The_SuedeII
Aktiv medlem
Ovan: lite olika typer av SA-korrigering, och vilken effekt de har på bakgrundsblurrningen. Detta sammantaget med hur CA beter sig i defokuserade områden tycker jag ger det mesta av ett objektivs "karaktär".
De vanligaste varianterna ser väl ut ungefär så här om man applicerar SA och defokusering på en "pin-light" i bakgrunden (tänk lysdiod 5m bakom skärpeplanet):
uppe vänster - Perfekt korrigerad SA
ingen intensitetsskillnad inne i oskärpecikeln, jämn och platt. Om detta objektiv dessutom har bra CA-korrigering är det högst antagligen ruggigt skarpt...
uppe höger - helt okorrigerad SA
Eftersom SA är en funktion som växer med kvadraten på avståndet från bländarens mittpunkt får man en jämn kurva. "Lysdioden" kommer då se ut som något man kört en Gaussian blur på... Detta är antagligen ett bra porträttobjektiv, om man gillar den typen av bild. Lägre detaljkontrast, men kan vara ganska "skarpt" ändå.
nedre vänster - linärt "korrigerad" SA
Ganska ovanligt exempel då objektivet blir svårt att få optimalt skarpt oavsett vald bländare.
nedre höger - "normal" SA-korrigering, överkorrigering
Vanligt bland snabba objektiv (F/2.0-1.2) där man försökt ge objektivet så skarpa egenskaper på stora bländare som man bara kan. Detta sker på bekostnad av de karakteristiska "ringarna" i bakgrundsbokeh. Nerbländade ett steg (så att man klipper bort den översta delen av kurvan) ser de oftast ut som övre höger.... Det är därför de flesta snabba objektiv ger "bra bokeh" när man bländat ner dem ett steg.
Och ja... Kurvorna är ett redovisningssätt för SA. Baspunkten där nere är mitt i bländaren (F/oändlighet) och längst upp är maxbländaren (radie, i mm). Sen minns jag aldrig om det är derivatan eller andraderivatan på kurvan som bestämmer hur snabbt defokuseringspunkten "växer". Men iaf - när punkten växer snabbare och snabbare ju mer man öppnar upp bländaren sprider man ju ut ljuset över större yta ju större bländare man använder. Exemplet uppe till höger.
Om "spridningen" däremot avtar i hastighet (som i övre delen av kurvan nere höger) får man en ljusare ring i ytterkanten av punkten. Man "komprimerar" ihop spridningen kan man säga.
Nu är Lennart här, så är det något jag förstått/förklarat fel lär ni/jag få reda på det omedelbart... Vilket iaf jag upskattar
De vanligaste varianterna ser väl ut ungefär så här om man applicerar SA och defokusering på en "pin-light" i bakgrunden (tänk lysdiod 5m bakom skärpeplanet):
uppe vänster - Perfekt korrigerad SA
ingen intensitetsskillnad inne i oskärpecikeln, jämn och platt. Om detta objektiv dessutom har bra CA-korrigering är det högst antagligen ruggigt skarpt...
uppe höger - helt okorrigerad SA
Eftersom SA är en funktion som växer med kvadraten på avståndet från bländarens mittpunkt får man en jämn kurva. "Lysdioden" kommer då se ut som något man kört en Gaussian blur på... Detta är antagligen ett bra porträttobjektiv, om man gillar den typen av bild. Lägre detaljkontrast, men kan vara ganska "skarpt" ändå.
nedre vänster - linärt "korrigerad" SA
Ganska ovanligt exempel då objektivet blir svårt att få optimalt skarpt oavsett vald bländare.
nedre höger - "normal" SA-korrigering, överkorrigering
Vanligt bland snabba objektiv (F/2.0-1.2) där man försökt ge objektivet så skarpa egenskaper på stora bländare som man bara kan. Detta sker på bekostnad av de karakteristiska "ringarna" i bakgrundsbokeh. Nerbländade ett steg (så att man klipper bort den översta delen av kurvan) ser de oftast ut som övre höger.... Det är därför de flesta snabba objektiv ger "bra bokeh" när man bländat ner dem ett steg.
Och ja... Kurvorna är ett redovisningssätt för SA. Baspunkten där nere är mitt i bländaren (F/oändlighet) och längst upp är maxbländaren (radie, i mm). Sen minns jag aldrig om det är derivatan eller andraderivatan på kurvan som bestämmer hur snabbt defokuseringspunkten "växer". Men iaf - när punkten växer snabbare och snabbare ju mer man öppnar upp bländaren sprider man ju ut ljuset över större yta ju större bländare man använder. Exemplet uppe till höger.
Om "spridningen" däremot avtar i hastighet (som i övre delen av kurvan nere höger) får man en ljusare ring i ytterkanten av punkten. Man "komprimerar" ihop spridningen kan man säga.
Nu är Lennart här, så är det något jag förstått/förklarat fel lär ni/jag få reda på det omedelbart... Vilket iaf jag upskattar
