I de här debatterna har jag aldrig egentligen förstått varför en del känner sig förnärmade av att någon annan sparar på och bevarar det synintryck -- dvs fotograferar -- det alla ändå i samma ögonblick kan se med sina egna ögon. Vari ligger skillnaden? Känner man sig "kränkt" av att någon fotograferar en, så måste man rimligen också känna sig kränkt av att alla tittar på en också.
Och vänligen, blanda nu inte bort korten genom att blanda in frågor om "hur lätt det är att sprida fotot på Internet" och liknande, och att det skulle vara *däri* som "kränkningen" ligger. Det senare är en *publiceringsfråga* och är redan reglerat i detalj i lag (och det finns som sagt en anledning att detta regleras i vanlig lag, och rätten att fotografera i grundlag).
Publiceringsfrågor har strängt taget inte med ett eventuellt fotograferingsförbud att göra, då ett sådant inte på något vis berör efterföljande publicering/spridning. Ett fotograferingsförbud är enbart en inskränkning i medborgarnas grundlagsfästa fri- och rättigheter.
Men, men, man behöver egentligen inte oroa sig så mycket, för ett fotograferingsförbud på barn är en omöjlig lag att genomdriva -- och så full av tossiga gränsdragningsproblem -- att det inte finns en skolad jurist som skulle ta i ett sånt förslag ens med tång. En och annan populistisk politiker kan dock säkert se en chans här...