Annons

Bildskärm för bildbehandling

En gång i tiden för väldigt väldigt länge sen, på min första dator, kunde man efter man hade kalibrerat med macOS:ets inbyggda verktyg kunde man efter det om man ville va lite säkrare öppna en exempelbildfil som följde med Photoshop tror jag (det här var nåt läraren hade skaffat fram) med en kvinna med vindruvor på hatten omgärdad av färgrutor och med paketet följde ett fysisk tryckt el sublimerad bild av densamma kvinna med vindruvor på hatten så om färgerna inte stämde om hudtonen fick magentastick t ex kunde man bara justera skärmen så skärmen överensstämde med bilden, det här var ju inte så svårt tog en tio minuter kvart kanske och fördelen med det då var att man kände att det var säkert då när bilden var lik bildfilen då var man ju hemma, fanns inga osäkerheter what so ever. Om nu vitbalansen på nån pixel inte stämde hundra procent så what så länge man såg att bilderna var identiska, så identiska något kan va på olika medier. Metoden är enkel och rättfram och bulletproof, ja, det var en lite berättelse jag ville ge er, dock vill jag inte råda någon att följa detta exempel då det förmodligen är helt fel idag när man kan få 100% korrekthet (kanske då va) i varje pixel och mycket större noggrannhet än vad ögat kan se med en kalibrator för tretusen. Men en fråga finns det inte nåt liknande man kan få tag på idag?

Edit: På samma sätt funkade ju tryckeriets provtryck då man tog hem dem och kunde justera skärmen så fick man ju nästa gång exakt rätt färgåtergivning. Men min fråga gällde om man nu ville få rätt innan utan att skicka till tryckeri.
 
Senast ändrad:
En gång i tiden för väldigt väldigt länge sen, på min första dator, kunde man efter man hade kalibrerat med macOS:ets inbyggda verktyg kunde man efter det om man ville va lite säkrare öppna en exempelbildfil som följde med Photoshop tror jag (det här var nåt läraren hade skaffat fram) med en kvinna med vindruvor på hatten omgärdad av färgrutor och med paketet följde ett fysisk tryckt el sublimerad bild av densamma kvinna med vindruvor på hatten så om färgerna inte stämde om hudtonen fick magentastick t ex kunde man bara justera skärmen så skärmen överensstämde med bilden, det här var ju inte så svårt tog en tio minuter kvart kanske och fördelen med det då var att man kände att det var säkert då när bilden var lik bildfilen då var man ju hemma, fanns inga osäkerheter what so ever.
Men det var på den tiden vi använde CRT-skärmar och då gav detta någorlunda precision. Att det inte fanns några osäkerheter då, det var nog mest som du trodde. Idag är det är det nästa omöjligt att göra en sådan kalibrering med någon som helst precision. Tro mig, jag har provat.

Stefan
 
En gång i tiden för väldigt väldigt länge sen, på min första dator, kunde man efter man hade kalibrerat med macOS:ets inbyggda verktyg kunde man efter det om man ville va lite säkrare öppna en exempelbildfil som följde med Photoshop tror jag (det här var nåt läraren hade skaffat fram) med en kvinna med vindruvor på hatten omgärdad av färgrutor och med paketet följde ett fysisk tryckt el sublimerad bild av densamma kvinna med vindruvor på hatten så om färgerna inte stämde om hudtonen fick magentastick t ex kunde man bara justera skärmen så skärmen överensstämde med bilden, det här var ju inte så svårt tog en tio minuter kvart kanske och fördelen med det då var att man kände att det var säkert då när bilden var lik bildfilen då var man ju hemma, fanns inga osäkerheter what so ever. Om nu vitbalansen på nån pixel inte stämde hundra procent så what så länge man såg att bilderna var identiska, så identiska något kan va på olika medier. Metoden är enkel och rättfram och bulletproof, ja, det var en lite berättelse jag ville ge er, dock vill jag inte råda någon att följa detta exempel då det förmodligen är helt fel idag när man kan få 100% korrekthet (kanske då va) i varje pixel och mycket större noggrannhet än vad ögat kan se med en kalibrator för tretusen. Men en fråga finns det inte nåt liknande man kan få tag på idag?

Edit: På samma sätt funkade ju tryckeriets provtryck då man tog hem dem och kunde justera skärmen så fick man ju nästa gång exakt rätt färgåtergivning. Men min fråga gällde om man nu ville få rätt innan utan att skicka till tryckeri.
Man kan beställa en testbild på proprint här i Umeå och göra som du föreslog men det fungerar inte så bra men kanske är bättre än "ingenting".
http://www.proprint.se/kundservice/guider/bestallning-av-testbild
 
Du (stefan) menar att det är svårt att få färgerna rätt på detta sätt idag alltså?
Har faktiskt inte provat detta på min plattskärm så du kanske har rätt, får väl lita på dina ord, å andra sidan ser alla bilder jag ser som är tagna av proffs och utlagda bra ut på min "profilerade" skärm så på nåt sätt har jag uppnåt ett hyfsat resultat på ett liknande sätt som beskrivet, först profilering och sen vidimering via tittande på massa bilder. Kanhända det inte räcker för tryck (har inte tryckt nåt på senare år) men på alla andra PC-skärmar där ute som jag sett ser mina grejer bra ut - eller inte alltid bra eftersom jag som jag beskrev blir hemmablind - men det ser ut ungefär som på min skärm alla fall, så så länge mina grejer bara hamnar på internet får detta duga.
 
Man kan beställa en testbild på proprint här i Umeå och göra som du föreslog men det fungerar inte så bra men kanske är bättre än "ingenting".
http://www.proprint.se/kundservice/guider/bestallning-av-testbild
Ungefär som jag beskrev ja, skulle duga åt mig nu alla fall.
Den röda bollen t h om kikaren och robotgubben blöder kraftigt på min skärm men barnen ser alla naturliga ut utan färgstick, kanske jag ändå har lite felkalibrerad skärm då. :)

Oops my wrong, det var i firefox det. Återkommer om PS.
Ja såg mycket bättre ut i PS, andra barnet är något pyttelite rödaktig ibland men det är så vit barnhud är.
 
Senast ändrad:
Hur kan en kalibrator föreslå 6500K när det är så uppenbart fel?
Hur kan den föreslå en gammakurva som sotar igen skuggorna? Kommunicerar den inte med skärmen?

Hur kan en kalibrator ge minsta tillförlitlighet när man ändå måste testköra programmet väldigt många gånger med varierade målvärden? Resultaten skiljer sig väldigt mycket beroende på vilka målvärden man väljer. Varför skulle just en av dessa kombinationer vara exakt rätt?

När jag kommit fram till en kombination som jag själv tycker ger skaplig återgivning är det ju ändå mina egna lättlurade sinnen som till syvende och sidst fått avgöra hur skärmen ska se ut. Varför skulle denna inställning bli exakt rätt bara för att en apparat processat mina godtyckliga målvärden?

Hur kommer det sig att kalibratorn inte vill att jag ska utnyttja hela skärmens kapacitet i de mörkare tonerna?

Jag tycker inte att det verkar som att kalibratorn ser min skärm eftersom den ger en sämre bild än jag kan ställa in själv. Varför skulle jag tro att den gör någon annan inställning bättre när den uppenbarligen sätter något så enkelt som ljushet helt fel?
Kanske är den bara en dyr plastbit med sladd :)
 
.. (Provade att sänka Sharpening inställningen från 50 till 0 men då blev texten blurrig - vet inte exakt vad denna inställning gör.). Den lite lägre luminans(brightness) ...
Trevlig helg! /Kalle


På 2407 så fanns 4 steg om 25 från 0-100 i Sharpening. 0-25 eller 26-50 var det som de flesta med 2407 tyckte vart bäst. Med mer så syntes en skugga på text eller bilder där det var kontrastrika färger.

Sharpening är precis som det låter, det skärper upp bilden, i skärmen.
Sitter man dessutom med Vista eller Xp där man kan aktivera Clear Type på teckensnitt så blir det kaka på kaka och gör nästan ont i ögonen då man t.ex. läser nått i webbrowsern. Som den svarta texten här på vit bakgrund.
 
Du (stefan) menar att det är svårt att få färgerna rätt på detta sätt idag alltså?
Har faktiskt inte provat detta på min plattskärm så du kanske har rätt, får väl lita på dina ord, å andra sidan ser alla bilder jag ser som är tagna av proffs och utlagda bra ut på min "profilerade" skärm så på nåt sätt har jag uppnåt ett hyfsat resultat på ett liknande sätt som beskrivet, först profilering och sen vidimering via tittande på massa bilder. Kanhända det inte räcker för tryck (har inte tryckt nåt på senare år) men på alla andra PC-skärmar där ute som jag sett ser mina grejer bra ut - eller inte alltid bra eftersom jag som jag beskrev blir hemmablind - men det ser ut ungefär som på min skärm alla fall, så så länge mina grejer bara hamnar på internet får detta duga.
Betydligt lättare att få färgerna någorlunda rätt genom att kolla på andras bilder på sin egen skärm och egna bilder på andras skärmar än genom att använda Spyder 3 i alla fall (den ger garanterat helt fel färg och ljushet om man gör som programmet föreslår).

Kollade förresten ifall vitbalansen verkar stämma inbördes efter kalibrering men inte ens det verkar spydern ha fixat. I en bandad gradient ser en del band lite rödare ut och en del lite grönare. Sådant ska man väl ändå kunna kräva att en kalibrator fixar till?
Spydern verkar inte ha lyckats med något över huvud taget :(
 
Senast ändrad:
Hur kan en kalibrator föreslå 6500K när det är så uppenbart fel?
Hur kan den föreslå en gammakurva som sotar igen skuggorna? Kommunicerar den inte med skärmen?
Det måste du köpa en skärm med kalibreringsfunktioner för, vid profilering sker ingen dubbelriktad kommunikation vad jag vet.

Hur kan en kalibrator ge minsta tillförlitlighet när man ändå måste testköra programmet väldigt många gånger med varierade målvärden? Resultaten skiljer sig väldigt mycket beroende på vilka målvärden man väljer. Varför skulle just en av dessa kombinationer vara exakt rätt?
Det finns inte ett exakt universalrätt, det finns olika rätt för olika tillfällen.

När jag kommit fram till en kombination som jag själv tycker ger skaplig återgivning är det ju ändå mina egna lättlurade sinnen som till syvende och sidst fått avgöra hur skärmen ska se ut. Varför skulle denna inställning bli exakt rätt bara för att en apparat processat mina godtyckliga målvärden?

Hur kommer det sig att kalibratorn inte vill att jag ska utnyttja hela skärmens kapacitet i de mörkare tonerna?
Den kanske inte anser att skärmen klarar av det, vissa tycker ipodhörlurar låter bra, andra kräver betydligt mycket mer. En kalibrator bör kräva rätt mycket.

Jag tycker inte att det verkar som att kalibratorn ser min skärm eftersom den ger en sämre bild än jag kan ställa in själv. Varför skulle jag tro att den gör någon annan inställning bättre när den uppenbarligen sätter något så enkelt som ljushet helt fel?
Kanske är den bara en dyr plastbit med sladd :)
Sämre är en definition som inte säger så mycket. Hur vet du att din inställning är bättre, dina ögon kan inte göra en objektiv bedömning av färgen röd och om den är rätt eller fel.
 
Kollade förresten ifall vitbalansen verkar stämma inbördes efter kalibrering men inte ens det verkar spydern ha fixat. I en bandad gradient ser en del band lite rödare ut och en del lite grönare. Sådant ska man väl ändå kunna kräva att en kalibrator fixar till?
Spydern verkar inte ha lyckats med något över huvud taget :(
Detta tyder på att din grundinställning av skärmen avviker så mycket från vad skärmen klarar av. Då tvingas profilen att göra så kraftiga korrigeringar att man får sådana bandningar. Använd Native White Point istället.

Stefan
 
Sämre är en definition som inte säger så mycket. Hur vet du att din inställning är bättre, dina ögon kan inte göra en objektiv bedömning av färgen röd och om den är rätt eller fel.
Eh, jo, under rätt ljusförhållanden. Därför det är barnporträtt eller ansiktsbilder ofta på såna där kalibreringskartor för vi vet ju de flesta hur korrekta hudtoner ska se ut, vimlar av exempel, bara nio miljoner i Sverige, att ansikte med lite för mycket magenta ser ögat omedelbart felet i och för mycket grönt ser barnet sjukt ut (om nu inte barnet ligger i gräset) o s v. Om vi tar färgen grönt så en gräsgrön gräsmatta en morgon om våren har en frisk grön färg som är lite svår att få fram i efterhand när man sitter framför datorn vintertid och försöker få fram den rätta nyansen eftersom man glömt eller varit för lat att fota mot nåt vitt/grått papper. Lätt man saftar i med för mycket gult eller rött eller tvärtom tar i för lite och får göra om. Lätt att få fel här eftersom ögat är extra känslig i det gröna spektrat (å andra sidan kommer kanske inte andra se felet eftersom de inte var där just då och vet hur det såg ut men man vill ju återge gräsets fräschör så gott det går).
Men detta problem har inte kalibreringen med att göra. Den ser ju bara till att andra kommer se samma sak som jag i bästa fall, att färgen på skärmen motsvarar den i filen.
Kalibreringen kan därmed inte göra din gräsmatta vårgrön eller ditt äppleröda äpple "äppelrött" för den vet ju inte vad äpplerött är, klarrött om vi tänker oss det så har några ögon (undrar vilkas?) nån gång bestämt vilken frekvens på färgbandet som motsvarar det, det är ju vi som delat upp frekvenserna och kallar dom rött och gult o s v (på en annan planet där himlen är blågrön skulle blågrönt kallas blått troligen), kalibratorn jämför bara frekvenser och ser till att de överensstämmer men kalibratorn vet ju inte att så mycket rött och gult och blått blir klarrött eller karminrött eller violett o s v. Men det kan ögat.
Typ.
 
Men vadå, du vet väl inte vilken hudton personen hade när bilden togs eller hur kameran sparade den? Jag kan ju sitta och köra på känn vilken hudton jag tror personen hade och hur grön gräsmattan kanske var, men det säger ju ingenting om verkligheten.
 
Jo hudtoner vet man ungefär vilka hudtyper som finns, har nån haft lite tjall med fotograferingen och kalibreringen å allt brukar man kunna se om det är nåt färgstick som ser onaturligt ut, t ex magentastick är lätt att få och syns tydligt, blir liksom som självlysande områden. Ska man ha exakt rätt färg får man först fota mot färgprovkarta. Men vilken verklighet är det som gäller egentligen, den fräscha gröna gräsmattan jag såg den där morgonen eller en uppmätt grön? Jag väljer nog den första att försöka återge ögonblicket och känslan som jag såg det, struntar nog om nån maskin har annan uppfattning. Jag vill ha på mina bilder den färgen på gräsmattan som jag såg den och jag vill att människor ser naturliga ut, det kanske inte alltid varje gång är den rätta överensstämmande med instrument uppmätta.
Alltså utan att ha använt provkarta vid fotograferingen blir det ändå på "känn" när du redigerar bilden, verkligheten är kanske en dag och en mil bort, det är ju provkartan som är viktigt för exakt överensstämmelsen här, kalibreringen är bara en hjälp att få lika färger skärm–bildfil–andra skärmar/skrivare.
 
Imponerande att du har koll på alla olika hudtoner och vet vilka som gäller i vilka bilder, det trodde jag inte att någon hade.
Att du vill ha gräsmattan som du såg den spelar ju ingen roll, om du ändrar den till hur du såg den på din skärm som avviker med 5-10% (fiktivt) kommer den ju verkligen inte att se ut så som du såg den på någon annans skärm, det är således bara självplågeri att inte lita på intstrument som är gjorda för att objektivt bedömma t.ex. grön vid rgb 0,255,0. För hur ska du veta hur grönt grönt ska vara vid just det läget? Eller testa att ögonmäta rgb 0 127 255 och få det korrekt.
 
Jag tror de flesta har koll på vad naturliga hudtoner är, om någon kommer till jobbet och är bara en anings grön i ansiktet så kommer nog alla fråga hur hon mår. Är hon något orange kommer alla fråga om hon ätit morötter. Brun - solat. O s v.

Men skärmen ska inte avvika om den är kalibrerad. Hur kalibrerad skärmen än är så kan du ju ändå få fel färg på gräset om du inte fotograferade mot testkarta. (Min skärm kanske stämmer till 98-99%, avviker kanske nån procent skulle kunna va min gissning, era hårdvarukalibrerade skärmar är kanske 100%, så länge man inte ser någon skillnad på färgerna så är jag som fattig amatör nöjd med 99%, ni som sitter på tryckerier får gärna eller ska helst ha 100% naturligtvis) F ö om jag har en bildfil i datorn som jag ser på skärmen och densamme är utskriven och jag håller den i handen, det är inte alls svårt att se med ögat om den gröna nyansen inte stämmer, behövs ingen maskin för det, däremot kan en kalibrator förenkla och förbättra mycket inställandet i o m att han kollar alla färger i alla ljuslägen.
 
Senast ändrad:
...//

Sämre är en definition som inte säger så mycket. Hur vet du att din inställning är bättre, dina ögon kan inte göra en objektiv bedömning av färgen röd och om den är rätt eller fel.

Mina ögon kan göra en objektiv bedömning ifall jag kan se några skillnader i två toner eller ej. Kalibreringsprogrammet sätter t o m sin tillit till min förmåga att göra detta när jag ombeds skruva på brightness.
Jag kan se att det finns toner i det lägre omfånget när jag ställer in skärmen efter eget huvud. Jag kan inte se skillnader mellan dessa toner när kalibratorn gjort sitt. Det måste vara bättre att kunna uppfatta skillnaderna i tonerna än att de döljs för mig och sämre att inte kunna uppfatta det. Kalibratorn ger en sämre inställning i detta hänseende. Det får mig att tveka på dess kompetens att ställa även t ex 125 104 068 på rätt sätt.
 
Jag blir mer och mer övertygad om att det är något allvarligt fel på kalibratorn.

Efter att ha testat att utgå från en av skärmens defaultinställningar och ställer målvärde för vitbalans till native (för att vara säker på att inte ligga långt från skärmens optimala inställningar) finns färgavvikelserna i en bandad gråskalegradient kvar.

När jag kör gratisprogrammet Calibrize efter att jag kört kalibreringen på ovan beskrivna sätt visar det sig att gammavärdena är fel i röd och grön kanal. Den bandade gråskalegradienten ser bättre ut efter denna åtgärd. Dessvärre ger ju Spyders programvara felmeddelanden om att den inte kan hitta kalibreringsinfo vid uppstart av datorn om jag korrigerat dess "kalibrering" med Calibrize.

Kalibratorn upptäcker inte heller att jag ändrat skärmens gamma efter kalibreringen om jag ställt den på -0,1 (Hade 1,8 som målvärde vid kalibreringen men detta räckte inte för att visa de mörkaste tonerna). Om jag däremot ändrar åt andra hållet upptäcker den avvikelsen. Helt klart otillförlitlig mojäng.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.