Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Bröllop, många begär "högupplösta" bilder...

Produkter
(logga in för att koppla)
Jo, det verkar vara väldigt praktiskt och bekvämt - då har man även rätten att styra och bestämma hur yrkesmänniskorna ska sköta sin försäljning och verksamhet. Och de yrkesmänniskor som inte rättar sig efter fotoamatörernas påbud, de har endast "lite innehåll men mycket yta" i sina foton!

Jag tror inte jag nånstans har fattat beslut över någons yrkeverksamghet. Skulle någon hitta ett citat om det, så ber jag om ursäkt för det. Det var i så fall oavsiktligt.

Jag styr eller bestämmer inte över någon. Gör vad du vill. Men jag tar mig friheten att tycka saker ur perspektivet att vara kund hos fotografer. Det är liksom lite av konseptet med forum på internet. Jag kan naturligtivis ha helt fel. Men jag kanske trampade på tårna? I så fall skall jag se upp var jag sätter fötterna i framtiden.

Vad jag menade med att det är praktiskt att vara fotoamatär är att jag som yrkesverksam slipper bekymra mig om hur jag skall dra in pengar, och jag kan ta mig friheten att fotografera som jag vill, varken bra eller dåligt.
 
Det var inte så bra gämförelse tycker jag.

(---)

Nu är jag tillbaka till det jag sagt förut, fotografer är inte profeter och man kan inte skydda fotografers inkomster med attityder. I så fall hade vi haft kvar svensk tekoindustri, varvsindutri och mycket annat. För att tjäna pengar måste man kunna leverera något som kunderna vill ha, antingen kvantitet, kvalitet, eller unikum. Annars kan man packa ihop.
Ärligt, tjänar fotografer några pengar på att kontroll på utskrifterna? Vad hindrar kunden från att själv scanna de levererade bilderna och skriva ut dem själv? Eller skall ni börja sälja utskrifter med kryss på?

Vilken "man" har fotografer beställt till att skydda sina inkomster? Ingen, vad jag vet! Istället har vi fått en hel radda amatörfotografer på halsen som försöker bestämma hur yrkesverksamma ska sköta sin verksamhet. Jag trodde i min enfald ett det rådde så pass fri företagsanda i Sverige att man fick själv bestämma hur man gör, även i denna sak. Oavsett om man vill ge bort originalen eller inte. Låt sen framtiden visa vilka som överlever..
 
Jag tror inte jag nånstans har fattat beslut över någons yrkeverksamghet. Skulle någon hitta ett citat om det, så ber jag om ursäkt för det. Det var i så fall oavsiktligt.


Jag menade inte dig specifikt (ber om ursäkt om du trodde det), utan andan i hela tråden generellt, som verkar vara mycket oförstående för att låta yrkesverksamma fotografer själv bestämma hur de vill göra.

Tycker man sen att dagens fotografer är helt fel ute, varför då inte starta eget, bli yrkesverksam själv, och konkurrera ut de andra? Ingen hindrar det!
 
Jag trodde i min enfald ett det rådde så pass fri företagsanda i Sverige att man fick själv bestämma hur man gör, även i denna sak. Oavsett om man vill ge bort originalen eller inte. Låt sen framtiden visa vilka som överlever..

Men det var ju det jag sa: Gör det som man tror man kommer tjäna pengar på. Det är väl därför ni håller på? Och överlever.

Men att ge bort originalen tror jag inte frågan gällde? I tråden frågade man om man kunden skall få skapligt stora jpegbilder på cd och som kund till fotograf (och inte som fotoamatör) tycker jag att det är självklart att man skall kunna få (läs: Köpa). Kan inte du leverera det så går jag till en annan fotograf som ger den servicen.

Om man nu skall göra sitt bästa att missförstå inlägg kanske jag kan få infrgasätta varför yrkesverksamma fotografer skall sätta normen för hur andra fotografer skall arbeta? Eller skriva fotoamatörer på näsan hur man skall fotografera?

Jag tror jag ser en affärside här... Plåta billigt och ge bort minneskortet som det är....
 
Jag menade inte dig specifikt (ber om ursäkt om du trodde det), utan andan i hela tråden generellt, som verkar vara mycket oförstående för att låta yrkesverksamma fotografer själv bestämma hur de vill göra.

Tycker man sen att dagens fotografer är helt fel ute, varför då inte starta eget, bli yrkesverksam själv, och konkurrera ut de andra? Ingen hindrar det!

Ok, vi är helt överens. Jag gräver ner yxan och ursäktar mig också (blandannat för föregående inlägg).
 
Man kan ju vrida och vända denna fråga till det extrema åt båda hållen. Jag har gett upp tanken på att man kan omvända oliktänkande, det är bara acceptera att olika människor har olika sätt att se på det hela.

Det gäller både prismodeller och hur man väljer att leverera.

Jag är kanske naiv, men jag tror inte att mina kunder kan försöra mina bilder. Jag är dock så säker på mitt fotograferande och vad jag klarar av att leverera efter ett bröllop att mina kunder får sitt första album redan efter förrätten! Det brukar skickas runt bland gästerna och det har tom hänt att jag fått bokningar direkt under pågående fest.

Då skriver jag ut med den "skändade" direktprint-knappen som proffsen inte förstår vad den har på en riktig kamera att göra. Ingen retusch, sällan beskuret och en skrivare för 700:- i baksätet i bilen.

Sedan får kunden två webbalbum att betrakta, ett urvalsalbum med så gott som allt och ett album med min kortversion av bröllopet som de kan maila sina vänner.

Om deras vänner fortfarande tror att det på något sätt skulle vara mitt fel när de ser trissta utskrifter efter att ha sett dem i full lyster på webben så hoppas jag att de blir omvända av mina nöjda kunder :)

Hujedamig! Hur vågar du låta kundens gäster se dina bilder på sina okalibrerade skärmar!?

Nä skämt åsido. Vilken otrolig service! Jag förstår att du får kunder! Det är detta jag menar:
Levera det kunden vill ha (och gärna lite till) och man har hur mycket jobb som helst!

Kul att du fått användning för den utskällda printknappen!

Men som Eeros skiver. Detta sköter sig själv och om några år så kanske vi sitter och skrattar åt att man ens övervägde att inte skicka högupplösta digitala filer till kunden. Eller så...

Göran. Jag tror du kan vara något på spåren med din minneskortsidé!

Mvh
Jerka
 
Senast ändrad:
Nu har jag inte läst hela tråden, men jag hoppas på förståelse för det. Det där med att leverera filen, högupplöst till kunden som i detta fallet är en privatperson skulle aldrig falla mig in. Det är för mig som tog bröllopsbilder på den analoga tiden samma sak som att ge negativen till kunden och be en stilla bön att denne inte går iväg till en tokigt labb för att kopiera bilder av sämre kvalitet och säga till vänner och bekanta att de här bilderna, de har Tobias tagit. Problemet blir ju åtminstone i mitt huvud tio gånger värre av att svärfarsan (självklart självutnämnd bildbehandlingskung) får vantarna på och sätter igång och pillar på bilder som inte var tänka att se ut så.

Leverera det kunden vill ha, men med måtta. Det blir lite som (ursäkta att jämförelsen haltar några kilometer) att som smed smida ett stort svärd till en 10åring bara för att han är vilig att betala för det.
 
Nu har jag inte läst hela tråden, men jag hoppas på förståelse för det. .

Absolut, jag orkade inte riktigt med alla inlägg heller, men jag läste rätt många i alla fall.

Det där med att leverera filen, högupplöst till kunden som i detta fallet är en privatperson skulle aldrig falla mig in. Det är för mig som tog bröllopsbilder på den analoga tiden samma sak som att ge negativen till kunden...

Jag antar att du inte läste något av mina inlägg så jag upprepar mig en smula: Jag får väl representera kund i denna tråd eftersom jag inte är fotograf, (men för all del intresserad).

I dagens moderna tekniksamhälle tycker jag att det inte är mycket begärt att få en cd med stora färdigredigerade JPEG-bilder som jag kan visa med projektor på min laptop, ha som skärmsläckare, stoppa i min elektroniska fotoram från teknikmagasinet. De illaluktande kemi-pappren kan duga i ett enstaka exemplar att hänga i en ram på väggen och fotopärmen med 12-15 bilder kommer antagligen hamna i nedersta lådan i bokyllan för att aldig tas fram.

Jag frågar inte efter RAW-filerna. Det är inte sannoligt att jag kommer skicka några bilder till 1-timmeslabbet. Hur stora bilderna på cd-n skall vara är jag inte helt på det klara med, men nått som liknar min egen familjekompakt på 5 Mpixel känns rätt naturligt, men jag tror inte jag skulle märka om de var bara runt 2000x3000 pixel. Åtminstone skall de duga som bakgrundbilder i fullskärm på min nya widescreen HD-plattskärm (eller vad den nu heter?).

Då ser jag ingen annan lösning än att jag frågar någon annan fotograf helt enkelt. Eller så lägger jag pappersbilderna i scannern, trycker på auto... Så blir det som det blir.

Observera att jag inte vill dissa någon, jag uttrycker det jag tror att jag skulle förvänta mig om jag går till en fotograf.

Som lite metaämne iaktar jag hur nästa generation använder grejor. Mina barn använder inte email för det är långsamt. De mailar endast inlämningsuppgifter till skolan. De har burit upp alla musik-CD på vinden (och blev shockade när de hittade mina vinyler). De tror Indiana Jones spelades in samtidigt som Borta med vinden och att Harrison Ford är bror med Humprey Bogart. De MMSar bilder mellan sig på mobilen eller möjligen skickar till varandra med MSN. De skriver aldrig ut nånting, varken dokument eller bilder.
 
Eller så lägger jag pappersbilderna i scannern, trycker på auto... Så blir det som det blir.

Lustigt, precis vad jag tänkte skriva... bilderna är ju inte på något sätt skyddade från "svärfarsan (självklart självutnämnd bildbehandlingskung)" bara för att de är levererade på papper.
 
Med risk att svänga tråden utanför ursprungligt ämne:

Jag tror jag skrev det förut också. Jag vet att följade strider lite mot de etablerade åsikterna och lagarna om upphovsrätten, men vems är bilderna egentligen som jag köpt? Mina eller fotografens?

I lagens mening är de framställda exemplaren min egendom när de är levererade och betalda. I lagens mening är upphovsrätten till bilderna fotografens.

Jag skulle som privatperson kunna tycka att jag har köpt och betalat för bilderna. Varför skall jag då inte få dem när jag betalat utan fotografen ska behålla dem med massa restriktioner? Det är ju jag själv och min fru på bilderna. Vad har fotografen för glädje av bilder på folk han inte känner, efter det att de är betalda?

Så vad är det jag köper och är detta en konflikt?

(Observera att detta inlägg är mest en fundering och absolut inte ett påhopp eller provokation hur yrkesmän sköter sitt jobb.)
 
Som lite metaämne iaktar jag hur nästa generation använder grejor. Mina barn använder inte email för det är långsamt. De mailar endast inlämningsuppgifter till skolan. De har burit upp alla musik-CD på vinden (och blev shockade när de hittade mina vinyler). De tror Indiana Jones spelades in samtidigt som Borta med vinden och att Harrison Ford är bror med Humprey Bogart. De MMSar bilder mellan sig på mobilen eller möjligen skickar till varandra med MSN. De skriver aldrig ut nånting, varken dokument eller bilder.
Jag tror du är inne på rätt spår. Många fotografer verkar glatt tagit till sig den ena halvan av den nya tekniken medan de, liksom t.ex. musikindustrin, verkar vara oförmögna att anpassa sig till den andra halvan, sättet att distribuera sina alster.

De som inte förmår tänka i nya banor kommer oundvikligen att gå under. De med nya ideér tar över, kommer att hitta andra sätt att sälja sin bilder och kunna leva på det. Medan dinosaurierna står där och viftar med sina papperskopior och muttrar något om att de minsann är konstnärer.
 
Det finns de som är ännu värre, har jag hört talas om. Istället för att överföra fotografier till papper med en maskin (skrivare eller förstoringsapparat) håller de färgen i handen, med nåt slags pinne, och kletar den direkt på pappret! Helt värdelöst och meningslöst, enligt min mening.
 
Det finns de som är ännu värre, har jag hört talas om. Istället för att överföra fotografier till papper med en maskin (skrivare eller förstoringsapparat) håller de färgen i handen, med nåt slags pinne, och kletar den direkt på pappret! Helt värdelöst och meningslöst, enligt min mening.

Det är ju en ganska stor skillnad här, som i alla exempel. En målad tavla har inget digitalt orginal, så de slipper liksom disskutionen.

Om du vill påstå att skriva ut en högupplöst JPEG är att likställa med att måla en tavla så är jag imponerad att du lyckats logga in här :)
 
Om du vill påstå att skriva ut en högupplöst JPEG är att likställa med att måla en tavla så är jag imponerad att du lyckats logga in här :)
Nej, något så befängt påstår jag givetvis inte. Varför tror du det?

Däremot uppfattade jag Torbjörns formulering som lite mer allmän än att handla om just att skriva ut en högupplöst JPEG.

De som inte förmår tänka i nya banor kommer oundvikligen att gå under. De med nya ideér tar över, kommer att hitta andra sätt att sälja sin bilder och kunna leva på det. Medan dinosaurierna står där och viftar med sina papperskopior och muttrar något om att de minsann är konstnärer.
 
Nej, något så befängt påstår jag givetvis inte. Varför tror du det?

Det har ju tidigare förekommit liknelser som att låta kunden skriva ut sina bilder själv är samma sak som att man skall få flyga flygplanet till semestern själv, så det känns inte helt omöjligt att tro något sånt...
 
Jag skulle som privatperson kunna tycka att jag har köpt och betalat för bilderna. Varför skall jag då inte få dem när jag betalat utan fotografen ska behålla dem med massa restriktioner? Det är ju jag själv och min fru på bilderna. Vad har fotografen för glädje av bilder på folk han inte känner, efter det att de är betalda?

Jag kan mycket väl förstå den synvinkeln, men nu fungerar det inte så. En orsak är det ekonomiska, då fotografen visst har "glädje" av bilderna även efter att kunden betalat för bilderna - det är alltid en viss andel av kunder som kommer tillbaka och vill köpa fler förstoringar. Den inkomstkällan skulle fotografen förlora om de gav kunderna möjlighet att själva trycka upp förstoringar.

För det andra finns alltid risken där att kunden skriver ut/framkallar bilderna på ett sätt som gör att de ser sämre ut än om fotografen hade fått göra det själv. Och att det med stor sannolikhet är fotografen som får dålig cred för det. Då finns risken att fotografen, förutom att mista inkomstkällan av efterbeställningar, även riskerar att förlora kunder pga dåliga utskrifter. Så man kan fråga sig, varför skulle en yrkesverksam fotograf - som har sin inkomst av sålda fotouppdrag och sålda bilder - släppa ifrån sig högupplösta bilder frivilligt? Han kan ju nästan enbart förlora på det.

Jag säger nästan, eftersom det naturligtvis ger ett litet mervärde för kunden om denne får bilderna högupplösta på CD (iaf för de kunder som är beredda att göra utskrifter själva), men långsiktigt är risken för förlust ändå större för fotografen, då risken finns att han pga av dåliga utskrifter förlorar kunder och därmed inkomst. Jag säger inte att han förlorar, men jag säger att det finns en risk att han, eller hon för den delen, förlorar på det. En yrkesverksam människa lär sig mycket snart att det lönar sig att ta risker enbart om man kan vinna rejält på det. Vem tror du, som har tänkt igenom det, tar risker om han/hon nästan enbart kan förlora på det, både ekonomiskt och i PR?

Således, så länge som lagen är på fotografens sida och så länge som de flesta andra (professionella) fotografer inte heller släpper iväg högupplösta bilder på CD, så länge kommer det att finnas skäl för en yrkesverksam fotograf att inte heller göra det.
 
Det har ju tidigare förekommit liknelser som att låta kunden skriva ut sina bilder själv är samma sak som att man skall få flyga flygplanet till semestern själv, så det känns inte helt omöjligt att tro något sånt...


Jag misstänker att man styr ett flygplan på ett annat sätt än på hur man gör utskrifter, men du kanske vet bättre än jag? :p
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar