Manuellt eller TTL, spelar det stor roll?
Det är förstås helt beroende på situationen.
Om jag manuellt ställer tid, bländare och ISO för den exponering jag vill ha på bakgrunden och sedan med hjälp av spotmätning länkad till AF-punkt som riktas mot motivets ansikte låtet TTL-automatiken ge rätt dos med ljus för att ge en korrekt exponerad modell, så borde det väl bli rätt. Åtminstone utifrån vad automatiken anser är rätt exponering.
Nu har jag Canons eget system, med några radiostyrda Canonblixtar. Mina kommentarer är helt baserade på hur just det systemet fungerar.
Du kan inte spotmäta blixtljuset länkat till AF-punkten. Du kan spotmäta, men bara i mitten, genom att rikta kameran mot det intressanta och trycka på FEL (Flash Exposure Lock) på kameran. Blixtarna fyrar av mätblixtar, kameran räknar och inställningen lagras en stund. Rikta tillbaka kameran som du vill ha bilden och tryck av, så används blixtinställningen du nyss mätte upp.
Jag är ju helt ny på det här med blixtfotografering så jag kanske snart upptäcker att jag har fel.
Igår gjorde jag en snabb test av ovanstående och kunde inte se någon skillnad på en bild som gjorts med TTL-automatik och den bästa av de bilder där jag ställde in blixtstyrkan manuellt. Skillnaden var att jag behövde fyra försök innan den manuella inställningen blev rätt medan TTL blev rätt på första försöket.
När man använder E-TTL II på en Canon är det normala att blixtljuset mäts med evaluerande mätning. Det innebär att kameran tar hänsyn till intensiteten på reflekterat blixtljus i de olika mätzonerna, vilken/vilka AF-punkter som har fokuserat på motivet, avståndet till motivet vid de AF-punkter som inte är aktiva samt det faktiska fokuseringsavståndet. Med utgångspunkt från de mätvärdena beräknar kameran blixtexponeringen.
(Experimentet gjordes i all hast med bara en blixt, som dessutom slogs rakt på motivet. Avståndet till bakgrunden var avsevärt större än avstånd mellan blixt och modell).
Men det är väl precis det här som TTL ska klara av. Att dosera mängden blixtljus baserat på en ljusmätning som kameran gör.
Ja, precis. Snabbt och lätt.
Att det blir skillnad om man har flera blixtar förstår jag. TTL kan ju inte veta hur stor andel av belysningen jag vill att respektive blixt ska stå för.
Jo, det berättar du för systemet när du konfigurerar det. I Canons äldre system, som alla kameror och blixtar har support för, kan du dela upp dina blixtar i tre grupper. A och B används för att belysa motivet, från höger/vänster eller sida/mitt eller vad man nu vill. För de grupperna talar du om hur styrkan ska fördelas. Exempelvis att de ska vara lika starka, eller att A ska vara 1,5 steg starkare än B.
Sen finns det en grupp C, som beräknas för sig själv. Den är tänkt för att belysa exempelvis bakgrunden, om man då antar att A och B inte kommer åt att belysa bakgrunden och C kommer inte åt att belysa motivet. Man kan också använda C för att belysa motivet bakifrån, om man vill ha en upplyst kant, exempelvis i håret på en modell.
Det går också att gå över i manuellt läge. Då ställer man styrkan på A, B och C manuellt, men fortfarande från kameran. Du kan alltså ställa dina blixtar där du vill ha dem, men behöver inte ränna omkring för att ändra styrkan på dem.
En kombination är också möjlig. Du kan köra blixtarna A och B med E-TTL och sen ha andra blixtar, som ställs in manuellt. Då får du dock traska omkring och ändra inställningarna på de manuella blixtarna.
Förutsatt att du har de nyare blixtarna, med radiostyrning, och en tillräckligt ny kamera (
1DX eller senare), så finns även möjligheten att dela upp blixtarna i upp till fem grupper (om du har så många). Varje grupp för sig kan vara inställd på E-TTL eller manuell styrka. För E-TTL-grupperna kan du variera intensiteten +/- 3 steg. Även här görs inställningen för det fem grupperna från kameran.
Du kan också konfigurera en sån blixtflock på ett sådant sätt att du kan ha kameran på stativ och istället springa omkring med en blixt i handen, om du vill variera inriktningen på blixten. Då kan du fyra av kameran med din handhållna blixt som radiofjärrkontroll.
Det finns ännu fler möjligheter än de jag räknar upp här. Men det visar ändå lite på hur komplext det här kan bli. Man kan hålla på ett bra tag bara med att bli klok på alla tekniska möjligheter, och sen ännu längre innan man dessutom behärskar hur man ska utnyttja dem bäst för att få de bilder man vill ha.
Här är ett exempel på en blixtbild med lite förberedelser. Den är speciell såtillvida att det inte fanns något att studsa i, och att jag heller inte ville ha softboxar eller liknande för att få ett mjukt ljus. Tanken är att det ska synas att det är nattorientering mitt i skogen, fast där några strålkastare satts upp, så man ser någonting alls. I själva verket fanns inga strålkastare, utan en blixt på kameran och en extra blixt på ett stativ, på andra sidan stigen som de kom springande på. Jag tycker själv att jag lyckades rätt bra med att få en bild som fortfarande ser ut som en nattbild, men ändå låter betraktaren se vad den föreställer. Den hade blivit praktiskt taget svart om jag tagit den utan någon extra belysning.
Canon
7D med två
580EX II. Bilden är sju år gammal, men jag minns att jag satte ner styrkan lite på blixten på kameran, så det skulle se ut som om det huvudsakliga ljuset kom från den fejkade "strålkastaren" till höger.
