Det fotografiska samtalet
- Trådstartare EGW
- Start datum
bam21
Aktiv medlem
Är nog en faktoid samtidigt som en förklarande text till en bild inte är så intressant. En beskrivande text däremot, eller en text som bara ger en indikation kan fungera som den där sista kryddan som tillsätts en gudomligt god gryta. Kan räcka med ett enda ord samtidigt som andra bilder kan vara helt öppna för tittaren.
Övriga detaljer kan visserligen vara intressanta men ligger mer åt faktaruta-hållet.
ulfaspen
Aktiv medlem
Jag backar bandet till det första inlägget i tråden.
Ur kommentarerna till Segeholms artikel kan man läsa en intressant sak, att Ulf Linde den store giganten på kritik (bilder i allmänhet) sade följande:
"Att vara kritiker är inte att fälla klyftiga omdömen från en tänkt position, höjd över konstverket (bilden). Utan att svara på tilltal."
Tilltal, från vem?
Jo konstverket (bilden) förståss, DEN berättar något. I samma stund som vi börjar diskutera här på Fotosidan får man inte glömma bort att här vimlar det av folk med en kamera i händerna som har alla möjliga bevekelsegrunder för sitt fotograferande. Proffs, Mödrar, Betalda, Tonåringar, Semiproffessionella, Återfalls fotografer, Tekniknördar mfl.
Alla har olika utgångpunkter för att lägga upp bilder här, och då blir det ganska så spretigt åt alla möjliga håll. Då är det BRA att de där poolerna (tre vad jag vet) finns för de som önskar få ett samtal om bilderna.
Sedan är det väl enklare om någon visar en bild och frågar över en kopp kaffe; "-Vad tycker ni om den här?", då kan man föra ett långsamt och lågmält samtal om den.
Graal
Avslutat medlemskap
Ja vi är olika och tänker olika, av olika anledningar. Av samma anledning ser vi det här med bilder på olika sätt, hur de ska fungera osv, och vi tolkar också bilder olika, trots att det är samma bild vi tittar på. Bildtolkningen säger kanske mer om betraktaren än om fotografen?
Jag tar mig friheten att citera Christer Strömholm (som så många gånger tidigare i diskussioner): "Känslorna inför en bild är aldrig desamma som i förhållande till fakta eller händelsen i sig själv. Bilden är inte stum, som tidningsredaktören tror. Däremot överröstar texten alltid bilden. Textmeddelandet är överpersonligt, betydelsen ska gälla alla människor. En bild utan text är för åskådaren en helt privat angelägenhet. Därför kan människor vara rädda för bilder, de lockar fram betydelser som bara åskådaren kan ta ansvar för. Det är alltså möjligt att skratta åt en komisk katastrof, och hjärtat tar några extra språng inför den pornografiska bilden. texten däremot talar om att katastrofen är tragisk och att sex är äckligt. Skrämd av sina egna reaktioner söker iaktagaren skydd hos texten: Jag förstår inte bilden, berätta vad det egentligen är!"
Jag kan förså att alla inte tänker som mig. Är man skolad inom pressen/litteraturen har man säkert en helt annan syn på det här, och även jag kan hålla med om att press/reportage-bilder ofta fungerar bäst ihop med text. Men det är inte den typen av bilder jag menar. Då ska man ju beskriva en händelse för läsarna, inte visa ett fotografi för fotografiets egen skull. Bilden får då en helt annan betydelse/funktion och jag själv har pysslat rätt mycket med sånt, bl.a i mitt bloggande.
Men fotografi är ju även något annat, något som kan stå för sig själv. Jag ser mig själv som fotograf i först hand, och fotografi är konsten att se, inte konsten att höra, konsten att tala eller konsten att skriva. Det där med att en döv person har en mera utvecklad syn, är intressant. Likadant har blinda bättre utvecklade sinnen i övrig, lukt-känsel,hörsel etc. Prova att gå med ögonbindel eller öronproppar några timmar, så förstår man.
Nej jag håller nog fast vid min ståndpunkt, att bilder är intressantast när dom har så lite textinformation som möjligt. En bilds mångtydighet är en del av bildens mystik och stimulerar min kreativitét. En bild kan ju spridas i massupplaga och visas för många, t.ex på internet. Men samtidigt kan den vara en kommunikation mellan bara två personer. Bildmakaren och den som har gjort en alldeles egen och personlig tolkning. Det är då fotografi blir som mest inspirerande och kul.
Senast ändrad:
mc bruno
Aktiv medlem
Med risk att göra mig ovänn med en stor del av FS:arna. Jag funderar över vilka bilder det är fint att diskutera kring och vilka som inte är det.
När jag pluggade foto blev det i vissa stunder ganska uppenbart. Kom det fram ett porträtt på vita tavlan, gärna någon gammal person eller annan typ av "karaktär" så blev det mycket beröm och diskutioner om bilden, hängeman fram en naturbild så fick man max komentaren "fin".
Går det att diskutera djupt kring alla typer av fotografi? Är det en slump att Petersen, Engström och Strömholm anses finare är Klum, Östling och Lindblad?
Kan man föra en djupare bilddiskution med ett porträtt på en gammal människa än en gammal älg?
Försökte själv tänka utanför ramen en dag. Träffade på min grannes katt i trappen och testa att plåta den. Gillade kompositionen som blev men jag hade inga avsikter att ta den vanliga gulliga husdjursbilden. Min tanke när jag tog fram den i datorn för att se att den blivit som jag tänkt var, Går det göra något nytt av en typ av bilder där det finns så tydliga normer om hur bilden ska se ut? Tror den heter trappkatt på FS föresten.
Sorry om min text kanske är lite mer förvirrad än vanligt. Skoldagar kan vara hårda ibland.
När jag pluggade foto blev det i vissa stunder ganska uppenbart. Kom det fram ett porträtt på vita tavlan, gärna någon gammal person eller annan typ av "karaktär" så blev det mycket beröm och diskutioner om bilden, hängeman fram en naturbild så fick man max komentaren "fin".
Går det att diskutera djupt kring alla typer av fotografi? Är det en slump att Petersen, Engström och Strömholm anses finare är Klum, Östling och Lindblad?
Kan man föra en djupare bilddiskution med ett porträtt på en gammal människa än en gammal älg?
Försökte själv tänka utanför ramen en dag. Träffade på min grannes katt i trappen och testa att plåta den. Gillade kompositionen som blev men jag hade inga avsikter att ta den vanliga gulliga husdjursbilden. Min tanke när jag tog fram den i datorn för att se att den blivit som jag tänkt var, Går det göra något nytt av en typ av bilder där det finns så tydliga normer om hur bilden ska se ut? Tror den heter trappkatt på FS föresten.
Sorry om min text kanske är lite mer förvirrad än vanligt. Skoldagar kan vara hårda ibland.
Senast ändrad:
ganska
Aktiv medlem
Som jag ser det så pratar alla bilder oavsett genre, det handlar bara om att höra vad dom säger.
bam21
Aktiv medlem
Diskussioner som inte klarar av en hög takhöjd har en förmåga att bli trista och intetsägande. Tänk vilken tråkig tillvaro vi skulle ha om alla tyckte likadant!
Ja det tycker jag. Själv anser jag att varje bild (om man bortser från de totalt intetsägande bilderna) väcker en intellektuell reaktion som man kan utrycka verbalt och/eller skriftligt. Sedan är ju frågan om man vill göra det. Angående olika fotografer så är det svårt att rangställa dessa då detta är en subjektiv bedömning. Alla de fotografer du anger har skapat suveräna bilder och för de flesta av dem är ordet en viktig komponent.
Självklart! Visserligen kan det ibland vara svårt att hitta det där nya men normer är till för att utmanas och förändras. Skall titta på din bild när hunden är rastad.
Sådana äro allas våra dagar ibland.
mc bruno
Aktiv medlem
Finns det ingen som vågar säga att, JA, naturfoto anses inte lika fint som svartvita porträtt eller reportage från ruffa miljöer?
Jag vet ju någonstans att det finns där men att det är ett stort tabu att säga det. Eller anser alla att det är lika lätt att disktuera ett artporträtt som ett människoporträtt?
Jag vet ju någonstans att det finns där men att det är ett stort tabu att säga det. Eller anser alla att det är lika lätt att disktuera ett artporträtt som ett människoporträtt?
ulfaspen
Aktiv medlem
Din katt har rymt,..
Graal
Avslutat medlemskap
Vem som anses finast bäst och duktigast tror jag avspeglar sig ganska tydligt i hur mycket pengar fotograferna tjänar/har tjänat på sin fotografi. Där är den verkliga samhälleliga/allmäna värdemätaren. Men att traditionella naturfotografer som Klum/Östling/Lindblad inte ses så intressanta av vissa människor det förstår jag, likaväl som jag förstår att många har svårt för Strömholm/Engström/Petersen. Det är våra olika synsätt, infallsvinklar och olika smak som spelar in. Men verkligheten är inte helt svart och vit, som man brukar säga. Har själv en bok med Klums bilder som jag gillar väldigt mycket, och där finns också dikter/poesi till. Ja där fungerar det bra även för mig med text. Fast egentligen tycker jag bilderna skulle klarat sig bra även utan text, kanske t.om bättre? Jag gillar också det mesta Strömholm gjort, Petersens tidigare bilder, men knappst några bilder Engström gjort. Ja så olika kan man tycka kring sånt här. Om man vill få en värdemätare på vad som anses finast här på fotosidan, så kan man väl ta sig en titt in i Galleri Fotosidan. Naturfotografi i färg verkar ganska fint där tycker jag, medan bilder typ Engströms/Strömholms/Petersens lyser med sin frånvaro?
Senast ändrad:
Walle
Aktiv medlem
Det beror väl helt på vilken typ av naturfoto vi pratar om.
Rena artporträtt är väl knappast något som är högt rankat inom naturfotografin, det krävs lite fler ingående komponenter i bilden för att den ska bli intressant. Många duktiga naturfotografer gör mer än bara "fina bilder", de kommunicerar också genom bilderna, precis som en reportagefotograf som tar bilder i ruffiga miljöer. Visst, de säger inte samma sak, men de kommunicerar också.
Men det ligger nog lite i det du skriver. Visst verkar det anses att tunga reportage eller flummiga konstbilder ofta är "tyngre" än bilder från andra genrer.
arthurn
Avslutat medlemskap
Texten är en del av kontexten, och kontexten kommer du aldrig ifrån. Texten är, gissar jag, den del av kontexten som är närmast bilden, är mest tydlig, och riskerar att påverka de flesta betraktare mest.
***
Men för att ta denna delen av diskussionen till sin början: den uppstod väl ändå kring det faktum att medlemmar på Fs inte skriver något till sina bilder? Och här finns det, menar jag, en poäng med att skriva något. Fs handlar om utveckling, och vi kan tala om utveckling av olika slag (teknisk skicklighet och utveckling i kommunikation), och allt som hjälper i det syftet är väl ändå bra; t ex:
- att förklara tekniska val, t ex skärpedjup, för att få kommentarer som utgår från att man faktiskt valde bländare med ett uttänkt syfte;
- att berätta att bilden ingår i en serie som handlar om X, och just den här bildes avser belysa aspekt Y.
Den typen av uppgifter tror jag ger snabba svar och innebär acceleration för fotografens lärande.
Och med det enorma inflödet av bilder, som ständigt och speciellt på sistone kritiserats och behandlats i trådar, det kan ju bara vara positivt för den som vill ha konstruktiv kritik, att ange vad man vill ha synpunkter på?
Apropå att svara på tilltal, fast av annat slag. Fast det är klart, man kan väl svara med en bild
Eller en mim kanske.***
Och för att tänka lite längre samt knyta an till trådens huvudtema: jag tror det finns två eller tre större intressen:
- dels att få ställa ut, för att få litet bekräftelse och hjälp på vägen, speciellt när man precis har börjat fotografera;
- dels att få handgripliga tips och råd för att få till en viss bild, bildserie, att finslipa en viss teknik;
- dels att diskutera bildkommunikationen, uttrycket; estetik och intellektuella kvaliteter.
Rimligtvis kan dessa tre inte lätt samsas i samma "rum". Därför utvecklas virtuella rum kring vissa bloggar t ex.
Nu är timmen sen så det är bäst att jag slutar här, men spontant är nog Fotosidans upplägg idag för platt för att tillgodose allas behov på bästa sätt.
EGW
Aktiv medlem
Faktoid kan vara detsamma för mig med. Men polemik är det, åtminstone just i detta sammanhang. Det förbigick mig inte!
EGW
Aktiv medlem
Precis just nu är det totalt 78 inlägg i tråden.
Som vanligt har diskussionen spretat åt olika håll. Som vanligt kan man väl säga att det som lockar mest för oss alla är en möjlighet att få ventilera lite personliga åsikter. Men en del guldkorn glimmar till i åsiktsflödet.
Själv tycker jag att diskussionen om kombination text och bild stimulerat till de intressantaste inläggen här, både från dem som gärna ser text till bilden och från dem som föredrar att slippa. Det är intressant att den frågan framlockar så många givande tankar.
Jag har en fantastisk bok som heter ”The Zen of Seeing”. Den är ”Drawn and handwritten” (som det står på omslaget) av den kände multikonstnären, filosofen och läraren Frederick Franck. Synd att jag inte är tillåten att visa några bilder ur boken här, men googla på Frederick Franck om du vill veta mer! Förvisso är det bilden som står i centrum i min bok, som är fylld av ytterst enkla, men fantastiska levande teckningar. Kanske kände Franck den antagonism som kan finnas mellan text och bild, så som omvittnas av vår diskussion här (jag upplever den inte, men andra gör det). För att mildra antagonismen har han så valt att skriva all text för hand, för att liksom göra den mer bildmässig.
Vad boken vill göra är att lära ut bildskapandet som en meditationsakt. Franck själv fotograferade aldrig, eftersom han tyckte att fototekniken skapade ett avstånd mellan honom och seendet. Kan han säga, som är en så gudabenådad tecknare! Jag kan säga, att hade jag en sådan talang, då skulle inte heller jag bry mig om kameran, utan nöja mig med papper och blyertspenna.
Nu är det kameran som erbjuder mig den enda möjlighet jag har att skapa bilder själv, och den möjligheten är jag tacksam för. Det hinder som tekniken kan utgöra kan övervinnas, det är min erfarenhet. Det finns fotografiska bilder som verkligen lyfter (och lyfter betraktaren), precis som Francks teckningar. Sådana bilder har kanske inget att vinna på textkommentarer. Kanske. Men den store mästaren fann i alla fall anledning att verkligen skriva en bok, inte bara skapa ett bildalbum. Och det är jag tacksam för.
Som vanligt har diskussionen spretat åt olika håll. Som vanligt kan man väl säga att det som lockar mest för oss alla är en möjlighet att få ventilera lite personliga åsikter. Men en del guldkorn glimmar till i åsiktsflödet.
Själv tycker jag att diskussionen om kombination text och bild stimulerat till de intressantaste inläggen här, både från dem som gärna ser text till bilden och från dem som föredrar att slippa. Det är intressant att den frågan framlockar så många givande tankar.
Jag har en fantastisk bok som heter ”The Zen of Seeing”. Den är ”Drawn and handwritten” (som det står på omslaget) av den kände multikonstnären, filosofen och läraren Frederick Franck. Synd att jag inte är tillåten att visa några bilder ur boken här, men googla på Frederick Franck om du vill veta mer! Förvisso är det bilden som står i centrum i min bok, som är fylld av ytterst enkla, men fantastiska levande teckningar. Kanske kände Franck den antagonism som kan finnas mellan text och bild, så som omvittnas av vår diskussion här (jag upplever den inte, men andra gör det). För att mildra antagonismen har han så valt att skriva all text för hand, för att liksom göra den mer bildmässig.
Vad boken vill göra är att lära ut bildskapandet som en meditationsakt. Franck själv fotograferade aldrig, eftersom han tyckte att fototekniken skapade ett avstånd mellan honom och seendet. Kan han säga, som är en så gudabenådad tecknare! Jag kan säga, att hade jag en sådan talang, då skulle inte heller jag bry mig om kameran, utan nöja mig med papper och blyertspenna.
Nu är det kameran som erbjuder mig den enda möjlighet jag har att skapa bilder själv, och den möjligheten är jag tacksam för. Det hinder som tekniken kan utgöra kan övervinnas, det är min erfarenhet. Det finns fotografiska bilder som verkligen lyfter (och lyfter betraktaren), precis som Francks teckningar. Sådana bilder har kanske inget att vinna på textkommentarer. Kanske. Men den store mästaren fann i alla fall anledning att verkligen skriva en bok, inte bara skapa ett bildalbum. Och det är jag tacksam för.
bam21
Aktiv medlem
Sök och I skolen finna!
Det är kanske dags att försöka formulera några förslag till förändring av Fotosidan just för att försöka få en mer kreativ bilddialog.
Faktoid kan vara detsamma för mig med. Men polemik är det, åtminstone just i detta sammanhang. Det förbigick mig inte!
Lite sekundär polemik kanske men sådant kryddar alltid en diskussion. Som jag skrev tidigare så är en diskussion ganska meningslös om man inte tillåter en hög takhöjd.
