Men det är fortfarande du som avgör om det är förbjudet eller ej då endast du kan avgöra om din avsikt är att allvarligt kränka...
Nja. Riktigt så enkelt är det inte.
Om man läser lagrådsremissens förslag till lagtext kan man dela upp straffstadgandet i tre rekvisit som ska vara uppfyllda:
1) fotografering eller annan teknisk bildupptagning
2) under förhållanden där den fotograferade är särskilt utsatt ELLER på ett sätt som är påträngnade eller dolt,
3) om gärningen är
ägnad att allvarligt kränka den fotograferades personliga integritet.
Ordet "ägnat" är ett objektivt kriterium som på det närmsta en jurist kan komma vanlig svenska (*host*) innebär att gärningen "typiskt sett" allvarligt kränker. Vad detta konkret innebär beror på siuationen och de inblandes förutsättningar, men det ska gå att utifrån göra bedömningen att det så att säga är ett sådant agerande som man blir kränkt av i den situationen.
När det så gäller uppsåtsfrågan ska först sägas att uppsåtsbegreppet omfattar mycket mer än direkt avsikt eller syfte. Vad det framförallt handlar om är huruvida man har insikt om (ung. är medveten om) att de konkreta omständigheter som gör att fotograferandet sker under förhållanden där motivet är t.ex. särskilt utsatt och som gör det ägnat att allvarligt kränka den personliga integriteten. Det räcker till och med att man misstänker att det är kränkande och förhåller sig likgiltig till detta.
Grovt sammanfattat: Om du tar en bild av ett öppet torg där det endast förekommer personer som inte gör någonting särskilt så spelar det ingen roll om din personliga, ondsinta avsikt är att "kränka personerna så innihelsike". Ond avsikt utan motsvarande objektivt brottsliga handling gör inget brott. På motsvarande sätt: Om du fotograferar när någon överförfriskad stackare blir utsatt för ett sexuellt övergrepp – och du är medveten om att det är vad som pågår – kommer du knappast undan med att din avsikt var att producera "svår" konst att publiceras på Fotografiska.
Undantaget, om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig hjälper knappast i den senare situationen (även om konstnärliga syften förvisso omnämns i remissen), men konstnärligt fotograferande kan man nog komma undan med i mindre flagranta fall (återigen förutsätts från början att gärningen är allvaligt kränkande). Om syftet med fotograferandet däremot enbart är att genast överlämna bevis om övergreppet till polisen, då är det en annan femma.
Efter att ha läst lite tycker jag (ur ett perspektiv från någon som jobbar med lagtillämpning) att lagförslaget verkar ganska vettigt. Det enda frågetecknet är egentligen var man kommer att dra den nedre gränsen för vad som är allvarligt kränkande – och i någon mån vad som är en utsatt situation. Man ska komma ihåg att
samtliga tre punkter ovan måste vara uppfyllda för att straffansvar ska kunna inträda.
Jag får sälla mig till de som ser den felvinklade, inkompetenta medierapporteringen som det största problemet. Det är i alla fall bra att lagtexten är formulerad som "allvarligt kränka", med tanke på den inflation som gått i uttrycket "kränkt!". Möjligen vore det mer pedagogiskt om man kallade brottet för just "allvarligt"- eller "grovt kränkande fotografering".