Om man kalibrerar en skärm - som inte förmår visa en fullständig sRGB tonskala - så tror jag man kommer väldigt väldigt nära sina färgintentioner. Så nära att det mänskliga ögat inte kommer att kunna skilja mellan den nyans av grönt du vill ha och den nyans som din, enligt Stefan Ohlsson helt värdelösa, skärm förmår visa. Likaså tror jag inte att andra kalibrerade skärmar kommer att visa din gröna ton så mycket annorlunda. Inte med större avvikelse än att det gör detsamma. Vill man ha grön 125 men skärmen eller utskriften visar grön 120 eller 130 så är inte det någon stor sak för mig. (Det kan ni testa i era bildbehandlingsprogram genom att göra tre gröna fält med dessa tre nyanser.) Men blir skillnaderna större kan jag börja tycka att det blir tokigt.
När jag för omkring ett år sedan skickade in, till Crimson, 5st 20x30 och 3st 30x45 av olika bilder som jag tillverkat framför min 4 år gamla CRT som jag kalibrerat med ögat och med hjälp av enkla gamma-hjälpmedel (t ex. de som nämns här
http://www.drycreekphoto.com/Learn/monitor_calibration.htm och här
http://www.normankoren.com/color_management_2A.html)så kom bilderna tillbaka och såg ut precis som på min skärm. Sedan dess tar jag Stefan Ohlssons och hans likars propaganda med en stor nypa salt. Men jag erkänner att: Det känns bättre att sitta framför en skärm som man VET är perfekt. Men det har också sitt pris. (Den vetskapen kan man i och för sig få billigt genom att skicka några bilder till Crimson.) För mig kan 10 000 (NEC LCD2690WUXi2) vara ett rimligt pris, även om jag betalar det ytterst motvilligt och helst avstår att betala så mycket. Tyvärr är det uppenbarligen omöjligt att få svar, från de sakkunniga, på frågan hur mycket sämre färgäktheten skulle bli med billigare skärmar än de allra dyraste.