Nu ska vi se om jag lyckas göra ett "multiquote"-inlägg av detta
Din rätt att yttra dig är alltså större än min rätt att inte bli kränkt?
I grund och botten så tycker jag det, japp. Låt mig dock få fördjupa mig lite i det.
Som jag ser det så handlar yttrandefriheten om t.ex. möjligheten att avbilda missförhållanden från statens sida gentemot medborgarna. Det är ett extremfall, men i den här debatten tycker jag faktiskt att extremfall är berättigade.
Och den rätten anser jag viktigare än någon enskild medborgares rättigheter. Som jag ser det, om man verkligen hårddrar det, så handlar det helt enkelt om den demokratiska processens överlägsenhet alla andra processer.
Ta händelserna i Iran som exempel. Den Iranska staten försöker förbjuda folket att fotografera och på annat sätt referera till vad som händer. När jag skriver "försöker förbjuda" så syftar jag såklart på att information ändå läcker ut, tack vare dagens vackra informationsteknologi som renderar den Iranska staten för svag för att genomföra en 100% censur.
Jag håller i grunden med dig om att man absolut inte ska tumma på yttrandefriheten om det inte krävs. I det här fallet så tycker jag dock det. Varför är det viktigare för någon att få sprida en bild på mig än det är för mig att kunna befinna mig i ett slutet sällskap utan att det jag gör når hela världen utan mitt medgivande?
Men det är ju precis det jag skriver. Det finns redan lagar som reglerar spridningen. Det är idag ej lagligt att sprida en bild av en människa, om den bilden kan uppfattas kränkande. Lagarna tillämpas än så länge inte vad jag vet, och kanske är det därför vi har den här debatten.
Givetvis kan jag sitta i ett slutet rum och vara terrorist. Någon kan i det rummet fotografera mig och sedan sprida bilden. Givetvis ska det inte vara olagligt.
Men ska jag kunna vara på en sluten fest, bli berusad/bete mig som jag inte gör "ute på gatan" och kunna göra det utan att riskera att det sprids över världen? Jag är fullt medveten om att det är inte är en plättlätt diskussion, men som jag skrivit tidigare så har transparensen en gräns. I annat fall blir det oerhört svårt att bete sig som en människa. Det är kanske lätt att glömma att vare sig kameror eller internet är något naturligt för människan. Just därför får det så orimliga konsekvenser om man inte hittar regler som hjälper oss lite på traven.
Som jag ser det så är inte dagens redan existerande lagar inkonsekventa med vad du begär. Med dagens lagar så kan ägaren/förvaltaren av ägorna bestämma över om fotografering är tillåten eller inte. Vill man, på en fest, ej bli fotograferad så får man helt enkelt begära detta av värden (som är den enda som juridiskt kan ställa detta krav). Är det ett problem får man avstå festen. Observera att det är så jag har förstått lagarna. Lagar är komplicerade saker, jag påstår inte att jag har rätt. Som jag förstår det ligger dock detta väldigt långt från den föreslagna lagen. Den handlar, som jag tolkar den, mer om omklädningsrum och liknande utrymmen. Utrymmen där du kan förvänta dig att vara helt privat om du så önskar. Utrymmen där du inte skulle fundera över att ta av dig alla kläderna för en stund.
En privat fest må vara utanför "allmänhetens räckhåll", men som jag tolkar det här förslaget skulle det inte täcka en privat fest. Däremot ett toalettbesök under en privat fest. Men det är som sagt som jag tolkar det. Jag har ingen juridisk erfarenhet.
Yttrandefriheten ska vi vara oerhört rädda om, men värnandet får inte missbrukas så att det äter upp oss i andra änden.
Jag håller med, men samtidigt så anser jag att om vi rimligen kan lösa ett problem utan att inskränka yttrandefriheten så bör vi välja den lösningen. Lösningen till det här problemet finns redan. Den är redan stiftad sedan länge och finns i lagboken, det handlar i stort bara om att få de juridiska organen att nyttja lagen.
Ett litet klargörande: Jag inser själv att diskussionen nog glider ifrån huvudfrågan en aning. Att fotografera och publicera är två olika saker. Det kan vara okej att fotografera men inte att publicera bilden. Plättlätt är det som sagt inte.
Som jag ser det så är det det som är kärnfrågan i diskussionen!
Ena "sidan" anser att fotograferingen är problemet, därav förbudsivern, andra sidan (som jag sällar mig till) anser att publiceringen är problemet, och där finns redan növändiga lagar.
"Det är ju inte så kul att bli fotograferad i smyg även om ingen annan får se bilderna!". Nej, det är sant, det är kanske inte så mysigt. Men, vad fan gör det om hundra år om någon pervers snubbe eller dam sitter och onanerar till någon bild han/hon har tagit i smyg, så länge inte bilderna sprids vidare? Visst, det är jävligt äckligt, men jämfört med vikten av en fungerande yttrandefrihet ser jag det som en fjärt i rymden! Spridningen är enligt min filosofi problemet, ej fotograferingen.
