Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

DR-test 5d mk2 och Nikon d7000

Produkter
(logga in för att koppla)
Det är nog en fundamental sanning du kommer med här, Sten-Åke. Jag har alltid upplevt att det handlar om personliga kompromisser.

Personligen är jag väldigt förtjust i starka kontraster, men inte till den grad att jag vill ha exempelvis en jämnmulen himmel utbränd och kritvit. HDR-bilder ser, enl min personliga smak, ofta ganska f-n ut. Men jag har sett undantag.

Oftast är det väl så att man är nöjd när huvudmotivet framträder korrekt på bekostnad av teckningen i vissa skuggor och högdagrar. Men ibland ser man ju klart och tydligt att bilden skulle vunnit på ett större DR. Och då får man mickla med det man har efter bästa förmåga.

Jag tror att vi alla har små omvägar/knep vi använder för att få ut mesta möjliga DR utan för fult brus. En del totar man ihop efter eget huvud (fast många kommit på det innan) och en del annat lär man sig bl a genom att deltaga i trådarna här på FS.

Vi har nu sett att det är fullt möjligt att genom bättre sensorteknologi/signalbehandling etc få bättre DR utan att behöva ge lika mycket avkall på teckningen i hög/lågdagrar som tidigare. Och det med mer pixlar på liten area än vi förr trodde var möjligt. Tror både du och jag m fl har pixeltråden i färskt minne.

Å andra sidan sitter många av oss med skägget i minst 2 brevlådor och kan inte byta system bara för att det kommit bättre sensorer i ett annat märke. icke desto mindre är det oerhört värdefullt att ta del av varandras erfarenheter och exempel i en tråd som denna.

Mvh//Lennart

Men kör man HDR rakt i kameran med Sony A580 exv. så tror jag de flesta skruvar lite på kurvorna efteråt för när kameran stitchar ihop desssa tre exponeringar till en enda, så blir det ofta lite urvattnat.
 
Vad jag har hört, så verkar det inte finnas några planer på en ny Sony 24x36 kamera inom den närmaste tiden. vi får se.

Samtidigt är det väl så att den cred Sony nu är på väg att bygga upp med sina sensorer är kanske just det som behövs för att de ska kunna framstå som ett mer attraktivt alternativ på FF-marknaden än de hittills gjort. Jag tror det blir svårt för Canon att ta bra mycket mer betalt för sin dyraste modeller om dessa inte hänger med rent sensorteknik- och bildkvalitetsmässigt. Det här kanske är det tillfälle Sony väntat på. Vi har ju sett att inga träd växer upp till himlen på andra marknader också. Nokia gjorde ett ganska ödesdigert strategiskt val de också och tappade marknadsgreppet på mycket kort tid till Apples IPhone och Googles Android-värld. Jag tror de är mycket oroliga nu på Canon om de beslutar att senarelägga modeler som är nära släpp om det nu är så och av de skäl Micke beskrivit.
 
Må så vara, jag fick närmast identiska resultat med A550 och Canon 7D när jag provade med att ställa tid och bländare lika efter den kamera som visade kortast exponeringstid vid iso 1600-3200. Men det såg inte lika bra ut i det ACR som följde CS4 som ACR i versionen som följer CS5 o LR3.

Dessutom törs jag svära på att det låg på en extra brusreducering i A550 som åkte med rawfilen. Gick att se om man använde medföljande rawkonverterare IDC till Sony. Först där gick det att fimpa brusreduceringen helt och hållet och därefter exportera filen till PS som tiff. Inte helt idealiskt eftersom jag är van att stänga av all NR i mina kameror.

Som Bengt skrev så undrade jag om det inte var en grov miss Sony gjort med A550 på ISO 800. Glömde ISO 800 på av misstag vid ett tillfälle när kameran var ny och fick en smärre chock när jag såg resultatet. Inga svåra ljusförhållanden direkt men förhållandevis hemska bilder. Jag noterade att min då tidigare modell A350 (CCD-sensor) hade väldigt rena bilder på låga ISO. A550 hade inte det heller riktigt. Däremot är A580 ett verkligt lyft. Jag tyckte först det var lite tråkigt att den var så pass lik som den var min A550 men den tråkiga känslan har lagt sig efter att jag tog med den på min senaste semester en sväng för ett tag sedan.

Ska väl för ordningens skull säga att A550 är en mycket bra kamera och den kommer igen på ISO 1600 men 800 är ingen höjdare som sagt.
 
Vad Canon hittar på är ganska svårt att sia om då de är en ganska sluten organisation - det är inte mycket som läcker ut från deras utvecklingscenter.

Det finns ett par olika exempel på sensorer som kommer upp till 65% effektivitet, men det de har gemensamt allihopa är att deras färgfilter är så utspädda att jag knappast kan rekommendera dem för seriös fotografering (om inte målet är svart-vitt, då passar det jättebra...)

Ca 55-60% kommer man upp i med stora celler och vettig färgfiltrering (D3s). Mindre celler, som t.ex G11, S90 och andra seriösa kompakter klarar ännu inte detta, vare sig de är av BSI-typ eller inte.
.............

Man ska vara försiktig med att bedöma "brusreducering i råfil" om man använder Adobes produkter för råkonvertering, de innehåller båda två - ACR och LR - en viss lägsta-nivå som är satt per kamera. Adobe bestämmer själva denna nivå, som man kan utläsa om man omvandlar råfilen till DNG och tittar lite djupare i de ospecificerade EXIF-delarna.

A580 och D7000 är båda lite sämre på att hålla detaljering i brusreduceringen på riktigt höga ISO, här gör Pentax ett fullständigt lysande arbete. Både Pentax- och Nikon-modellen som innehåller denna sensor (en variant på IMX 071) har precis under 1000 som högsta verkliga ISO - sen ger inte sensorn mer förstärkning. Det behövs ju inte heller, den gör ingen nytta. Hur det är med A580 vet jag inte. Förstärkningen på sensornplattan innan AD kan alltså regleras med 1:10 respektive 1:12 på dessa båda sensorer. I sjättedelssteg. Över detta är det mjukvara som ökar på siffrorna.

Fujifilms X100 är den första kamera jag sett som gör detta helt rätt, som de gamla Hasselbldsbakstyckena gjorde. När det analoga området tar slut räknar den inte om råfilen, den bara skickar vidare lite information till råkonverteraren som säger att "lägg på "X" Ev förstärkning". Detta skyddar högdagrarna på ett helt annat sätt, och det är alltså nästan omöjligt att bränna en högdager i en X100 på ISO3200.

Nikon/Pentax borde kunna göra samma sak från ISO400. Detta skulle ha gett knappa 4Ev överslagsskydd i Mikaels domkyrkebild (ISO6400) där ju glasmålningarna är helt utbrända till vissa delar...
 
Ca 55-60% kommer man upp i med stora celler och vettig färgfiltrering (D3s). Mindre celler, som t.ex G11, S90 och andra seriösa kompakter klarar ännu inte detta, vare sig de är av BSI-typ eller inte.



enligt sensorgen och Bob så gör dom det. beräkningsfel?
 
Nej, men jag räknar inte dem som seriösa vad det gäller färgupplösning... :)

Deras filter är nästan 50% mer genomsläppliga (utspädda) än en normal DSLR's.
 
Ok
det får mig att tänka hur blir det då med allt mindre enskilda pixlar tex i en APS, 18mp nu och snart 25mp
Färgnoggrannheten avtar med allt mindre enskilda pixlar ?
 
Senast ändrad:
Pixelarean på en S90 är nästan exakt 6ggr mindre, så det är ingen fara på taket på en stund än... Det vore som att ha en 90MP crop-sensor, eller en 220MP FF-sensor. Det tror jag inte finns som prototyp ens än - vilket innebär ca 4 år innan en normal produktutveckling kan påbörjas.

Tittar man på produktionsmaskinerna så är det två generationsväxlingar till innan storformats-sensorer har tillgång till den nödvändiga upplösningen i tillverkningen.

Upplösning i maskinen som kör D7000-sensorer: 0.130µm
Upplösning i maskinen som kör S90-sensorer: 0.045µm
 
Men färgnoggrannheten avtar med mindre pixlar, är det inte det vi ser, filtrerna måste göras mer genomsläppliga
 
Visst gör den det, men i vissa "steg". När pixelmåtten går under en viss gräns måste tjockleken på färgfiltret ner för att inte sensorn ska bli vinkelkänslig. Men vi kan nog gå ner till 3µm innan nästa akuta "steg" är nått - detta är ju då motsvarande ca 23*16 / 0.003^2 = 41MP i en crop-sensor.

Allt beror på tillverkningskvalitet och materialkvalitet. Se på Leica M8 / Kodak som fick enorma problem redan vid ca 6.8µm. Den sensorn är mer vinkelkänslig än en 7D med 4.3µm. Man kan lätt gå ner på 3µm utan att bli sämre än en Leica - men så får man väl inte säga högt.
 
Nu när vi ändå talar färgfilter och färgnoggrannhet , skilnad mellan Nikon och Canons färgfilter / noggrannhet /genomsläpplighet?
 
En nackdel med mindre enskilda pixlar är att genomsläppligheten i färgfiltren måste öka, därför skiljer det i färgnoggrannhet mellan en mellanformat och flertal SLR kameror, undantaget möjligen D3x där färgfiltret håller hög kvalitet vad jag har förstått . Att sedan mellanformat kräver mycket ljus är en annan sak.
 
Äntligen ser vi till slut en ostörd diskussion och ser vad oerhört intressant och givande en sådan kan bli. Precis som Lennart tidigare så riktigt sagt så droppar de flesta fridstörarna av när diskussioner som dessa håller sitt fokus och negligerar störningsmomenten. Härligt!

Bra att Micke tog mig på orden och summerade tråden det styrde upp allt en hel del och förde tillbaka initiativet i tråden till den seriösa diskussionen. Det är faktiskt bra om man i trådar som dessa kan knyta ihop vad man faktiskt är hyfsat eniga om och uppnått.
 
två medverkan till och jag spränger 13000 vallen

ja det är kul, speciellt med Joakims otroligt breda kunskaper.
 
Det ska vi väl kunna fixa nu? Men du får sno dig på för jag håller på och stryker :).
Joakim är otrolig. Undrar hur pixeltråden sett ut om han varit med riktigt i den från början.
Då hade den väl blivit betydligt kortare än den blev kanske.
 
Diskussion är alltid bra, då uplevelsen av en fysisk effekt kan vara väldigt olika från person till person. Vilket också kan ses i det Mikael frågade om, dvs färgfilterskillnader mellan N o C.

Canon har mycket lägre färgtonsupplösning i stora delar av spektrat, men de är samtidigt bättre på att motstå metametrier när man fotar i glödljus eller normalt lysrörsljus. Man får då lite mindre färgdetaljering, men samtidigt en kanske mer naturlig färg. Deras färgfilter är mer genomsläppliga, vilket kan göra dem lite svårare att efterbehandla OM man vill ha ut lite färgtonsupplösning. Hoppar man över detta och accepterar lite blaffigare färgytor är detta en fördel på höga ISO. Använder man de vanliga inställningarna är det en nackdel - då får man det sedvanliga Canon-bruset i rött/grönt. Detta är svårt att undvika med de allra flesta råkonverterare.

D3x har lite mellanformatstendenser, då den kan ge fantastisk färg - men den blir då samtidigt känslig för "dåligt ljus", dvs ljus med ett spikigt spektrum.

Om då det ena är "bättre'" än det andra är ju personligt. Jag vet vad JAG föredrar, eftersom jag arbetar med mina bilder på ett lite speciellt sätt. För t.ex en bröllopsfotograf som arbetar med mycket färgsoftning i bilderna kan det vara precis tvärt om.
 
Hur står sig då en andra generationen av Sonys sensor, dvs den jag har testat i d 7000 vad det gäller de två kriterierna, färgnoggranhet vid låga iso och tex i studio och fotografering i höga iso och tex 2800K eller rörljus , är det någon skilnad mellan d3x och d7000?
 
Senast ändrad:
Följdfrågan blir naturligtvis, är det ett annat färgfilter i d7000 jämfört med d3x ?

jag hoppas inte du brände några kallingar Sten-Åke
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar