ANNONS
Annons

Förbud mot fotograferande utan medgivande: Lagförslag.

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag är inte riktigt med på hur du menar nu. Om du menar att någon ligger utanför i buskarna och fotar in i huset så är det ju inte samma sak som att någon på festen tar en bild. Likafullt så måste min rätt till integritet vara större än rätten för någon att fotografera mig. Om jag då inte kan säga ifrån (exempelvis om jag är för berusad), och bilden sedan sprids över världen, ska jag skylla mig själv då?

Jag menar att risken/möjligheten att bilderna sprids av någon du känner är större än att de sprids av någon du inte känner.
Att en lag förhindrar att man smygfotograferar någon på ett "icke tillåtet ställe" kan ju knappast stå över ett "fototillstånd" som ex. ägaren till huset ger folk på en fest.
 
Jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen:

Anledningen till att det är så viktigt att inte inskränka rätten att fotografera (mer) är att skydda några av våra viktigaste grundlagsskyddade rättigheter/friheter. Yttrandefriheten, t.ex.
....

Läser man utredningsförslaget som länkades till i ett av de första inläggen framgår att man anser att en ny lag ska ta stor hänsyn till yttrandefriheten. För privatpersoner är de exempel man ger som "skyddade" bl.a. hemma i ditt eget hem, på en toalett.

En lämplig avgränsning synes vara att förbudet för olovlig fotografering inskränks till platser dit allmänheten inte har insyn. Skyddet omfattar personer som befinner sig på platser där det inte är meningen att vem som helst skall kunna se vad som händer på platsen

Frågan är vad som gäller på en privat fest där värdinnan bett en eller att par personer att fotografera under festen. Jag tvivlar på att någon av gästerna kan förbjuda fotografering - det blir nog snarare till att gå hem om det inte passar...
 
Din rätt att yttra dig är alltså större än min rätt att inte bli kränkt?

[... klipp ...]

Vad jag vet finns det (tack och lov...) ingen lag som säger att jag kan hindra någon från att fotografera med hänvisning till att jag känner mig kränkt.

Sedan är det givietvis som påpekats av andra så att vanlig mänsklig hänsyn gör att man i de allra flesta fall inte fotograferar någon mot den personens uttryckliga vilja.
 
Jag menar att risken/möjligheten att bilderna sprids av någon du känner är större än att de sprids av någon du inte känner.
Att en lag förhindrar att man smygfotograferar någon på ett "icke tillåtet ställe" kan ju knappast stå över ett "fototillstånd" som ex. ägaren till huset ger folk på en fest.

Jo, men jag förstår inte var du får in detta i resonemanget. Även om jag känner fotografen innebär ju inte det att jag vill att han tar bilder på mig hur som helst.

Varför skulle värden stå över mig när det gäller beslutet att vara med på bild eller inte? Jag förstår inte ditt resonemang.
 
Frågan är vad som gäller på en privat fest där värdinnan bett en eller att par personer att fotografera under festen. Jag tvivlar på att någon av gästerna kan förbjuda fotografering - det blir nog snarare till att gå hem om det inte passar...

Ingen gäst kan förbjuda fotografering, men som gäst bör du rimligen ha rätt att välja om du vill vara med på bild eller inte. Lagen är ju inte till för att man inte ska kunna ta dokumenterande bilder av ett middagssällskap. Det här handlar ju om helt andra typer av bilder.
 
Vad jag vet finns det (tack och lov...) ingen lag som säger att jag kan hindra någon från att fotografera med hänvisning till att jag känner mig kränkt.

Sedan är det givietvis som påpekats av andra så att vanlig mänsklig hänsyn gör att man i de allra flesta fall inte fotograferar någon mot den personens uttryckliga vilja.

Nog vore det bra om vanlig mänsklig hänsyn fungerade i praktiken. Nu vet vi ju alla att så inte är fallet.

