Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Efterbehandling, en form av misslyckande?

Produkter
(logga in för att koppla)
Nekomy skrev:
Tex tycker jag att efterbehandling är en "form" av misslyckande och att man korrigerar det man inte är nöjd med.

Det finns inte en enda sensor eller film som producerar en exakt avbildning av allt i någon som helst scen man kan avbilda med en kamera. Så är det bara och det är ett faktum som inte går att bortse ifrån.

Inte heller finns det fotopapper, den bildskärm, eller något som helst återgivningssätt som exakt kan reproducera den verklighet som fångats. Så är det bara och det är ytterligare ett faktum som inte går att bortse ifrån.

Dessa faktum lämnar oss, som på förhand vet hur vi vill att resultatet av vårt fotografiska arbete skall se ut vid ett visst återgivningssätt, inga andra alternativ än att - som ett led i bildarbetet - bearbeta bilden med hänsyn tagen till rådande förutsättningar.

Att tro annat är dessvärre enfald.

/G (som uppriktigt tycker att Jims trådar alltid är en frisk fläkt på Fotosidan. Jim är den största konstnären av oss alla här, som alltid lyckas uppröra, beröra och skapa de längsta trådarna om ingenting. Kämpa på Jim! Utan dig blir detta en tråkigare plats!)
 
Nekomy skrev:
Jag måste börja med en motfråga då du inte kan formulera anledningar till varför du gör saker, för om du inte formulerar ditt syfte så kan jag inte ge dig ett svar.

Varför vill du ändra i det redigera hög- respektive lågdagrar i en bild där huvudmotivet är korrekt exponerat?

Ber om ursäkt, borde ha försett frågan med lite förutsättningar.
Anledningen till frågan är att du menade att all efterjustering är en form av misslyckande såvida jag inte har en konstnärlig ambition med mitt fotografi.

Låt oss anta att jag fotograferar ett rådjur en solig dag med rejäla kontraster som följd.
Rådjuret blev korrekt exponerat men bakgrund och förgrund blev under- resp. överexponerat. Film och censorer har som bekant svårt att exponera dylika bilder jämnt på ett sådant sätt som vi uppfattar verkligheten med våra ögon när det rör sig om kontrastrika miljöer.
Om jag då förbättrar bilden för att bättre återge vad jag såg genom att dämpa högdagrarna och lätta upp lågdagrarna i labbet eller datorn, har jag misslyckats då?

/Johan
 
Nu orkar jag inte längre...
Med all önskvärd tydlighet har Jim visat var han står samt att 11 sidor med inlägg inte leder någonvart. Stäng den här tråden nu!
 
hansen2 skrev:
Jim, får man ett svar eller har du lagt ner?

/Johan
Jag har skrivigt att jag inte vill ge ett svar. De flästa som gett sig in i debatten har gjort det utan att förstå huvudinlägget och när det inte förstått det utgått ifrån att jag säger att om man efterbehandlar är man en dålig fotogtaf.

Vist skrev jag den provocerande rubrikan "Efterbehandling, en form av misslyckande?" men ingen normal människa gör sig en uppfattning på rubriken eller utgår från att rubriken skall bära hela det sanna budskapet eller vara likvärdig med det man tror.

Rubriken jag hade var för att få folk att läsa och kanske fundera på varför man själv efterbehandlar sina bilder. Jaghar nu lärt mig att mucket få anser sig korrigera nått som är misstag men jag har även lärt mig att få kan förklara varför de redigerar sina bilder eller vad den bakomliggande anledningen var.

Så, nej. Jag tänkre inte svara på din fråga.
 
bdajegu skrev:
Nu orkar jag inte längre...
Med all önskvärd tydlighet har Jim visat var han står samt att 11 sidor med inlägg inte leder någonvart. Stäng den här tråden nu!
Får se nu vad du har läst. Kan du förklara vad jag står och vad min åsikt on efterbehandling är?
 
Varit med före PS o dator.

Hej
Jag har varit med då, inte PS o dator fanns. Och man efterbehandla svart vita bilder, i mörkrummet. Man beskar bilderna, skugga över för ljusa partier. Sedan anväden man sig utan dubbel exp, också för att skapa effekter i bilden. Och olika filter hade man till kameran, När man tog färg bilder. Så sa man till fotolabbet, att gör bilderna ljusare eller mörkare. Och dia bilder maska man, av från 6x6 cm till 24x36 mm och så vidare.

