er relation till kameran

[ariadne]

kanske en liten konstig fråga, men jag kör...


hur betraktar ni er kamera/kameror? betraktar ni den/de som värd ( inte i pengar) väldigt mycket i sig själv/a, och anser att bilderna som kommer är en bonus? eller
ser ni kameran mest som en förutsättning, ett verktyg, som i sig själv inte är värd så mkt, utan vad man använder den till?

med andra ord - diggar ni kameran som den pryl den är eller som det verktyg den är?

 

[Didgeridoohan]

Jag tycker väldigt mycket om min gamla Pentax MX... För mig är den värd väldigt mycket, mer än pengarna jag kan få för den, men det är antagligen för att jag har så många känslor och minnen associerade med den kameran. (Med den kameran förevigade min pappa mycket av min och min systers uppväxt och det är med den kameran jag lärt mig att fotografera.)

Samtidigt diggar jag den för att den är en så bra kamera, ett sånt bra verktyg för att jag ska kunna få fram de bilder jag vill ha.

Jag älskar min kamera!

 

[andm31]

Tjaa... jag ser nog kameran mer som ett instrument för att ta bra bilder, men samtidigt så finns där en speciell känsla när man konkar runt på den...

Jag ser nog kameran som sagt mest som ett instrument, men samtidigt så börjar kameran "växa på en", jag har inte haft min nya kamera särskilt länge... så vi får se om min känsla för den ändras.

Lagom flummigt?

/Anders

 

[ariadne]

"Lagom flummigt? "


ne, bättre kan du.-)

min canon eos är jag i princip helt likgiltig inför, så som pryl betraktat. däremot som verktyg är den mycket bra. min rolleicord däremot kan jag lättare tycka om bara för att den finns, oavsett om jag tar bilder med den eller inte.

just nu är den dock sönder, och visst var det kul ett tag att ha den ändå, för att den är snygg och gammal och robust, men ja...det är ju roligare med kameror man kan använda,inte bara stå i bokhyllan.
tycker jag.

 

[Maverick28]

En hatkärlek.....

När man jobbar med den och känner att harmonin funkar.. När man tillsammans når himmelens skyar så är det bara underbart...

När den ligger på hyllan.. retsamt kikar på en då man på grund av idetorka eller tidsbrist inte hinner plåta... Då är den ett hatat objekt.....

Så.. Det är splittrade känslor......

 

[ariadne]

varför är det förresten så att en pryl som har några år på nacken genast får ett värde ( inte i pengar) endast pga av detta faktum?
varför får man inte samma känsla inför en helt ny kamera? för att den inte har någon historia?

 

[Sonnaren]

Relationen till kameran? Vilken av dem?
Min gamla Canon VI-T från 50-talet är en gammal vän (ungefär som en del har kvar sin barndoms nalle) som jag numera sällan använder. Egentligen är den pensionerad och får njuta sitt "otium cum dignitate" men för mekanikens skull drar jag igenom en rulle då och då. Min gamla Leica för en liknande tillvaro men inte så högt uppskattad eftersom een inte har varit med (mig) lika länge
Övriga kameror är redskap, verktyg om det ordet föredras. Inget som jag jag uppskattar för "deras egen skull" utan med en axelryckning skulle byta mot en annan likadan i samma skick. Men jag har alltid vårdat mina verktyg, de funkar bäst då.
U

 

[lion-62]

"Kamerarelation"...

Anna! Så HÄR ligger det till för mej: jag är emotionellt fäst vid min Pentax Z1-p.
Det är KOMBINATIONEN av att jag SKULLE ha en, h-u-r den blev köpt, vad vi åstadkommer tillsammans, OCH, givetvis, minnen, be(s)varade ögonblick...
Det handlar inte så mycket om det investerade kapitalet.
Att den, dessutom, är Pentax, hittills absolut "vassaste" SLR-hus befäster att jag nått dit jag vill vad beträffar "grundstommen"...
Mvh: Stefan S

 

[Joker]

Jag har en helt sund relation till min Nikon. Den är vacker, oersättlig, snäll, kompis, tröst, glädje … kort och gott – den är allt!
Eller kanske inte, men hon är nog den av mina artefakter som jag värderar högst och förmodligen den sista ’pryl’ jag skulle gör mig av med. T ex skulle jag hellre sälja bilen eller TV än kameran. Stereon är gränsfall. Jag tror att detta hänger ihop med att hon är förknippad med ett aktivt användande.
Att den sedan är ett redskap för skapande och dokumenterande gör henne givetvis till mer än en pryl. Även efter det att jag köper en ny Nikon kommer jag förmodligen inte att göra mig av med henne då det inte finns någon som kommer att vilja betala hennes rätta värde.

 

[jfahlstrom]

Min kamera är som den bästa penseln jag har, den är som den skönaste pennan jag har att skriva med, tangentbordet med det perfekta nedslaget.

Att en äldre kamera känns mer värd beror nog på att man lärt sig den utan och innan. Man behöver inte leta efter funktionerna, man vet vart allt sitter. Dom sitter i ryggmärgen och kameran blir en förlängning av kroppen.
Med en ny får man böja om att lära sig.

En kamera som oanvänd är för mej bara en mekanisk skulptur i en hylla. Den kan med tiden bli ett minne av en teknik som var, och banade vägen för den teknik som är.

 

[dig]

Jag diggar min kamera...
och bilderna som kommer ur mig och den ibland. Men visst måste man få digga prylar dom kan vara snygga och roliga att hålla i. Men det jag gillar mer än en kamera i bokhyllan är en bild på väggen.

 

[Mozo]

Den kamera jag har idag har jag drömt om i tre år. För mig är min Contax S2 som en kompis. Den följer med nästan jämt och överallt. Jag köpte den begagnad, men i nyskick, för några månader sedan. Min kamera är mer än bara en kamera. Den är en del av mig och min personlighet. Andra människor köper märkeskläder eller annat för att uttrycka sin identitet. Jag har min Contax ;-) En Nikon, Canon eller annat kameramärke är inte jag, helt enkelt. Fånigt...ja kanske! Men så är det för mig.
För mig handlar det om formgivning också. Jag älskar min Contax pga att den är vacker, helt manuell(i dessa digitala tider) och använder optik från Carl Zeiss.
Jag hade en annan Contax för många år sedan som jag sålde. Jag behövde pengar då. Det var ett av dom största misstagen jag gjort. Ända sedan dess har drömmen om en ny Contax funnits. Nu är jag äntligen hel som människa igen! ;-D


mvh

 

[Walkerboh]

Jag är mer förtjust i mina objektiv än i kameran EF 50/1,4 går inte av för hackor och EF 100-400L ger fina bilder.
Annars så gillar jag mer min mamiya 645 mer. Mer mekanik och känsla, långsammare tempo och större negativ.
Tyvärr verkar jag ha fått något form av ljusinsäpp i den. jag har två rullar som är slöjade i kanten och i några konstiga fält över filmen.

 

[gors]

Mina kameror är utbytbara verktyg. Jag gillar dom så länge jag använder dom. Om jag skulle ha samma sorts relation till kvinnor som till kameror skulle jag vara inne på mitt femtonde äktenskap vid det här laget. Alla brutna förlovningar icke att förglömma.

 

[pul]

Visst diggar jag min kamera, särskilt nu när jag känner att jag börjar lära mig hur den funkar, men jag drömmer om att ta över min pappas chinon, eller åtminstone köpa en liknande...pga känslan man hade när man höll på att lära sig fotografera.

 

[mipert]

Kamerorna är verktyg som man måste ha ett fint förhållande till, annars ger de inte det resultat man vill på slutprodukten.
En kniv skall vara vass och ligga bra i handen. Vetskapen om att den är gjord på ett visst sätt kan förhöja känslan när man använder den.
Samma med kameran.

Min Nikon FE har jag ett fint förhållande till, inte för att den är gammal eller min första kamera (Chinon CE-4 var först) utan för att den ligger fint i handen, vikten är perfekt avvägd, storleken är ultimat och reglagen är lätt att justera utan att jag msåte tänka.

Fast, samtidigt är det så att kamerans utseende påverkar mig i mitt fotograferande. Ibland vill jag känna mig som Dawid, då använder jag FEn. Ibland vill jag vara en Belgisk modefotograf, jag inte minns namnet på, och då ger F90x rätt känsla med ett klumpigt ljusstarkt objektiv på.


Men kameran har inget värde i sig, skälet till att rädda prylarna vid brand eller båt som välter är att de är så dyra.

 

[jimh]

Jag är ganska osentimentalt inställd till de kameror jag använder. Hur de ser ut och hur de ligger i handen är för mig oväsentliga värden och jag byter gladeligen ut de hus jag har mot andra om de motsvarar de ganska modesta funktionskrav jag har på dem. Skulle det finnas ryska piratkopior av dem som var lika bra så skulle jag förmodligen ha såna istället.

Men å andra sidan så är relationen en annan till de gamla kameror jag har. Dem uppskattar jag mer som små spår från en annan tidsepok. Som den lilla nätta Contaflexen som känns så tyskt stabil. Eller de tvåögda spegelreflexerna som trots att de fyllt 50 år uppvisar egenskaper som många av dagens kameror saknar.

Men å tredje sidan så uppskattar jag ju välgjorda mekaniska manicker för vad de är också och inte bara för vad de levererar. Det är trevligt att känna "klick" när man vrider på ett reglage istället för "gnid-skrap-glapp". Så helt fri från fetischismen är jag väl knappast. Fast det är en allmän böjelse och inte något som gör mig mer fäst vid mina kameror än andra.

 

[ariadne]

"Att en äldre kamera känns mer värd beror nog på att man lärt sig den utan och innan. Man behöver inte leta efter funktionerna, man vet vart allt sitter. Dom sitter i ryggmärgen och kameran blir en förlängning av kroppen.
Med en ny får man böja om att lära sig."


själv älskar jag att gå i antikaffärer och loppisar ännu hellre, och det beror inte på att jag vet hur de fungerar tyvärr. du kanske missuppfattade min fråga lite. iallafall för mig så får man en helt annan känsla inför sådant som är gammalt, bara pga det faktumet. det är trevligt med gamla saker helt enkelt.
(därmed inte sagt att jag inte är glad över att vi har en vanlig spis hemma, och inte bara vedspisen. då skulle jag förmodligen bli galen och charmfaktorn på den skulle nog sjunka...)

 

[froderberg]

Tudelat

När jag fotograferar är jag helt ointresserad av tekniken. Jag struntar i om jag använder mitt billiga och plastiga 50mm-objektiv eller om jag har en dyr L-zoom, det som är bäst för bilden är helt avgörande. Och jag har inga problem med att lämna en del objektiv hemma eller skruva av den tunga och häftiga motorn för att spara vikt.

När jag inte fotograferar är det mitt allmänna teknikintresse som göra att jag gärna pratar kameror och objektiv. Men det får mig inte att köpa kameror som är mindre lämpade vid fotograferingen för att de är tekniskt intressanta.

Kameran hamnar bara i fokus vid fotograferingen om den visar sig otillräcklig på något sätt. Jag har tämligen kompromisslösa kameror (Eos 1v) som gör det de ska utan att störa min kreativitet.

Tyvärr dömmer en del ut mig som teknikidiot när de hör mig prata teknik - men när jag visar mina bilder brukar de ändra upfattning. Det verkar som man antigen ska vara en lysande fotograf och tekniskt ointresserad eller tekniskt fokuserad och bildmässigt hämmad...

I mitt kameraskafferi hemma står några gamla kameror som jag behåller för nostalgins skull, men jag använder dem aldrig. Även om de är kul och nostalgi så är de sämre som bildmaskiner. Hade de varit mer värda hde jag sålt dem.

 

[FredrikB]

Jag ser mina Pentax MX-hus (kul med fler MX-användare här inne, förresten!) som verktyg i första hand, men eftersom jag vet att jag kan lita på dem i alla väder och att de hjälper mig att skapa de bilder jag vill, så har de med åren blivit en sorts kompisar.

Bra kompisar skall man vara rädd om, som bekant. Därför har jag inte gjort mig av med mitt första MX-hus (köpte det -89), utan tvärtom skaffat ett till (för ett år sedan)!