Annons

Byte från Fujifilm till Nikon eller Sony?

Produkter
(logga in för att koppla)
När det gäller vilket håll man drar på objektivet åt så är det ju en vanesak.
Man kan vänja sig vid nästan allting. Det var bara ett exempel på Nikons genom åren närmast makalösa förmåga att inte begripa sig på ergonomi. Kan man göra på två sätt och det finns ett vedertaget, då väljer de det andra.
 
Det har hittills gått utmärkt med två händer på F (vilket väl är vad du har). Jag förstår inte riktigt problemet? Ta runt objektivet med högerhanden och tryck in knappen med sidan av pekfingret.
Ja, det går ju och är ungefär lika bekvämt (eller obekvämt beroende på synvinkel) som på de flesta kameror av andra märken som har en liknande knapp, oavsett åt vilket håll man ska vrida objektivet.

Det är dock bekvämare med en knapp på objektivet. Ta runt objektivet och tryck in knappen. Vrid utan att behöva ha osynkroniserade fingrar.
Sedan kan jag gärna ha några bläckfiskhänder för att hålla i baklock, ett objektiv som plötsligt är löst osv, när avställningsyta saknas, men det kan inte riktigt avhjälpas med placeringen av knappen…
Jag har sen länge insett att en assistent gör fotograferandet mycket bekvämare, men jag har tyvärr inte råd att hålla mig med en.
 
Fujifilm X-H2 har 40 megapixel APS-C, andra har säkert motsvarande? Jag trodde det var länge sedan vi slutade räkna megapixlar…
Det är bara Fuji och canon som har mer än 30 Mpix på aps-c. Dessa har en pixeltäthet som motsvarar 80 resp 100 Mpixel (nämnda fuji) på fullformat vilket faktiskt kan vara en fördel när man croppar hårt och inte kan komma närmare motivet.
 
Det är bara Fuji och canon som har mer än 30 Mpix på aps-c. Dessa har en pixeltäthet som motsvarar 80 resp 100 Mpixel (nämnda fuji) på fullformat vilket faktiskt kan vara en fördel när man croppar hårt och inte kan komma närmare motivet.
Klart det är en fördel med många pixlar.

"Att det går bra ändå" "Märks nästan inte". Skärmens upplösning eller skrivarens möjligheter etc matchar ändå inte osv. Det är ändå inte samma sak

Finns det någon egentlig anledning att tänka annorlunda? Att hög pixeltäthet på en sensor inte skulle vara en fördel när man fotar. Förutsatt naturligtvis att det dynamiska omfånget inte påverkas negativt eller att kameran inte hinner med att hantera och läsa ned informationen
 
Klart det är en fördel med många pixlar.

"Att det går bra ändå" "Märks nästan inte". Skärmens upplösning eller skrivarens möjligheter etc matchar ändå inte osv. Det är ändå inte samma sak

Finns det någon egentlig anledning att tänka annorlunda? Att hög pixeltäthet på en sensor inte skulle vara en fördel när man fotar. Förutsatt naturligtvis att det dynamiska omfånget inte påverkas negativt eller att kameran inte hinner med att hantera och läsa ned informationen

Om det märks eller inte beror ju väldigt mycket på hur man kollar på bilderna eller vad man gör med dem. Generellt sett håller jag med om att hög upplösning är positivt, främst för att man får mer beskärningsutrymme.
Sen beror det ju dock mycket på hur eller vad man fotar. Jag skulle säga att de främsta nackdelarna med riktigt hög upplösning är att RAW-filerna blir väldigt stora och tar mycket utrymme samt också blir mer tungarbetade, så om man inte beskär sina bilder eller gör stora prints så kan man ju spara en hel del utrymme och tid på att istället köra med lägre upplösning.
 
Jag gick från Nikon som jag fotade med i över 20 år...Fotar idag med Fujufilm GFX 100s. Fotar mest landskap och porträtt. Älskar bilderna och känslan. Men jag trivdes väldigt bra med Nikon också.
 
Har tittat på det alternativet också och är rätt kluven. Vad jag saknar från Nikons FF är en "känsla" som jag inte kan sätta fingret på vad det är i tekniken som gör skillnaden, kanske helt sonika just FF mot ASPC sensorn :). Det blir helt enkelt skillnad mellan de två. Helt säker är jag iaf på att jag vill från X-T2. Jag får nog känna och klämma lite på alternativen som finns. GFX är en "liten" slant dyrare än Nikons Z6 så jag får se hur jag gör :)

Fattar vad du menar. Jag hade lite tankar på att gå över till APSC i form av Sony, och köpte även ett hus. Det är bra på vissa saker – när den väl är igång så går det undan, så den är bra på att följa rörliga motiv och har en väldig massa bilder per sekund. Toppen för mina videobehov också. Och elektronisk slutare. Men det är något med filerna som inte känns lika bra som mina D810, och de senare känns trygga, tar inte slut på batterierna, startar genast, osv. Resultatet blev att jag istället för att banta ner utrustningen bär omkring ännu mer på jobb. Troligen kommer jag om det blir läge att byta ut spegelreflexerna satsa på D850 av gammal vana. Men Z6 och Z7 verkar vara riktigt bra verktyg de med.
 
32 megapixel kan du få med APS-C i alla fall, så fullt så långt efter som du skriver är de inte.

Sony har det inte än och det har inte Fuji fått förrän i år. Jag räknar inte en knapp enprocentig höjning till 26 MP som något att bry sig om.

Nu kommer även Canon med R7 och 32 MP och Fuji får 40 och det är en jättebra kompromiss. Dels för att man faktiskt får ut mer detalj ur objektiven i jämförelse med 24 MP och dels att det finns mer att skära i. Jag har värdesatt det sedan jag köpte min gamla A7r för 10 år sedan. Nu behöver inte de som INTE vill lägga nära 30 000 för en Sony A7 IV med 33 MP göra det om de vill för de kan exv. köpa en Canon R7 med 32MP för knappt 17 000. Heja Canon och tack för det inspelet!

Jag tycker Sony har varit verkligt urusla med sin APS-C-utveckling och det bästa de har idag är A6600 som är en drygt 3 år gammal modell med samma gamla 24 MP-sensor de haft i evigheter f.ö. samma som även Fuji köpt av Sony i evigheter även om de lagt till några egna filterpackar framför sensorn.

Verkar inte som om Sony bryr sig om vad Fuji gör överhuvudtaget men det kanske blir lite bättre fart nu när Canon tagit tag i detta och givit nya instegsköpare ett fräschare alternativ än det Sony har att erbjuda. Ska det hända något i det här segmentet, så inte kommer då Sony stå för det än på ett tag.

33-36 MP har jag alltid tyckt varit en bra kompromiss sedan A7r kom.

Det var längesedan antalet pixlar hade några särskilda nackdelar att bry sig om. Däremot så finns det ett antal fördelar. Tidigare har vi haft himlastormande debatter om att både DR- och brusproblem skulle förta alla vinster med några fler ynka MP och det brukade man säga redan innan någon överhuvudtaget testat eftersom alla var övertygade om att det närmast var en naturlag då.
 
Senast ändrad:
Det är din åsikt/preferens.
Förmodligen har de samma felaktiga uppfattning om ergonomi hos Nikon.
Titta på bilar. Numera sätter man pedalerna likadant i alla bilar. Koppling, broms och gaspedal från vänster till höger. För det är vedertaget och då gör man inte dumma misstag lika lätt.
Lika vedertaget är det att skruva åt höger när man ska dra fast något. Fast på Nikon skruvar man till vänster för att dra fast objektivet.
Det är klassiska exempel på dålig ergonomi, när man gör något tvärt mot hur man brukar göra, utan att man vinner något annat på det. Det blir bara annorlunda, och därmed sämre.
 
Går i tankarna att återgå till fullformat. Fotade tidigare med Nikons D800 och medföljande objektiv och saknar dynamiken med nikons 50mm 1.4.
Har nu plåtat med Fujifilm i 4 år och har inte känt mig helt nöjd och är redo att återgå till fullformat igen.

Men eftersom jag inte helt hängt med i svängarna på nya kameror på marknaden vet jag inte riktigt vad jag ska välja.

så finns det någon som gjort liknande byte/återvänt likt detta?
Varför inte gå till Fuji GFX 100S systemet? Har Fuji X-pro 1 som jag tycker är bra för exprimentella bilder och resekamera med normalzoom och Fuji X-T1 för djur med en tele zoom men som jag hatar att använda. Stannar tillsvidare i Nikon DSLR i väntan på Z8 men kommer långsiktigt att gå över till Fuji GFX systemet för landskap då jag är gammal MF och LF användare. Nikon blir nog mest att använda för djur och jag har använt Nikon sedan tonåren och har fullt med F-system optik. Fuji X fasas ut när kamerorna går sönder.
 
Senast ändrad:
Förmodligen har de samma felaktiga uppfattning om ergonomi hos Nikon.
Titta på bilar. Numera sätter man pedalerna likadant i alla bilar. Koppling, broms och gaspedal från vänster till höger. För det är vedertaget och då gör man inte dumma misstag lika lätt.
Min bil har ingen kopplingspedal. Gaspedalen använder jag ganska sällan enär det finns en knapp på ratten för att justera farten och bilen bromsar in av sig själv innan den kommer för nära framförvarande bil. Gränssnitt utvecklas med tiden så förhoppningsvis har vi ännu bättre ergonomi i våra bilar så småningom.

Det är Zeiss Ikons fel att Nikons objektiv ska vridas åt fel håll när man monterar dem på kameran. Nikon använde Contaxfattning på sina S-kameror efter andra världskriget. Varför Zeiss Ikon valde motsolsvridning för objektivmontering vet jag dock inte, men 1932 fanns det inte så många småbildskameror med utbytbara objektiv så man hade väl ingen förebild. Eventuellt fanns det en rationell tanke bakom beslutet men den har jag inte hittat.
Lika vedertaget är det att skruva åt höger när man ska dra fast något. Fast på Nikon skruvar man till vänster för att dra fast objektivet.
Det är klassiska exempel på dålig ergonomi, när man gör något tvärt mot hur man brukar göra, utan att man vinner något annat på det. Det blir bara annorlunda, och därmed sämre.
Mitt favorithatobjekt i det sammanhanget är dimrar. Till skillnad från andra kranar som reglerar flöden vrider man dem medsols för att öka flödet. Vilket geni hittade på den dumheten?
 
Alla kranar jag känner till som inte hanterar vatten ökar väl när man vrider medsols. Volymkontroll och andra kontroller inom elektronik är exempel.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.