Jag är varken sentimental, statusbunden, eller nostalgisk vilket helt klart underlättar valet av fotograferingsverktyg. Det finns knappast nåt antingen eller hur man än formulerar frågan. För några av oss funkar det bra med nästan uteslutande digitalt medan andra koncentrerar sig på det mer traditionella fotograferandet, utifrån sitt sätt att se. Personligen tycker jag diskussionerna nästan alltid blir för tekniska. Vi tar ju alla bilder men vissa ska ju alltid försöka värva troende till sin "sanna" tes. Gud så tröttsamt! Det är lika lite "känsla" i min digitalkamera som en gråsten men den gör sitt jobb. Den mycket vackra kamera som står på Vikarvets museum i Lysekil är ju nåt helt annat. Den är tillverkad av Edvard Nerlien AB, Stockholm 1899 eller 1900, och har ett Woightländer & John-objektiv i storlek som en ansenlig konservburk. Helt fantastisk sak, i utmärkt skick men i dagens läge rätt opraktisk. Jag hade mycket hellre jobbat med den där drygt 100-åriga kameran men det funkar ju inte till vardags nu för tiden. Undrar hur mycket motstånd det var förr mot ny teknik? Är det möjligtvis för att digitalfotot har ökat så snabbt och traditionalisterna inte har fått tid att vänja sig som gör att dom fördömer så hårt? Det verkar ju faktiskt som vissa analogister känner sig hotade av digitalkameran.