Jeppe skrev:
Du menar att du kan vara så säker...?
Själv är jag inte alls lika säker på att Canon upplever konkurrenternas bildstabiliserade kamerahus som jobbigt. Det ser man främst på försäljningssiffrorna, där D40X och D400 står för merparten av försäljningen av DSLR-kameror.
- Om du inte vet vart du är på väg, spelar det ingen roll vilken väg du väljer.
Det är väl ett problem att kunder efterfrågar funktioner som du som tillverkare inte kan tillhandahålla (länge kunde inte Canon och Nikon detta - i dag kan de det till nöds). Alla precis alla erbjuder idag bildstabilisering på ett eller annat sätt. Canon och Nikons sätt är dyrare för både tillverkare och kunder.
Tillverkare tycker inte om onödiga kostnader och i Canon och Nikons fall så tenderar deras kostnader relativt alla konkurrenter att ligga högre sett som system betraktat (vi utgår från att man köper en systemkamera för att ha fler objektiv än ett). Fortfarande kan både Canon och Nikon surfa på sitt goda namn och rykte men inga träd växer upp till himlen. Högre kostnader än konkurrenterna allt annat lika är aldrig bra över längre tid.
Canon har ett dåligt år bakom sig som de i huvudsak skyller på sitt affärssystem. Verkligeheten är förmodligen mer komplicerad än så. Det är sant att Canon fortfarande säljer mycket i de lägre segmenten. Sant är också att de tvingas ganska långt ner i pris för att kunna göra detta. Om du kollar så ser du att de kameror du nämner ligger någon tusen lapp under konkurrenterna med bildstabilisering. I semiprosegmentet är även där Canon billigare än exv. både Sony och Olympus. Canon har väl aldrig tidigare varit kända för att odla någon lågprisprofil men de har tvingats göra det för att vara ett attraktivt alternativ.
Jag tror de flesta idag kan vara eniga i att det inte spelar så stor roll rent prestandamässigt vilken typ av stabilisering man väljer - skillnaden i prestanda är marginell. Det kan fortfarande vara så att det med långa telen är en fördel med optisk stabilisering på samma sätt som att det kan vara en fördel med censorstabilisering då den i en del fall visat sig vara snabbare till skott.
Jag tror de flesta idag förstått att censorstabilisering är det kostnadseffektivaste alternativet. De flesta tycker det är en stor fördel att man får stabilisering med alla objektiv man har inklusive antika objektiv med ända upp till 20 år på nacken. Detta är det viktigaste argumentet för censorstabilisering.
Jag tror att de flesta förstår att man målat in sig i ett hörn som användare om man just köpt objektiv utan stabilisering när Canon lanserade objektiv med stabilisering. Jag tror också de flesta inser att man fortfarande sitter i hörnet med generation 1 om Canon förbättrar systemet och släpper generation X. Jag tror de flesta fattar att det är dyrt att uppgradera om man nu vill det och har många generation 1 objektiv. Byta alla objektiv eller ett kamerahus? Detta är det näst viktigaste argumentet för censorstabilisering.
Jag tror att de flesta är eniga om att optisk stabilisering är mer kostsamt både för producenter och konsumenter även om en del är fortsatt är övertygade om att det är prestandamässigt bättre.
Sen är jag övertygad om att bildstabilisering inte betyder något för dig Jesper eftersom ju du skrivit att du ingen behöver. Jag kan förstå att det är svårt att se värdet i något man själv inte behöver. Men för alla oss som inte är helt stadiga på handen och som upptäckt att den gör skillnad så kommer bildstabilisering att vara viktig och det kommer den fortsätta vara tills brus på höga ISO blivit så bra hanterat att bildstabiliseringen spelat ut sin historiska roll. Men där är vi inte än. Alla vi övriga kommer dock aldrig mer att köpa en kamera utan bildstabilisering. De av oss som betalar med egna pengar kommer dessutom till största delen att välja censorstabiliserade system. Om någon annan betalar (företaget, pappa eller skattebetalarna) så förstår jag också att det kan bli aktuellt att köpa det kanske bästa som går att uppbringa vid ett givet tillfälle.
Det kostar alltid att ligga på topp och tungt är det också!