Annons

Det fotografiska samtalet

Produkter
(logga in för att koppla)
Om text till bilden fyller en viktig plats eller ej, det beror faktiskt på bilden.

Instämmer helhjärtat. Det vore dock intressant att reda ut när en inledande text har något att tillföra en bild.


Hur man än ser på detta, just här på fotosidan är det i alla fall fint om fotograferna t ex låter EXIF-data följa med bilden. Se detta som en tekniknörds bekännelse :)

På vilket sätt blir en bild bättre att se på om man har tillgång till EXIF?
 
Jag var på fotoutställning idag. Fem fotografer, två som identifierade sig, en som berättade när och var bilderna var tagna.

En del bra bilder, men jag är frustrerad. I det här fallet skulle det varit guld värt att få lite förklarande text till bilderna. Att få fotografens namn samt tid och plats tycker jag är självklart, men jag blev frustread som sagt.
 
Instämmer helhjärtat. Det vore dock intressant att reda ut när en inledande text har något att tillföra en bild.

Ett försökt till snabbt svar: en bild som jag som åskådare tycker har ett dokumentärt värde. Det värdet kan förstärkas om jag vet var och när bilden är tagen och kanske annat, som bara fotografen, men inte jag känner till. Om en sådan text tillför själva bilden något, det kan väl bero på vad den föreställer. Men den kan berika min bildupplevelse – givet alltså att jag tycker att den dokumentära aspekten är viktig.

På vilket sätt blir en bild bättre att se på om man har tillgång till EXIF?

Det är inget jag vill påstå. Men EXIF kan tillfredsställa min nyfikenhet rörande tekniska data kring fotograferingen. Just här på fotosidan, där jag tittar på bilder inte bara för att njuta av dem eller odla mitt bildkritiska öga, utan också för att lära mig mer om fotografering. Vilket ju inbegriper en fördjupad kunskap om verktygen.

Jag har läst en del diskussionsinlägg som uttryckt besvikelse över att det pratas för mycket teknik. Om detta sker på bekostnad av annat viktigt och givande meningsutbyte om bilden, då kan jag förstå det. Men åtminstone för mig finns ett starkt upplevt samband mellan verktyget och bilden. Som jag sagt tidigare, hade jag haft talang som tecknare skulle jag kanske intressera mig mycket mer för en vanlig blyertspenna än för någon kamera :)

Och, som sagt, jag är tekniknörd. Jag tycker helt enkelt att det är ruskigt roligt med tekniken. Också.
 
Eftersom nu denna diskussion har stannat upp, så har jag försökt mig på att dra något slags personlig slutsats, innan jag säger adjö till den här tråden. Du hittar min avslutande kommentar på min blogg:

http://www.fotosidan.se/blogs/saltspring/38396.htm

Ernst,
Läste din blogg men jag tycker att du ger upp lite för tidigt. Denna diskussion har visat det verkligen finns ett behov att kunna diskutera bilder, deras mening och orsaken till varför vi tar bilder. Själv tycker jag att Elmfeldt & Co var lite väl tidiga och skapade forumet för det Fotografiska samtalet innan det var riktigt moget.
Nu är det mycket sent och om några timmar börjar en ny arbetsdag. Ser dock gärna att vi forsätter denna diskussion under helgen.
/Anders
 
Ernst,
Läste din blogg men jag tycker att du ger upp lite för tidigt. Denna diskussion har visat det verkligen finns ett behov att kunna diskutera bilder, deras mening och orsaken till varför vi tar bilder. Själv tycker jag att Elmfeldt & Co var lite väl tidiga och skapade forumet för det Fotografiska samtalet innan det var riktigt moget.
Nu är det mycket sent och om några timmar börjar en ny arbetsdag. Ser dock gärna att vi forsätter denna diskussion under helgen.
/Anders

Du är välkommen att kommentera mitt blogginlägg här, om du vill. Visst kan vi fortsätta att diskutera, men så länge det bara är jag som säger något blir det ju inte mycket till diskussion.
 
En fråga jag bär med mig sedan ett tag är: Vad betyder mina bilder för dig som tittar på dem?

Dialogen mellan fotograf och åskådare är mycket viktig av många olika anledningar. Nu finns det vissa bilder som förlorar på att ha en förklarande text då jusst text kan förminska budskapet i bilden.

Vissa bilder kräver text, som t ex art-bilder, plats-bilder o s v. Vad skulle en fågelbok vara utan text? Vi vill ju veta vilken fågel det är vi ser på bilden.

Men, vem vill ha en text på t ex konst-foto bilder?
I målningarnas värld skulle det vara mycket störande att läsa en text bredvid Mona Lisa. Tavlan skulle plockas ned omedelbart, hela mystiken skulle försvinna om vi visste varför leendet var där. Då skulle tavlan bara bli ett porträtt.

Tekniken i en bild är ju intressant likväl tekniken i en målning. Budskapet i foton eller i bild låter jag helst vara osagt i vissa fall.
I skolsyfte kan det ju vara på sin plats att beskriva varför man valt att göra som man gjort.

Jag föredrar text vid bilder på utställningar men inte en komplett beskrivning av vad fotografen vill ha sagt med bilden.
 
Jag väljer också att skriva här istället för bloggen. För att på nått sätt hålla det hela samlat till ett ställe.

Tycker de flesta trådarna som kommit upp har varit en del av ett fotografiskt samtal. Första bilden jag valde kan naturligtvis diskuteras utifrån den bilden och den fotografen. Men den kan också stå som representant för något större, naturfotografi och dess villkor. Vilket jag också tyckte att att debatten mynnade ut i, och som också var syftet med att välja den bilden.

På samma sätt kan tråden om Alexanders bilder ses. Visst kan vi diskutera han och hans bilder med dessa som utgångspunkt och fundera över kopplingar till renässansens måleri. Men vi kan också diskuterar det utifrån något större, som nakenfotografi och dess villkor. Tycker kanske inte att det nådde hela vägen fram men en bra bit iaf. Genre är dock svårare än t ex naturfotografi ur ett betraktarperspektiv så det kan måhända vara förklaringen.

Slutligen om att vara förvirrad på ett högre plan, så beskriver det ungefär hur jag känner efter 2,5år i fotoskola. När folk frågar vad jag har lärt mig så har jag ofta svårt att beskriva det. Naturligtvis kan jag räkna upp en massa saker i photoshop som jag lärt mig men det är inte riktigt det som gör att mina bilder ser annorlunda ut idag än för tre år sen. Folk som känner mig, och som kan bild säger att jag har utvecklats bildmässigt trots att jag själv har lite svårt att se det. Även om jag rationellt kan inse att så borde vara fallet.

På samma sätt kan man nog se dessa fotografiska samtal. Det kommer inte uppstå en situation där någon säger att "så här är det". Eller gör det det så kan man vara rätt säker på att vederbörande antingen är i början av sin utveckling eller att dess utveckling stannat. För mig går det fotografiska samtalet ut på att man får en massa intryck från olika håll, maler det i sin egen kvarn och ut kommer något eget. En utveckling. När man malt tillräckligt mycket så inser man varför en bild på en solnedgång oftast inte är en bra bild, även om den är snygg. Men det finns ingen direkt koppling mellan snygga och bra bilder.

Mvh
Maverick
 
...

Men, vem vill ha en text på t ex konst-foto bilder?
I målningarnas värld skulle det vara mycket störande att läsa en text bredvid Mona Lisa. Tavlan skulle plockas ned omedelbart, hela mystiken skulle försvinna om vi visste varför leendet var där. Då skulle tavlan bara bli ett porträtt.

Tekniken i en bild är ju intressant likväl tekniken i en målning. Budskapet i foton eller i bild låter jag helst vara osagt i vissa fall.

I skolsyfte kan det ju vara på sin plats att beskriva varför man valt att göra som man gjort.

Jag föredrar text vid bilder på utställningar men inte en komplett beskrivning av vad fotografen vill ha sagt med bilden.

Det här är ju en intressant frågeställning. Jag minns en gång för många år sedan när jag var på Moderna Museet i Stockholm och såg en mycket uppmärksammad utställning av en konstnär som heter Roberto Matta. Han är surrealist, och hans målningar var väldiga och sprudlade av färger och former som knappast föreställde något. Det ansågs tydligen att denna utställning skulle bli lite svår för oss vanliga besökare, så den visades av den kände Carlo Derkert. Derkert kunde verkligen prata om konst, det var en underhållning i sig att se och höra honom. Jag vet inte om jag ens skulle ha kommit ihåg den här utställningen utan Derkerts visning. Och visst gav han ett slags bruksanvisning till varenda en av målningarna. Nu vet jag inte om han verkligen kunde säga vad Matta själv ansåg om sina målningar, men de hade uppenbarligen samtalet om saken i alla fall. Och nog fick vi veta vad Derket ansåg.

Detta avses inte som en invändning mot det citerade inlägget, bara en reflexion över hur sammansatt den här frågan är.
 
Jag väljer också att skriva här istället för bloggen. För att på nått sätt hålla det hela samlat till ett ställe.

<...>

Men det finns ingen direkt koppling mellan snygga och bra bilder.

Mvh
Maverick

Visst är det här i diskussionen vi ska fortsätta. Men jag trodde diskussionen var slut när jag skrev på min blogg, det kändes så.

Det är verkligen en intressant tanke detta, att en snygg bild och en bra bild är olika saker. Men är det rätt att säga att en bra bild kan saknar estetiskt värde? Troligen har en bra bild alltid ett sådant värde, fastän detta värde inte måste vara så lättillgängligt. En snygg bild, å andra sidan, kanske egentligen inte alltid har något större estetiskt värde. Om den är alltför insmickrande eller banal.

Nåväl, helt klart finns det bilder som är både snygga och bra, inte minst här på fotosidan :)

Att ditt eget foto utvecklats under åren på skolan är ju helt som det ska vara. Varför går du annars där? För att lära hantverket, ok, men inte bara det antar jag.
 
Absoult finns det bra bilder som inte är snygga. Estitik har väl alla bilder i nån form. Inom den genre jag själv är lite verksam i, bildjournalistik, så finns det gott om bilder som är bra men inte är snygga. Ibland får vi också kritik för att vi visar tragiska händelser på ett snyggt sätt. Så visst finns det, personligen tycker jag Tunbjörks bilder är bra exempel på det.

När det kommer till skolan så är det mer att i alla fall jag personligen alltid betraktat lärande som lite mer konkret. Om vi tänker oss matte, fysik och så vidare så får du en bok som säger att så här är det och så här funkar det. Men inom konsten finns inte detta, och bör heller inte finnas. Därför blir det lite förvirrande att försöka förklara för någon vad man lär sig på en fotoskola förutom det rent tekniska. På samma sätt kan jag bli förvirrad när jag för mig själv försöker förstå vad jag har lärt mig.

Tar vi det här med konst och lärande lite mer generellt så är det lite speciellt. Om vi går till tekniska museet och kollar på diverse manicker så tycker vi det är rätt kul och intressant om en guide förklarar hur manicken fungerar och varför den är värd en plats på museumet. Men går vi på ett konstmuseum eller galleri så blir vi lite förnärmande och lite stötta sådär om någon börjar förklara bilden för oss. Grundinställningen är att vi "vet" och vi "förstår" bilder, mest baserat på att vi kan se och att vi kan bilda oss åsikter. Vi möter den här attityden lite var stans, man pratar om "kultureliten", som i de flesta fall avser utbildade människor inom kulturen. Är det egentligen så konstigt att det finns de som kan mer och är mer utbildade inom konst?

Mvh
Maverick
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar