macrobild
Avslutat medlemskap
Joakim, lite funderingar...
Vad jag förstår så är alla helsteg upp till iso3200 på isoförstärkningen analoga, före A/D, och efter A/D så plockar Canon fram tredjedels iso-steg med digitala justeringar.
Detta innebär ju att den "analoga mängden" (spänningen) som digitaliseras är lika stor oavsett iso-steg (hela alltså). Varför tappar då Canon linjäriteten mellan iso100-800 på DR-kurvan? Transporterar dom den större "mängden", som ju pixlarna innehåller vid "låga iso" innan förstärkningen, för fort genom analogförstärkaren med tanke på dess kapacitet/kvalitet? Är iso-förstärkarna m.a.o. för klena/underdimensionerade?
Clark har ju skrivit om hur elektroniken påverkar 1dmk4 DR negativt , men samtidigt så är det ingen stor skilnad i kurvan mellan 1dmk4, 5dmk2 och Nikon d3s. De är tämligen likvärdiga vilket betyder att Nikon med sin lösning vad det gäller elektronik i D3s inte hanterar linjäriteten mycket bättre från 100iso till 400iso än Canon beroende på S/B.
De enda kameror som sticker ut vad det gäller linjäritet är de med sensorer som har radvisa A/D monterade på sensorn och de är tex D3X, d7000, K5, d90 mfl
Rimligen bör det därför vara Sonys lösning med radvis sittande A/D och förhållandet signal/ låga läsbrus som gör att linjäriteten kan hållas spikrak