Det fotografiska samtalet

[Graal]

"Tror dock att de flesta ser det här med bildanalys som tråkigt, svårt och drygt. Majoritéten av fotosaidans medlemmar vill ha lättsmält, snyggt och okomplicerat. Då behövs inte så mycket samtal, annat än snyggt, vackert, fina linjer osv. När det kommer bilder som har något mer, vill nog de flesta vända bort sina blickar och sätta sig i soffan och knäppa på "bonde söker fru", "idol" eller något annat."

Vad är det som är fel i detta? Är det min analys om hur jag ser läget på fotosidan, eller är det fel att det är så? Är det min analys som är fel så borde ju bildkommnetarerna vara fulla av djuplodande analyser. Är det det sistnämna så håller jag med. Det borde inte vara så.

 

[Graal]

jag måste säga att jag tyvärr inte alls håller med dig. att ha ett syfte eller ett budskap i en bild behöver inte alls vara negativt. det är som att säga att alla böcker eller filmer med en sensmoral är dåliga, eftersom de vill berätta något för tittaren.
det är när bilden tar sig in i mitt inre som den blir riktigt bra, när den inte bara är vacker för ögat utan också dröjer sig kvar i tanken.

Om syftet är att berätta en historia är det absolut inte fel. Men om syftet är att styra för mycket i betraktarens tankeverksamhet kan det bli farligt. Då är vi inne på reklam, påverkan, färdiga budskap etc, och det finns väl inga tråkigare böcker, filmer eller bilder än de som talar om för mig hur jag ska tänka och reagera (även om det man vill att jag ska tänka är lovvärt, gott och rätt)? De flesta av Bergmans filmer var "svåra", hade inga tydliga syften eller budskap. Men ta Fanny och Alexander, där behövde man inte fundera speciellt mycket. En av hans sämsta filmer som jag ser det även om skådespeleriet och rolltolkningarna var av världsklass. Men det kanske är min smak som är lite udda, vad vet jag?

Det sista du skrev håller jag däremot med om, när bilden tar sig förbi det vackra och ger mig en inre upplevelse. Då är det bra.

 

[Tomasz]

Nu blir jag lite rädd. Har man syften med bilder och vill att bilder ska förstås på ett visst sätt, då pysslar man med reklam, politisk propaganda eller liknande. Det var sånt Stalin och Hitler m.fl pysslade med.
...

Jag brukar ofta undra över syftet med en bild, varför den visas, när jag tittar på den. Min bild i humorpoolen har t.ex. syftet att få folk att skratta. Hoppas du inte är rädd för mig

Skillnaden mellan att locka fram ett skratt och reklam eller politisk propaganda är väl egentligen inte så stor, fast det kanske ses som mer oskyldigt att inte ha en egoistisk agenda. Om jag dock lär mig hur man påverkar folk med bilder kan jag ju använda det till min fördel och vips är jag kommersiell, eller kanske blir en diktators språkrör.

 

[Tomasz]

...och det finns väl inga tråkigare böcker, filmer eller bilder än de som talar om för mig hur jag ska tänka och reagera...

Jag förstår dig, och håller med. Ibland (eller ofta) gillar man bilder som är öppna för tolkningar och ibland vill man få det enkelt serverat. Vi är ju alla olika (tror jag du själv skrev tidigare).

Problemet för mig, ibland, är att jag inte vet om jag tittar på en bild som är "öppen för tolkningar" eller om det är rent skräp. På det sättet är slutna bilder enklare och troligtvis mer populära bland "tolvåringar". Galleri FS är väl ett hyfsat exempel på det.

 

[Graal]

Jag brukar ofta undra över syftet med en bild, varför den visas, när jag tittar på den. Min bild i humorpoolen har t.ex. syftet att få folk att skratta. Hoppas du inte är rädd för mig

Skillnaden mellan att locka fram ett skratt och reklam eller politisk propaganda är väl egentligen inte så stor, fast det kanske ses som mer oskyldigt att inte ha en egoistisk agenda. Om jag dock lär mig hur man påverkar folk med bilder kan jag ju använda det till min fördel och vips är jag kommersiell, eller kanske blir en diktators språkrör.

Inget fel i att skratta (så länge det inte sker efter reklaminslag eller vid reklambilder, eller för att misskreditera en folkgrupp, halta och lytta, homosexuella eller liknande). För då är syftet inte att få mig att skratta, utan att få mig att se ner på andra människor som inte är som jag, eller att få mig att köpa något som jag kanske inte behöver. Därför ska man se upp med sånt. Men i humorpoolen har väl ingen såna syften får man hoppas.

Humor och skratt mår vi alla bra av, så länge det inte utnyttjas för andra syften än själva humorn. Det är just det jag menar. Att inte styra betraktaren för långt, då blir det tråkigt och kan t.om vara "farligt/bedrägligt".

 

[Maverick]

Nu blir jag lite rädd. Har man syften med bilder och vill att bilder ska förstås på ett visst sätt, då pysslar man med reklam, politisk propaganda eller liknande. Det var sånt Stalin och Hitler m.fl pysslade med.

Bilder behöver väl egentligen inte förstås? Det räcker med att de ger en upplevelse, oavsett vad upplevelsen består i. Om man säger att man inte förstår kan det istället handla om att man inte tycker om det? Nya "språk" inom fotografin/konsten verkar ju alltid förvirrande, av naturliga skäl. Det vanliga trygga bildspråket som funnits sedan länge är ju lättare att ta till sig och ge en tolkning av. Men bara för att bildspråket är nytt eller främmande för mig, betyder det inte att bildmakaren har något klart definierat att säga.

Det håller jag inte med om. En bild måste absolut förstås, annars blir den bara konstigt. Men det förutsätter också att det finns nått där att förstå. Det behöver inte vara några djupare sanningar om livet direkt. Bilder som ska hängas på vägen måste också "förstås" för jag tror ingen är så pigg på att hänga konstiga saker på väggen.

Vidare är det så att ifall vi anser att vi kan kommunicera med bilder, vilket många ändå verkar tycka med tanke på att bilder som kommunikationsmedel är bra mycket äldre än texten, så måste vi också styra den och förstå den. Ingen skulle normalt ägna sig åt kommunikation om man trodde att budskapet hela tiden lite slumpvis tolkades rätt.

Här hamnar vi dock i en paradox, eller avvägning. För som du skriver i ett senare inlägg så ingen tycker om att filmen, bilden talar om för oss vad vi ska tänka, tycka eller vad vi ser. Det får inte bli övertydligt, så att vi skriver folk på näsan. Men om vi antar att uttalande om att folk i allmänhet befinner sig på en 12-årings nivå stämmer, så blir det svårt att inte vara övertydliga. Det blir lite som de där nyhetsprogrammen för ungdomar och folk som inte kan svenska så bra. Tittar vi runt bland FS bilder så vimlar det av övertydliga bilder. Alla de där bilderna där vi tycker att folk dragit lite hårt i spakarna, vad är det annat än att man är övertydlig för det mesta?

För att visa på det här ytterligare. Det är lätt att tro att media har koll på sådant här. Men de består till 99% av textmänniskor. Så i morgon när ni läser er tidning, kolla in bildtexterna. De skrivs i de flesta fall av textmänniskor och inte bildmänniskor. Sedan kollar ni om ni hittar en bildtext som ordagrant beskriver innehållet i bilden. Väldigt vanligt faktiskt. Det sitter alltså en människa nånstans som inte tror att ni faktiskt klarar av att se vad bilden visar, så de skriver i bildtexten att "nisse vispar grädde" för att nämna ett exempel jag reagerade på i somras.

Teknik tycker jag i sammanhanget är helt oväsentligt när vi pratar bildkommunikation. Det är samma regler för kommunikationen oavsett om du målar, ritar eller fotograferar. Fotografi har lite oförtjänt fått en titel som sanningsbärare till skillnad från de övriga, men förhoppningsvis är det snart borta.

/Maverick

 

[ganska]

Varför för ni samtal om det fotografiska samtalet när ni istället kan föra det fotografiska samtalet? Jag har mina egna forum för mina fotografiska samtal och där ingår mina absolut närmaste, inte för inbördes beundrar utan för att vi förstår hur vi tänker - kritik existerar minst sagt.

Ett fotografiskt samtal med en fullkomlig främling kan absolut vara väldigt givande, men det ger upphov till för många missförstånd tror jag. Men ja, jag undrar egentligen bara varför ni pratar om det fotografiska samtalet istället för att ha det fotografiska samtalet? Handling säger mer än ord (Rätt fyndig ordvits tyckte jag.)

 

[EGW]

Jag har flera gånger föreslagit att man ska ha ett antal frågor/ämnen att svara på vid kommentarer av bilder. Och de frågorna ska gälla både teknikval, komposition och innehåll, upplevelse/känslor. Har inte läst Segeholm sbok, men kanske menar han något liknande? Mitt förslag var också att man måste svara på dessa frågor för att få kommentaren registrerad. Har inte sett någon reaktion på detta? Men jag tror det skulle hjälpa till att få igång samtal kring våra bilder, men kanske mest få oss att tänka efter lite mera och bli lite mera analytiska. Frågor och tankar, som att bilder kan vara något mera än snygga väggprydnader, kanske kan väckas?

Du Nils, du framför precis vad som är min egen tanke, fastän du går en bit längre. Att besvara ett antal frågor om bilden, just så som du säger. Man kan alltid diskutera vilka frågor som är de bästa att ställa, men jag tycker du är inne på rätt spår. Det kanske till och med räcker (om det är bra frågor) att klassa de olika aspeterna En skala från 1 till 3 tror jag är fullt tillräcklig. Där 1 är mycket bra, 2 är fullt acceptabelt och 3 är ”problematiskt” (inte ”dåligt”). Och gärna med en motivering för graden 3. Det skulle gå fort att kryssa i några rutor, och sedan kunde man lämna en eventuell textkommentar. Jag tror att ett sådant system skulle leda till att betydligt fler bilder blev kommenterade. Om systemet inte är för invecklat.

 

[Graal]

Det håller jag inte med om. En bild måste absolut förstås, annars blir den bara konstigt. Men det förutsätter också att det finns nått där att förstå. Det behöver inte vara några djupare sanningar om livet direkt. Bilder som ska hängas på vägen måste också "förstås" för jag tror ingen är så pigg på att hänga konstiga saker på väggen...

Då är vi av helt olika uppfattning när det gäller fotografisk bild. Du menar alltså att ALLA människor måste förstå en bild för att den ska vara berättigad att visa? Och att de måste förstå den på ett visst sätt? Nu börjar jag bli rädd igen

 

[Tomasz]

Inget fel i att skratta (så länge det inte sker efter reklaminslag eller vid reklambilder, eller för att misskreditera en folkgrupp, halta och lytta, homosexuella eller liknande). För då är syftet inte att få mig att skratta, utan att få mig att se ner på andra människor som inte är som jag, eller att få mig att köpa något som jag kanske inte behöver. Därför ska man se upp med sånt.
...

Men jag brukar ibland skratta åt reklambilder, även om bildens syfte är kommersiellt. Visst kan man väl uppskatta en bild för dess kvalitéer, oavsett dess syfte? Leni Riefenstahls bilder visades i Södertälje i somras och jag uppskattade dem, men jag uppskattade inte syftet med många av dem.

Däremot går jag i spinn när jag ser att fotografen inte haft syftet riktigt klart för sig. Ett exempel är när någon hittat en undangömd spak i photoshop och bara måste visa hur roligt det är att göra grodögon på ett porträtt. Om jag hittar en sådan bild i en tutorial är det helt på sin plats, men i FS kritikpool!

 

[ganska]

Då är vi av helt olika uppfattning när det gäller fotografisk bild. Du menar alltså att ALLA människor måste förstå en bild för att den ska vara berättigad att visa? Och att de måste förstå den på ett visst sätt? Nu börjar jag bli rädd igen

Nu är jag inte säker, men jag tror att han menar något i stil med följande; En bild måste förstås på något plan av betraktaren för att kunna uppskattas.

 

[EGW]

Jag tycker att du har fel.
Nästan lite Farenheight 451-tankar över detta; Tänk inte! Ifrågasätt inte! Konsumera!

Det är inte alls så jag läser Nils' inlägg. Jag minns en tibetansk lärare jag läst en gång. Han hävdade att det verkliga tänkandet ägde rum ordlöst, i bilder. ”Text” sa han, ”är dokumentation. Ett sätt att minnas något i framtiden. Riktigt tänkande är en process som uttrycks i 'inre' bildskapande.” Jag har citerat väldigt fritt nu, detta var inte hans exakta ord, men så som jag minns det. Det finns dock en lång tradition inom lamaismen att träna det inre bildsinnet.

Jag påstår inte att jag direkt håller med den lärde laman, snarare har jag försökt att förstå vad han menade. Men helt kart är att ordlöst begrunda en bild (vilket jag uppfattar att Nils menade) inte alls är något slött konsumerande.

 

[Tomasz]

Varför för ni samtal om det fotografiska samtalet när ni istället kan föra det fotografiska samtalet?
...

Jag tycker att det precis börjar ta sig lite, det måste ju börja någonstans, man måste lyssna in sig och hitta vibbarna. Jag trivs än så länge.

Du kanske har en helt annan uppfattning om vad ett samtal är, men varför inte dra lite åt det hållet då?

 

[ganska]

Jag tycker att det precis börjar ta sig lite, det måste ju börja någonstans, man måste lyssna in sig och hitta vibbarna. Jag trivs än så länge.

Du kanske har en helt annan uppfattning om vad ett samtal är, men varför inte dra lite åt det hållet då?

För att jag inte riktigt trivs med att föra - vad jag anser vara - så personliga samtal på publika forum med människor jag inte känner. Vad en bild säger mig säger mer om mig än vad det säger om bilden, tror jag.

 

[Tomasz]

...
Vad en bild säger mig säger mer om mig än vad det säger om bilden, tror jag.

Det tror jag med, i vissa fall åtminstone. Det finns ju bilder som man bara inte fattar, fast det säger väl att jag är korkad förstås..

Men som sagt, man måste känna in vibbarna. Inte tusan kastar man ur sig vadsomhelst i början. För mig känns det inte som "i början" eftersom jag redan gjort bort mig här några gånger genom åren. Lurka ett tag kanske? Försvinn bara inte från tråden!

 

[EGW]

Det håller jag inte med om. En bild måste absolut förstås, annars blir den bara konstigt. Men det förutsätter också att det finns nått där att förstå. Det behöver inte vara några djupare sanningar om livet direkt. Bilder som ska hängas på vägen måste också "förstås" för jag tror ingen är så pigg på att hänga konstiga saker på väggen.

Oklart vad du egentligen menar. Jag tycker du och Nils pratar förbi varandra. När Nils talar om att en bild väcker en känsla, är det inte förståelse, om än inte uttryckt i ord? Nils får väl svara för sig själv, men när han hävdar att en bild inte behöver förstås ifall man upplever den, då tror jag att han menar att man inte behöver babbla en massa ord kring den för att den ska vara meningsfull.

 

[Tomasz]

...
En skala från 1 till 3 tror jag är fullt tillräcklig.
...

Inte för mig, jag har nog med bländarskalan;-) Men alla våra behov är olika. Jag föredrar personliga reflektioner när det gäller kritik på mina bilder. Helst vill jag ha dem öga mot öga så att jag kan ta till mig på riktigt, fråga om jag inte förstår och utveckla om du inte förstår. En gång i tiden värdesatte jag verkligen kommentarerna på mina bilder här på FS, numera värdesätter jag personerna som kommenterar i stället (det är oftast samma gamla kompisgäng).

Den gamla vanliga risken med numrering är att någon obetänksamt sätter upp bilder bredvid varandra och jämför siffrorna i stället för bilderna.

Men hör det här verkligen till samtalet?

 

[EGW]

Varför för ni samtal om det fotografiska samtalet när ni istället kan föra det fotografiska samtalet? Jag har mina egna forum för mina fotografiska samtal och där ingår mina absolut närmaste, inte för inbördes beundrar utan för att vi förstår hur vi tänker - kritik existerar minst sagt.

Ett fotografiskt samtal med en fullkomlig främling kan absolut vara väldigt givande, men det ger upphov till för många missförstånd tror jag. Men ja, jag undrar egentligen bara varför ni pratar om det fotografiska samtalet istället för att ha det fotografiska samtalet? Handling säger mer än ord (Rätt fyndig ordvits tyckte jag.)

Personligen tycker jag att det förs ett fotografiskt samtal här på FS, ett som kommer till uttryck i bildkommentarer och bloggar. Problemet är att det ofta är lite för banalt. Gång på gång hör jag folk säga att enda skälet att ladda upp en bild är att få bekräftelse (vilket då anses vara dåligt!) inte för att bli en bättre fotograf (vilket då anses stå i strid med att få bekräftelse). Det där är påståenden, som lätt får en besserwisseratmosfär omkring sig. Visst stimuleras man av bekräftelse och beröm till att utvecklas. Man kan utvecklas också av utmaningen i en negativ kommentar, även om den är svårare att ta. Men den måste vara meningsfull. Att en viss annan männsiska inte gillar det jag gör är inte så utvecklande.

Jag gick en gång en kurs i psykologi för chefer. Där fick vi lära oss att det bästa sättet att ge feedback till en medarbetare är att först berömma, sedan ge ett gott råd. Att bara kritisera – det provocerar fram en försvarsreaktion. För så fungerar vi människor, påstå inte något annat! En mogen människa med stabilt självförtroende tar inte kritik så personligt, men om vi verkligen är ute efter att hjälpa varandra, då är det ingen mening med att vara onyanserat negativ. Alltför ofta kan inte den vi kritiserar göra så mycket åt den feedback man får då.

 

[Tomasz]

Det håller jag inte med om. En bild måste absolut förstås, annars blir den bara konstigt. Men det förutsätter också att det finns nått där att förstå. Det behöver inte vara några djupare sanningar om livet direkt. Bilder som ska hängas på vägen måste också "förstås" för jag tror ingen är så pigg på att hänga konstiga saker på väggen.
...
/Maverick

Åtminstone tror jag det är viktigt att man när man tittar på bilden får en förhoppning om att någon gång kunna förstå den. Solnedgångar till exempel, jag förstår inte så mycket när det gäller de flesta sådana bilder. Men jag har resten av livet på mig att försöka förstå, och de är vackra att se på under tiden.

Däremot finns det bilder som jag inte för en sekund hyser förhoppning om att förstå. Ta som exempel omslagen till många av de skräckfilmer som finns i videobutiken, ibland hittar man inte ens filmtiteln i virrvarret som visas.

 

[Graal]

Oklart vad du egentligen menar. Jag tycker du och Nils pratar förbi varandra. När Nils talar om att en bild väcker en känsla, är det inte förståelse, om än inte uttryckt i ord? Nils får väl svara för sig själv, men när han hävdar att en bild inte behöver förstås ifall man upplever den, då tror jag att han menar att man inte behöver babbla en massa ord kring den för att den ska vara meningsfull.

Ja så tänker jag, har svårt att hitta rätta orden ibland men du hjälper till på ett bra sätt!