Annons

Canon EOS 7D

I "Snabb läge" (det där spegeln fälls upp/ned) används samma fokuspunkter som vid normal fotografering, i "Live läge" används bildsensorn också för fokusering varför det är helt skilda system. Live läge skall enligt uppgift vara mer exakt och kan därför användas som referens vid misstänkt felfokus.

Tackar Sara och Leif för svaren och fortsätter fixfokusera hehe.

Mvh. /LEE Cordon Bleu
 
Sen ska man betänka vad som antagligen hade hänt om man gett sig ut på ett par skrillor bredvid dessa idrottsdamer. Helt plötsligt hade det nog inte verkat så långsamt längre... :) Och oj, vad ont jag hade fått...

Kul att det ordnade sig med kameran Lennart.
Sen får man återigen ställa sig frågan vad som skillnaden mellan Sony's och Canons AF-system är... Inte för att starta en vs-diskution, men mer av nyfikenhet.

Skillnaderna på hur mikrojusteringarna går till är ju ganska klar - Canon har ställt till det någonstans i programmeringen, och därför får även andra objektiv lida när man justerat ETT enstaka objektiv. Detta borde kunna fixas i firmware, även om inte problemet med "minor variations" i just objektivet som justerats kanske går att göra så mycket åt.
Om bara problemet hade hållt sig till ett enstaka justerat objektiv just när detta objektiv är monterat på kameran hade det ju inte varit någon fara att låna ett objektiv, komma fram till att det inte passar perfekt med din kamera - och justera därefter. Som det är nu kan man ju tydligen inte ens göra detta utan att ställa till det för sig med allt annat. :-/

Men skillnaderna i avsyningsnogrannheten på monteringen / injusteringen från fabrik - här verkar det ju också finnas en skillnad. Och jag kan bara inte TÄNKA mig att Canon har lägre marginaler på 5-2 och 7D än vad Sony har på 850 och 900, och därför måste ta lite genvägar i kvalitetskontrollen. Problemet är säkerligen något annat - kanske i konstruktionen av själva infästningen av AF-modulen, sekundärspegeln eller nåt. Eller så kanske faktiskt Sony HAR någon slags efterkontroll i tillverkningen - vilket isf är ett imponerande särdrag.
 
Microjusteringen av ett enskilt objektiv skall inte påverka andra objektiv om man inte väljer att microjusteringen skall vara generell för alla objektiv, om den gör det så är det ett allvarligt problem med 7d, 5dmk2 och microjustering av ett enskilt objektiv påverkar inte andra objektiv, här känner jag inte 7d kameran och har ett stort ? om så är fallet.

Minor variationsproblemet gör att microjustering dessutom är svårt att få till då man kan få helt olika AF värden att microjustera efter .
MEN allt detta är redan avhandlat i den långa AF tråden.
 
Efter att mina två 5dmk2 ställdes vad det gäller AF av Intervision så har jag inte behövt microjustera eller lämna in senare inköpta objektiv som 85/1,2mk2, 100/2,8is macro, 300/2,8 is.Dessa tre objektiv har varit bra från början vilket är glädjande.
Vad jag fortfarande kan få är minor variations från alla tre, dvs att kameran vill korrigera ett givet mål mellan bildtagning även om kamera är på stativ och motivet är fast
 
Det verkar som sagt som att det är vanligt att husen är "mer" felkalibrerade än att objektiven är det. Vilket är både positivt och negativt ju... :) Positivt för att objektiven är "rätt", och negativt för att husen lite för ofta är "fel".
 
Det besvärliga är ju när huset är felställt, objektivet felställt och dessutom så uppstår minor variations vid en serie av bilder.
 
Microjusteringen av ett enskilt objektiv skall inte påverka andra objektiv om man inte väljer att microjusteringen skall vara generell för alla objektiv, om den gör det så är det ett allvarligt problem med 7d, 5dmk2 och microjustering av ett enskilt objektiv påverkar inte andra objektiv, här känner jag inte 7d kameran och har ett stort ? om så är fallet.

Minor variationsproblemet gör att microjustering dessutom är svårt att få till då man kan få helt olika AF värden att microjustera efter .
MEN allt detta är redan avhandlat i den långa AF tråden.

Det räcker med att du har mikrojusteringen aktiv så ökar du frekvensen av minor variations på samtliga gluggar, även om du bara har adresserat en glugg till alternativ 2, d v s justering per objektiv.

Det borde inte vara så, men så är det. Testa själv om du orkar gå igenom helvetet igen. Vill även minnas att det i något White Paper nämndes något om att detta fenomen i vissa fall och mer sällan kunde uppstå.

Själv har jag ssv fått mina kamerahus så bra justerade att jag i princip endast får smärre avvikelse med grovkuggat objektiv, typ EF 50/1.4. Med alla andra gluggar kan jag från både 5DMkII och 7D fixa 5 bilder i rad med omfokusering från stativ på statiskt objekt utan märkbar avvikelse. Men då är också kameraminnet rensat från alla mikrojusteringar och mikrojustering ställd i läge "Av"

Återigen så kommer vi fram till samma sak: Mikrojustering är ingen lyckad konstruktion. Och som du säger så är allt och mer därtill redan avhandlat i AF-tråden.

Det här är bara lite efterdyningar p g a att lite för många 7D har kommit dåligt justerade från fabrik.

Varför Sony verkar undvika problemet bättre än Canon tror jag inte beror på så mycket bättre leveransavsyning som att deras AF har s k återkoppling. Naturligtvis kan de dubbla AF-processorerna på A900 spela in också. Men bara antaganden från min sida eftersom jag endast har mina prylar att jämföra med.
 
Det verkar som sagt som att det är vanligt att husen är "mer" felkalibrerade än att objektiven är det. Vilket är både positivt och negativt ju... :) Positivt för att objektiven är "rätt", och negativt för att husen lite för ofta är "fel".

Kan väl också se något positivt i det. Bättre och enklare att få ett felkalibrerat kamerahus tillrättat än ett zoomobjektiv som framfokuserar mot ena ändläget och bakfokuserar mot det andra. Råkade ut för detta på en 24-70/2.8 L usm. Efter 3 turer på RCC och tjat i 3 månader fick jag ett nytt objektiv.

Bra, eller hur (om man inte räknar med tidsaspekten och det faktum att ersättningsoptiken jag fick inte var bra ställd heller. Fast det fixade Intervision på några dagar). Det här hände vid den tiden då alla submirrors skulle byta på några serier 1DMkIII så det var körigt på verkstäderna.
 
Det verkar som sagt som att det är vanligt att husen är "mer" felkalibrerade än att objektiven är det. Vilket är både positivt och negativt ju... :) Positivt för att objektiven är "rätt", och negativt för att husen lite för ofta är "fel".

Kan väl också se något positivt i det. Bättre och enklare att få ett felkalibrerat kamerahus tillrättat än ett zoomobjektiv som framfokuserar mot ena ändläget och bakfokuserar mot det andra. Råkade ut för detta på en 24-70/2.8 L usm. Efter 3 turer på RCC och tjat i 3 månader fick jag ett nytt objektiv.

Bra, eller hur (om man inte räknar med tidsaspekten och det faktum att ersättningsoptiken jag fick inte var bra ställd heller. Fast det fixade Intervision på några dagar). Det här hände vid den tiden då alla submirrors skulle byta på några serier 1DMkIII så det var körigt på verkstäderna.
 
Men skillnaderna i avsyningsnogrannheten på monteringen / injusteringen från fabrik - här verkar det ju också finnas en skillnad. Och jag kan bara inte TÄNKA mig att Canon har lägre marginaler på 5-2 och 7D än vad Sony har på 850 och 900, och därför måste ta lite genvägar i kvalitetskontrollen. Problemet är säkerligen något annat - kanske i konstruktionen av själva infästningen av AF-modulen, sekundärspegeln eller nåt. Eller så kanske faktiskt Sony HAR någon slags efterkontroll i tillverkningen - vilket isf är ett imponerande särdrag.

Sonys AF-system är väl återkopplat? Det borde spela rätt stor roll för noggrannheten.
 
problemet låg i att Leitzobjektiven hade hög kontrast tillsammans med en film som även den hade hög kontrast

Som huvudsakligen teoretiker och på sin höjd halvprofessionell fotograf är jag naturligtvis vördsamt inställd till vad folk med större och mer praktisk erfarenhet har att säga.

Men om man med kontrast menar skillnaden i intensitet mellan olika ytor (och inte bara övergångar) har jag lite svårt att förstå hur ett objketiv kan bli för kontrastrikt. Att ett dåligt objektiv med sunkig glaskvalitet och dålig antireflexbehandling kan sänka kontrasten förstår jag. Men att två välgjorda objektiv med olika konstruktionsfilosofi skulle kunna påverka denna kontrast verkar mindre troligt.

Om det bara var problem med Kodachrome och Leica-objektiv, och inte med andra färgfilmer, borde det finnas någon annan anledning. Såvitt jag minns hade Kodachrome en "översläng" i början av MTF-kurvan. Kanske var det detta som orsakade problemet.

Själv använde jag alltid Kodachrome, men några Leica-objektiv hade jag aldrig råd med. Men jag hade Canon-objektiv, och de påstods vara konstruerade mer som Leitz objektiv än som Nikons. Och jag kan inte minnas några problem med för hög kontrast. Nu fick jag visserligen aldrig några av mina bilder tryckta, så jag kanske slapp undan vissa problem...

Mer off-topic, förresten. När MTF-mätningar började dyka upp i fototidningarna var man inte sådär jätteglada på Leitz, för deras objektiv framstod inte alls lika överlägsna som ryktet (och mångas erfarenheter) sade. Den tyska tidningen Color Foto, som på den tiden var mycket seriös och ambitiös, intervjuade en talesman från Leitz. Denne menade att det inte räcker att mäta MTF bara i filmplanet, utan att det var lika viktigt att också mäta i flera plan framför och bakom filmplanet.
 
Jag ser det mer som att kontrastkurvan, dvs filmens egen tillsammans med objektivet var för hård kombination och separeringen mellan olika partier i ett kontrastrikt motiv, exv sommarbild var svår att återge med projektor eller vid försök att scanna in dessa dels täta men också kontrastrika motiv och med det dynamiska omfång en diagilm har.
Att jämföra med exv Ectacrome,Fujicrome . Nikons objektiv var inte så kontrastrika och en del påstår att Nikon anpassade sina objektiv under en tidsperiod att just passa Kodakcrome som var den mest använda filmen under en tid pga sin överlägsna färgåtergivning, hållbarhet osv.
 
Senast ändrad:
Jag ser det mer som att kontrastkurvan, dvs filmens egen tillsammans med objektivet var för hård kombination och separeringen mellan olika partier i ett kontrastrikt motiv, exv sommarbild var svår att återge med projektor eller vid försök att scanna in dessa dels täta men också kontrastrika motiv och med det dynamiska omfång en diagilm har.
Att jämföra med exv Ectacrome,Fujicrome . Nikons objektiv var inte så kontrastrika och en del påstår att Nikon anpassade sina objektiv under en tidsperiod att just passa Kodakcrome som var den mest använda filmen under en tid pga sin överlägsna färgåtergivning, hållbarhet osv.


Men MTF-kurvorna för Leitz och Nikons objektiv skilde sig väl inte så värst mycket vid mycket låga frekvenser?

Uppstod förresten inte samma problem med svartvit film om man framkallade i Rodinal, som ju också hade en översläng i början av kurvan?
 
Canons objektiv låg närmare Leitz vad det gäller vissa egenskaper, nu talar vi 70tal och in på början av 80talet. Dels var Canonobjektiven lite kallare i sin återgivning precis som Leitz och dels hade vissa Canonobjektiv klart högre kontrast än Nikon. Jag var i Asien ett halvt år 1981 och fotograferade och använde först bara Leica men köpte också Nikon F med objektiv i Hongkong. Skilnaderna är påtagliga från de två kamerorna fast samma diafilm användes, Nikonbilderna anses ofta av betraktaren varmare, vackrare vad det gäller tonalitet och färgåtergivning.
 
Men MTF-kurvorna för Leitz och Nikons objektiv skilde sig väl inte så värst mycket vid mycket låga frekvenser?

Uppstod förresten inte samma problem med svartvit film om man framkallade i Rodinal, som ju också hade en översläng i början av kurvan?

Rodinal använde jag sällan pga kornstruktur , hårdhet osv, jag tyckte Rodinal var svårstyrt, använde d76 1+1 med inövat aggiteringsmönster.
Sv/v bilder , där tyckte jag att Leica gav mer sting i bilden än exv många Nikonobjektiv. Men det fanns också Nikonobjektiv som hade hög upplösning/kontrast i Leicaklass.

Jag tror inte Nikon hade speciellt sunkigt glas eller dålig antireflexbehandling, se exv Leicafotografer som upptäckte vissa Nikongluggars egenskaper och det blev en fluga att använda Nikongluggar på Leica under en tid.(M-kamerorna)
 
Senast ändrad:
Och jag säger, vi har övat in oss på olika saker, ta sedan förstoringsobjektivets och ljuskällans betydelse,kondensor eller diffusator, gamla Focomater eller den senaste V Focomaten.
Rodenstockobjektiv eller Nikonobjektiv
 
Jag säger bara Tri-X och Rodinal. :)

Förvisso ganska långt från ämnet 7D. Allt handlar om vad man vant sig vid, temperatur, agiteringsintervaller mm. Rodinal i rekommenderad spädning + Tri-X var inte kul för mig. Kornen blev väldigt påtagliga.

Där gällde D-76 istället, men Rodinal hade en fördel med Tri-X vid metoden utjämningsframkallning, d v s man spädde ut Rodinal till halva koncentratet och förlängde framkallningstiden med nästan den dubbla.

Vad som hände var att bearbetningen av högdagrarna vid ett visst skede i processen stoppades upp mer eller mindre och framkallningen gav sig på att bearbeta skuggpartier och mörkare mellantoner. Därmed försvann en hel del hårda kontrastövergångar. Men också en del "sting" i bilden.

I övrigt tyckte jag om High Sensitive tillsammans med Tri-X när filmen var pressad till 800-1600 Asa.

Körde M-Leica en tid samt Leica R3-mot och R4 en tid på 80-talet och noterade att skillnader i kontrast förelåg med nämnda Kodakchrome jämfört med Nikon. Bytte till Nikon! Inte för kontrastens skull utan för att Lecas R3 och R4-series elektronik var så oerhört känslig för fukt och kondens. Vet inte hur många gånger min R3-mot lade av under hockeymatcher bara p g a kondensen som steg upp från isen.

Detta drabbade även kollegor på Växjöbaserade tidningen Kronobergaren i så hög grad att många av dessa R3-or byttes in på Nybro Fotomagasin mot helmekaniska Nikon FM med motor alternativt F3. På en del av de begagnade exemplaren av R3 hade någon frustrerad fotograf ristat in ord som "jävla Leica" och "skitkamera".

Hur fasiken Rodinal, D-76, Rodinal, Kodakchrome hamnade i en tråd om en dslr 7D kan ju verka mycket off topic, men ändå intressant att ta del av varandras erfarenheter från den tiden det begav sig.
 
Nollat 7D

Det här med ljuskällans betydelse upptäckte jag när jag tittade på Kodachrome-bilder i mikroskop (den tidens pixelpeeking extreme - kan någon ge mig GPS-koordinaterna till Säter!). Om jag hade ett vitt papper som ljuskälla blev skärpan förvånadsvärt dålig. Men med en naken klar glödlampa på fem meters avstånd fick man ut en häpnadsväckande god skärpa och detaljrikedom.

Vi får starta en ny nostalgitråd om detta. Men håll med om att kornet med Tri-X och Rodinal var vackert...

Annars har jag nu nollställt all mikrojustering i min 7D. Jag kollade i förrgår kväll på köksbordet, med tändsticksaskar på skrå, och med glödlampsljus och omkring en meters avstånd. Det blev riktigt bra med de flesta av de objektiv jag provade.

Igår var jag ute med 17-55, och det gick hyggligt. Men jag tycker fortfarande att jag ibland får skärpan för nära, utan att det går att förklara med att den ställts på något annat mål än det jag tänkt mig. Jag har också en känsla av att den inte vill nå ut ända till oändligheten. På köksbordet, och på 1,5 m avstånd prickade den dock rätt på någon centimeter när. Jag gjorde dock inte mer än två exponeringar i rad.

Jag ska kolla fler objektiv nu på lunchen. Annars talar väl en del för att jag ska lämna in 7D och 17-55, i första hand, för kontroll. Kanske är det 17-55 som är den största boven.

Jag har "gömt undan" mina testprotokoll i röran, men jag har för mig att jag (på goda grunder) började mikrojustera innan jag uppgraderade firmware från 1.0.7. Jag har en känsla att man korrigerade något viktigt med skärpan i den första uppgraderingen. Det hade varit bra att nollställa allt före uppgraderingarna, kanske.

Mer finns att säga om detta. Förvisso.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar