Re: Re: Vett o hyfs i debatten om 14 bitars DR
photodo skrev:
Det Daniel visade med sin fotografering av gråkilen var inte sensorns DR utan en kombination av kamerans DR för ett givet ISO-tal och ströljusnivån i objektivet. Detta är enkelt att verifiera genom att byta objektiv och finna att DR förändras.
Då får du först förklara hur ströljuset skulle kunna öka tonomfånget i bilden utöver vad du hävdar är möjligt att registrera.
För att tydliggöra exemplet har jag extraherat ut grönkanalerna separat för både 5D och 1D Mark III, bildfilerna finns att hämta här:
http://daniel.nordling.nu/foto/Stouffer/sw-5D-green-1048.jpg
http://daniel.nordling.nu/foto/Stouffer/sw-1D-MkIII-green-1106.jpg
En mätning av samtliga steg i gråkilen ger följande tabell:
Källkod:
Steg 5D 1D - Mark III
==================================================
1 0,05 3692 255 15280 255
2 0,15 3692 255 15279 255
3 0,24 3692 255 15280 255
4 0,34 3133 255 15034 255
5 0,45 2508 244 12200 243
6 0,54 2069 233 10168 229
7 0,63 1682 220 8334 215
8 0,76 1290 204 6495 197
9 0,86 1043 191 5347 185
10 0,95 875 180 4548 176
11 1,04 725 169 3828 166
12 1,15 596 158 3221 156
13 1,24 451 149 2778 149
14 1,34 424 140 2409 142
15 1,45 355 129 2090 134
16 1,57 301 120 1839 127
17 1,69 257 110 1636 120
18 1,79 229 102 1502 114
19 1,89 208 94 1405 108
20 1,98 193 88 1331 103
21 2,08 176 80 1265 95
22 2,16 170 74 1225 89
23 2,25 162 68 1187 83
24 2,36 153 59 1146 74
25 2,46 148 53 1122 68
26 2,58 143 47 1098 59
27 2,69 140 42 1082 51
28 2,78 137 37 1070 44
29 2,88 135 32 1062 39
30 2,97 134 27 1056 35
31 3,09 132 25 1049 29
32 3,21 131 19 1044 24
33 3,31 131 16 1040 21
34 3,42 130 13 1038 18
35 3,50 130 11 1036 15
36 3,59 130 10 1034 13
37 3,70 129 9 1032 11
38 3,80 129 9 1031 10
39 3,90 129 8 1030 9
40 4,00 128 6 1029 8
41 4,10 128 5 1027 6
Kolumnerna visar steg, uppmätt densitet för gråkilen, uppmätt medelvärde per tonsteg för grönkanalen samt motsvarande värde från Photoshop i 8-bitläge (bilden konverterad med Adobe Camera Raw).
Vad vi kan läsa ur tabellen är att grönkanalen slår i taket de 3 första tonstegen, varför vi här har råfilens maxvärden. Vid steg 4 börjar kamerorna registrera ett värde som avviker från max, det mätbara omfånget kan sägas börja här. Hade vi tittat på röd- eller blå-kanalen hade det sett annorlunda ut, då dessa vanligen inte är lika känsliga som grönkanalen. Där finns alltså teckning också i de fyra första stegen.
Därefter följer mätvärdena den förväntade kurvan hos linjärt kodat data, det vill säga vart tredje steg motsvarar en halvering av mätvärdet. (Observera att vi först måste räkna av minvärdet från mätvärdet eftersom skalan inte går ned till noll.) Ända tills vi når botten för 1D Mark-III (bilden), 5D börjar dock plana ut efter steg 30. Redan utifrån detta data kan vi se att 1D Mark III kan teckna ett större tonomfång än 5D.
Vi kan även se att det fortfarande finns mätbara skillnader mellan stegen även efter konvertering till gammakorrigerat data och 8-bitar.
Det som nu vore intressant att disktutera, och som inte går att utläsa ur rådatat direkt, är var bottenbruset stoppar oss i praktiken. Fotograferar vi en helt svart bild med 1D Mark III får vi ett genomsnittsvärde på 1024, max 1052 och min 999. Det vill säga bottenbruset breder ut sig upp till cirka steg 31. Är det då där vi skall dra gränsen? Betraktar jag gråkilen visuellt tycker jag nog att det är ganska tydliga skillnader mellan tonstegen ned till cirka steg 34, är de då gränsen?
Vad som dock är väldigt tydligt om vi jämför gråkilarna är att bottenbruset för 5D är mycket högre, medelvärdet är 127, max 187 och min 118 (svartbild). Bottenbruset breder alltså ut sig ända upp till tonsteg 21. Men tittar vi visuellt är skillnaden inte fullt så farlig, snarare ett exponeringssteg sämre än 1D Mark-III (synbara skillnader ned till steg 31).
Men om vi ljusar upp skuggorna maximalt med exempelvis ACR Fyllnadsljus framträder möjligen ytterligare ett eller ett par steg. Det väcker frågan om hur små skillnader i absolut ljusstyrka som vi kan uppfatta.
Det är viktigt att komma ihåg att den relativa skillnaden mellan steg 33 och 34 faktiskt är lika stor som skillnaden mellan steg 5 och 6 även om våra ögon inte uppfattar det riktigt så. Är skillnaderna i mätvärden för små tolkar våra ögon tonstegen som lika, frågan är hur små dessa skillnader får vara?
Tittar vi på det gammakorrigerade datat så är skillnaden mellan ett exponeringssteg normalt (i mitten av tonomfånget) c:a 15-20 nivåer, men i skuggorna är den mätbara skillnaden bara 1 eller 2 vilket inte tycks räcka för att vi skall uppfatta de separata tonstegen. Finns det en absolut gräns som säger att skillnaden måste vara minst 3 nivåer för att kunna uppfattas?
Många frågor, men jag tycker nog att trådens grundfråga trots allt är besvarad. Ja det är skillnad mellan 14 bitar (1D Mark-III) och 12 bitar (5D). Hur stor är upp till personliga preferenser, men själv skattar jag det till minst 1 EV skillnad. Om 40D klarar sig lika bra i en jämförelse hoppas jag kunna svara på om ett par veckor.
/Daniel
