Annons

Engelska bildtitlar [9 sammanfogade trådar]

Produkter
(logga in för att koppla)
maxzomborszki skrev:
Det här är en fråga som delar språkvetarna i två läger, de som anser att man utarmar språket och de som anser att man utvecklar det vidare. Själv är jag osäker på vad jag ska tycka i den frågan.

Max. Språkvetarna är delade i "läger" säger du, vem är inte det? Vi som inte är språkvetare har bara åsikter. Det tycker jag är uppfriskande och diskussionen ger oss tankeställare så låt den pågå!

Lika lite som du har "bevis" för engelskans överlägsna ordförrå har jag det för svenskans. Men jag är intresserad av frågan och lyssnar oftast på P1 där jag finner diverse seriösa diskussioner i allehanda ämnen som är ganska givande. Jag har lyssnat på . . . språkvetare, som har framfört de påståenden som jag citerar.

Att göra "exakta" översättningar är ju en omöjlighet på vilket språk som helst. Personligen har jag funnit att man anlägger olika "stil" alltefter det språk man talar. Antagligen beroende på att språket och kulturen intimt relaterade till varandra.
Ang. den nästan hejdlösa "anlifieringen" så utlöser denna vissa reflexer hos mig. Jag menar, om man döper om företeelser, saker och namn i samhället, till ett annat språk, då gör man våld på den egna kulturen. Ett litet kulturområde som det svenska är ytterst känsligt (sårbart?) för influenser utifrån. Snart finns vi inte längre - svenskarna.
Mvh/Göran
 
Jag tycker den ursprungliga frågan är larvig.

Vill jag använda engelska ord eller meningar så kan det finnas en hel del anledningar till det. Precis som man finner synonymer för att det ser bättre ut.

Vi är ändå påverkade av det engelska språket som tar upp mycket av våra liv, oavsett om vi vill eller inte. Det finns uttryck, meningar, låttitlar (som någon nämnt), filmtitlar osv som man vill referera till.

Hade jag en bild med en skir kvinna i dimma dansande över en äng kanske jag ville döpa den till "Hon dansade en sommar", det är inte en titel som skulle göra sig på engelska.

Men så har jag en på ett par som hånglar mitt i dansen. Den skulle jag kanske döpa till "Dirty dancing". Det är väl inte nåt man ska reagera över? Det har ju sin förklaring.

Att man inte skulle behärka det svenska språket och/eller älska engelskan istället är snarare brist på respekt för den som vill ge sin bild en titel som passar fotografen och bilden.

Jag tycker också att en bra titel, vilket språk det än må vara, kan ge bilden än mer. Lika mycket som en dålig titel kan stjälpa så mycket.

Fritt fram för att använda vilken titel man vill. Vilket språk man vill och vilket motiv man vill.
Jisses, acceptera olikheterna och bredden!

/Efwa - En liten anarkist i fårakläder
 
Voxa skrev:

...snipp...
Ang. den nästan hejdlösa "anlifieringen" så utlöser denna vissa reflexer hos mig. Jag menar, om man döper om företeelser, saker och namn i samhället, till ett annat språk, då gör man våld på den egna kulturen. Ett litet kulturområde som det svenska är ytterst känsligt (sårbart?) för influenser utifrån. Snart finns vi inte längre - svenskarna.
Mvh/Göran

Men varför måste man hålla på och "försvenska" engelska ord som inte finns i svenskan?

Varför måste "site" heta "sajt" på svenska?
Varför kan det inte få heta "email", varför måste man hållä på och tjöta om "e-post"?
Vi svenskar är fördjävliga på att "försvenska" ord...till och med valutan "euro" kunde inte få heta vad den heter i övriga europa...nu bestämde politikerna att det minsann skulle uttalas "evro" i sverige. När "nya" ord kommer till svenskan så måste man inte göra egna versioner av orden.

Ett föränderligt språk är inget annat än utveckling. Svenskan har utvecklats en hel del under årens lopp.

Visste du förresten att mycket av det engelska språket härstammar från forn-nordiskan och germanskan? Ta ordet "window" som exempel. Det är en "förengelskad" variant av det fornnordiska ordet "vindöye" (har ingen aning om hur det stavas), som betyder "vindöga".

Språket befinner sig i en konternuelig förändelseproccess (vilka svåra ord :) ). Att säga att svenskan eller svenskarna skulle försvinna är att ta i!

Vad jag ser värre på är hur vi ersätter gamla svenska traditioner med nya (amerikanska) traditioner. För inte så länge sen firade vi alla helgons dag (afton) nu firar vi "Halloween" (alla utom jag, för jag vägrar)...sånt är saker som verkligen utarmar vår kultur!
 
Voxa skrev:
Lika lite som du har "bevis" för engelskans överlägsna ordförrå har jag det för svenskans.
"Bevis" är ett starkt ord, det jag hade var en artikel som räknade upp antalet ord i olika språk, jag har för mig att var i samband med rättstavningprogram och storleken på ordlistor beroende på olika sätt att lagra dem. Inte säkert att artikelförfattaren hade rätt siffor, det var bara en källa. Hade jag vetat att man skulle få nytta av artiklarna för andra ändamål hade de nog inte fått bli braständare :)

Men jag har inte påstått att engelskan är överlägset när det gäller ord, bara att det har fler. Vilket underlättar när man ska förstå översättningsproblematiken, men där är vi överens.

Att göra "exakta" översättningar är ju en omöjlighet på vilket språk som helst.
Precis! Vi är överens. Jag förespråkar inte heller att en bild eller konstverk som har fått ett svenskt namn skall automatiskt döpas om bara för att den visas i utlandet. Namnet får gärna vara kvar, och om det har en speciell betydelse som man vill förmedla kan man skriva en beskrivning av det på det andra språket. Mitt tycke.

Med mitt resonemnang kan man tolka det som att folk som på fotosidan använder sig av engelska bildtitlar borde även ge en beskrivning av den på svenska. Jag undrar dock om det är så många av besökarna på fotosidan som skulle behöva att en sådan fanns. Även om svenskarnas förmåga att uttrycka sig och förstå engelska må vara övervärderad så är den hyffsat god och jag tror inte det är i närheten av samma problem som när till exempel godtycklig engelskspråkig skall försöka förstå svenska.

Ang. den nästan hejdlösa "anlifieringen" så utlöser denna vissa reflexer hos mig.
Jag ser detta som en annan diskussion än folks val av namn på de egna fotografierna (konstverken). Om än så intressant.

Jag ser också tillfällen då folk använder utländska termer, ofta engelska, i fall där det finns svenska motsvarigheter, helt i onödan. Svenska språknämnden har en fin liten sida som jag tycker om:

http://www.spraknamnden.se/arkiv/onodigengelska.htm
 
Walle skrev:
Visste du förresten att mycket av det engelska språket härstammar från forn-nordiskan och germanskan? Ta ordet "window" som exempel. Det är en "förengelskad" variant av det fornnordiska ordet "vindöye" (har ingen aning om hur det stavas), som betyder "vindöga".

Bäste Christoffer, du slår in öppna dörrar!

Språket befinner sig i en konternuelig förändelseproccess (vilka svåra ord :) ). Att säga att svenskan eller svenskarna skulle försvinna är att ta i!

Hmm... Som jag sa tidigare, jag arbetar i ett amerikanskt företag i Sverige: vi börjar t.o.m. tala engelska på våra kontorsmöten, skriver alla rapporter på engelska och har (snart) alla kvalitetsmanualer på engelska - företaget var från början svenskt men köptes upp . . . - Speciallitteratur som vi behöver är på engelska. Känns lite som om svenskan är på väg ut . . . .

Vad jag ser värre på är hur vi ersätter gamla svenska traditioner med nya (amerikanska) traditioner. För inte så länge sen firade vi alla helgons dag (afton) nu firar vi "Halloween" (alla utom jag, för jag vägrar)...sånt är saker som verkligen utarmar vår kultur!

Vi spelar på samma planhalva du och jag!

//Göran
 
Walle skrev:
Varför måste "site" heta "sajt" på svenska?
Varför kan det inte få heta "email", varför måste man hållä på och tjöta om "e-post"?
Jag var tveksam till detta en gång i tiden, men efter att ha läst några av Catharina Grünbaums böcker (DNs språkvårdare) har jag fått höra andra argument och ändrat inställning lite.

Det finns två orsaker och dessa två ord är hyffsat bra exempel på dessa. I det första fallet handlar det om att få till något passar in i svenskan med uttal och böjningsformer. När det gäller uttal, vi har ett svenskt ord "vite". Ska "site" uttalas på samma sätt som det eller skall det uttalas som det engelska ursprungsordet? Det kan bli problem om någon generation när ursprunget till ordet grumlas och man står där med ett ord som inte uttalas som det skrivs. Jag har suttit och klurat en stund och kan inte komma på något tillfälle där vi i svenskan uttalar "i" som "aj".

Just ordet "sajt" ger mig lite dåliga vibbar. Först tålde jag det inte alls, efter att ha läst ovan nämda språkvetares tankar om ordet blev det lite bättre. Men webbplats är ett ord som jag själv hellre skriver, även om jag säger "sajt" när jag pratar.

Det andra är när det finns en liknande företeelse som har svenska termer. Post har vi haft i Sverige ganska länge och elektronisk post funkar bra, med sammandragningen e-post likt engelskans.

Sedan problemet med böjningsformer. Vad heter e-post i bestämd form plural om man väljer att använda "email"? För post har vi böjningsformer som "funkar".

I det talade språket behöver detta inte bli något problem, men när man skriver kan det bli svårt. Det är där jag ser att de aktiva språkvårdarna gör ett bra jobb. De tänker på saker som jag som dödlig aldrig skulle få för mig att fundera på :)

Men kommer helt nya ord så ser jag ingen fel att låna in. Robot är ett sådant ord som idag är helt anammat och få känner ursprunget till men inte ens är seklet gammalt.

Sedan skiljer jag mycket på talspråk och skriftspråk. När jag pratar är jag troligen mycket slarvig med vad jag säger. Det var först när jag skulle skriva en längre handledning (kursbok) som jag fick problem med datatermer. Det såg helt enkelt fruktansvärt ut med alla "svengelska" ord. Efter lite sökande insåg jag att det fanns ofta många bra svenska alternativ, det var bara att jag inte alltid hade kommit i kontakt med dem då all min egen litteratur var på engelska.

När folk pratar försöker jag till det yttersta förstå vad de säger, inte märka ord. Ett forum som detta ligger någonstans mellan det skrivna ordet och det talade. Det går snabbt och få personer går tillbaka och läser igenom sin egen text innan den anslås. Därav tenderar språkbruket bli lite "slappare", vilket jag tycker är naturligt och förståeligt.

Vad jag ser värre på är hur vi ersätter gamla svenska traditioner med nya (amerikanska) traditioner. För inte så länge sen firade vi alla helgons dag (afton) nu firar vi "Halloween" (alla utom jag, för jag vägrar)...sånt är saker som verkligen utarmar vår kultur!
Kunde inte skrivit det bättre själv.
 
maxzomborszki skrev:
Jag ser detta som en annan diskussion än folks val av namn på de egna fotografierna (konstverken). Om än så intressant.

Jo, det är en annan diskussion, ehuru intressant!
Agree! -;)

//Göran
 
Senast ändrad:
Walle skrev:
Vi svenskar är fördjävliga på att "försvenska" ord...till och med valutan "euro" kunde inte få heta vad den heter i övriga europa...nu bestämde politikerna att det minsann skulle uttalas "evro" i sverige. När "nya" ord kommer till svenskan så måste man inte göra egna versioner av orden.

Om "evro" tror jag du har fel . . "evro" är ett prefix som har använts länge i svenskan och inget som politiker har bestämt.

//Göran
 
Svenskan har en unik position i den bemärkelsen att det går alldeles utmärkt att bygga nya och användbara ord som folk förstår. I Fredrik Lindströms "Värsta språket" ges exempel på det såsom betonghäck, hängbröstvänstern osv.

Jag är allergisk mot anglifieringen i bl.a den reklam vi utsätts för. Klatchiga engelska fraser ska få det att låta lite ballare men jag tycker det bara är fånigt.
Ett "bra" exempel är OBH Nordicas helsvenska tv-reklam som abrupt avslutas med "OBH Nordica Designing good life" (Disajning godd lajf).

/Johan
 
Lån över språkgränserna har alltid förekommit. Ibland går trafiken åt ena hållet, ibland åt det andra.

Svenskan, likväl som engelskan, består mest av importgods. En lingvist roade sig en gång (tror det var i 'Forskning och Framtid', men minns ej säkert) med att skriva en sida helt vanlig svenska där han sedan tog bort alla utländska lånord (gamla såväl som nya, i den utsträckning man känner till). Ja, det blev i stort sett inte kvar mer än några 'och' och 'men'... (Vielleicht 'och' är ett lånord auch?) Det måste varit sorglig läsning för en språkpurist.

Vem reagerar idag på svenska ord som 'kex' (eng.=cakes) och 'keps' (eng.='caps') tex., trots att dom ju helt löjligt tom. importerats som pluralformer ('flertal' heter det visst nuförtiden...)!
(Engelsktalande personer reagerar, förstås...)

Att man reagerar på nya utländska ord i varje språk är väl naturligt. Först förstår man dom kanske inte och det är bara en 'inne-grupp' som svänger sig med nyheterna. Dom som inte förstår känner sig åsidosatta och utanför.
(Kolla tex. in de svenska namnen på prylarna på IKEA i England. Engelsmännen känner sig utanför och surar. Vad underliga ord - och hur ska man uttala dom! Varför kan dom inte ha goda, rejäla engelska namn på sakerna?! Man vricker ju tungan av sig när man ska försöka uttala dom där underligheterna!)

Samtidigt är Engelskans stavning löjligt obegriplig och gammaldags och ungarna måste kasta ner arbete i åratal på den, i stället för att lära sig något nyttigare. Men det ser de konservativa själarna inte. Det kommer sig av att man försöker bevara språket 'KORREKT'. Skriftspråket är som en gammal relikt (även om engelskan aldrig uttalats som det skrivs, men det för oss lite väl långt från ämnet), medan det talade språket har gått all världens väg - som det alltid gör, för att man med det talade språket inte lika lätt kan piska folk till lydnad. Ett levande språk förändras!

Dock, att därifrån dra slutsatsen att jag alltså kan skapa min egen engelska, eller svenska, är att missförstå saken. Språkets grund ligger i att det förstås av andra. Man måste följa en konvention (även om den bara hänför sig till en grupp som snackar slang eller dialekt). Att försöka lansera sin egen engelska, eller svenska, är tillåtet. ALLT är tillåtet. Men man riskerar att inte bli förstådd.
Är jag en glad engelsman och kallar en bild: 'I slutet på hans tjuder', så får jag räkna med att folk undrar. Det är någonslags 'svenska', men man kan inte riktigt förstå vad det betyder. (Det engelska 'At the end of his tether' kan vara en väl abstrakt bildtitel, men det betyder i alla fall något som man kan fundera över.)

Däremot kan man väl vid det här laget skriva: The Bottom is Nådd' för en svensk publik. Det är ett uttryck som har blivit införlivat i svenska språket. En engelsman förstår det inte, förstås.
(- Rolig bildtitel, fö!)

Slutsats: Skriv på vilket språk som helst, men försäkra dig om att dom du VILL ska förstå det har en chans! Vill du köra med hemsnickrad svengelska som bara ett fåtal förstår, vill du på egen hand reformera engelsk stavning; varsågod, inget hindrar dig, bara var medveten om vad du gör!
(Risken är bara att folk ler i mjugg, för dom antar att dina uppfinningar bara kommer sig av okunskap. Och det finns alltid elakingar, som jag, som tycker det är lite roligt att skratta åt folk som vill 'låta fint' och svänger sig med saker de inte behärskar. Inte nåt att vara stolt över, bara ett annat obotligt 'fact of life'. SORRY!)
/Gitte
 
iSolen.se skrev:
Vad är fel i följande:

Bilden skyline är tagen med en 50mm lins


?

Tja, i enlighet med den märkliga diskussion som löpt genom tråden förmodar jag att det är "mm" som är fel. Som äkta svensk kan man givetvis inte anamma denna franska (utländska!) nymodighet, utan brännvid skall givetvis mätas i alnar och famnar på äkta hederligt gammalt svenskt vis. Det borde således heta

Bilden skyline är tagen med en 0,084 alnars lins

eller

Bilden skyline är tagen med en 0,028 famnars lins
 
Tycker all kommunikation på nätet ska vara i 1337-sp34k. Ja, så är det.

// Peter - inte helt seriös i detta inlägg kanske.


Sedan finns ju iofs en annan dimension också, i många fall passar det med svenska översättningar, e-post är en bra översättning, mejl är en i mitt tycke katastrofal då det bara är en försvenskning för att ge ett skriftligt sätt att teckna ner uttalet från engelskans mail.

Jag vet inte hur antalet ord räknas i de sammanställningar som gjorts, men svenskan satsar ju mycket på sammansättningar.

Röd, högröd, blodröd där närmaste översättningarna är red, vermilion and crimson fast ingen direkt korrealation är trolig då alla uppfattar färgerna en aning olika.
 
Senast ändrad:
jimh skrev:
Skulle vi säga "åjrå" då? Eller är det något annat av de europeiska uttalen du syftar på?

Varför inte "euro" ("juro") som är det uttal som jag har hört i de flesta länder jag har besökt?

Fick för mig att det var en debatt för ett par år sedan om det skulle heta "euro" eller "evro" i sverige, och att de slog fast att det skulle heta "evro", men jag kanske minns fel.

Det kanske är debatten om "tjugohundra" vs "tvåtusen" som jag minns :)
 
jkene skrev:
Tja, i enlighet med den märkliga diskussion som löpt genom tråden förmodar jag att det är "mm" som är fel. Som äkta svensk kan man givetvis inte anamma denna franska (utländska!) nymodighet, utan brännvid skall givetvis mätas i alnar och famnar på äkta hederligt gammalt svenskt vis. Det borde således heta

Bilden skyline är tagen med en 0,084 alnars lins

eller

Bilden skyline är tagen med en 0,028 famnars lins

:)

Lins != Objektiv var jag efter men "mm" var klart roligare.

Appropå brännvidd, varför heter det brännVIDD?
 
Walle skrev:
Varför inte "euro" ("juro") som är det uttal som jag har hört i de flesta länder jag har besökt?

Inte vet jag om jag är språkpurist, har inte funderat i dom banorna, men små horn växer ut i pannan på mig när man kritiserar bruket av ordet "evro" på svenska. Folk får väl säga vad dom vill: "jorå" på engelska, "åjrå" på tyska eller "euro" på många andra språk (även svenska!), men att säga ett "evro" är fel i svenskan är ju befängt. Det heter ju så på svenska . . . . !

Språkbruket säger ju lite om folk - även om mig . .

//Göran
 
iSolen.se skrev:
Vad är fel i följande:

Bilden skyline är tagen med en 50mm lins


?

Tja, jag hade kunnat tänka mig flera varianter av meningen.

Bilden "Skyline" är tagen med en lins med brännvidden 50 millimeter. Eller

Bilden "Skyline" är fotograferad med en 50-millimeterslins. Eller

Bildens stadsprofil (om bilden är fotograferad i en stad!) /horisontlinje är tagen med en 50 mm-lins.

(Erkänner: skyline är svårt att översätta)

Kort sagt visar formuleringen på så många felaktigheter i skrivregler, enligt dem jag använder mig av i jobbet, så jag tänker inte på att du skrivit lins istället för det korrekta objektiv.
 
Kijana skrev:
Tja, jag hade kunnat tänka mig flera varianter av meningen.

Bilden "Skyline" är tagen med en lins med brännvidden 50 millimeter. Eller

Bilden "Skyline" är fotograferad med en 50-millimeterslins. Eller

Bildens stadsprofil (om bilden är fotograferad i en stad!) /horisontlinje är tagen med en 50 mm-lins.

(Erkänner: skyline är svårt att översätta)

Kort sagt visar formuleringen på så många felaktigheter i skrivregler, enligt dem jag använder mig av i jobbet, så jag tänker inte på att du skrivit lins istället för det korrekta objektiv.

Det var meningen,. Bra att någon reagerade. Det saknas även en punkt om man vill vara petig. Sen kan man ju undra om man fotograferar med ett objektiv eller med en kamera.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.