Till skillnad från dig så anser jag inte att man ska vara tacksam för att någon kan fota dig i en situation du inte vill bli fotad i. Vem menar du gagnas av det? Är din rätt att ta en bild av mig alltid större än min rätt att inte vilja bli avbildad? I så fall varför?
 
Det det här förslaget handlar om är ju förbud mot att utan tillstånd fotografera någon på en plats dit allmänheten inte har tillträde. Exempelvis när man provar kläder i stängda provrum eller när man är på toaletten. Och det förbudet är väl i princip okej även om jag anser att det inte är själva fotograferingen som är det eventuella brottet. Däremot kan fotograferingen vara ett redskap till att genomföra brottet med. Fast i praktien är det ju nästan samma sak.

Så om detta förslag går igenom blir det exempels förbjudet att klättra upp för en steg och fotografera in när någon duschar. Om du däremot går och ställer dig naken i fönstret så du syns från allmän plats så gäller det inte. Eller om man som jag ibland badar naken ute i någon skogssjö eller så på sommaren (har inte provat på vintern än) Då är jag i de flesta fall på allmän plats eller där allemansrätten råder och då får jag skylla mig själv om jag blir fotograferad. Det är jag som satt mig i den situationen.

När det gäller det här med fotografering på fester så är det den som är ansvarig för lokalen som bestämmer om det skall vara tillåtet att fotografera eller inte och rr det inte det skall det informeras om detat. På en privat fest är det alltså i de flesta fall värden eller värdinnan som bestämmer om ett eventuellt fotoförbud och som gäst får man då acceptera dennas beslut. Samma sak gäller på exempelvis en nattklubb eller på en arbetsplats. Det får man acceptera.

Sen bör man väl tillägga att i de flesta fall så brukar ju folk inte fotografera en om man ber om det. I alla fall inte aktivt (däremot kanske man blir del av en folksamling eller liknande)

När det gäller den här sjuttonåriga flickan som blev fotograferad under kjolen så skulle ju det fortfarande inte vara olagligt i och med detta lagförslag. Dessutom var ju den drog upp kjolen och fotograferad värd (enligt pressen) och därför den som får besluta om fotoförbud eller inte.

Däremot är det en förkastligt handling och det som bör vara olagligt är inte själva fotograferingen utan naturligtvis att personen som fotograferade lyfte på hennes kjol för att ta bilden och därmed blottade henne. Om hon själv hade blottat sig vet jag dock inte om jag anser att det borde vara olagligt (dock förkastligt)

Blev lite långt och flummigt men förhoppningsvis tillför det debatten något.
 
Nu ska vi se om jag lyckas göra ett "multiquote"-inlägg av detta :)

Din rätt att yttra dig är alltså större än min rätt att inte bli kränkt?

I grund och botten så tycker jag det, japp. Låt mig dock få fördjupa mig lite i det.

Som jag ser det så handlar yttrandefriheten om t.ex. möjligheten att avbilda missförhållanden från statens sida gentemot medborgarna. Det är ett extremfall, men i den här debatten tycker jag faktiskt att extremfall är berättigade.

Och den rätten anser jag viktigare än någon enskild medborgares rättigheter. Som jag ser det, om man verkligen hårddrar det, så handlar det helt enkelt om den demokratiska processens överlägsenhet alla andra processer.

Ta händelserna i Iran som exempel. Den Iranska staten försöker förbjuda folket att fotografera och på annat sätt referera till vad som händer. När jag skriver "försöker förbjuda" så syftar jag såklart på att information ändå läcker ut, tack vare dagens vackra informationsteknologi som renderar den Iranska staten för svag för att genomföra en 100% censur.

Jag håller i grunden med dig om att man absolut inte ska tumma på yttrandefriheten om det inte krävs. I det här fallet så tycker jag dock det. Varför är det viktigare för någon att få sprida en bild på mig än det är för mig att kunna befinna mig i ett slutet sällskap utan att det jag gör når hela världen utan mitt medgivande?

Men det är ju precis det jag skriver. Det finns redan lagar som reglerar spridningen. Det är idag ej lagligt att sprida en bild av en människa, om den bilden kan uppfattas kränkande. Lagarna tillämpas än så länge inte vad jag vet, och kanske är det därför vi har den här debatten.

Givetvis kan jag sitta i ett slutet rum och vara terrorist. Någon kan i det rummet fotografera mig och sedan sprida bilden. Givetvis ska det inte vara olagligt.

Men ska jag kunna vara på en sluten fest, bli berusad/bete mig som jag inte gör "ute på gatan" och kunna göra det utan att riskera att det sprids över världen? Jag är fullt medveten om att det är inte är en plättlätt diskussion, men som jag skrivit tidigare så har transparensen en gräns. I annat fall blir det oerhört svårt att bete sig som en människa. Det är kanske lätt att glömma att vare sig kameror eller internet är något naturligt för människan. Just därför får det så orimliga konsekvenser om man inte hittar regler som hjälper oss lite på traven.

Som jag ser det så är inte dagens redan existerande lagar inkonsekventa med vad du begär. Med dagens lagar så kan ägaren/förvaltaren av ägorna bestämma över om fotografering är tillåten eller inte. Vill man, på en fest, ej bli fotograferad så får man helt enkelt begära detta av värden (som är den enda som juridiskt kan ställa detta krav). Är det ett problem får man avstå festen. Observera att det är så jag har förstått lagarna. Lagar är komplicerade saker, jag påstår inte att jag har rätt. Som jag förstår det ligger dock detta väldigt långt från den föreslagna lagen. Den handlar, som jag tolkar den, mer om omklädningsrum och liknande utrymmen. Utrymmen där du kan förvänta dig att vara helt privat om du så önskar. Utrymmen där du inte skulle fundera över att ta av dig alla kläderna för en stund.

En privat fest må vara utanför "allmänhetens räckhåll", men som jag tolkar det här förslaget skulle det inte täcka en privat fest. Däremot ett toalettbesök under en privat fest. Men det är som sagt som jag tolkar det. Jag har ingen juridisk erfarenhet.


Yttrandefriheten ska vi vara oerhört rädda om, men värnandet får inte missbrukas så att det äter upp oss i andra änden.

Jag håller med, men samtidigt så anser jag att om vi rimligen kan lösa ett problem utan att inskränka yttrandefriheten så bör vi välja den lösningen. Lösningen till det här problemet finns redan. Den är redan stiftad sedan länge och finns i lagboken, det handlar i stort bara om att få de juridiska organen att nyttja lagen.

Ett litet klargörande: Jag inser själv att diskussionen nog glider ifrån huvudfrågan en aning. Att fotografera och publicera är två olika saker. Det kan vara okej att fotografera men inte att publicera bilden. Plättlätt är det som sagt inte. :)

Som jag ser det så är det det som är kärnfrågan i diskussionen!

Ena "sidan" anser att fotograferingen är problemet, därav förbudsivern, andra sidan (som jag sällar mig till) anser att publiceringen är problemet, och där finns redan növändiga lagar.

"Det är ju inte så kul att bli fotograferad i smyg även om ingen annan får se bilderna!". Nej, det är sant, det är kanske inte så mysigt. Men, vad fan gör det om hundra år om någon pervers snubbe eller dam sitter och onanerar till någon bild han/hon har tagit i smyg, så länge inte bilderna sprids vidare? Visst, det är jävligt äckligt, men jämfört med vikten av en fungerande yttrandefrihet ser jag det som en fjärt i rymden! Spridningen är enligt min filosofi problemet, ej fotograferingen.
 
Jag brukar hålla med Walle i det mesta, men här anser jag att lagen bör skärpas. För den personliga integritetens skull. En välformulerad lag kunde t.ex. förhindra att avskum ostraffat kan fotografera under kjolen på slocknade fulla tonårsflickor. Jag tycker också att smygfotografering i hemmen, på sjukhus, på socialbyrån eller liknande, samt på offentliga toaletter skall vara förbjuden utan de avbildades medgivande. Men om någon däremot står utanför en krog och pissar på gatan (vilket man ser rätt ofta) skall dessa kunna fotograferas oberoende om man ser både ansikte och könsorgan på bilderna, då de då vistas i det offentliga rummet där folk har insyn.

Ponera att du känner till grava missförhållanden på ett sjukhus, eller på socialbyrån (kanske socialschefen behandlar socialsekreterarna som svin?). Vi har väl alla sett Djurrättsalliansens smygfilmade bilder från grisfarmer med grava missförhållanden? Visst bröt de mot flertalet lagar när de gjorde dokumentären, MEN det viktiga är att de INTE bröt mot någon lag vad det gäller filmning/fotografering. I den staten som jag fruktar att Sverige kan bli om den här lagen antas skulle den här dokumentären ha kunnat stoppas med argumenten att filmerna producerats olagligt.


Varenda fotograf med samvete och moral undviker redan med respekt för den personliga integriteten att fotografera på ställen som dessa, i alla fall utan de avbildades medgivande. Lagändringen, om den kommer, drabbar de som av olika perversa skäl väljer att inkräkta på personers integritet för egen njutnings skull eller för att åsamka andra människor lidande. Såna handlingar ska vara straffbara.

Helt rätt. Den rent objektivt logiska sammanfattningen lutar åt det hållet. Men de sekundära konsekvenserna? Vem har kalkylerat vem de kommer drabba? För sekundära konsekvenser kan man garanterat vänta sig av en lagändring av denna magnitud. Men det är som vanligt när "massan" skriker efter förbud, få tänker få konsekvenserna förrän det är för sent. Tyvärr besitter vi människor inte förmågan att se till att historien inte upprepar sig.

I fallet med flickan som blev fotograferad under kjolen borde det ha varit straffbart att bara lyfta på kjolen och titta in, med sexuell njutning som mål. Nu fotograferade han till och med det, och det tycker jag att lagen i ett civiliserat samhälle inte ska godkänna.

Dock måste man se till att inte lagen skärps FÖR mycket.

Helt riktigt. Det borde klassas som sexuellt ofredande. Frågar man sig vad i handlingen det var som var kränkande så tror jag de flesta finner att det var kränkande att han öht var där och pillade. Om han fotograferade eller ej kvittar nog för de flesta, så länge inte bilderna blir publicerade. Men då har vi ju infört ytterligare en faktor.
 
Din rätt att yttra dig är alltså större än min rätt att inte bli kränkt?

Jag håller i grunden med dig om att man absolut inte ska tumma på yttrandefriheten om det inte krävs. I det här fallet så tycker jag dock det. Varför är det viktigare för någon att få sprida en bild på mig än det är för mig att kunna befinna mig i ett slutet sällskap utan att det jag gör når hela världen utan mitt medgivande?

Men ska jag kunna vara på en sluten fest, bli berusad/bete mig som jag inte gör "ute på gatan" och kunna göra det utan att riskera att det sprids över världen? Jag är fullt medveten om att det är inte är en plättlätt diskussion, men som jag skrivit tidigare så har transparensen en gräns.

Vad jag förstår av ditt inlägg så blir konsekvensen av ditt resonemang att festdeltagare kan bete sig hur vedervärdigt som helst på en fest, utan att övriga festdeltagare skulle få berätta om det i bild. Det är alltså för din del helt okej att passera alla normala gränser och hänsyn gentemot andra, men fan ta den som dokumenterar det och visar det i bild för andra.
Är inte det dubbelmoral?
 
"Det är ju inte så kul att bli fotograferad i smyg även om ingen annan får se bilderna!". Nej, det är sant, det är kanske inte så mysigt. Men, vad fan gör det om hundra år om någon pervers snubbe eller dam sitter och onanerar till någon bild han/hon har tagit i smyg, så länge inte bilderna sprids vidare? Visst, det är jävligt äckligt, men jämfört med vikten av en fungerande yttrandefrihet ser jag det som en fjärt i rymden! Spridningen är enligt min filosofi problemet, ej fotograferingen.

Jag delar din uppfattning i allt du skrev, men jag vill göra en liten reflektion kring det jag citerar.

Spridningen är givetvis det som gör bilden betittad. Därmed kan man absolut se spridningen som problemet. Samtidigt kan du inte sprida något som inte finns.

Jag tror inte att människan som art är kapabel att hantera den teknik vi har idag. Samtidigt är utvecklingen uppenbarligen helt omöjlig att stoppa. Som jag ser det kommer konsekvenserna till slut att bli ödesdigra. Domedagsprofetia? Ja, kanske, men likafullt tror jag att den här transparensen kommer att spåra ur till slut. Vi får veta mycket mer än vi behöver, och vi får "äta upp" sådant vi gjort i en utsträckning som saknar motsvarighet i historien. Det mest fascinerande är dock att det mesta är digitalt och sannolikt oerhört mycket mer förgängligt än mycket av det människan skapat genom historien. Samtidigt lever vi i nuet, och då spelar det ingen roll att 99% av bilderna inte finns om 100 år. Det är nu bilderna kan få enorma konsekvenser för enskilda individer. Priset är alldeles för högt, tycker jag.
 
Läser man utredningsförslaget som länkades till i ett av de första inläggen framgår att man anser att en ny lag ska ta stor hänsyn till yttrandefriheten. För privatpersoner är de exempel man ger som "skyddade" bl.a. hemma i ditt eget hem, på en toalett.

En lämplig avgränsning synes vara att förbudet för olovlig fotografering inskränks till platser dit allmänheten inte har insyn. Skyddet omfattar personer som befinner sig på platser där det inte är meningen att vem som helst skall kunna se vad som händer på platsen

Frågan är vad som gäller på en privat fest där värdinnan bett en eller att par personer att fotografera under festen. Jag tvivlar på att någon av gästerna kan förbjuda fotografering - det blir nog snarare till att gå hem om det inte passar...

Jag är helt enig. Det är som jag ser det omöjligt att kompromissa i sådana här lägen, och då lagen ser ut som den gör redan idag så är det värdinnan/värden som bestämmer. D.v.s. ur det hänseendet blir det ingen skillnad vare sig lagen går igenom eller inte. På en privat fest bestämmer den som äger marken/fastigheten, eller den som förvaltar denna. Bestämmer denna att fotoförbud råder så är det så, de som inte accepterar detta har inget annat alternativ än att lämna platsen. Om värden/värdinnan bestämmer att fotoförbud EJ råder så kan ingen heller motsäga sig detta, passar det inte så är det bara att lämna platsen. {Självklart med undantag för rent kränkande bilder där själva handlingen att ta bilden kan räknas som en kränkning. Att fotografera någon som sitter på en toalett och bajsar kan såvitt jag se det inte bli annat än olagligt. Om denne person ber dig att sluta titta och du inte slutar titta så kränker du denna person. Skillnaden mot att fotografera är noll.} - det skrivet inom hakparenteser är skrivet med en oerhört stor portion av "jag tror" och "jag antar" :)
 
Ponera att du känner till grava missförhållanden på ett sjukhus, eller på socialbyrån (kanske socialschefen behandlar socialsekreterarna som svin?). Vi har väl alla sett Djurrättsalliansens smygfilmade bilder från grisfarmer med grava missförhållanden? Visst bröt de mot flertalet lagar när de gjorde dokumentären, MEN det viktiga är att de INTE bröt mot någon lag vad det gäller filmning/fotografering. I den staten som jag fruktar att Sverige kan bli om den här lagen antas skulle den här dokumentären ha kunnat stoppas med argumenten att filmerna producerats olagligt.

Men inte tror du väl att detta skulle bli konsekvensen i praktiken? Du tror väl inte att Sverige skulle bli ett samhälle som tystade ner den här typen av saker?

Jag har oerhört svårt att se rimligheten i ditt resonemang. Giltigheten för de avslöjande bilderna försvinner ju inte bara för att de är förbjudna?

Exempel: "Vi kan dessvärre inte använda filmen som bevismaterial för din oskuld eftersom den är olagligt filmad". Det håller inte. Jag tycker din teori är orimlig.
 
...Är din rätt att ta en bild av mig alltid större än min rätt att inte vilja bli avbildad? I så fall varför?

Nej - men du använde begreppet "kränkt" tidigare och det är en annan sak. En lag kan inte bygga på ett så luddigt begrepp som att en person säger sig bli kränkt.

Som jag tolkar utredingen är det inte OK att fotografera vem som helst var som helst idag men det krävs att intrånget är i paritet med hemfridsbrott. Jag tycker utredningens förslag verkar vara en bra balans mellan individens berättigade krav på integritet och behovet av yttrandefrihet.

Däremot anser jag t.ex inte att en person som sitter på en uteservering på Avenyn i Göteborg ska kunna kräva att alla turister avstår från fotografering men hänvisnng till att hon eller han han känner sig kränkt av att vara med på bild.
 
Vad jag förstår av ditt inlägg så blir konsekvensen av ditt resonemang att festdeltagare kan bete sig hur vedervärdigt som helst på en fest, utan att övriga festdeltagare skulle få berätta om det i bild. Det är alltså för din del helt okej att passera alla normala gränser och hänsyn gentemot andra, men fan ta den som dokumenterar det och visar det i bild för andra.
Är inte det dubbelmoral?

Oj, det där var en extremt kreativ tolkning av det jag skrev. :)

Att du dessutom lyckas anklaga mig för dubbelmoral, det var aningen absurt. Jag tycker inte det är seriös debattnivå att tillskriva mig åsikter som jag överhuvudtaget inte har.

Givetvis får man inte bete sig hur som helst och "passera alla normala gränser och hänsyn gentemot andra". Hur lyckas du hitta den åsikten i det jag skrivit? Obegripligt ...

Det var tråkigt att du lyckades missuppfatta mig så extremt, men jag vet tyvärr inte hur jag ska kunna vara tydligare för att få dig att förstå vad jag menar.
 
Däremot anser jag t.ex inte att en person som sitter på en uteservering på Avenyn i Göteborg ska kunna kräva att alla turister avstår från fotografering men hänvisnng till att hon eller han han känner sig kränkt av att vara med på bild.

Jag är helt enig med dig.

När jag hänvisade till kränkning är jag fortfarande i ett slutet sällskap och där en situation fotograferas som i ett senare skede kan resultera i något kränkande för den eller de som avbildats.

Jag hänvisade tidigare till en händelse där en person sorterades bort när en tjänst skulle tillsättas därför att personen förekommit på festbilder där personen inte var till sin fördel. Mer kan jag inte säga eftersom jag inte vill riskera att avslöja vem det var - men det var inte jag. :)

Det är alltså det jag menar. Att man på offentlig plats blir fotograferad måste man acceptera.
 
Jag delar din uppfattning i allt du skrev, men jag vill göra en liten reflektion kring det jag citerar.

Spridningen är givetvis det som gör bilden betittad. Därmed kan man absolut se spridningen som problemet. Samtidigt kan du inte sprida något som inte finns.

Jag tror inte att människan som art är kapabel att hantera den teknik vi har idag. Samtidigt är utvecklingen uppenbarligen helt omöjlig att stoppa. Som jag ser det kommer konsekvenserna till slut att bli ödesdigra. Domedagsprofetia? Ja, kanske, men likafullt tror jag att den här transparensen kommer att spåra ur till slut. Vi får veta mycket mer än vi behöver, och vi får "äta upp" sådant vi gjort i en utsträckning som saknar motsvarighet i historien. Det mest fascinerande är dock att det mesta är digitalt och sannolikt oerhört mycket mer förgängligt än mycket av det människan skapat genom historien. Samtidigt lever vi i nuet, och då spelar det ingen roll att 99% av bilderna inte finns om 100 år. Det är nu bilderna kan få enorma konsekvenser för enskilda individer. Priset är alldeles för högt, tycker jag.

Intressant att du tar upp just detta, för trots att jag inte har nämnt det någonstans i denna tråd än så länge så är det här just ett av de problem som jag ser med min "tro". Väldigt intressant också att du tycks vara en av de få som inser att "bilderna" inte kommer "finnas kvar om hundra år"!

Visst har du rätt i det du skriver. Min tro är dock stark. För att inte förgöra oss själva snabbare än nödvändigt så måste vi välja den minst destruktiva stigen (för att översätta ordet "path" till svenska. Ibland låter svenska så fånigt i förhållande till engelska). Med andra ord, värna upphovsrätten så länge det går, attackera problemen från andra vinklar (i det här fallet publiceringsvinkeln).

Jag är dock även beredd att säga "lite svinn får man räkna med". Någon kommer fråga mig "skulle du tycka detsamma om det gällde DIN dotter?!". Jag vet inte. Jag har inga barn, det närmaste jag kan relatera till är syster eller flickvän, och med lite fantasi försöka jämföra det med att ha en dotter. Självklart skulle jag gå i taket fullkomligt om "Komprometterande" bilder på min fiktiva dotter/fru/flickvän/syster dök upp. Det vore lite typiskt mig ;) Men jag tror på yttrandefriheten. Jag tror inte på gud, jag tror inte på moderaterna och jag tror verkligen inte på sossarna, men jag tror på yttrandefriheten.
 
En fundering...



Ett barn som är t ex ett år gammalt och blir fotat av en släkting och publicerad på internet. Är det rätt? Borde man inte vänta med en sån publicering till att barnet så pass moget att de själv kan ta ställning om vad de vill? Inte ovanligt att man ser barn i pinsamma situtioner som många tycker är söta :p Är inte det kränkande? :p


SKoj att dra saker till sin spets...
 
En fundering...

Ett barn som är t ex ett år gammalt och blir fotat av en släkting och publicerad på internet. Är det rätt? Borde man inte vänta med en sån publicering till att barnet så pass moget att de själv kan ta ställning om vad de vill? Inte ovanligt att man ser barn i pinsamma situtioner som många tycker är söta :p Är inte det kränkande? :p

SKoj att dra saker till sin spets...

I det här fallet är det barnets föräldrar som ska tillfrågas.

Ett barn som är ett år är lyckligtvis synnerligen ovetande om vad man bör och inte bör, och ska och inte ska. En ettåring gör helt enkelt det den har lust att göra. Om den nu som äldre/vuxen anser sig ha agerat pinsamt som ettåring? Nej, jag tror inte att någon enda människa någonsin funderat i de banorna. :)
 
...Att fotografera någon som sitter på en toalett och bajsar kan såvitt jag se det inte bli annat än olagligt....

Just exemplet med toalettbesök tas upp som exempel i utredningen som en situation där individen - även om toaletten finns på en plats där allmänheten har insyn - kan förvänta sig att vara privat.

Däremot tolkar jag det som att fotografering kan vara berättigad om något "överordnat" intresse kräver det. Man skulle ju kunna tänka sig en hypotetisk situation där en känd politiker klottrar rasistiska slagord på toaväggen samtidigt som hon/han sitter med byxorna nera...
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar