om Terje aldrig skulle deltagit i en fototävling så har han i alla fall lyckats bli utsedd till Årets Naturfotograf och de som utsett honom till det kanske skulle haft lite mer på fötterna innan de gjorde det. Källa SR:


Andra har inte varit lika lättlurade. I andra sammanhang har det uppstått frågor kring äktheten som hade mått väl av att kunna verifieras mot RAW, så RAW-filer är i högsta grad relevanta i detta sammanhang och Terje har som sagt stängt den möjligheten till verifiering genom att ALDRIG använda RAW. Se Svenska Jägarförbundets Blogg där en del av tvivlet startade på allvar. Läs gärna kommentarerna också. Det var väl i princip här det började.


Terje är dock som sagt långtifrån ensam om att fuska. Spanjoren Jose Louis Rodriguez blev 2009 Wildlife Photographer of the Years med sin bild av en hoppande varg i kolmörkret. Han vann i konkurrens med hela 45 135 bilder som hade skickats in till tävlingen. Just han borde självfallet aldrig utnämts till Wildlife Photographer of the Years


Fotosidan skrev i länk nedan: "I senaste nummer av den finska fototidskriften "Kamera" (nr 6-7/2011) finns en mycket intressant artikel av Lassi Rautiainen som handlar om hur ryska naturfotografer lyckats lura BBC Wildlife, National Geographic och projektet Wild Wonders of Europe. Det handlar om unika bilder av bland annat björn, varg lodjur som påstås vara tagna under naturliga, vilda förhållanden under svåra och tidskrävande förhållanden.

Och det har en massa kända fotografer och redaktörer gått på. Till exempel vargbilden (3 vargar som dödar ett vildsvin) på uppslaget sid 140-141 i "Det vilda Europa" tagen av Sergey Gorshkov är just en sådan fuskbild, tagen i hägn med vargar som fötts upp i hägn trots att bilderna angetts som äkta. Bilden finns med i sju språkupplagor av Wild Wonders-boken; i nyare upplagor är den borttagen.

Likaså hade BBC Wildlife 16 sidor med samma "tamvargar" publicerade i januari 2010 och samma material finns publicerat i National Geographics ryska utgåva - och dessa prestigestarka publikationer har påstått att bilderna är äkta ..."

Min stilla undran är hur i hela friden de kunde lyckas med detta.


... också en riktig goding till signerad svenske naturfotografen Björn Persson, som lyckades vinna en naturfoto tävling i Syd-Afrika - även han klippte och klistrade med samma frejdighet som en gång Sigvard Marjasin, den gamla ministern, gjorde bland sina kvitton. Även detta klipp från Fotosidan:


I detta fall avslöjades falsarierna genom andra kunniga naturfotografer. Björns misstag var att han fått öronen på en mycket välkänd elefant spegelvända medan resten av huvudet inte var det, vilket kunde konstateras med hjälp av betarnas form.

(Så det har ju inte bara varit Terje som "klippt och klistrat" utan det finns säkert många fler som aldrig upptäckts.

Även här hade de kunnat haft stor användning av ett RAW-filskrav. Då hade det aldrig blivit något snack ens och hade man gått ut med ett RAW-filskrav till deltagarna i tävlingen Björn deltog i hade de sannolikt inte ens deltagit i tävlingen med dessa bilder.

Jag undrar varför det verka finnas ett motstånd här hos en del för ett RAW-filskrav för deltagande i naturfototävlingar där kraven på authenticitet i grunden är höga i övrigt. Har man RAW-filer så blir dessutom kontrollen av bidragen mycket effektivare än om det bara är tidningarnas "läsare" som får stå för "kontrollen" i efterhand.

Sannolikt har dessa fotografer gjort vad de gjort för att de varit i stort behov av att "boosta" sina karriärer, imponera på redan imponerade följare som väntar sig ett nytt "WOW!" från sina "mästare" och som en del av dessa fotografer inte känner att de kan eller orkar leva upp till längre. Det är då man börjar ta sina genvägar till berömmelsen. Belöningarna har länge uppenbarligen varit så mycket större än riskerna att åka fast och helt eller delvis få sina karriärer ödelagda för lång tid framåt eller för evigt. Vill fotovärlden verkligen ha det så?? ... eller är det inte äntligen dags att göra något åt alla lögnerna och alla efterspelsspektakel?
 
Senast ändrad:
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar