Fredrikpersson skrev:
Svar till Magnus;
måste erkänna att jag inte förstår vart du vill komma eller vilken slutsats du vill nå med ditt inlägg.
Lite stökigt, det håller jag med om, många redigeringfel. Det mesta av det är klipp o klistra från egna inlägg i andra diskussioner i andra forum.
Nåja, kopplingen till storebror vi ser runt hörnet ligger i att det är samma bolag som påhejar våra politiker som i fallet med de senaste årens förändringar i upphovsrätten. Å det är ingen slump att det är så, idag är det så att mediebolagen (det är några av värdens största och mäktigaste organisationer vi talar om) är sas. dagens "makt o kyrka" i jämförelse med feodalismen på Gutenbergs tid. Att kontrollera informationen var att makt redan på den tiden, men är givetvis än mer så idag. Som Charlotte C. skriver: "lobbyisterna för förslaget har varit de stora, huvudsakligen amerikanska film- och musikbolagen"
Jag som varit engagerad i frågorna på svensk och europeisk nivå (även följt det globalt i diskussioner kring FN - WIPO - TRIPS) har givetvis också sett det tidigt. Det är en möjlighet i tekniken man försöker utnyttja, men för att kunna göra det (få kontroll över din egendom) så måste lagen först ändras och ett kontrollsamhälle införas - annars faller det platt. Läs TCPA/Palladium FAQ och Cory Doctorows tal, Cory förklarar varför det faller (man förser "attackern" dvs. du som kund, med både kryptot, kryptotexten och nyckeln, det är tom. din egendom eftersom du köpt exemplar av dem).
Även när det gäller upphovsrätten är jag för en översyn och moderninsering,
Som sagt, jag blir ofta missförstådd, men det beror nog på att ämnet är komplicerat när man samtidigt måste förstå både tekniken, datalogin och juridiken, det blir gärna till en hel bok.
Jag är inte i första hand för en modernisering, snarare, i första hand en återgång till ett rimligt utgångsläge till mer genomtänkta lösningar.
Alla känner vi talesättet: Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger..osv. Idag finns en sådan spridd, den går i termer som att upphovsrätten behöver förändras pga. Internet. Jag ser inte det. Lika lite som att vi skulle sluta rösta på våra politiker i demokratisk ordning på grund av någon terroratack (Jan Guilou formulerade det där bra). Piratkopiering har alltid varit förbjudet, det behövs ingen förändring i detta pga. Internet. Det enda Internet gjort är att sänka barriären för informationsspridning. Vilket givetvis har gjort det lättare att begå intrång i upphovsrätter, men det gör dem ju inte mindre olagliga.. Det kan inte heller bli mer förbjudet eftersom det redan var förbjudet före de senaste årens förändringar.
Lagen betraktar -helt riktigt i mina ögon - en stöld av en bild på samma sätt som stöld av en kamera. På det personliga planet - ... - känna mig lika bestulen om någon tog mina bilder som om någon tog min kamera. Jag skulle faktiskt känna mig betydligt mera kränkt om någon tog alla mina negativ jämfört med om någon stal min kamera.
Nu hänvisar du till lagen i samma andetag som du misstolkar den, du sätter också nästan likhetstecken mellan kränkt och bestulen. Man måste skilja på äganderätten och immaterialrätten, de är fullständigt väsenskilda. Det är mycket viktigt att kunna göra den distinktionen, annars hamnar man lätt väldigt fel. Tro mig, du får göra vad du vill med dina tavlor, häng dem upp och ner, det är din rätt, din egendom, även om någon annan målat dem. Du får tom. sälja dem begagnade. Du får även avnjuta dina böcker var du vill ovsett om du befinner dig i indien eller flyger över atlanten. Men kolla nu regionskodningen på DVD, med förbudet mot kringång av tekniska åtgärder, så kan upphovsrättägaren bestämma var du avnjuter verket. Han har genom fått en kontroll över din egendom (rent juridisk är det nämare stöld än upphovsrättsintrång). Immaterialrätten glider således över på äganderättens område. Tänk nu åter på fallet Jon Johansen, vems dator gjorde han intrång i? Det enda han å kompisar gjorde var ju att instruera sina egna datorer och sedan publicera sina skrivna instruktioner. Alltså fullt legitima instruktioner - inte ritningar på en atom-bomb eller nåt som berör rikets säkerhet. Med dagens lag hade han mest troligt blivit fälld för att ha publicerat text som beskrev en fullt legitim handlig. Ja det är sjukt, men det blir så när man blandar ihop äganderätt och immateralrätt.
Därav vikten att kalla saker vid dess rätta namn. Man kan ockaå se det på ett enklare sätt. Stjäl jag någotong av dig, då har du blivit av med nåt, du har det inte längre, du kan sätta polisen på mig och bara kanske få tillbaks det jag stal eller kräva ersättning. Men begår jag upphovsrättsintrång, sprider nån av dina bilder (jag måste få en kopia för att kunna se dem), så har du fortfarande din kopia och du har fortfarande din rätt, du kan dessutom stämma mig ekonomiskt.
Thomas Jefferson har skrivit något av de finaste jag läst om immaterialrätt, varför ägande av fysiska ting inte är samma som det immateriella (visserligen om patent i detta fall):
He who receives an idea from me, receives instruction himself without lessening mine; as he who lights his taper at mine, receives light without darkening me. That ideas should freely spread from one to another over the globe, for the moral and mutual instruction of man, and improvement of his condition, seems to have been peculiarly and benevolently designed by nature, when she made them, like fire, expansible over all space, without lessening their density in any point, and like the air in which we breathe, move, and have our physical being, incapable of confinement or exclusive appropriation. Inventions then cannot, in nature, be a subject of property.
Jag brukar ibland slänga in detta för att underlätta "tänket", dessa frågor bör en domstol kunna svara på vid tvist:
1. Vad består verket ifråga utav?
Man kan inte ha upphovsrätt på något icke existerande, annars skulle vi öppna för upphovsrätt på oskrivna böcker = upphovsrätt på idéer och snudd på tankeförbud i vissa fall. Det skulle få allvarliga konsekvenser för yttrandefriheten och tillgången på utvecklingsbara idéer (mjukvarupatent liknar detta sett ur programerarens synvinkel, ungefär som upphovsrätt på oskrivna böcker där någon har ensamrätt på iden till bästsäljaren denne bara kanske kommer att skriva nån gång).
2. Är detta ett verk?
Att nån skriver en kort alldaglig mening på tre-fyra ord gör ju inte att denne kan stämma andra som som skrivit samma mening. Med verkshöjd menas normalt att ett verk inte skulle ha kunnat framställas snarlikt av två personer oberoende av varandra. En domstol
ska inte bedöma om en viss stil eller trend skall vara skyddsvärd, det skulle ju vara bedrövligt om domstolar avgjorde vad som är konst och inte. Upphovsmannen behöver inte ens vara vid sina sinnes fulla bruk vid skapandet. Tom. LSD-påverkade hårdrockare på 70-talet fick upphovsrätt för sin musik och erkändes som skapare.
3. Har ett intrång begåtts i upphovsrätten?
Den uppenbara kärnfrågan.
4. Om intrång föreligger, har då en tillräckligt betydande del av verket kopierats/plagierats/framförts osv..?
Om jag skriver "Sicken jädra smäll" i en text så betyder det inte att jag kopierat manuset från Jönssonligan - alltså en variant på punkt 2, varje liten detalj av ett verk behöver inte vara ett verk i sig, tänk på alla rocklåtar som bygger på samma tre accord - frågan är alltså: Har verket kopierats/gjorts tillgängligt osv.. eller bara delar som rimligen inte åtnjuter upphovsrätt? Det finns ju också en citaträtt.
Visst var samhällsnyttan ledordet. Men inte enbart. Utan även att ge uppfinaren en möjlighet att få tillbaka sin investering i FoU och tjäna pengar på sin uppfinning.
Någon direkt "rätt" att tjäna pengar ger inte lagen, den förser bara med ett tidsbegränsat monopol och talar om exploatering, vilket inte nödvändgtvis betyder pengar. Möjligheten att exploatera finns ju faktiskt även utan monopol, även om monopol uderlättar. Idealet vore kanske vara om det bara beviljades till sådant som annars riskerar underfinansiering, men sånt går ju inte att veta förrän bakefter, så lagstifta i den linjen ter sig hopplöst.
Idag ser vi ju också en avart, företag som inte tillverkar något, det enda man kan "köpa" av dem är ett "löfte" om att inte bli stämd. Dvs. företag som har som enda idé att samla på sig patent och stämma skiten av dem som inkräktar. Samhällsnyttan?? Det enda samhället får är en beskrivning på något andra inte får göra, ett effektivt utvecklingsförbud som är i vägen för nya produkter. Man ser dessa "patentpirater" framförallt inom mjukvara. Det är ju så lätt att ha idéer inom det, vanliga användare har det nästan dagligen det när de retar sig på att något är krångligt eller att nåt program inte klarar det de vill göra. Ett patent kräver ju inte någon fungerande prototyp (har krävt en gång i tiden), så man behöver inte utvekla programmet eller ens kunna någon programmering, det räcker med beskriva funktionen man tänkt sig tillsammans med en duktig patentjurist (de som tjänar mest på det).
Men att betrakta immateriella tillgångar som mindre skyddsvärda än materiella
Det ena är inte mer skyddsvärt än det andra. Immaterialrätten är dock ingen "naturrätt" såsom äganderätten, men den är oerhört viktig och samhället som vi ser det skulle hamna i kaos om man följde piratpatiets råd fullt ut. Här ses hur jag försvarar den från en fotografs synvinkel i 5 inlägg:
http://infeko.idealist.nu/phpBB/viewtopic.php?p=208
Mitt ordval om nyfeodalism kommer snarare av att man ser en elit som har tillgång till övervakningens produktionsmedel och ett oligopol inom värdefull information som underblåses av de med tillgången på övervakningen.