Zingiber svarade redan på vad som är den egentliga skillnaden mellan definitionerna. Det som Touchard pratar om i detta fallet är "statistisk säkerställning", vilket är area, inte enskild pixel. En PIXEL kan bara ge information som är +/- ett helvärde, men en area kan kvantiseras till lägre än detta värde. 1/(2^13.79) är en teoretisk minimikvantifiering av den area som man valt att integrera brusmängden över. Men det hela verkar ju redan ganska klargjort...
Definitionen är definitivt gångbar, men jag är tveksam till koppling till grundkravet "detaljering" i sammanhanget "DR". Men det är klart, en dubbling av MP-mängden till så är det problemet snart på andra sidan den optiska gränsen, gränsen då en enskild pixel kan (ensamt) träffas av ett strålknippe ljus är då passerad. Just nu betyder ordet "DR" ungefär "möjligt antal värdesnivåer om kameran varit en 2MP-kamera". Det är fortfarande en bra och gångbar definition som definitivt påverkar bildkvaliten, men kanske inte på det sätt som många tänker sig det som.
Att D7000 är mer lik D3x än D3(s) är ju ganska grundläggande, det är två helt olika konstruktionsprinciper. Problemet Sony (och Aptina/Omnivision) har haft tidigare är att effektiviteten varit för låg, men att placera in förstärkare och AD så nära pixlarna som möjligt (precis vid kanten av sensorytan, på samma kiselplatta) är ju det optimala med tanke på störningar, strömbrus osv - men det ställer väldigt höga krav på tillverkningen. Alla (ca 5000) kolumner skall ju ges exakt samma förstärkning...
............................
Det Mikael (hänv. Clark) pratar om är något helt annat. Det två helt olika, icke kombinerbara situationer som han sätter ihop till en "maximal sensor-DR". Han tar den totala brusmängden per e- som finns i högförstärkningsläget (ISO1600) och jämför detta med maximal ljusmättnad i lågförstärkningsläget för att få fram total "sensor-DR". Problemet är att med Canon är dessa två siffror aldrig är på plats i kameran på samma gång, du väljer ANTINGEN extremt lågt elektronikbrus per e- (hög förstärkning), ELLER stor laddningskapacitet (låg förstärkning). Båda är inte tillgängliga samtidigt. Hade det inte varit för detta hade 60D/1D4 varit klart marknadsledande, med öven en halv Ev mer tillgängligt omfång än D7000/K-5.
Tittar man på länken till sensorgen.info (som tar sina siffror från DxO) så ser man att 1D4 har en läsbrus-kurva som sluttar ganska brant ner åt höger - elektronikbruset per e- är mycket starkare på låga ISO än på höga. Värdet på ISO1600 är 'basvärdet', det bästa kameran kan prestera - att det fortsätter sjunka över detta beror på brusreducering av råfilen, inte att det egentligen blir bättre.
ATT båda tillstånden görs tillgängliga samtidigt ger D7000/K-5 (och även Sony A580 i lägre grad) deras stora DR på bas-ISO. Sony väljer dock som vanligt en lite annan väg, den är bättre rent färgmässigt ang. metameri-fel och offrar därmed lite färgbrusprestanda på väldigt höga ISO.
Det enda jag reagerat på med D7000 ang. AF är att den nog är betydligt mindre ljuskänslig än CAM3500, den verkar ge upp betydligt tidigare. Vilket är lite synd, jag är mer beroende av det än att den klarar följa en enskild mås i en jätteflock.
Nåväl, tillbaka till arbetet, nu är dygnet snart vänt hela varvet efter två veckors konstant kodknackande... God Morgon!