Sten-Åke, förstår inte din "aggression" gentemot Leica. Visst, en M9 saknar många "funktioner" som du säger, men är det nödvändigtvis bra med alla dessa? Titta på John Ricards video på YouTube. Jag tycker han mycket bra förklarar hur han fotograferar på ett annat sätt med sin M9 jämfört med sina Nikon D3or. Jag har aldrig uppfattat att det finns en annan måttstock vid bedömningen av Leica-kamerahus jämfört med japanska /koreanska ditto. När det gäller materialval tycker jag en M9 slår en EOS-1/D3, men när det gäller elektroniken är säkert Canon/Nikon bättre. Mekaniken (= mätsökaren) på en M9 är känslig och alla vi M9 ägare har säkert haft våra kameror i Solms för justering/kalibrering etc. en eller flera gånger. Du pratar om fejklapp etc. Alla som vet något om hur Leicakameror tillverkas vet ju att större komponenter görs i Leicafabriken i Portugal, en del i Tyskland, inkl. mycket av elektroniken (Jena Optik). Sensorn från USA. Sedan sätts allt samman i Tyskland och kvalitetskontrolleras där. Finns ju en bra video som visare detta också på YouTube. "Made in Germany" står GRAVERAT på baksidan av kamerahuset (och inte på en lapp) och det är väl lika sant som att säga att Volvo är "Made in Sweden"? Som du säkert vet har EU stränga regler för hur man får märka produkter med "Made in..." och helt klart uppfyller Leica dessa. Nej, försök att få testa en M9 så tror jag att du ändrar uppfattning om denna fantastika kamera. Som jag sade tidigare, jag har testat/ägt det mesta i digitalväg och inte slår upplevelsen/bildkvaliteten med M9!
Jag känner ingen aggression utan jag är bara helt ärligt förbluffad!
Rubriken på mötet är "Bättre utrustning GER bättre bilder". Bättre utrustning när det gäller kameror är om bildkvaliteten exv. skulle vara markant bättre än simplare billigare kameror rakt av. Den sensor som sitter i Nikon D3200 matchar Leicas mer än väl i alla viktiga avseenden. Den har dessutom t.o.m. bättre detaljåtergivning p.g.a. att den har en sensor med en hel del fler pixlar. Trots att Leica-sensorn är över 2ggr större och bara av det skälet helt naturligt borde presterat bättre än den i Nikon-kameran för 5000 spänn, så presterar Leican sämre i alla de sammanvägda variabler DxO mäter, variabler som motsvar olika egenskaper som bygger möjlig bildkvalitet. Går du sedan in och detaljstuderar tabellerna med prestanda efter ISO-tal, så är denna sensor i D3200 likvärdid (normala ISO) eller klart bättre än Leicas (exv. när det gäller DR på låga ISO är det rena utskårningen och detsamma gäller brus på höga ISO. Där lämnar Leican total "walk over".
Det är klart att man måste fotografera med en Leica på helt annat sätt än med en modern kamera som har bildstabilisering, flera olika varianter av autofokus, fokuspeaking med fokusing aid för att bara nämna de viktigaste måste-funktionerna som finns i många andra digitala systemkameror (bara Sony har dock peaking). Vid sidan av det finns mängder av andra funktioner som Leican saknar. Det kan väl inte vara bättre att sakna dessa verktyg som många fotografer idag anser som omistliga eller åtminstone nyttiga i stor utsträckning? Det måste väl vara bättre att ha tillgång till dessa funktioner som gör andra system mer kompletta och anpassningsbara till de olika villkor som ställs vid olika typer av fotografering. Även här är det ju ett stort hål i Leican.
Sanningen är som sagt att Leica stått helt stilla rent tekniskt och fortsätter att göra analoga kameror i en digital tidsålder. Visst är utförandet förstklassigt och finslipat över snart ett sekel (fattas bara) och visst är materialvalen toppklass men handen på hjärtat så måste man väl få någonting utöver svart plast om man betalar 10ggr för bara det. Hur mycket titan, kolfiber eller rymdlegeringar finns i en M9 för att motivera det priset? Det går säkert att få en Leica i krokodilskinn också om man nu vill och har lust att betala vad en sådan unik acessoar kostar. Med den typen av trick slipper man anstränga sig tekniskt och kan ägna sig åt att sälja unika acessoarer vilket inte kräver någon vidare insats av R&D och kunderna och recensenterna har ju dessutom visat Leica att det tydligen funkar ändå.
Sedan är det ju faktiskt så att även jag använder min NEX 7 med adapter och manuella objektiv minst 90% av tiden eftersom man tillsammans med focus peaking får både bättre kontroll och stimuleras gå närmre vilket ofta ger bättre bilder men jag kan om jag vill koppla på en annan Sony-adapter så jag får tillgång till alla tjockkameraobjektiv och hänga på ett långt telezoom och få lika snabb fasdetekt AF som i många avancerade tjockkameror. Det är en stor fördel med den flexibiliteten. En Leica är i det avseendet en rätt extrem nischprodukt med ett rätt begränsat användningsområde. Den är 5 ggr dyrare än en NEX 7 och betydligt mindre användbar och det verkar som om en del Leica-folk upptäckt det också, för de köper ju NEX-hus de med till i sammanhanget rena REA-priserna och skruvar på sina fina Leica-objektiv på dessa istället, när de behöver de nya funktioner Leica M9 saknar.
Så för att sammanfatta:
Leicahus, nej tack för det är bara för dåligt rent tekniskt - förbluffande avklätt och dåligt.
Leicaobjektiv, ja tack - men med samma begränsningar som i Leican. Det har jag inget emot på min NEX 7. Får se om jag skaffar några vad det lider.
Pers kommentar kring Leicas a´la cartesystem visar väl i ett nötskal att Leica glidit alltmer in i modets accessoarbransch. Bara några små kryss där kostar ju lika mycket som en hel instegskamera och mer. Snacka om lätt förtjänta pengar.
