Jag skulle tro att alla illvilliga rykten om Canon's förestående död är kraftigt överdrivna...
Vem har sagt det? Jag hoppas dessutom innerligt att så inte är fallet. Jag tror dessutom att Canon lider mer av dåliga marknadsanalyser än teknisk inkompetens. Känns inte som om de senaste lanseringarna har levererat vad marknaden vill ha men att Canon skulle kunna om de ville. Men sanningen kvarstår: efter 20D/5D finns det inte en enda Canon kamera som jag skulle vilja byta till eller än värre inte en enda Canonkamera har lanserats som skulle ge mig bättre bilder totalt sätt. Med totalt avser jag bildkvalitet, hanterbarhet och kostnad sammanvägt. En vettig kompromiss helt enkelt.
Tom 20D/5D så var det en helt annan sak. Canon låg avsevärt före alla andra men inte längre. Jag är inte intresserad av speciellt högre upplösning än de 12MP som jag har idag. Något kanske men inte mycket. Nya 5D skjuter därför helt vid sidan av mina önskemål. Säkert en kanonkamera men inte för mig. Har mer behov av snabb AF än 21MP. 50D skulle vara mycket bättre kompromiss men om Mikaels test visar sig stämma med en skarp mjukvara så ...nej tack. På samma sätt som jag under tiden för 20D/5D lansering sneglade både en och två gånger på att byta så kännar jag tvärt om idag. Hade jag idag suttit med en Canon så hade jag gjort tvärt om. Tar 100 gånger hellre en D700 än en 5D mkII. Hellre en D300 än en 50D etc......Bättre kompromisser helt enkelt
Det är här som jag tror att Canons analytiker tänker fel. De stora målgrupperna för dessa kameror har redan fattat att massa MP inte är avgörande. Vi vill ha annat. Högre DR, mindre brus, knassnabb och exakt AF etc. Jag har skummat igenom tråden för Sonys nya A900 och om jag inte har fattat det helt galet så har även den passerat gränsen för vad jag vill ha. De många pixlarna gör att övriga egenskaper har fått vika undan. Kompromissen är fel för mig. Jag har som många av er förmodligen minns hävdat att D2X var en kanonkamera så länge som man håller sig till max iso800. Jag står fortfarande fast vid det men nu när jag har bytt till D300 och lärt mig uppskatta möjligheten att kunna använda avsevärt högre isovärden så vill jag INTE tillbaks. Varför skall jag då investera i en A900/D3X om den brusar mer än min nuvarande kamera och jag inte har nytta av den extra upplösningen? Varför skall jag köpa en 50D om jag sitter med en 30-40D? Som det ser ut än så länge så får jag ju sämre bilder.....
När det gäller Canons egna sensorer eller Nikons variant att vara beroende av andra och vilken som är bäst så finns det för och nackdelar med bägge strategierna. Om du leder utvecklingen så är det givetvis en fördel att ha allt inom huset men det kan oxå vara en farlig väg. Någon annan kan lansera en teknik som du inte kommer åt. (Observera att jag INTE säger att Canon är döende eller ens nära.) Om du är oberoende så har du hela tiden fler alternativ men du kan inte vara unik vilket är en försvårande faktor.
Glöm inte heller att Nikon har kunnandet. De tillverkar de steppers som Sony med flera använder i sin egen tillverkning av sensorer. Däremot är det tänkvärt att minnas Nikons fiasko med sin egen sensorteknologi som satt i D2H. LBcast sensorn var ju en återvändsgränd som bekant och med detta fiasko började Nikons degradering på marknaden till att bli nummer två iställer för nummer ett (tillspetsat givetvis). Det tog lång tid för Nikon att komma tillbaka
Nikon verkar däremot ha träffat rätt med sina analyser med sina D300/D70 och D3. Dessa verkar vara den perfekta komprimiss som så många väntat på. De är inte överlägset bäst på något utan är helt enkelt vettiga kompromisser av egenskaper som marknaden vill ha. Därav säljer de i mängder...
Tänk att så fort det nämns i en tråd om Canons eventuella tillkortakommanden av detta slag så kommer detta påstående upp. Trampar jag på en ömtålig tå eller?