Så man har alltid försökt, förbättra sina bilder. Jag har haft praktik hos en, fotograf som.
Börja foto 1938 o sluta 1985, så där fick jag se hur de gick till för i tiden. o har flera foto böcker från den tiden, jag hade önskar att han. Fått se datorn o PS hur lätt o fort de går idag, jämfört när han börja 1938 o ta bilder.

Och de har aldrig varit så, låga priser på utrustning o kopior som de är i dag.

Mvh/Leif
 
hansen2 skrev:
Igår kväll såg det ut som att ett svar skulle komma då du gav en motfråga varpå jag utvecklade min ursprungliga fråga.

Ett svar kan du väl ge?

/Johan
Har ännu inte läst allt tyvär. Det har blivigt så otroligt mycket just nu. Två trådar där jag har blivigt missförstådd och ankladad för att använda denna (eller någon annan tråd) som stöd tråd för att förtala någon och då känns det inte roligt att utöka någon debatt oavsätt med vem det är.

Men du skrev:
hansen2 skrev:
***Snipp***
Låt oss anta att jag fotograferar ett rådjur en solig dag med rejäla kontraster som följd.
Rådjuret blev korrekt exponerat men bakgrund och förgrund blev under- resp. överexponerat. Film och censorer har som bekant svårt att exponera dylika bilder jämnt på ett sådant sätt som vi uppfattar verkligheten med våra ögon när det rör sig om kontrastrika miljöer.
Om jag då förbättrar bilden för att bättre återge vad jag såg genom att dämpa högdagrarna och lätta upp lågdagrarna i labbet eller datorn, har jag misslyckats då?

/Johan

Nej, "du" har inte misslyckats men där emot nämner du att kamerna inte lyckas i detta fall och att du gör denna efterbehandling för att korrigera det som du anser att kameran misslyckades med.

Med andra orde anser jag, att när man korrigerar misstag (eller brister och fel som vi också kan kalla det) så efterbehandlar man, men gör man det för att utöka eller förändra bildens inehåll så manipulerar man och då har man egentligen gått bort från det som efentligen borde klassas som fotografering.

På ftotsidan har jag nu märkt (och lite irriterat mig över) att mer och mer tid ägnas åt sånt som görs på en dator och som knappast är till för att förbättra bilden. När folk frågar om hur man kan förbättra en bild lägger folk på soft filter, läggor om färger, rethuserar borto saker och mycket annat som inte är att förbättra utan att förändra.

Det verkar som att betydelsen av efterbehandling gåt lite förlorad.

Jag kanske har fel, men så tycker jag.
 
Med all respekt... man brukar visst börja så när man inte alls håller med :) ...så är det nonsens att tro att man inte ska eller behöver efterbearbeta bilder. En bild är inte klar när den kommer ur kameran. Bilder behöver t.ex. behandlas på olika sätt beroende på hur och var de ska presenteras, om den te.x är avsedd för olika sorters färgtryck, för bildskärm eller för en dagstidning.

Ännu absurdare blir det med digitala bilder där det som du säger redan görs en mängd bildbehandling i kameran, du ser det bara inte, och där t.ex. Canons digitala systemkameror med flit levererar bilder som är kontrast- och skärpefattiga, för att lämna besluten om det slutliga utseendet till fotografen istället för till fördefinierade profiler i kameran.

En bild är resultatet av hela systemet, inte bara kameran. Om vissa eftersträvar att göra "allt" i kameran så har jag inga problem med det, däremot så luktar det någon sorts snobbighet över att se ner på det "digitala mörkrummet". Däremot så håller jag absolut med om att det är nödvändigt att försöka att få det så rätt som möjligt direkt ur kameran då kvaliteten på slutresultatet blir bäst då.

När det gäller retuschering, att t.ex. ta bort en störande gren i en naturbild, så har jag inga betänkligheter överhuvudtaget. Man har alltid gjort detta. Enda undantaget är journalistiska eller dokumentära bilder där man bör vara försiktig med att förändra innehållet.
 
Senast redigerad av en moderator:
Några små tilläggsfunderingar...

Om du som vill arbeta enbart med kameran tror att den som sedan tittar på eller köper bilden bryr sig, så tror jag du bedrar sig svårt.

Om man begränsar sig till kameran för egen tillfredsställelse eller som en utmaning så är det förstås helt OK, det är ett personligt val i sådana fall och jag förstår faktiskt finessen med det. När man lyckas att ta bra bilder den vägen så är tillfredsställelsen stor, om inte annat för att det blir längre mellan succéerna.

Har du problem med, och tid att oroa dig över, att andra efterbehandlar eller retusherar bilder så är det ju faktiskt bara du själv som har ont av det. Detta har du förstås all rätt till, själv föredrar jag att lägga mina krafter på annat. Retushering t.ex. ;-)
 
Senast redigerad av en moderator:
Men den inställningen Jim har så kan jag bara se en utväg: dia eller polaroid och aldrig mer digitalisera en bild.

Envisas du med att använda digitalkamera så kan du inte heller förminska en bild eftersom det också är ett sätt att manipulera och datorbearbeta bilden.

Som många så riktigt påpekar är efterbehandlingen en del i den fotografiska processen.

Mina $0.02...
 
"Men den inställningen Jim har så kan jag bara se en utväg: dia eller polaroid och aldrig mer digitalisera en bild."

Är det d ä r f ö r så många inte har en endaste ynka liten bild upplagd här tro (c:?
JANNE
 
Ja det måste vara en av orsakerna till att få av de med många åsikter har så stor avsaknad av bilder i sina album. :)

Konstigt att väldigt få av dessa inte drar sig för att digitalisera sina tankar som ju ändå måste vara det optimala misslyckandet av att formulera en välnyanserad tanke.

Eftersom hela tråden är en lång rad missförstånd och oklarheter så borde man inte försöka fånga tankar med datorn utan bara vråla som in på analogt ljudband med en så bra utrustning som möjligt. Kanske allra helst en fonograf som fångar ljudvågorna exakt så är det bara den egna hjärnan som förvanskar RAW-bilden av tanken...

Med rätta glimten så...
 
"Mycket snack och lite verkstad" kommer man kanske att tänka på. :)

Jag tycker att man ska hålla ett öppet sinne och använda mycket ödmjukhet i diskussioner... vi har olika kunskapsnivå och olika ambitionsnivå. Det finns inte speciellt många solklara rätt eller fel här i världen och dom som påstår sig ha sanningar ska man vara misstänksam mot.

Det var kanske många klyshor på raken, men jag tror på dom.
 
Nu ska ni inte vara orättvisa mot honom. Till för två dagar sedan fanns där några bilder (två) men med rätt syrliga kommentarer. Huruvida de var förtjänta eller ej är inte upp till mig att bedömma.

Jag kan ha viss begränsad förståelse om bilderna tagits ned efter det.
 
Anders Östberg skrev:
Det var kanske många klyshor på raken, men jag tror på dom.
Amen. Kan inte göra annat än att skriva under på detta. Sedan är det klart att ingen är ofelbar och kan göra dumheter ibland, vi är ju trots allt bara människor. (En till klyscha :)

/Max, som försöker leva som han lär (eller lära som han lever)
 
maxzomborszki skrev:
Nu ska ni inte vara orättvisa mot honom. Till för två dagar sedan fanns där några bilder (två) men med rätt syrliga kommentarer. Huruvida de var förtjänta eller ej är inte upp till mig att bedömma.

Jag kan ha viss begränsad förståelse om bilderna tagits ned efter det.

Ja, det är sant, låt oss vara civiliserade.

Diskussioner på nätet har en tendens att spåra ur. Å andra sidan så startades diskussionen med insikten att det var en kontroversiell ståndpunkt. Om man vill argumentera för en sådan ska man kanske ha lite på fötterna och vara beredd att bevisa sin tes.
 
maxzomborszki skrev:
Nu ska ni inte vara orättvisa mot honom. Till för två dagar sedan fanns där några bilder (två) men med rätt syrliga kommentarer. Huruvida de var förtjänta eller ej är inte upp till mig att bedömma.

Jag kan ha viss begränsad förståelse om bilderna tagits ned efter det.

Om det du antyder här skulle vara så att någon p g a sina åsikter får elaka, orättfärdigade eller syrliga kommentarer på sina bilder så är jag först ut med ett starkt avståndstagande mot sådant beteende.

"Jag håller inte med dig, men jag beredd att dö för din rätt att uttrycka dina åsikter...",

en devis som åtminstone jag anser bör råda i våra forum.
 
Anders Östberg skrev:
Å andra sidan så startades diskussionen med insikten att det var en kontroversiell ståndpunkt. Om man vill argumentera för en sådan ska man kanske ha lite på fötterna och vara beredd att bevisa sin tes.
Korrekt observation, man måste vara beredd på att andra ifrågasätter det man skriver och vill ha mer kött på benen. Kan man inte tåla att andra uttrycker motsatt ståndpunkt och inte håller med om de egna argumenten så bör man kanske låta bli att uttrycka dem, i rent personligt intresse/självbevarelsedrift.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar